Thomas Quick och Säter

.

(Uppdaterad 2/8 kl 12:20)

Thomas Quick har suttit på Säter efter en psykiatrisk bedömning gjord i mitten av 1970-talet efter ett antal grova övergrepp som han har gjort. Senare har hans syndaregister utökats med 8-30 mord av vilka han dömts för 8 mord enligt enhälliga domar. Om inte det hade funnits så många anhöriga, som har vållats så mycket lidande, av detta som domstolarna har åstadkommit, så skulle det vara riktigt humoristiskt. Nu stockar sig tyvärr skrattet i halsen för att de har orsakat så mycket oro, ångest och sorger. I åtminstone ett av fallen, Charles Zelmanovits, finns inga belägg över huvud taget för att något mord har begåtts. Zelmanovits har, enligt vad som långt i efterhand har gått utröna, lika gärna kunnat dö en naturlig död. Några fall som man skulle döma Quick för fick man ställa in därför att det visade sig att mordoffren var vid liv. Och det kan ju bli lite kletigt för domstolen, om man gör det till en vana att döma folk för mord, om offret visar sig vara vid liv. Åklagaren i Quick-målen hade nog inte låtit sig nämnvärt nedslås av denna lilla komplikation. Det hade nog han och Penttinen fixat på ett eller annat sätt.


Grundmurad skräck för psykvården

Nu vill överläkaren på säter inte släppa Quick eller medverka till en alternativ psykiatrisk bedömning, vilket förstås upprör många.  Skräcken för sluten psykiatrisk vård är stor. Alla (som har några år på nacken) känner till flera historier, både från världslitteraturen och från verkliga livet, i vilka människor blivit  inlåsta på psyket för tid och evighet, inte sällan blivit neddrogade och i den totala rättslöshet som råder för en patient på psyket även blivit utsatt för allehanda övergrepp.

Lobotomering, elchocker och sterilisering

Psykvården har genom åren skaffat sig ett grundmurat och bitvis välförtjänt dåligt rykte. Förutom stigmatiseringen och hemlighetsmakeriet som alltid förföljt psykvården har man använt sig av lobotomering, elchocker och sterilisering, för att ge några exempel. Det är väl ungefär jämförbart med urmakare som lagar fickur med hammare. Så det är väl inte konstigt att människor är rädda för att hamna på psyket. Och det är väl inte heller konstigt att socialdemokraterna i Sverige och Sovjetunionen ägnat sig åt att låsa in dissidenter på psyket. Inlåsningen av Quick är besläktad med sådana inlåsningar. Quick är visserligen ingen dissident men han är inlåst på psyket för att skydda de verkliga mördarna, i de fall vilka han orättfärdigt dömts för, med bland annat Claes Borgströms välbetalda hjälp. Det senare något som återkommande föranleder SVT att göra förhärligande hemma-hos-reportage med Borgström. Jag tycker att det finns en och annan på SVT som har lite att förklara.

 

Psykvården ofta maktgalna psykopaters redskap

Över hela världen har psykvården använts för att spärra in obekväma personer. Jag har själv naturligtvis aldrig blivit utsatt. Men politisk drägg som vet med sig att detta förekommit har vid flera tillfällen fått insändare publicerade där man ifrågasatt min mentala hälsa och ibland föreslagit tvångsvård när jag inte har låtit politiska brottslingar stjäla vårt företag. Nu stjäl politiska brottslingar vårt företag i alla fall, med rättsväsendets hjälp, utan att låsa in mig på psyket. Det är något bättre, men naturligtvis inte bra. Om jag hade haft lite svårare för att uttrycka mig i tal och skrift så kanske det hade gått annorlunda. Jag har ju bara sett de insändare som man har publicerat i Norrbottens-tidningarna. Hur omfattande kampanjen varit från Sven-Erik Bucht och de andra brottslingarna låter sig bara anas.

Några kända fall, av den nästan obegränsade mängd som finns, där psyket missbrukats, vilka jag omedelbart drar mig till minnes är:

Christine Collins

Christine Collins

Historien om den ensamstående modern Christine Collins, vars son Walter försvann i det sena 1920-talets Los Angeles. Det kan nämnas idag, trots att det är så länge sedan, därför att Angelina Joli spelade Collins i filmen ”Changeling”  som regisserades av Clint Eastwood 2008. Sonen visade sig senare ha blivit bortrövad och mördad av en drygt 20-årig Gordon Northcott som misstänktes för 20-talet bortrövanden och mord. I brist på bevis hängdes Northcott 1930 efter att ha blivit dömd för ett mindre antal mord. Innan Northcott avslöjades utgav sig en främling för att vara Christine Collins son, vilket hon bestred. Polisen lät då spärra in henne på psyket som ett ”Code-12”-fall, vilket betydde en svårhanterlig person. Filmen är mycket stark och sevärd.

Rosemary Kennedy

Rosemary Kennedy

Ett annat känt fall var äldsta dottern till Joseph och Rose Kennedy - Rosemary. Syster till presidenten John som mördades, möjligen av militärindustrin, 1963, och de två bröderna Robert och Ted vilka båda var senatorer. Robert, som var justitieminister när John var president, blev mördad i Los Angeles under nomineringskampanjen inför presidentvalet 1968, vilket sannolikt banade vägen för Richard ”Bomba Hanoi” Nixon, som blev president istället för Robert Kennedy. Nixon blev senare avsatt efter Watergate-skandalen. Rosemarys öde har varit tabubelagt. Hennes fars och hennes bröders kvinnotycke var vida omvittnat.

Mary Jo Kopechne

Ted Kennedys möjligheter att bli president utraderades när han på natten, på väg från vad Silvio Berlusconi möjligen skulle kallat en ”Bunga-Bunga-fest”, körde av vägen vid en bro på Cappaquiddick Island under mystiska omständigheter. Hans passagerare Mary Jo Kopechne omkom. Kvävd snarare än drunknad menade dykaren som senare bärgade hennes kropp från bilen, vilket även var begravningsentreprenörens uppfattning. Ted Kennedy överlevde, men höll sig undan i 12 timmar. Redogörelserna, som finns på nätet, om omständigheterna kring Kopechnes död indikerar att det minsann inte bara är i Sverige och Quick-fallen som inflytelserika människor köper eller tilltvingar sig sin egen rättvisa.

Enligt vissa uppgifter var Rosemary Kennedys aptit på livet lika stor som hennes bröders. I brödernas fall bejakades och uppmuntrades levnadsglädjen. Men Rosemary var kvinna och blev lobotomerad och institutionaliserad.

Alf Enerström

Alf Enerström

Ett känt men mörklagt svenskt fall är flygingenjören, stridsflygaren och allmänläkaren Alf Enerström, som tidigare än de flesta andra insåg hur farlig Olof Palme var. För detta har han blivit systematiskt trakasserad av hela maktapparaten under en mycket stor del av sitt liv. Läs gärna på nätet om hur den sovjetinspirerade socialdemokratiska maktapparaten trakasserade Enerström och hans familj. Jag känner igen mycket i den beskrivningen. Hur nazist-torpederna organiserat fritt får förfölja dissidenter i Sverige. Att inte Enerströms liv eller konflikterna mellan honom och Palme och den socialdemokratiska maktapparaten blivit film kan förefalla en aning märkligt, men förklaras väl av den ännu närmast religiösa dyrkan av Palme i det sönderfallande brottssyndikatets rester och den ännu kvardröjande rädslan för syndikatet. Det bidrar väl även att syndikatet och deras samarbetspartners ännu har inflytande över finansieringen av filmer.

 

Orsaken är korruption - inte psykvård

Det är naturligt att rädslan för psyket är stor. Fast egentligen är det ju inte psyket som sådant som är farligt. Ja, förstås med undantag för den rättslöshet och den totala utsatthet som råder där. Det är istället korruptionen och rättsrötan inom den offentliga sektorn - polis och rättsväsende, sjukvård i allmänhet och psykvården i synnerhet - som är farlig och som gör det möjligt att nyttja psykvården till oegentligheter.


Inga problem att låta de riktiga mördarna gå fria

Quick tvångsvårdas på grund av en psykiatrisk bedömning gjord för snart 40 år sedan. Dessutom med stöd av åtta morddomar som numera är undanröjda och som han således är oskyldig till. Man synes oroa sig  från Säters sida för vådan av att släppa ut Quick, och vägrar göra en ny bedömning av honom samt vägrar medverka till en alternativ bedömning. Det är symptomatiskt för hela hanteringen att man oroar sig för Quick, men inte för vad de verkliga mördarna i sju eller åtta fall kan ställa till med och eventuellt har ställt till med. Mördare som de själva och dilletanterna i nästa stycke har hjälpt att komma undan rättvisan.


Quick verkar klokare än van der Kwast & Co

När man följer vad som har hänt i Quick-målen, vad "sekten" har ägnat sig åt, med rättsväsendets välsignelse och statsmaktens stöd - Christer van der Kwast, Seppo Penttinen, Sven Å Christiansson, Birgitta Ståhle, Claes Borgström, Göran Lambertz, samt tydligen ett antal läkare på Säter - kan man inte undgå att tänka tanken att Quick verkar vara klokare än de allihopa tillsammans.

De nyss nämnda dilletanterna har gett det gamla begreppet dårhus ny och aktuell innebörd. Med tanke på vad de har åstadkommit - hur skulle det bli med ombytta roller? Tänk om vi kunde sätta in dem på Säter - som patienter - och göra Quick till överläkare - då skulle han ju bli kvar på Säter. Mot bakgrund av vad de fick Quick att göra med hjälp av knarket - vilka förträngda minnen och mörka hemligheter ruvar de själva på, som skulle kunna komma fram om Quick fick hålla terapisamtal med dem - utan knark? Kanske ruvar någon på hemligheten vem eller vilka som begått åtminstone något eller några av morden som Quick dömdes för?

Övertorneå torsdagen den 1 augusti 2013
Mikael Styrman
.

Här är "Nils" länk från kommentaren - klicka här.
.