Numera är väl få som försöker hänga med i vad som händer i världen ovetande om att Kina i rask takt fylls och fyllts med spökstäder.
Det finns i dessa tider av ekonomisk oro en påtaglig tendens att överskatta den kinesiska politiska ledningens omvärlds- och ekonomiska analys. Ibland tenderar det, utan synlig förklaring, gränsen för ren gudadyrkan. Vi må ha kört allt åt fanders, men kineserna vet vad de gör.
Men varför skulle just kinesiska ledare förstå sig på makroekonomi, som inga andra av världens ledare verkar begripa sig på. Fast egentligen handlar det nog om att man vet att man klivit över gränsen men viljan att hålla sig själv kvar vid köttgrytorna är starkare än omsorgen om väljarnas, landets och världsekonomins utveckling. Varför skulle återigen inte kinesiska ledare lida av denna sjuka?
Dessvärre haltar Kinas ekonomiska politik ytterst påtagligt. Mycket av vad ledningen gör är nog mer resultatet av att man dels reagerat på stimuli och dels av slumpens skördar…
Kina har hög internationell konkurrenskraft, med hjälp av fattiga människor, som exploateras under slaveriliknande förhållanden.
De bättre situerade har inget annat än fastigheter att investera i, som förutsätter att välbeställda flyttar in i dem. Men det finns av nyss nämnda skäl ett fåtal välbeställda, som redan äger flera bostäder var,
och som köper fler i spekulations- eller investeringssyfte.
Till dessa bostäder finns det inga köpare annat än till förlustpris. Så man har fyllt landet med tomma bostäder som ingen har råd att bo i. Samtidigt bor en enormt stor och utomordentligt fattig befolkning i enkla skjul.
När, eller om, man förbättrar villkoren för slavarna, kan de få LÅNA pengar till bostäder, men då försvinner den internationella konkurrenskraften.
Jag har svårt att se att detta kan sluta på mer än ett sätt…
Kinesernas världsbild är lika haltande som våra politikers.
Våra politiker tycks tro, eller vill få oss att tro, att vi lever i marknadsekonomi.
Men vi lever i en postsovjetisk kommandoekonomi,
i vilken marknadens krafter hela tiden sätts ur spel,
för att gynna den ekonomisk-politiska eliten på övrigas bekostnad.
Övertorneå torsdagen den 1 augusti 2013
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar