Skyldiga men knappast straffbara

.

Igår fick vi veta, att 9 st Greenpeace-aktivister som tog sig in på Ringhals och Forsmarks kärnkraftverk och uppehöll sig där i 36 timmar åtalas. Inte annat än väntat förstås. Men omständigheterna är både oroande och underhållande. Aktivisterna anade förstås att säkerheten var undermålig. Men de kunde nog inte föreställa sig HUR undermålig. Så de tog inte med sig tillräckligt med vatten, en portabel toalett och toalettpapper. Ännu efter 36 timmar hade Ringhals och Forsmarks respektive ledningar och drift- och säkerhetsorganisationer noll koll på vem som hade tagit sig in, hur många, med vilken utrustning och med vilket syfte. Hade aktivisterna varit utrustade för det kunde de kanske ha varit kvar där än.

Kärnkraftverk är ohyggligt farliga. I fel händer kan de ödelägga landets ekonomi för all framtid. Hundratusentals människors hem, företag, arbeten och försörjningsmöjligheter ligger i potten, liksom våra möjligheter att för överskådlig tid odla och förädla livsmedel.

Samhället svarar med att åtala aktivisterna, vilket knappast går att undvika av lagstiftningstekniska skäl. Men vi lär inte få se något åtal mot de skurkar som skor sig själva men driver kärnkraftverk på så lösa boliner att vad som helst kan hända.

Greenpeace-aktivisterna är att jämföra med whitsle-blowers, eller visslare på modern svenska. Mönstret från USA, som svensk politik och administration avgudar, är att den som bryter mot lag och författning genom att mörda civilpersoner med attack-helikopter går fri, men den som talar om vad brottslingarna ägnar sig åt får livstids fängelse.

Den som förstör World Trade Center i New York går fri. Men den som kanske skulle kunna tala om hur det gick till och på vems uppdrag, mördas av staten vid en nattlig helikopterattack, i främmande land, istället för att ställas inför rätta.

Den som talar om hur den amerikanska staten, likt Östtyska Stasi, bryter sig in, men i hela världens företag och sovrum, hotas av livstidsfängelse. Men den som bryter mot lagen och konstitutionen undgår straff.

Den svenska administrationen och politiken har samma dysfunktionella sätt att välja förebild på som ett ensamt förortsbarn, i en trasig familj, i ett förfallet miljonprogramsområde. Men barnet har möjligen förmildrande omständigheter som i viss mån förklarar dess val när det väljer att se upp till lokala brottslingar. Men vad har den svenska politiken och administrationen att anföra till sitt försvar - annat än möjligen en utvecklad oförmåga att skilja på mitt och ditt samt möjligen en utvecklad psykopatisk läggning?

Greenpeace-aktivisterna är att tacka för att de har upplyst oss alla om hur ansvarslöst och inkompetent våra kärnkraftverk drivs. Det är rimligt att de ställs till svars. Men det är inte rimligt att döma dem. Det finns åtminstone ingen lag som uttryckligen förbjuder att man glömmer att ta in en portabel toalett och toalettpapper på ett kränkraftverk. Istället bör de ha medalj. Däremot borde de som driver kärnkraftverk på ansvarslöst och samhällsfarligt sätt straffas, avskedas och förlora stöldgodset.

Det sätt på vilket man drivit kärnkraftverk kan knappast vara i linje med ingångna anställnings- och fallskärmsavtal. Har de ansvariga inte medbrottslingar kvar i samhällsapparaten som skyddar dem kommer de att ställas till svars. Sker det inte är det nog en signal till oss alla om hur det står till med den svenska staten.

Stockholm tisdagen den 20 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Toppen på isberget?

.

Charles Ponzi, eller?

Genom åren har jag iakttagit hur toalett- och hushållspappersrullar blivit allt lättare och successivt tagit slut allt fortare. Det speglar den allt mer uttunnade moral som vi kan följa idag beträffande livsmedelsbedrägerierna vilka just nu är aktuella. Eller popcornspåsen som förr innehöll 200gr men som numera fortfarande är lika stor, men innehåller 100gr popcorn och resten luft. Det fanns en tid då forskningen i industrin gick ut på att utveckla bättre produkter. Kanske är det ännu så i vissa branscher. Men ofta tycks det istället numera vara så, kanske inspirerat av politikens "föredöme", att inriktningen istället är att inte nödvändigtvis göra något bra, men att lura kunderna att  man har gjort något bra.

Efter att ha sett hur de nordiska skogsindustrierna gjort dyrbara förvärv i Europa utan att lyckas effektivisera dem förstår man ju att något måste göras för att dölja fallissemangen, om man nu inte klarar av att sköta sitt arbete. Lösningen har blivit karteller som håller uppe priset och ger allt mindre papper för allt mer pengar.

Många har säkert, trots pågående semestrar, sett de i SVT nu sända dokumentärerna om StoraEnzo.

Den ena om deras framfart i Kina där lokalbefolkningen med korrumperade myndigheters hjälp och maffiametoder berövats, och berövas, sin mark och sin utkomst.

Den andra om hur miljarderna flugit fritt i StoraEnzo:s koncernredovisning, till synes nästan helt utan förankring i verkligheten, ibland dubbelt redovisade. Syftet var att vilseföra investerare, kunder, leverantörer och långivare. För att dölja det drev man företagets redovisningsman, Gerard Goodwyn, i en för tidig död. 40-60 miljarder har varit, och möjligen är, på drift. Hur är tillståndet med aktiespararnas pengar? Var finns de? Finns de alls? Vem har pengarna?

Trots att ärendet är anmält till och/eller är känt av såväl finska som svenska myndigheter har inget gjorts i syfte att utreda vad som ägt rum eller för att vidta erforderliga rättsliga åtgärder i syfte att återställa förtroendet för aktiemarknaden.

Kanske beror det på att StoraEnzo:s styrelse består av ett namnkunnigt kompisgäng, ett brödraskap skulle man kunna säga. Bland annat sitter Marcus Wallenberg i StoraEnzo:s styrelse. Säkert är syftet bakom att inget gjorts inte bara feghet. Någon kan skydda sin självkänsla genom att intala sig att det är samhällsbevarande om brottslighet som utövas av exempelvis familjen Wallenberg och andra mäktiga finansiella aktörer inte utreds och beivras.

Ingen i StoraEnzo:s ledning och styrelse har ställts till svars. I Finland skulle man uttrycka det som att de skyddas av "hyvä veli järjestelmä". Jag vet inte om vi har någon riktigt bra motsvarighet i svenskan. Ända till helt nyligen har ju den offentliga lögnen påbjudit att korruption inte finns i Sverige, därav språkets fattigdom på nyanser inom ämnet. Ungefär som om eskimåerna inte hade några ord för olika sorters snö. Ordagrant betyder uttrycket "brabroderrörelse" Uttrycksmässigt kommer "Broderskapsrörelsen" närmast. Men den är ju upptagen av kristna socialdemokrater. Det behöver ju inte i och för sig betyda att inte Broderskapsrörelsen är en "hyvä veli järjestelmä". Betydelsen är naturligtvis att korruptionen skyddar StoraEnzo:s styrelse från ansvar för sin brott. Samma korruption innebär också att småsparare och pensionssparare inte har något skydd för sina tillgångar mot storskaliga bedragare.

Samma fenomen - korruption - hindrar naturligtvis Skatteverket, Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten, Kriminalpolisen, Åklagarmyndigheten, Finansministeriet och Justitiedepartementet från att undersöka om exempelvis det som skett i StoraEnzo är typiskt för ordningen i Wallenbergkontrollerade företag. Är redovisningskulturen exempelvis likadan i SE-Banken? Och om SE-Banken och StoraEnzo är undantagna från de regler som gäller för näringslivet - finns det anledning att förmoda att övriga stora banker i Sverige skulle ha lyckats hålla uppe moralen - utan något tryck utifrån och i ”konkurrens” med banker som har carte blanche? När har egentligen en ordentlig genomlysning av exempelvis SE-Bankens affärer skett av våra myndigheter?

Är korruptionen vid det hör laget så långt gången att stora delar av Sveriges ekonomi är jämförbar med ett enda stort Ponzi-scheme, ett pyramidspel, numera främst upptaget av att dölja att man dränerar övriga delar av ekonomin med ett korrumperat rättsväsendes och en dito statsapparats hjälp?

Stockholm tisdagen den 20 augusti 2013
Mikael Styrman
.
 

Åter i gummiskrapornas förlovade land

.

(Uppdaterad 20/8-13, kl 12:25)

Jag har varit några dagar i Tyskland. Alltid lika roligt att komma till det postnazistiska Tyskland där det offentliga tjänar och servar allmänheten, istället för tvärtom som i Sverige. Under några dagars mycket snabb körning på Autobahn, med i huvudsak fri fart, och långsam körning i tätorterna med de oskyddade trafikanterna, på smala kullerstensbelagda vägar, såg vi, som vanligt, inte en enda olycka, trots intensiv semestertrafik och frekventa "stau" rapporterade på radion. Det blev några dagar med god vällagad mat, med konkurrenskraftiga hotell- och restaurangpriser samt utan parkeringsproblem.

Vi besökte bland annat Prora på Rügen, med nazisternas avskräckande 6 km långa "semesterparadis" från 1938, som skulle göra vilken svensk stadsarkitekt eller kommunpolitiker som helst lycklig - oavsett partibok. En nyttig påminnelse för oss alla om hur det blir när partiet går före allt annat. När man idag tittar på Prora tycker man sig kunna "känna" vad som samtidigt gjordes på andra håll i Tyskland, av dessa dagens svenska och amerikanska politiker och tjänstemäns inspiratörer.

Och så nu tillbaka i gummiskrapornas förlovade land, där de boende, tack vare mutande och fuskande byggföretag och klåpare till byggare, tjänstemän och politiker, ännu försöker att få vattnet att rinna uppåt - till badrumsgolvets högsta punkt - golvbrunnen.

Körde bil härom dagen mellan Stockholm och Göteborg - via Örebro - och blev påmind om vad den godhjärtade dumhetens diktatur gör med vägarna i vårt land. Vilken kulturkrock när man kommer ifrån Tyskland. Inte nog med att vägarna är lika breda i samhällena som på landsbygden. Trafiken går lika fort också, vilket inte är särskilt lyckat vare sig i staden eller på landet. 

Nästan 20 m breda vägar, med utomordentligt sikt, har den offentliga sektorns stollar hastighetsbegränsat till 60 och 80 km/h, mil efter mil. Och de fascistoida inslagen är legio. De fotografiska vägnazisterna står tätare längs vägen än ordningsvakterna på en AIK-match. Och staketen på alla kanter ger associationer till en hinderbana. 

Märklig denna idioternas logik som leder till att man kan hindra framkomligheten på alla vägar men samtidigt förskingra miljard efter miljard, decennium efter decennium i Hallandsåsen - för att vinna några få minuter, för ett fåtal tåg, på en järnväg som inte har råd att underhålla varken tåg, räls eller kontaktledningar. Sällan är den skada som den grova organiserade brottsligheten gör i samhällsmaskineriet så tydlig som just i fallen Hallandsåsen och stängselvägarna. Så blir ju också mutkolvarna väl omhändertagna när de slutar i politiken. Och hyllade av sina korrumperade kollegor i pressen genom deras hjältereportage. Möjligen förtjänar väl TeliaSonera att nämnas i samma andetag som nyss nämnda eftersom de plockar ned fungerande telenät i Sverige och delar på pengarna tillsammans med den offentliga öststatsmaffian. Annat är det med Vattenfall som delar på pengarna med väststatsmaffian. Även i båda dessa fall agerar maffian med politikens välsignelse. Regeringen står handfallen och ängslig med fötterna i kors och suger på tummen.

Ofta retar jag mig på det, men lika ofta är skrattet nära, när jag uppmärksammas på vad de ställer till med. Det är ju trots allt vuxna människor. Och många av dem gör sitt bästa. Ändå blir det så här. Och så blir de ju djupt kränkta av att inte bli respekterade, vilket kanske är det lustigaste av allt. Tankarna går allt oftare till barndomens "Lustiga Huset" på Gröna Lund. Men i det hade man ju ställt till det avsiktligt. Nu är det ju istället konsekvenserna av partibok istället för kompetens som urvalskriterium vi får bevittna. Och avsaknaden av ett rättsväsende som beivrar korruption.

Stockholm måndagen den 20 augusti 2013

Mikael Styrman

.

Sopranos i Svensk tappning

.
De flesta som har, eller har haft, småbarn har upplevt hur barnen någon gång under sin utveckling, kanske i treårsåldern, trott sig kunna lura föräldrarna, eller "trolla". Barnet tar, ofta inspirerat av föräldrarnas lek, någon leksak från bordet, håller leksaken bakom ryggen, sträcker fram den andra, tomma och öppna, handen och säger lyckligt: - Borta!

Den förälder som som någon gång tittat in ett par sådana troskyldiga, förväntansfulla och lyckliga barnaögon glömmer det aldrig.

Det här tror jag hände i Solna: Efter ett tips om ett ganska färskt men främmande lik, i en grav som inte är använd på 44 år, i plastsäckar, på 1,3 m djup, på katolska begravningsplatsen i Stockholm, gjorde polisen den största avspärrningen i den svenska polisens historia (!). Skyddat från nyfikna blickar och avslöjande kameror grävde man upp båda liken. Kuskade det ena till rättsmedicin där man konstaterade att det var det gamla liket. Vad som hände med bonusliket kan vi inte veta. Men vi vet att Stockholmspolisens informatör, åtminstone symboliskt, sträckte fram två tomma händer och sa, likt det treåriga förväntansfulla barnet: - Borta!

- Borta! säger polisens informatör Lars Byström.

Det ger sig självt att inte vilken missbrukare som helst kan ringa till polisen utan varsel och få dem att göra en blixtutryckning och mörkläggning av ett mord.

Det är förmodligen få poliser som kan göra det. Och de kan nog bara ringa till ett ytterst litet fåtal mycket kriminella poliser. I och för sig vet man i förväg vilka som står till förfogande för maffiajobb.

Nu får vi hoppas att Stockholmspolisen hittar en ny gömma för bonusliket. Det blir nog ett himla liv om det ligger kvar och luktar i någon polisbil på måndag.

Och om man inte lyckas gömma det bättre den här gången måste både massmedia och folket ta ställning till svåra frågor som:

Vems lik är det?

Vem är mördaren?

Hur har det gått till?

Vem har sådant inflytande över polisen?

Vilket är sambandet med tidigare kända ouppklarade mord?

Varför städer polisen upp åt maffian?

Är polisen maffian?

Hur många fler lik, som finns gömda på svenska kyrkogårdar, kan få polisen att göra en blixtutryckning för att gömma liket och sopa igen spåren?

I filmer som speglar maffiaverksamhet i vilken mycket går på tok, som "Mickey Blue Eyes" och Sopranos, måste maffian kuska runt och gömma liken själva, samtidigt som man gömmer sig för polisen.

Kanske det är så i Sverige, helt i linje med "Saltsjöbadsandan", att polisen och maffian kan samarbeta och besvärande konflikter på så sätt undvikas - till ömsesidig nytta?

Men det är nog inte unikt i världen. Liknande finns, och har funnits, i flera latinamerikanska länder.

Det inträffade lämnar oss med några ytterligare och allt överskuggande frågor:

- Vem ska jaga brottslingarna?

 Vem ska utreda brottsligheten inom polisen och rättsväsendet? Knappast poliser som åker runt och gömmer lik efter mord begångna av polisen eller polisen närstående kretsar eller höjdare.

Det är svårt att blunda för att vi behöver en fristående kår som utreder brott bland poliser, åklagare och domare. En som inte har barn gemensamt med polisen och de andra. En kår som inte rekryteras från  korrumperade kretsar. Kanske rekryterade utanför poliskåren och utbildade utomlands?

Kommer en sådan kår att få det stöd den behöver från våra politiker?

Övertorneå söndag 11 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Quo Vadis, Vattenfall?

.

Så behöver Vattenfall köra in pengar igen.

Kraftindustrin i Europa går på knäna och priserna rasar på grund av en kombination av sjunkande efterfrågan i industrin och tillkommande förnyelsebar produktion, som har företräde framför Vattenfalls paradnummer: Kärnkraftverk som man inte har fått att fungera och som numera måste stängas samt gamla nedskitande kolkraftverk.

Då kommer det gamla dragplåstret fram. Man kan tjäna pengar genom att höja priset i Sverige. När priserna är låga i Sverige och höga i Europa, då blir de höga i Sverige i alla fall, för att man ”skulle kunna” sälja energin till bättre priser i Europa. Då är det europeisering som gäller.

När priserna, som nu, är låga i Europa, då har det inte regnat i Sverige eller så går lagom antal kärnkraftverk sönder. Då stiger priserna i Sverige och europeisering är inte populärt.

Det låter ju bra - men för vem? Inte för svenskarna i alla fall. För Vattenfall? De kan ju gasa på som vanligt då. Och för regeringen är det bra som inte behöver stötta det gigantiska ekonomiska råttboet som man har skapat i Vattenfall.

Det skulle vara intressant att veta, beträffande Vattenfalls utlandsaffärer, mot bakgrund av hur lönsamheten verkligen har utvecklats, vilka överväganden och antaganden som gjordes vid förvärvstidpunkten. Med Nuon var det uppenbart bråttom att förvärva till det höga priset, innan det skulle hinna sjunka. Förmodligen för att köparens representanter och säljarna skulle kunna dela på överpriset - under bordet.

Men hur var det med övriga förvärv? Vad förväntade man sig för utveckling?

Jag skulle inte bli förvånad om man har haft samma enkla och geniala affärsidé som den nordiska skogsindustrin har haft, när den har gjort sina europeiska förvärv. De sneglade på vilken personalinsats som behövdes i norden för att tillverka plank och papper. Sedan jämförde man med vad företagen på kontinenten behövde och vips så var affärsidén klar. Man förvärvar bara industrierna i Europa och sedan sparkar man folk så att det blir lika effektivt som i Norden. Och, enligt planen,  simsalabim - så hade de europeiska industrierna förvandlats till vinstmaskiner.

Det var bara ett par svårigheter clownerna missade. Skillnaderna i företags- och fackliga kulturer. I Norden kan man effektivisera för att fackföreningarna är positiva till uppsägningar i effektiviseringssyfte. Eller möjligen för att man kontrollerar de centralstyrda fackföreningarna och/eller fackföreningsledarna. I Europa finns istället en mängd fackföreningar, representerande sina medlemmar och styrda av dem. De är också väldigt militanta. I det ögonblick de nordiska skogsindustrierna försöker sparka folk i Europa sätter sig alla. Sedan sitter man tills chefen är utbytt. Det fungerar varje gång. Därför har inte de nordiska skogsindustrierna klarat av att effektivisera sina europeiska förvärv. Man har klarat överlevnaden genom att sätta konkurrensen ur spel med hjälp av förvärv och fusioner, tills det inte längre finns någon marknad eller konkurrens. Därutöver har säkert de nordiska verksamheterna burit de europeiska på sina axlar.

Förmodligen är det inte så lätt att visa på. Åtminstone inte om StoraEnzos bluffbokföring är typisk för den nordiska skogsindustrin. Eftersom ca 50 miljarder kan åka omkring i Stora Enzos koncernredovisning och det inte resulterar i några åtgärder från något håll, finns det anledning att ana det värsta även beträffande övriga bolag. Jag ska återkomma om detta senare.

Varför är då detta med skogsindustrin intressant när Vattenfall ska spara?

För att det förmodligen ger oss en bra vink om vem som kommer att få sparken och vem som kommer att få betala. Det blir förmodligen svenskarna som får sparken och de svenska elkonsumenterna som får betala - igen! Qui vivra verra - den som lever får se!

Samtidigt skrattar man i Tyskland åt stollerierna som ”die dumme schweden” ägnar sig. Köra allt så fullständigt åt helvete och ändå inte låta huvudena rulla, vare sig i företaget eller i regeringen.

 
Men så har det blivit, eller kanske alltid varit.

Regeringen är maffians vän och folkets fiende.

Övertorneå fredagen den 9 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Kyrkogårdskontrollmyndigheten och bonus-liken

.
Ärendet med mordoffret på den katolska kyrkogården i Solna, som just nu inte är något mordoffer, sätter fingret på förhållandena vid våra begravningsplatser.

Rent generellt brukar ju skurkar i den offentliga sektorn använda sig av mörkläggning, eller som i Estonia-fallet avlysning och betonggjutning. Att gjuta in landets kyrkogårdar och gravar i betong för att ingen ska hitta på att klara upp ouppklarade mord, lär väl inte komma på fråga? Fast säker kan man inte vara.

Kanske kan det bli aktuellt med ett förbud mot att gräva på kyrkogårdar? Det är den svenska modellen. Då skulle man kunna inrätta en särskild myndighet med uppgift att bestämma om grävandet på kyrkogårdar. Kyrkogårdskontrollmyndigheten. Naturligtvis ledd av ett politiskt pucko som behöver försörjas av skattebetalarna för att hålla klaffen.

Varför inte Sven-Erik Bucht som har begravt såväl Haparandas näringsliv som dess centrum och Ekfors Kraft? Då skulle de ansvariga kanske kunna lita på att frågan om plundringen av LKAB får vila i frid.

Man skulle även kunna slå ihop regeringens särskilda utredande av gruvverksamheten med kyrkogårdskontrollmyndigheten. Med politisk och offentlig logik handlar ju bägge om reglering av grävande. Då skulle  Sven-Erik Bucht och Christina Lugnet åter kunna dra landet runt på större begravningsmiddagar och likvakor i förkovrande syfte. Såväl hotell- och restaurang- som underhållningssektorerna skulle få sig ett uppsving.

Med ett generellt förbud mot grävande på kyrkogårdar skulle församlingarna få söka dispens varje gång någon ska begravas. Men först efter att ha gjort en fullständig miljökonsekvensbeskrivning. En annan fördel skulle vara, att med en bättre ordning på grävandet på kyrkogårdarna, skulle det inte drälla av folk där, när grävningar ”i nationens intresse” ska utföras.

Det nuvarande grävandet utan utbildning, eller utan ens myndighetens ”Svart Kort i Gravgrävande”, skulle tvingas upphöra. Till varje dispens skulle kopplas krav på att 2-3 tjänstemän från Kyrkogårdskontrollmyndigheten, som aldrig har sett en spade, besöker den aktuella kyrkogården och instruerar dödgrävarna om hur det korrekta grävandet ska gå till och hur man absolut inte får göra.

Självfallet måste krav införas på efterbesiktning av gravar, genomförd av Kyrkogårdskontrollmyndigheten. Verksamheten avgiftsfinansieras naturligtvis och om det visar sig nödvändigt kan det bli aktuellt att ta inträde till kyrkogårdarna för att finansiera tillsynen. Vi vill ju inte att kyrkogårdskontrollen ska inkräkta vare sig på vård, skola och omsorg eller på reformutrymmet.

Eftersom Kyrkogårdskontrollmyndigheten eftersträvar att bidra till jämlikhet mellan och kön och etnisk härkomst i statlig tjänst kan det bli aktuellt med positiv särbehandling av arbetssökande. Bland de som inte är släkt med någon politiker eller högre tjänsteman räknas det därför som meriterande om man är kvinna av arabiskt eller afrikanskt ursprung. Jobbet bedöms vara särskilt lämpligt för personer med burka. Då sparar staten uniformskostnaden.

GPS-bestämning av "bonus-lik"

Förr hade statstjänstemän en röd knappnål på rockslaget för att bekräfta var lojaliteten låg. Kyrkogårdskontrollmyndighetens tjänstemän kan ha hästsvans. Eller vara flintis. Riktigt jobbigt blir det först när man vill ha både svångrem och hängslen och eftersträvar både att vara flintis och ha hästsvans - samtidigt! Ett känt svenskt dilemma. För etniska minoriteter kan även utanpåliggande falsk hästsvans godtas.

Övertorneå fredagen den 9 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Inget mordoffer på kyrkogården

.

(Uppdaterad 9/8 kl 20:50)

Så kom då svaret om det funna liket på den katolska begravningsplatsen i Solna. Med blixtens hastighet denna gång. Det måste vara den snabbaste forensiska undersökningen någonsin - alla kategorier. Det var inget mordoffer. Det var en kvinna som begravdes i behörig ordning 1969.

- Jahapp!  Vilken tur.

Vilken tur att det inte var ännu ett offer för Catrine da Costas mördare eller någon av Quick-målens mördares andra offer. DET hade blivit jobbigt. Men så var det ju inte.

Och så var det ju bra att offret hittades. Då fick ju inte bara vi, utan även folklivsforskare och arkeologer, veta att man i Stockholm 1969 begravde folk på 1,3 m djup, instoppade i plastskynken... Detta något som ingen av oss hade vetat annars.

Att offret var så väl bevarat förklaras kanske av släktskap i rakt nedåtstigande led med någon forntida Egyptisk farao?

Det är bara en sak som stör mig. I Aftonbladet idag säger Lars Byström vid länskriminalen att ”vid en samlad bedömning har det konstaterats att ingen misstanke om brott kvarstår”.

Jag har livslång erfarenhet av otillbörligt påverkade myndighetsbeslut och domar. ”Samlad bedömning” är juridiskt kodspråk och brukar oftast betyda att alla fakta och omständigheter talar i en riktning, men att påtryckningar avgjort ärendet i en annan riktning. Som en brasklapp ungefär.

Lars Byström förresten, det är den polis-informatören som brukar synas i TV och säga ungefär att "inget särskilt har inträffat" när någon har blivit slagen halvt ihjäl på något häkte eller i samband med något gripande som eskalerat och kommit att påminna om en dålig dag i Syrien. Det bör vi nog ha i åtanke när vi värderar det här. Personligen tycker jag att det här är underlag till en film. Särskilt spännande skulle vara att se hur regissören behandlar frågan vem som transporterar, vem som identifierar, vem som egentligen kan intyga vad i fråga om det möjliga offret. Det förefaller som om gåtans lösning vilar i ett fåtal händer...

Den som lever får se. Eller så får han inte det. Efter det här lär det väl sitta en ansenlig hop maffiamedarbetare på graven och vakta den. Så att inte liket försvinner, eller förväxlas...

Övertorneå fredagen den 9 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Yrkesrasistparasiterna

.

Två rasister ?

I veckan som gått har då i alla fall jag varit nära att få dåndimpen. Nu har stollarna, med sin rasistskräck, kommit fram till att det är rasism att i en parad eller teaterpjäs låta en vit person vara målad till neger. En symbolisk neger. Sådana har alltid funnits i konsten. Även när det finns vanliga negrer att tillgå. Men numera rasar indignationskörerna när så sker. Och den ansvarige för ”övergreppet” krälar i stoftet i media och ber om ursäkt stående, gående, sittande, liggande och stående på händer.

Rasa månde kattvännerna över denna kränkning

 Ängsliga och ”rättrådiga” människor har, i skräcken för att - hemska tanke - utpekas som rasister, skapat utrymme för en sorts yrkesrasistparasiter som har indignationsprivilegiet - rätten att följa dagens händelser med förstoringsglas och stämma upp i högljudd kränkt och indignerad klagan om de retar sig på det minsta lilla, för att sedan vika ut sig i pressen och få sitt skadade ego vårdat. Allt medan juristerna funderar på om det går att stämma den ”buse”  som gjorde det mest förbjudna.

Och pressen, van att parasitera på sina läsare genom att överdriva och hänga ut människor i vinklade och tendentiösa artiklar, kommer ridande i sporrstreck, som det lätta kavalleriets tappra 600 mot de turkiska kanonerna, för att mest högljutt och mest fördömande chikanera den som har gjort det mest förbjudna: målat en vit person svart, eller en gul person röd, eller en svart person gul.

Dessa rasistiska kränkningar mot vita måste få ett slut

 Men rasism är inte att måla en person i en färg i en parad eller en pjäs. Rasism är inte heller att vägra anställa en expedit till charken, iklädd ett svart lakan från topp till tå, med svarta vantar och med två hål för ögonen som enda tecken på att det finns en människa under. Att följa efter och bevaka misstänkta snattare, för att vid behov gripa eller anmäla en snattare, när flera billaster zigenare slår till mot en butik eller bensinstation under klassiskt tumultartade former är inte heller rasism. Alla vet att det förekommer att vissa grupper av zigenare drar nytta av svenskarnas rasistskräck, men ingen vågar tala om det. Och vår parodi på rättsväsende dömer gärna den butiksanställde som gör sitt jobb, är lojal med sin arbetsgivare och med de kunder som betalar. De döms för diskriminering trots att det är de som gör att samhället fungerar, att inte alla gör som dessa hyenor. De döms för att även domare är människor som är rädda för att bli skandaliserade och utpekade som rasister av avskrapet som lever på att göra tidningar och andra nyheter på sina medmänniskors bekostnad.

Rasism och diskriminering är istället att utnyttja andras fattigdom, utsatthet eller beroendeställning. Det är när en arabisk husfar, vars hustru torteras eller dödas om hon vänstrar, tar sig till att utnyttja den filippinska hemhjälpen och när han ledsnar på henne eller hon blir gravid får henne utvisad eller satt i fängelse. Men det är också när alla de rättrådiga går till affären och köper en mango för, säg 17:40 inkl moms. Då roffar alla de rättrådiga åt sig värdet av den fattiga afrikanske odlarens arbete. Den Kenyanske odlaren får ett(!) öre för den skördade mangon som han drivit upp, ute vid trädet. Om han istället hade tagit sig till marknaden i Mombasa och sålt den där, hade han fått två(!) öre. Sedan tar de västerländska intressena vid och tar 13:89 för att under någon veckas tid transportera mangon med båt och bil till butiken och under någon dag exponera den där. De statliga brottslingarna, som inte har lyft ett finger för mangons odlande, transporterande eller försäljande är de fräckaste rasisterna. De tar nämligen 3:48 bara i moms, eller trehundrafyrtiosju gånger mer än odlaren i Kenya får för hela årets arbete. Men då åtar sig å andra sidan de statliga brottslingarna att åtala och döma den som gör det mest förbjudna: målar en vit person svart. Och översittarna i media, som lever på trakasserandet av sina medmänniskor, tvingas nöja sig med presstödet och stödannonsering för sitt samhällsviktiga arbete, att hänga ut den som gör det minsta fel på detta försåtsminerade fält av potentiella rasistanklagelser, som samhället har förvandlats till.

Och den riktiga rasisten sitter hemma och läser tidningen, mumsar på sin ”stulna” mango, och kan inte hålla inne med sitt indignerade förakt för dem som hängs ut för sin rasism i tidningen:

- Tänk, att de inte kan bete sig som folk mot de där människorna!

Yrkesrasistiskt renomméparasiterande

Övertorneå fredagen den 9 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Liket på kyrkogården

.

Marc Dutroux

Läste i Aftonbladet om det förmodade pojkliket man hittat i en grav på katolska begravningsplatsen i Solna.

Jag tycker att det är sällan man som lekman har anledning att ha synpunkter på vad Leif G W Persson säger om saker i sitt gebit. Men nu har jag en liten kommentar till ett uttalande som han gjorde i Aftonbladet.

Josef Fritzl

Nu vet jag inte om den gode Leif G W verkligen sade så, eller om han blivit felciterad. Men i webtidningen stod det att han sagt att det är ovanligt att man gömmer lik på kyrkogårdar.

Kanske är det så. Eller så är det inte så. Det förefaller mig vara en idealisk plats att gömma mordoffer på - under vissa förutsättningar. Om hemläxan är gjord. En grav lokaliserad som sköts, vars skötsel är tryggad för överskådlig tid och som ingen ytterligare kommer att begravas i. Lik behöver ju inte heller ligga ytligare än kvarlevorna efter i behörig ordning begravda personer. De kan ju faktiskt läggas i samma kista som någon som ska begravas, eller har begravts, men inte täckts över.

Det svenska institutionaliserade sättet att hantera jordfästningar på inbjuder ju faktiskt till att gömma lik. Det där med främmande lik i kistan behöver man inte fundera över i norra Finland där de anhöriga ofta själva gör den avlidne den sista tjänsten, genom att själva återfylla graven i samband med jordfästningen. Det är också nyttigt för sorgearbetet. I Sverige delegerar vi gärna till kyrkovaktmästaren att sörja i vårt ställe, om vi alls har tid att engagera oss i frågan. Det kan bli ganska många veckor innan man har tid med begravning i Sverige.

Den som har ett lik att göra av med kan ju även gömma det i en grav, efter att den blivit uppgrävd och innan kistan kommer ned. Det finns ju ingen som sitter och vaktar uppgrävda gravar och en mördare aviserar ju knappast sin ankomst.

Kanske är det istället så, att det är väldigt ovanligt att man letar efter lik på kyrkogårdar och ännu ovanligare att man hittar några - trots att kyrkogården är full av dem...

Men om jag inte är helt fel informerad finns det ett betydande antal personer som har försvunnit genom åren för att aldrig komma till rätta. Många av dem kan ju faktiskt ligga på kyrkogårdar. Därtill kommer ett mörkertal i form av människor som försvinner utan att någon saknar dem, eller vet var de befann sig när de försvann.

Ariel Castro

 Under senare tid har frågan aktualiserats genom att många invandrar, även illegalt, till vårt land. Sällan saknade av någon, ännu mer sällan anmälda försvunna om de inte hör av sig och är i landet illegalt.

För inte så länge sedan skrevs det en hel del om ”ensamkommande flyktingbarn” som försvann. Eller gjorde de det? Blev alla redogjorda för? Eller hittade man en förklaring i något fall och klistrade den förklaringen på alla, som det brukar bli i den slöa svenska byråkratin? Eller var det inte ens en utredd förklaring, utan bara hörsägen? Ensamkommande flyktingbarn är väl annars den idealiska målgruppen för en pedofil i behov av en ny leksak? Och samhällets engagemang i efterforskningarna kan väl förmodas vara måttligt?

Av och till avslöjas hemskheter med både vuxna och barn som försvinner, bortförs mot sin vilja för att utnyttjas och plågas på allehanda sätt av förövaren/-arna. Några av de mest kända är pedofilerna belgiska Marc Dutroux, österrikiska Josef Fritzl och amerikanska Ariel Castro, men det finns naturligtvis många fler. Även sådana som aldrig avslöjas.

Vi har, såvitt jag kan erinra mig, inte haft sådana avslöjanden i Sverige. Det behöver ju inte betyda att det inte finns eller har funnits några. Och vi kan, mot bakgrund av rättsväsendets insatser i exempelvis fallen Catrine da Costa, Cattis Falck och Lena Gräns, Carl Fredrik Algernon och alla Quick-målen känna en viss tillförsikt inför, att om någon eller några sådana skulle avslöjas i Sverige, så skulle vårt korrumperade rättsväsende göra sitt bästa för att hjälpa förövarna att komma undan. Det är nämligen, enligt sakkunskapen, inte ovanligt att människor av A-typ stimuleras just av spänningen som följer av att göra det mest förbjudna. Och A-typerna är överrepresenterade bland våra höjdare.

Vi har haft något fall där män i karriären ordnade gang-bangs med unga flickor. Vi har också haft omfattande, men nedtystade, sex- och pedofiliskandaler i vilka riksdagsmän och ministrar utnyttjade småflickor omhändertagna av samhället. Flickorna skulle få samhällets beskydd. Men de fick en gammal minister över och i sig istället. Rättsväsendet hjälpte höjdarna att komma undan - vad annars?

Elliot Spitzer

Ett annat känt fall är tidigare statsåklagaren, senare Guvernören för delstaten New York, Elliot Spitzer, som satte på lyxprostituerade. Det är ju inte riktigt samma sak som de juvelerna som nämns ovan ägnade sig åt. Att Spitzer blev skandaliserad och avsatt berodde väl dels på att det inte skedde i Sverige och dels på att han i jobbet var på jakt efter slöddret på Wall Street, som ställde till med finanskrisen 2008. Det fanns med andra ord inflytelserika krafter som ville få stopp på honom. De ägnade sig själva åt samma sak som Spitzer, enligt dokumentären Inside Job. I deras fall blev det dock inte nämnvärt uppmärksammat. Att Spitzer ägnade sig åt lyxprostituerade, trots den stora risken för karriären i händelse av ett avslöjande, berodde nog på ett behov av krydda och spänning i vardagen, tillgodosett genom risken för ett avslöjande. Och i så fall blev han väl tillfredsställd.

Så, vad vet vi om hur många försvunna barn som oss ovetande ligger i vigd jord efter en privat begravning?

- Inte mycket.

Övertorneå torsdagen den 8 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Obama kommer?

.

Felinformerad entusiast?

Den amerikanska supermaktens sammanbrott tuffar på i ullstrumporna. För många amerikaner som, vare sig de är indoktrinerade eller ej, är mycket stolta över sitt land, utspelar sig nu många kränkande och smärtsamma episoder. Enligt fimregissören Oliver Stone är de flesta amerikaner ganska indoktrinerade. Som framgår av hans film ”The untold history of The United States”, som just nu även kan ses som TV-serie, kommer den historieskrivning som lärs ut i amerikanska skolor inte tvåa i en jämförelse med någon av staterna Sovjetunionen, Nordvietnam eller Nordkorea. Åtminstone inte i fråga om mest vinklad, nationalistisk och indoktrinerande historieskrivning.

I framtiden ska forskarna dissekera frågan om varför den amerikanska supermakten gick under. Om det finns någon framtid och om det finns några forskare i den, vill säga. Den som lever då får se om inte en av de viktigaste anledningarna till undergången visar sig ha varit samma anledning som ledde till Sovjetunionens undergång. Nämligen att nomenklaturan förlorade tron på systemet och inte längre var lojal med systemet.

Så gick det i Sovjet. Det mesta tyder på att samma sak pågår i både USA och Sverige. Nomenklaturan gör sitt bästa för att klå systemet och medborgarna på så mycket tillgångar som möjligt, med det politiska systemets och rättsväsendets hjälp.

Fler likheter finns och kan redan iakttas. Sovjetunionen uppstod ur ett uppror mot det feodala tsarväldets förtryck. Sovjetunionen övergick snart till att spionera på, och godtyckligt fängsla, inte bara sina egna medborgare utan alla möjliga som kom i dess väg. En allvarlig anklagelsepunkt var statsfientlig verksamhet.

USA uppstod ur en revolt mot Engelskt kolonialt förtryck. USA har övergått till att godtyckligt spionera på allt och alla. Oamerikansk verksamhet är en mycket allvarlig anklagelse i USA som kan ända karriärer och utsläcka liv.

När eller om Barack Obama kommer till Sverige gör han det som USA:s 44:e president. USA:s första tre presidenter hette George Washington, John Adams och Thomas Jefferson. Den sistnämnde huvudförfattare till den amerikanska konstitutionen - berömd för sitt starka skydd för den enskilda medborgaren mot statligt förtryck. När Obama kommer till Sverige gör han det som representant för ett USA som skulle ha fängslat landets första tre presidenter i mer än tio år utan rättegång, om de levt idag.

Att hela frågan om besök i Sverige över huvud taget är aktuell, beror på att Putins Ryssland inte har lämnat ut Edward Snowden, som har läckt till resten av världen hur USA kränker den privata integriteten för i stort sett hela världens befolkning, i jakt på någon, vem som helst, som kan tänkas ägna sig åt ”statsfientlig verksamhet”. USA lämnar själv inte ut ryska regimkritiker, men förefaller vara mycket kränkta av att Ryssland nu inte lämnar ut amerikanska regimkritiker.

Det är för övrigt inte självklart att Edward Snowden är någon regimkritiker. Det kan vara så, att han endast har avslöjat grov organiserad brottslighet, som har infiltrerat den amerikanska staten, och som bryter, både mot amerikansk lag och mot den amerikanska konstitutionen.

Att frågan om ett besök från Obama över huvud taget är aktuell beror nog på politiskt fotarbete. Obamas USA upplever sig behöva ett sätt på vilket man kan kränka Putins Ryssland för det där med Snowden. Och den svenska regeringen, och dess vapendragare bland massmedia, behöver något annat att vända allmänhetens uppmärksamhet mot, än rättsväsendets kollaps och de obegripligt stora stölderna i Vattenfall och TeliaSonera.

Till namnet företräder Obama ännu en demokrati. Bakom kulisserna finns just nu inte så mycket kvar av demokratin. Han besöker, om han kommer, Fredrik Reinfeldt, som också till namnet företräder en demokrati. Men en demokrati som inte längre följer det demokratiska regelverk som man har enats om och som gör landet till en demokrati. Trots att det är förenat med straffsanktion att påtvinga andra en annan uppfattning vid röstning, sker det dagligen i demokratins ”högborg” riksdagen, av de politiska partiernas tjänstemän, med regeringspartierna i täten, anförda av statsministern.

Förr var en diktator en svartmuskig man, inte sällan med mustasch och/eller skägg, iklädd militär uniform med hög grad och massor av ordnar och utmärkelser - ofta förfäktande att det egna landet var en demokrati, men inte helt brydd om hur budskapet togs emot. Huvudsaken var att diktaturen fungerade.

Idag är en diktator en slätrakad och kortklippt yuppie i diskret kostym, helt i enlighet med rådande mode ”less is more”. Även dagens diktatorer säger sig företräda demokratier men är inte helt brydda om hur budskapet tas emot. Huvudsaken att diktaturen fungerar.

För Obama är det naturligtvis angelägenhet att få visa att han inte blir utan lekkamrater för att inte ”lillebror” Putin vill leka med Obamas regler. Och en inbjudan från Sveriges Reinfeldt är naturligtvis därför välkommen. Vad ska man ha vasaller till, om de inte gör någon nytta? Men som politisk gest är det, givet de relationer som redan finns mellan de svenska och amerikanska regeringarna och byråkratierna, inte så mycket att hänga i julgran. Det smäller ungefär lika högt som om dåvarande sovjetledaren Michail Gorbatjov skulle ha valt att besöka östtyska Erich Hoenecker för att exkludera amerikanen Ronald Reagan.

Det är den fria världens ledare som kommer, sa folkpartiledaren Jan Björklund i TV:s nyheter ikväll.

- Men snälla Jan Björklund - vilken planet har du varit på de senaste 12 åren?

Jag tittade på ”Inside Job” ikväll i SVT, den Oskars-belönade dokumentären om finanskrisen. Den kan ses på söndagsnatten men förmodligen också på webben. Den var mycket bra. Det verkar snarare vara ledaren för världens största maffia som är på väg. Du borde se den, Jan. Då kanske Du inte blir så ledsen om Du inte får sitta närmast. Jag hoppas verkligen att Du har fel om Obama, för om Du har rätt, om det verkligen är den ”fria” världens ledare som är på väg - då har vi alla MYCKET stora problem.

Övertorneå torsdagen den 8 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Bakom psykopaternas kulisser

.
(Svar till Jörgens kommentar till inlägget "Bli slav eller hugg av kablarna".)

Jörgen,

jag tror att de flesta vet, innerst inne, ungefär vilka som är ansvariga för 9/11. Sedan är det en annan sak, att man håller det ifrån sig. Den rädsla och känsla av att vara utlämnad till onda makter, som följer av att ta till sig och acceptera att det är så, är för många människor outhärdlig.

Kvittot fick vi naturligtvis när Navy Seals, eller vilken yrkesmördarliga det nu var, tog sig till Abbottabad och dödade Bin Laden. De hade honom i sitt grepp och en hel värld väntade på vad han hade att säga om 9/11, så man dödade honom på fläcken. Helt i enlighet med sina order ända "uppifrån" Obama.

Mycket tyder på att Roosevelt & Co kände till att Pearl Harbor var på väg att inträffa, men valde att ligga lågt och låta det inträffa ordentligt, för att man ville vända den amerikanska folkopinionen, som fram till Pearl Harbor var klart emot att USA skulle gå med i kriget.

Med 9/11 är det på många sätt värre. Nu finns inte vare sig Hitler eller Stalin att försvara världen mot. Moderna media, elektronik och ytterligare 60 års erfarenhet av att manipulera människor påverkade 9/11. Det attentatet inte bara kände man till, utan man genomförde det eller såg till att det blev genomfört. Därför kunde man inte ha en Bin Laden pladdrande i domstol inför folket och världen.

Det finns nog otaliga exempel på hur högt uppsatta, och AB Släkt och Vänner, tjänar grovt på USA:s krig. Det är bara inte så populärt att forska i, offentliggöra eller försöka beivra.

När vi försöker förstå våra makthavare tenderar vi att utgå ifrån antagandet att de är vanliga hyggliga och empatiska människor. Men väldigt ofta har de mer gemensamt med Hitler, Stalin, Beria och Goebbels. Hänsynslösa, men kontrollerade och egennyttiga psykopater, med den totala dårskapen vilande under tunn is. Det räcker med lite för mycket makt för att utlösa galenskapen. Eller makt och mothugg.

Vi ser bara politikerna. Ofta ganska vanliga människor från början. Det kan vara en ganska dålig skollärare eller en totalt oduglig men maktgalen vaktmästare som kämpar och nöter sig fram i de politiska sekterna, bland människor som inte är lika makthungriga. De är sällan stjärnor på jobbet och de blir inga stjärnor som makthavare heller.

Däremot ser vi inte de riktiga, ibland onda, galenpannorna som gömmer sig i skuggan bakom politikerna, på höga positioner i verk och departement. Som har rutat in sitt eget furstendöme i förvaltningen. Sådana som inkompetenta politiker inte begriper att, eller vågar, flytta på. Sådana som sin höga position till trots kan ha ett mentalt lyte, exempelvis en pervers sexuell läggning, som får dem att göra konstiga saker. När de har intrigerat och spelat maktspel färdigt för att sopa igen spåren till sig själva har vi begåvats med rättsrötor som Catrine da Costa och Thomas Quick-fallen eller döda krigsmaterialinspektörer som faller framför tunnelbanetågen på väg från utrikeshandelsdepartementet. Då står vi där och kliar oss i huvudet och undrar hur det kunde bli så tokigt. Med ett rättsväsende med påtaglig beröringsskräck, som spanar upptaget mot horisonten - men medvetet i fel riktning. Med en fungerande press skulle det vara lättare att stötta rättsväsendet, så att sådana saker blev utredda.

En stor och i hög grad hemlig administration som den amerikanska har naturligtvis sin beskärda del av galningar. Om man vill förstå varför det är så långt mellan det som Obama sa att han skulle uträtta och det han sedan gjort, bör man komma ihåg, att USA är ett land där var och varannan är beväpnad. Ett land där man av och till skjuter presidenter och presidentkandidater och där de mord som skett i modern tid inte har blivit uppklarade. Kan man skjuta vita presidenter kan man naturligtvis skjuta svarta.

Vi kan naturligtvis inte veta exakt hur följande har gått till. Men vi kan sluta oss till, att någon eller några av galningarna, med anknytning till administrationen, har informerat Obama på lämpligt sätt, om att han har att välja mellan att vara USA:s första svarta president, eller, att vara USA:s första före detta president som var svart.

Obama må vara världens mäktigaste man, men är samtidigt en av de mest utsatta. Ofta, när han ska utnyttja sin makt, finns det nog bara ett alternativ som är möjligt. Obama har valt att sitta kvar och gilla läget, för att försöka göra det bästa av situationen. Hittills har det blivit avlyssning av hela världen och utökat mördande av folk över hela världen - utan rättegång.

Även i Sverige präglas politiken av att man har hittat säkerhetsvakter som har "begått självmord" i statsministerns bostad. Det, och förmodligen annat, har gett oss en rädd och dysfunktionell regering som inte vågar, eller kan, ta itu med de stora problemen i statsförvaltningen och rättsväsendet.

Själva har man uppenbarligen tyckt sig vara det bästa alternativet ändå. Som vanlig, icke politiskt organiserad, medborgare och därför plundrad av politiska brottslingar, är det inte helt lätt att se, att en feg, korrumperad och dysfunktionell alliansregering är Guds gåva till folket. Särskilt inte som den tillämpar en rättvisa mot politiskt organiserade och sig själva nära allierade samt en annan mot icke organiserade.

Övertorneå onsdagen den 7 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Bli slav eller hugg av kablarna

.

Före mobiltelefoner en äldre positioneringsteknik

 Journalisten Gösta Hultén skriver i Svd Opinion om övervakningssamhället, klicka här.

Tack vare Edward Snowdens avslöjanden och Gösta Hulténs utmärkta förklaring behöver vi inte leva i osäkerhet om vad integritetskränkningarna för med sig. Konsekvenserna är mycket långt gående. Hultén uttrycker med berömvärd tydlighet varför svensk demokrati och svenskt välstånd är oförenligt med den underkastelse gentemot amerikanska integritetskränkningar som vår svaga regering och vårt dito regeringskansli gör sig skyldiga till.

Hotet mot inte bara yttrandefrihet och åsiktsfrihet utan till och med tankefrihet, är så långt gående, att vi går mot ett ofritt Sverige som utvecklas mot en situation som påminner om den som rådde i Östeuropa före järnridåns fall.

Trots alla fördelar som den moderna tekniken möjliggör kan vi förvänta oss, menar jag, att kommunikationen oss medborgare emellan blir tvåskiktad.

Den effektiva moderna tekniken kommer att användas för meningslöst och okontroversiellt strunt.

Allt viktigt kommer att avhandlas vid personligt besök.

Då kommer inte telefonen att vara på, kanske inte ens följa med.

Telefonerna är ju intelligenta och kan spela in både bild och ljud utan att det syns eller hörs och rapportera i realtid. Även om vi stänger av dem. Dessutom rapporterar de hela tiden var man är och därför även vem man besöker.

Till detta kommer det växande antalet övervakningskameror och trafikkameror, vilka alla kommer att vara, eller redan är, försedda med ansiktsigenkänning som rapporterar i realtid. De flesta är redan, eller snart, dolda.

Det innebär, att den människa som nu och i framtiden vill sköta ett ärende privat inte kan vara kontaktbar och inte heller igenkänningsbar.

Vad bisarr världen har blivit. Att ha all denna utveckling och måsta välja att avstå från den...

Som 1984 - fast mycket värre.

Det är uppenbart, tycker jag, att det är detta som ligger bakom 9/11. Medvetandet om att tekniken finns idag. Och en analys som säger att om inte "vi" (läs: de amerikanska psykopaterna) gör det här, så gör någon annan det. Därför iscensatte man hela spektaklet 9/11 - för att få mandat att genomföra skiten.

Nästa generation kommer att bli antingen förslavad eller teknikfientlig. Möjligen först det ena, sedan det andra. De som kan och vill tänka själva, vill säga.

Den som, med den information som vi tack vare Edward Snowden har fått del av, ännu inte kan ta till sig att 9/11-spektaklet var iscensatt för att skaffa sig mandat och folkligt stöd för det som i förlängningen blir folkets förslavande, är nog ohjälpligt naiv, för att inte säga korkad.

För en mansålder sedan var det obligatoriskt för en del av oss att bära judestjärnan synligt. Hur långt borta är en obligatorisk positionerings- och inspelningsutrustning åt alla? Så att inte övervakningsobjekten hittar på att lämna telefonen hemma. Tekniken finns redan, den är överkomlig. Amerikanska soldater har det redan. Hur länge tar det innan psykopaterna tycker att alla ska ha det?
- För allas bästa förstås. Den som inte har fientliga avsikter har ju ingen anledning att inte låta sig övervakas, i förlängningen styras... Enklast är förstås att göra mobilen obligatorisk - och hugga av en hand eller fot om man glömmer den - utan rättegång, enligt numera känt amerikanskt mönster. Tredje gången man glömmer telefonen blir man skjuten. Fortfarande utan rättegång. Eller varför inte ett besök av en drönare? Den som har glömt sin positioneringsutrustning tre gånger finns säkert skäl att misstänka för att vara terrorist. Idag blir människor dödade och får sina hem ödelagda får långt mycket vagare misstankar än så, i exempelvis Pakistan, Afghanistan och Jemen - än så länge.
Det blir billigare för staten än fängelse resten av livet som är praxis i USA, just nu, efter tre brott.

Nästa generation kommer att ha att välja på ett liv i slaveri eller ett teknikfientligt liv. Möjligen blir det först det ena och sedan det andra. Valet kommer att stå mellan att bli slav eller hugga av kablarna och fälla masterna.

Det är en skam för Sverige, att vi inte har erbjudit Edward Snowden politisk asyl och skydd mot de brottslingar, som till stor del har tagit kontrollen över den amerikanska statsapparaten. Och det är en skam för nästan hela den svenska journalistkåren, att de fortsatt tiger eller ligger mycket lågt i frågan.

Övertorneå onsdagen den 7 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Amerikaner uppmanas lämna Jemen

.
Efter utbuandet av NSA-chefen Keith Alexander i Las Vegas och det därpå följande slumpmässiga dödandet av civilpersoner i Jemen av amerikanska drönare uppmanas amerikaner nu att lämna Jemen.

Ännu har ingen skjutit tillbaka mot amerikanska anläggningar eller medborgare men från amerikanskt håll hyser man gott hopp om att fortsatt slumpmässigt dödande av Jemeniter ska kunna få igång någonting.

Övertorneå tisdagen den 6 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Rådrumsmorden i Jemen

.
(Uppdaterad 6/8-13, kl 20:40)

Media rapporterar idag om att minst åtta misstänkta terrorister, varav fyra trafikanter, i ett fordon, skjutits till döds i Jemen av amerikanska drönare idag. De dödade är ännu inte identifierade så det är möjligt att de ännu inte själva vet att de är terrorister, eller rättare sagt vet att de var terrorister. Situationen i Jemen tycks ha eskalerat till någon sorts allmänt dödande av möjliga terrorister i förebyggande syfte. För undvikande av eventuella missförstånd vill jag förtydliga att det, enligt de flesta svenska media, är de dödade som är misstänkta terrorister - inte de som dödar utan att identifiera de som ska dödas, ännu mindre bry sig om att ställa dem inför rätta. - Märklig logik.

I avsaknad av riktiga terrorister, eller på grund av rådande semestrar i avsaknad av en egen mordpatrull som kan genomföra attacker som terrorister kan beskyllas för, får väl dessa rådrumsmord duga.
   
Förbaskat ofint av IT-folket att bua ut NSA-chefen Keith Alexander mitt under pågående semestrar. Nästan lika gement som när araberna anföll Israel under Jom kippur i oktober 1973. Det blir ju så trögt att komma igång med någonting. Mordpatrullerna vill ju med rätta få ut sin välförtjänta semester.

Övertorneå tisdagen den 6 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Är UD:s personal kanonmat?

.
(Uppdaterad 5/8 kl 13:40)

Sveriges anseende är inte längre vad det har varit internationellt. Länge kunde svenskar resa nästan vart som helst och bli respekterade, medan exempelvis amerikaner hela tiden kände sig tvingade att se sig över axeln.

Så är det inte längre. Sedan Sverige gick med i de amerikanska brottssyndikatens kamp för att värna sina intressen och suga ut andra människor är även Svenskar i vanrykte.

Efter utbuandet av Keith Alexander, och den därav initierade insatsen för att stärka stödet för avlyssning och andra integritetskränkande åtgärder har man nu stängt en massa ambassader. Möjligen för att demonstrera att det är allvar och inte bullshit. Vad får det för effekt när man stänger en massa ambassader? Är det ett försök att trigga några byastollar i någon barfotarepublik att kasta in några bomber någonstans?

Och vad blir effekten av att ”huvudmålen” är stängda? Blir det att man styr över intresset mot sekundära mål, som exempelvis Sveriges och andra nationers beskickningar?

Och vad händer om man inte får igång någon?

Blir det en ny specialoperation då?

Är svenska UD:s personal degraderad till kanonmat som ska försvara ”amerikanska” intressen som utökade integritetskränkande åtgärder. I så fall torde Carl Bildt vara invigd i planen.

Det vore ju tjusigt om eventuella ”attentat” drabbar andra än amerikanska beskickningar. Då avtar den amerikanska egennyttan och det integritetskränkande lyssnandet mm blir osjälviskt. Psykopaterna - det godas försvarare.

Ligger de indignerade artiklarna med krav på mer integritetskränkande åtgärder rent av färdigskrivna på Bonnier-pressen? Har TV4 och SVT klippt färdigt sina förhärligande reportage om vilka fantastiska attentat man har förhindrat med hjälp av avlyssning med mera?

Den som lever får kanske se.

Utbuandet av Keith Alexander tog uppenbarligen psykopaterna på sängen. Vi får väl acceptera att det tar ett tag att plocka ihop grejorna och göra planer hals över huvud....

Övertorneå måndagen den 5 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Inte första gången en regering tappar masken

.
När man ser hur HBTQ-frågorna blivit brickor i det politiska spelet, som senaste veckan i Stockholm, leder det lätt till att man begrundar frågorna utifrån ett historiskt perspektiv.

Vi har Guantanamo:

En mansålder tillbaka hade vi andra koncentrationsläger. Där dödades 9 miljoner judar, romer, homosexuella och politiska motståndare.

Det är klart att har det hänt en gång är det så mycket lättare att det händer igen.

Vilken sida USA strider på växlar ideligen och godtyckligt. I Afghanistan, Iran och Irak med flera länder har man bytt sida i konflikten flera gånger. I andra konflikter i världen har man varit med på båda sidor - samtidigt.

Jag kan lätt förstå att HBTQ-rörelsen gärna tar emot hjälp för sin sak var än den må komma ifrån. Och kanske är det inte fel. Men man bör ha i åtanke, med tanke på det historiska perspektivet, att man lyssnar på USA:s ambassadör i Stockholm i år. Ett annat år kanske man lyssnar på talet i Guantanamo, med en huva över huvudet. Och hjälp kan ju också i förlängningen vara stjälp beroende den fortsatta utvecklingen i världen.

Naturligtvis kan man få lyssna på talet någon annanstans också. Kan man bygga spioncentraler i Sverige med statens stöd kan man väl lika gärna, något senare, bygga koncentrationsläger. I den svenska regeringen verkar i alla fall varken finnas heder eller ryggrad som kan förhindra det.

Fram tills de tyska nationalsocialdemokraterna fick makten var man hyggligt demokratiska. Dagen efter att man fått makten i demokratiska val avskaffade man demokratin.

Härom dagen skrev SvD ett personporträtt om Hans Wahlborg som blir ny Nordenchef för Vattenfall. Hela porträttet kan läsas här. Där kunde vi bland annat läsa:

Under några turbulenta år i mitten av 2000-talet härskade han över eldistributören GZE i Gliwice i Schlesiens sargade kol- och ståldistrikt i södra Polen. Vattenfall hade just tagit över bolaget från polska staten, mitt uppe i den kaotiska privatiseringsprocessen efter kommunismen fall.
 
Det tog inte länge förrän Torbjörn Wahlborg, först vice chef för GZE och senare Vattenfalls Polenchef, upptäckte att stora statliga kunder struntade i att betala sina räkningar, bland annat ett av regionens största stålverk.
 
– Till slut gick vi in och klippte av strömmen.
 
– Direktören hade låst in sig på kontoret av rädsla för arbetarna och vägrade att samarbeta, berättade Torbjörn Wahlborg vid ett besök i Gliwice för snart tio år sedan.

Bara minuter senare ringde Polens ekonomiminister och krävde att strömmen skulle slås på igen. Omedelbart.
 
– Det rör sig om ett statligt bolag, svarade Torbjörn Wahlborg med utstuderad hövlighet. Så om ni skulle ha vänligheten att betala räkningen, herr minister, så levererar vi.
 
Ministern lade på luren. Och räkningen betalades.

Polen var en hyggligt korrumperad sönderfallen före detta kommuniststat. Men regeringen såg till att räkningen betalades. Det säger oss förstås någonting om situationen i Sverige, i regeringen, i riksdagen och i de politiska partierna.

I Sverige gick det nämligen annorlunda. När tjuvar i politiken, bland mycket annat, l flera års tid lät bli att betala vägbelysningsräkningarna för att komma över Ekfors Kraft AB, var Alliansregeringen istället lojal med tjuvarna och stal företaget. Fast först grundade man med en ordentligt vinklad propagandakampanj i Bonnierpressen och i direkt och indirekt statskontrollerade media.

Så det var inte bara i Nazi-Tyskland som masken föll när man väl kom till makten. Mordpatrullerna, numera helikopterburna, eller obemannade flyg, drar åter runt i världen. Och den Svenska regeringen slickar som vanligt nazisternas analer.

Övertorneå måndagen den 5 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Vem är snillet?

.

Sedan 2001 har det varit känt att jänkarna kommer att utnyttja 9/11-attentatet till att lyssna på hela världen och att det förmodligen var själva avsikten bakom attentatet. Nu, 2013, tolv år senare, när till och med den som är både blind och döv inser att så är fallet, vill den amerikanska administrationen få oss att tro att ”Al Qaida” inte har märkt något. Att de, i den mån de över huvud taget existerar, planerar attentat per telefon och via chattprogram. Och denna revolutionerande nyhet kommer några dagar efter att NSA-chefen general Keith Alexander blir utbuad på en säkerhetskonferens i Las Vegas. Och det här förväntas vi allihopa tro på...

Vem är det taktiska snillet bakom den strategin? - Kalle Anka? 

Övertorneå måndagen den 5 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Det svarta hålet

.

Grekisk, Spansk, Fransk, Europeisk, Amerikansk eller Kinesisk ekonomi? Sanningen finns i betraktarens öga.

 SvD näringsliv rapporterar om ”veckans fynd i den grekiska ekonomin” - ett svart hål. Denna gång på 70 miljarder kronor. För vilken gång i ordningen man hittar svarta hål i den grekiska ekonomin vet jag inte. Men ett vet jag ganska säkert: Det var inte det sista.

Och EU- och Eurofolket håller masken och låtsas överraskade. Men allt är ju bara apspel förstås. Det här är precis som vilken svensk kommun som helst där grabbarna i politiken vill bygga något för skattebetalarnas pengar, som de själva inte vill ha. Då kommer sanningen farande i små portioner.

Så vi lever i de svarta hålens tidevarv. Med en uppblåst och dopad ekonomi driven av låtsaspengar utan täckning. En ekonomi som är som en Schweizerost. En tid där den verkliga ekonomin går på knäna och börsen slår rekord - så länge det varar. För hålen ökar hela tiden och osten minskar - medan börsen fortsätter att slå rekord. - Bankster-pajasar!

Övertorneå måndagen den 5 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Låtsaskriget om slottets färg

.

Slott eller kommunalt reningsverk?

 Media rapporterar om hur debattens vågor böljar om vilken färg Stockholms Kungliga slott ska ha. Ni vet det där ovanligt fula, fyrkantiga, totalt fantasilösa och smutsbruna som en del dyrkar, främst för att det är en symbol för den forna kungamakten, och som snart ska ligga bredvid en sex-filig trafikled. Det ser mer ut som ett kommunal reningsverk än ett slott.

Vackert blir det aldrig. I motsats till nästan alla slott på kontinenten saknar det en park. En del städer har inte längre något slott kvar, men väl en park. En park skulle vara mycket vackrare och mer levande. Stockholms centrum skulle vinna på om man rev slottet och istället anlade en park med en liten ringlande bäck.

Många tycks i alla fall, enligt media, vilja att slottet ska vara ljusgult, som det en gång varit.

Statens Fastighetsverk vill att det ska vara ”gulrosa”.

Just nu är det avföringsbrunt, någonstans där under sotet och avlagringarna från den idag förhållandevis måttliga trafiken som passerar slottet.

Neuschwanstein - det här är ett slott

Stockholms ledande politiker har dragit en lans i media för det gula alternativet. Men det är svårt att tro att det är annat än spel för kulisserna. Att det egentligen är bekvämt för politikerna att låta Statens Fastighetsverk driva igenom en annan färg, men samtidigt två sina händer likt Pontius Pilatus gentemot folket, genom att låtsas förorda gult.

Jag hör till dem som tycker att denna smutsbruna symbol, denna påminnelse om den bruna mönja som var det enda man hade att stryka på väggarna i Östtyskland, efter decennier av utarmning av människors framåtanda, borde ha en gladare färg. Men jag inser ju att alla andra färger än antracitgrå med svarta knutar är dömda att misslyckas, med anledning av den trafiklösning som Stockholmsmoderaterna drivit igenom. En snöboll har större chans i helvetet än ljusgul färg på slottet, med moderaternas trafikplanering utanför.

Drottningholm - det här är också ett slott

Kanske dags att man ändrar den moderata loggan till något som bättre påminner om den politik man står för. Vad sägs om ett antracitgrått M på brun botten omgärdat av en svart ring?

Övertorneå söndagen den 4 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Inte sista slukhålet

.

 
Aftonbladet rapporterar idag om det stora slukhålet som öppnat sig i Wallace County, Kansas, USA.

Om vi nu har pumpat upp olja ur jordens inre i över hundra år, och driver, och har drivit, miljarder bilar och båtar samt en massa annat därutöver, så lär vi väl inte ha sett det sista slukhålet öppna sig. Och inte det största heller.

Men det är säkert inte svårt att hitta förståsigpåare, som kan intyga att det inte är förenat med några risker för människan. Ungefär som det är ofarligt att mixtra med den genetiska koden hos människor, djur och inte minst växter.

Övertorneå söndagen den 4 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Zimbabwe röstar som Överkalix...

.

Birgitta Persson, kommunalråd i Överkalix

...vilket innebär att många röstar av rädsla för att förlora bidrag eller drabbas av andra repressalier. Vidare röstar både döingar och röstskolkare, sådana som inte varit till vallokalen och inte röstar med hjälp av ombud. Men åtminstone i Överkalix röstar valförrättarna, enligt kommunalrådets uppgifter till massmedia, bara för sådana som "vi vet att är våra röstare, när vi ser att de glömt att vara till vallokalen". Såvitt bekant innebär det på bägge håll att en del röstar under flera olika alias. Förhoppningsvis dock bara pålitliga röstare...och egna.   :-)

Karin Åström, Överkalix, sosserihövding i Norrrbotten

Men att överklaga ett valresultat är ganska utsiktslöst i Sverige - för de flesta åtminstone.

Mot bakgrund av hur det brukar gå på mönstringarna, och mot bakgrund av att kommunalrådet faktiskt sa så till media, har man knappast tänkt ut det där själv i Överkalix. Då kommer det någon annanstans ifrån. Hur sannolikt är det då att det bara tillämpas i Överkalix?

Robert Mugabe - långfingrad och ohederlig diktator i Zimbabwe

Övertorneå söndagen den 4 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Galen bastutunna igen, Carl Bildt!

.

Man kan inte låta bli att le när man ser hur gräddan av vårt politiska etablissemang nu hittar på än det ena och än det andra, med Bonnier-pressens stöd förstås, för att väljarna ska glömma kollossal-förskingringen i  - nu senast - Vattenfall och förstås även ”brottsväsendets” totala sammanbrott i Quickmålen.

Att vår eviga elevrådsordförande skulle försöka slå i oss alla att ubåtarna som av och till besökte våra kuster var Warszawapaktsubåtar, trots att de flesta visade sig vara Nato-utåtar, var väl inte så konstigt. Särskilt inte som det senare visat sig att han är på jänkarnas lönelista. Han hade fel då. Det har senare tiders rön bekräftat. Bara religiöst troende svenska Hitler-Jugend-ungdomar tror numera på något annat.

Rapporteringen om vad ryssarna egentligen har infört för lagar på HBTQ-området går isär. Och den långt gående drivna politiska vinklingen av rapporteringen gör det svårt att veta vad som egentligen är rätt. Men åtminstone enligt vissa media går det ut på att man inte ska få framföra propaganda för ”ovanliga sexuella umgängesformer”.

Carl Bildt hade fel om ubåtarna och ryssarna hade rätt. Och nu verkar Carl Bildt, i ivern att lojalt tjäna husse, ha hoppat i galen tunna igen.

Att man får se Carl Bildt leda en Twitterkampanj mot Putin tillsammans med USA:s ambassadör i Stockholm i samband med Pride-festivalen, det lyfter onekligen den politiska idiotin till hittills oanade höjder.

Om det är som det verkar, har ju ryssarna rätt igen. Naturen är faktiskt så inrättad att människor i enkönade relationer inte kan fortplanta sig. Man kan naturligtvis tycka illa om det. Tycka att det är orättvist mot män att inte ha livmoder och mot kvinnor att inte ha testiklar. Men det ankommer knappast på människan att ”rätta” denna naturens inrättade ordning.

För egen del måste jag säga, att jag tycker att var och en får leva som han eller hon vill. Men, som man kan uppfatta det, propaganda, för enkönade relationer, och intima filmer med sådana - de hör inte hemma i allmänna media. Den som är intresserad kan gärna skaffa dem på annat sätt. Det ska inte, tycker jag, vara så att man vissa kvällar nästan bara har bögrelationsfilmer att välja på i TV. Trots allt är homosexuella en minoritet. Minoriteten ska naturligtvis respekteras. Men den ska inte behandlas som en majoritet när den är en ganska liten minoritet.

Det Carl Bildt nu har gjort tillsammans med den amerikanska ambassadören påminner en aning om vad Palme gjorde tillsammans med Nordvietnams ambassadör. Med den skillnaden att Palme hade rätt. USA terrorbombade verkligen civilbefolkningen i Hanoi. Och ryssarna har rätt nu - enkönade par kan inte fortplanta sig och bör inte vare sig träda i tvåkönade pars ställe eller ens bli helt jämförbara med sådana.

Sen är det ju en annan sak man bör komma ihåg med både USA:s och därmed även Carl Bildts stöd. Det är flyktigt. Man har det så länge de själva har fördel av det. Den dagen det inte längre fungerar för USA att göra världens muslimer till sina fiender kommer USA:s militärindustriella etablissemang och de många hemliga amerikanska underrättelse- (eller terror-) organisationerna att ge sig ut på jakt efter en ny fiende som kan motivera organisationernas existens och ekonomiska överflöd. Det är då en helt öppen fråga vilken den nya fienden blir. Om det ska flörtas med konservativa kristna grupperingar, som traditionellt är mycket inflytelserika i USA, kan det mycket väl bli världens homosexuella som då blir tillåtna att godtyckligt döda med drönare; skicka dödspatruller till med helikopter, med uppgift att döda utan rättegång; hänga i flygplanstaken med huva över ansiktet och med stolpiller i baken samt fängsla mer än tio år utan rättegång. Vilken julafton för avlyssnings- och spionerimissfoster när det ska avgöras vem som är, och vem som inte är, homosexuell...

- Gissa vem som då kommer att stå i främsta ledet och twittra om nödvändigheten av, och rättfärdigheten i, de homosexuellas snara arkebuserande?

- Galen bastutunna igen, Carl Bildt!

Övertorneå söndagen den 4 augusti 2013
Mikael Styrman.
.