Skyldiga men knappast straffbara

.

Igår fick vi veta, att 9 st Greenpeace-aktivister som tog sig in på Ringhals och Forsmarks kärnkraftverk och uppehöll sig där i 36 timmar åtalas. Inte annat än väntat förstås. Men omständigheterna är både oroande och underhållande. Aktivisterna anade förstås att säkerheten var undermålig. Men de kunde nog inte föreställa sig HUR undermålig. Så de tog inte med sig tillräckligt med vatten, en portabel toalett och toalettpapper. Ännu efter 36 timmar hade Ringhals och Forsmarks respektive ledningar och drift- och säkerhetsorganisationer noll koll på vem som hade tagit sig in, hur många, med vilken utrustning och med vilket syfte. Hade aktivisterna varit utrustade för det kunde de kanske ha varit kvar där än.

Kärnkraftverk är ohyggligt farliga. I fel händer kan de ödelägga landets ekonomi för all framtid. Hundratusentals människors hem, företag, arbeten och försörjningsmöjligheter ligger i potten, liksom våra möjligheter att för överskådlig tid odla och förädla livsmedel.

Samhället svarar med att åtala aktivisterna, vilket knappast går att undvika av lagstiftningstekniska skäl. Men vi lär inte få se något åtal mot de skurkar som skor sig själva men driver kärnkraftverk på så lösa boliner att vad som helst kan hända.

Greenpeace-aktivisterna är att jämföra med whitsle-blowers, eller visslare på modern svenska. Mönstret från USA, som svensk politik och administration avgudar, är att den som bryter mot lag och författning genom att mörda civilpersoner med attack-helikopter går fri, men den som talar om vad brottslingarna ägnar sig åt får livstids fängelse.

Den som förstör World Trade Center i New York går fri. Men den som kanske skulle kunna tala om hur det gick till och på vems uppdrag, mördas av staten vid en nattlig helikopterattack, i främmande land, istället för att ställas inför rätta.

Den som talar om hur den amerikanska staten, likt Östtyska Stasi, bryter sig in, men i hela världens företag och sovrum, hotas av livstidsfängelse. Men den som bryter mot lagen och konstitutionen undgår straff.

Den svenska administrationen och politiken har samma dysfunktionella sätt att välja förebild på som ett ensamt förortsbarn, i en trasig familj, i ett förfallet miljonprogramsområde. Men barnet har möjligen förmildrande omständigheter som i viss mån förklarar dess val när det väljer att se upp till lokala brottslingar. Men vad har den svenska politiken och administrationen att anföra till sitt försvar - annat än möjligen en utvecklad oförmåga att skilja på mitt och ditt samt möjligen en utvecklad psykopatisk läggning?

Greenpeace-aktivisterna är att tacka för att de har upplyst oss alla om hur ansvarslöst och inkompetent våra kärnkraftverk drivs. Det är rimligt att de ställs till svars. Men det är inte rimligt att döma dem. Det finns åtminstone ingen lag som uttryckligen förbjuder att man glömmer att ta in en portabel toalett och toalettpapper på ett kränkraftverk. Istället bör de ha medalj. Däremot borde de som driver kärnkraftverk på ansvarslöst och samhällsfarligt sätt straffas, avskedas och förlora stöldgodset.

Det sätt på vilket man drivit kärnkraftverk kan knappast vara i linje med ingångna anställnings- och fallskärmsavtal. Har de ansvariga inte medbrottslingar kvar i samhällsapparaten som skyddar dem kommer de att ställas till svars. Sker det inte är det nog en signal till oss alla om hur det står till med den svenska staten.

Stockholm tisdagen den 20 augusti 2013
Mikael Styrman
.