Sopranos i Svensk tappning

.
De flesta som har, eller har haft, småbarn har upplevt hur barnen någon gång under sin utveckling, kanske i treårsåldern, trott sig kunna lura föräldrarna, eller "trolla". Barnet tar, ofta inspirerat av föräldrarnas lek, någon leksak från bordet, håller leksaken bakom ryggen, sträcker fram den andra, tomma och öppna, handen och säger lyckligt: - Borta!

Den förälder som som någon gång tittat in ett par sådana troskyldiga, förväntansfulla och lyckliga barnaögon glömmer det aldrig.

Det här tror jag hände i Solna: Efter ett tips om ett ganska färskt men främmande lik, i en grav som inte är använd på 44 år, i plastsäckar, på 1,3 m djup, på katolska begravningsplatsen i Stockholm, gjorde polisen den största avspärrningen i den svenska polisens historia (!). Skyddat från nyfikna blickar och avslöjande kameror grävde man upp båda liken. Kuskade det ena till rättsmedicin där man konstaterade att det var det gamla liket. Vad som hände med bonusliket kan vi inte veta. Men vi vet att Stockholmspolisens informatör, åtminstone symboliskt, sträckte fram två tomma händer och sa, likt det treåriga förväntansfulla barnet: - Borta!

- Borta! säger polisens informatör Lars Byström.

Det ger sig självt att inte vilken missbrukare som helst kan ringa till polisen utan varsel och få dem att göra en blixtutryckning och mörkläggning av ett mord.

Det är förmodligen få poliser som kan göra det. Och de kan nog bara ringa till ett ytterst litet fåtal mycket kriminella poliser. I och för sig vet man i förväg vilka som står till förfogande för maffiajobb.

Nu får vi hoppas att Stockholmspolisen hittar en ny gömma för bonusliket. Det blir nog ett himla liv om det ligger kvar och luktar i någon polisbil på måndag.

Och om man inte lyckas gömma det bättre den här gången måste både massmedia och folket ta ställning till svåra frågor som:

Vems lik är det?

Vem är mördaren?

Hur har det gått till?

Vem har sådant inflytande över polisen?

Vilket är sambandet med tidigare kända ouppklarade mord?

Varför städer polisen upp åt maffian?

Är polisen maffian?

Hur många fler lik, som finns gömda på svenska kyrkogårdar, kan få polisen att göra en blixtutryckning för att gömma liket och sopa igen spåren?

I filmer som speglar maffiaverksamhet i vilken mycket går på tok, som "Mickey Blue Eyes" och Sopranos, måste maffian kuska runt och gömma liken själva, samtidigt som man gömmer sig för polisen.

Kanske det är så i Sverige, helt i linje med "Saltsjöbadsandan", att polisen och maffian kan samarbeta och besvärande konflikter på så sätt undvikas - till ömsesidig nytta?

Men det är nog inte unikt i världen. Liknande finns, och har funnits, i flera latinamerikanska länder.

Det inträffade lämnar oss med några ytterligare och allt överskuggande frågor:

- Vem ska jaga brottslingarna?

 Vem ska utreda brottsligheten inom polisen och rättsväsendet? Knappast poliser som åker runt och gömmer lik efter mord begångna av polisen eller polisen närstående kretsar eller höjdare.

Det är svårt att blunda för att vi behöver en fristående kår som utreder brott bland poliser, åklagare och domare. En som inte har barn gemensamt med polisen och de andra. En kår som inte rekryteras från  korrumperade kretsar. Kanske rekryterade utanför poliskåren och utbildade utomlands?

Kommer en sådan kår att få det stöd den behöver från våra politiker?

Övertorneå söndag 11 augusti 2013
Mikael Styrman
.