Dagens I-landsproblem - Ebola-ambulans med Herculesplan

.

Dagens I-landsproblem presenterades redan i SVT:s morgonnyheter. En Ebola-ambulans med tillhörande Herculesplan för samtidigt transport av en (1) misstänkt Ebola-smittad. Det låter kanske inte så effektivt, men man får trösta sig med att det kunde varit värre. Det kunde förmodligen ha blivit en för ändamålet särskilt inköpt jumbojet utan plats för en enda smittad. Där kunde den medicinska eliten ha flugit världen runt och bara administrerat sig själva. Ungefär som på nya Karolinska.

Hur är det man brukar säga på engelska?

- The difference between the men and the boys,
are the the prices of their toys.

(Skillnaden mellan männen och pojkarna, är priset på deras leksaker.)

Bra att man har taggat ned sig till att den befarade pandemin bara kommer att handla om en patient åt gången för Sveriges del. Det minskar risken för obligatorisk vaccinering av alla, med fjolårets eller ännu äldre influensavaccin, mot Ebola, för många miljarder kronor, och med massor av vanställda, på grund av den godhjärtade dumhetens byråkratis omsorger.

Det sätter onekligen fingret på varför våra gemensamma medel inte räcker till fungerande sjukvård…

Dödens Väntrum fredagen den 31 oktober 2014
Mikael Styrman
.

De goda behöver tiggarna - inte tvärtom

.
Det har sagts förut och det förtjänar att sägas igen. Tiggarna som nu tar plats överallt i vårt samhälle behöver inte alla ”goda” människors allmosor. Men de kommer att sitta där och tigga så länge det är lönsamt. Så länge kommer de att vara fångna i de godaste av alla goda människors fångenskap. När det inte längre är lönsamt kommer de att försörja sig på annat sätt.

Men om nu tiggarna så småningom drar vidare till andra födkrokar, hur ska de många ”goda” människorna få kvitto på sin godhet? Hur ska deras salighet då manifesteras?

Det finns ett ömsesidigt beroende i tiggarfrågan. Det finns härskare och det finns tjänare. Tiggarna har i konträr till vad som kan tyckas faktiskt övertaget. De kan dra vidare till andra födkrokar. Men hur ska de självsmekande ”goda” människorna då kunna tillfredsställa sig själva? Det blir väl till att återgå till att skänka bidrag till sosseadeln i andra och tredje generation, till deras katastrofparasitorganisationer och deras stenhus?

Södertälje torsdagen den 30 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Den Svenska regeringens erkännande av Palestina

.
Israel reagerar på regeringens erkännande av den Palestinska staten med att kalla hem den israeliska ambassadören ”för konsultationer”. Så kan det ju vara. Det heter ju konsultationer på diplomatiskt språk när man surar.

För inte så länge sedan såg jag en del av en dokumentär på TV om en judisk bosättare, med amerikanskt påbrå, tror jag åtminstone att det var. Han stod på god fot med palestinierna. Egentligen borde det ju inte vara något konstigt med det. Staten Israel har funnits sedan 1948. Den tillkom för att döva de allierades ömmande samveten över att de lät Hitler utrota judarna i lugn och ro, medan de själva bara spelade taktiskt maktspel om hur världen skulle se ut efter andra världskriget. Israelerna har haft 66 år på sig att hitta ett sätt att leva i samförstånd med palestinierna som levat i landet, ägt och brukat marken i 1.500 år.

Hur har det gått då?

Jo, så att det är något anmärkningsvärt när en judisk bosättare kan stå på god fot med palestinier.

Man kan säga att israelerna har vunnit marken men förlorat freden.

Det är också svårt att frigöra sig från tanken att staten Israels bildande i sig utgjorde en antisemitisk handling. Genom att ge judarna en egen stat i Mellanöstern blev man av med många av de överlevande i Europa.

I den ovan nämnda dokumentären visades ett hus, eller resterna av ett hus, som palestinier byggt på egen mark fyra gånger för att den israeliska militären rivit det inte mindre än tre gånger, fritt ur minnet. Jag felar att se det rättfärdiga i en stats existens som beter sig så mot sina medborgare, palestinier eller ej.

I åratal, i decennier, har jag hört talas om vad som pågår i Israel. Inte så mycket av svenska media som serverar en alltmer amerikaniserad soppa av lögner och manipulationer. Istället har jag informerats om hur humanitära insatser för det civila samhällets och fredliga livets främjande, uppgående till ansenliga belopp och finansierat av europeiska länder, bland annat Sverige, alltid behandlats likadant av den Israeliska staten och alltid slutat likadant - i ruiner.

Först har alla utländska konsulter, experter och entreprenörer som arbetat med projekt till palestiniernas fromma systematiskt trakasserats av den israeliska staten och militären. Och när investeringarna varit färdiga har den israeliska staten alltid funnit en anledning att bomba sönder dem. Fullständigt respektlöst och oförskämt, inte bara mot palestinierna utan även mot bidragsgivarna. Och aldrig ett ord som kritik mot Israel i svenska media. Naturligtvis inte, eftersom de åtnjuter den amerikanska maffiastatens beskydd och därför är oantastliga.

Det kan ju vara så att ambassadören ska delta i konsultationer. Men å andra sidan kan det ju vara så att han behövs för att hjälpa till med att riva något vattenverk, reningsverk, sjukhus eller elverk?

En av våra ledande folkpartister, Birgitta Ohlsson, uttalar sig kritiskt om regeringens erkännande av den Palestinska staten. För tidigt säger hon bland annat, 66 år efter staten Israels grundande - 66 år av krig i olika form…. för tidigt?? Förhoppningsvis ändå inte för sent. Palestinska regeringen har inte kontroll över sitt territorium, säger Ohlsson vidare. Men hur skulle någon regering någonsin kunna ha kontroll, om dess institutioner, näringsliv och folk återkommande bombas till ruiner? Ett sådant uttalande är ju bara en undanflykt, från att någonsin hamna i den situationen att man skulle behöva erkänna en Palestinsk stat. Men det är förstås svårt att förstå i Birgitta Ohlssons bubbla. En drönartillvaro långt ifrån verkligheten, i vilken hon är försörjd av skattebetalarna, med enda krav på motprestation att prata verklighetsfrånvarande struntprat, utan att bry sig om konsekvenserna för de människor som försöker leva sina liv i skuggan av struntpratet.

Folkpartiets prestationer på området kan inte utlösa några stående ovationer. För lite, för sent, för fegt och för omoraliskt kan tyckas. Men det hindrar nog inte våra ledande folkpartister - elverkstjuvarna - från att slå sig för bröstet och utnämna sig själva till de godaste och rättfärdigaste av alla goda och rättfärdiga människor - så tjuvar de är.

Södertälje torsdagen den 30 oktober 2014
Mikael Styrman
.

USA-motståndet växer och organiseras, enligt FN

.

Rapport om jihadister

Brittiska The Guardian berättar om en rapport från FN, och den amerikanska underrättelsetjänsten, enligt vilken unga jihadister i aldrig tidigare skådad omfattning nu strömmar till Irak och Syrien från andra länder. De kommer från mer än 80 länder. Jag vet i skrivande stund inte om denna nyhet tagit sig igenom den svenska censuren. Oklart om svenskarna är betrodda att läsa om sådant. Denna bakgrund är förstås förklaringen till vår och andra europeiska regeringars intensiva strävanden under senare tid att göra det ”olagligt” att åka utomlands för att delta i strider - frihetskamp, religiös kamp eller terrorism - allt beroende på ens egna åsikter och värderingar.


Nysvensk syn på kamp för mänskliga rättigheter

Det förtjänar att ihågkommas att om Sverige hade haft en sådan lagstiftning tidigare hade det varit olagligt att delta i det Spanska Inbördeskrigets strider mot fascisterna Franco och Hitler. Att delta på Abessiniens sida mot angripande Mussolinis Italien hade varit lika olagligt. Likaså att delta i Andra Världskriget - oavsett sida. Våra svenska frivilliga som deltog i Finlands kamp mot Sovjetunionen kommer nu att retroaktivt omdefinieras till terrorister, efter att den amerikanska maffians storebrorslagstiftning antas. Carl-Gustaf von Rosen var enligt nysvenskt synsätt terrorist i Biafra. Kommer lagstiftarna att göra undantag för Franska Främlingslegionen - mot bakgrund av hur de for fram i Algeriet? Maffians nya lagar är något helt annat än att radera i några Tintin-album eller ändra i Pippi Långstrump. Sådant är svenskarna betrodda att läsa om. För den som vill se med öppna ögon säger allt detta mycket om hur långt vi är på glid i den moraliska utförsbacken.


Ur amerikansk säck till europeisk påse

Att det skulle vara en angelägenhet för europeiska regeringar att förhindra utomlands stridande känns lite tunt, tycker jag. Det är något som inte angår någon nationalstat vad dess medborgare gör utomlands. Visst kan sådana som deltagit i strider internationellt vara svåra att återinpassa i samhället. Som jugoslaverna som kom hit när deras land föll samman - tungt beväpnade och likgiltiga inför andra människors väl och ve. Men de är nog ändå inte svårare än sådana som mördar på mäktigare intressens uppdrag bland våra egna. Och de får ju till och med behålla statlig anställning. Avtrubbningen drabbar alla, mer eller mindre. När det nu blir tydligare att de planerade förbuden tillkommer på amerikansk begäran blir det genast begripligare. Det är klart att inte USA vill ha en massa motiverade människor till Mellanöstern som kan störa deras oljestölder.

Nu är det inte sannolikt att ett sådant förbud har några större förutsättningar att bli effektivt. Det kommer att försvåra utlandsresan och finansieringen, men inte att kunna förhindra dem. Däremot kommer det säkert att stärka övertygelsen hos de som engageras av frågorna. Dessutom finns det en viss risk för att ”kampen” istället sprider sig till Europa. Kanske även till USA, men det är i så fall inte lika upprörande som att europeiska befolkningen ska bli måltavla för stridsåtgärder föranledda av att amerikanerna stjäl olja och rövslickande Europeiska politiker och byråkrater upplever det som sin sak att hjälpa till.


USA:s brott mot mänskligheten föder organiserat motstånd

Det är nog inte mycket att bli förvånad över att motståndet mot USA växer och organiseras. USA, eller rättare sagt den grova organiserade brottsligheten som styr landet, har länge farit fram som maffiosor över världen. Man har gjort sitt bästa för att få till krig, helst så många och så stora som möjligt. Människor i olika länder, som inte befunnit sig i krig med USA har mördats urskiljningslöst och utan föregående rättegång. Ofta  mördar USA med drönare - utan att man ens vet vem man dödar. Man behöver inte vara någon större Einstein för att räkna ut att sådant föder hat mot USA - mot USA och deras allierade.


Gränslöst roffande

Att USA ändå valt hänsynslöshetens väg faller tillbaka på att USA förbrukar en mycket stor del av jordens resurser. Mycket större del än man kan tjäna ihop till, trots att man kunnat utnyttja svaga korrumperade politiker och regeringar, i exempelvis Europa, till att under täckmantel av säkerhetsarbete och terroristbekämpning, fritt få beröva dessa länder, deras företag och deras medborgare sina industrihemligheter. Detta räcker inte, eller tillfredsställer inte, den gränslösa amerikanska brottsligheten som därför parallellt med detta fortsatt att trasa sönder andra statsbildningar, i syfte att kunna plundra länderna på deras naturtillgångar.


Amerikaner straffriförklarade för brott mot mänskligheten

En amerikan, i statens tjänst, kan idag mörda praktiskt taget vem som helst, var som helst, utan någon som helst anledning och utan att löpa mer än obetydlig risk att vare sig åtalas eller straffas. De kan till och med mörda hela familjen eller hela byn. Inte ens kända klassiska diktaturer, vår tids skräckexempel, som Nazi-Tyskland, Sovjetunionen eller Kommunistkina ägnade sig någonsin åt sådana lössläppta brott mot mänskligheten. Det ger sig självt, att ett sådant agerande inte kan äga rum utan att väcka ett betydande agg, för att inte säga hat, hos människor världen över, mot den amerikanska oförmågan och oviljan att bete sig på ett humant och moraliskt acceptabelt sätt.


Iran-Contras i repris

Hittills har detta hat inte kanaliserats till något organiserat motstånd. Men det är väl det vi ser hända inom det av USA skapade, men senare möjligen okontrollerade, ISIS. Det är nog inte alltid så lätt att hålla ordning på rätt mottagare till vapenleveranserna. Härom veckan väckte det i media skenbart stor munterhet när ISIS av misstag fick vapenleveranser avsedda för kurderna som bekämpar ISIS. Det inträffade påminner inte så lite om Iran-Contras-affären i samband med vilken den amerikanska skamlösheten fick paradera offentligt. Men den nu inträffade fadäsen är väl inte hela världen? Det är väl bara att styra om vapensändningarna till ISIS så att de går till kurderna istället? Om kurderna kämpar med ISIS vapen och ISIS med kurdernas vapen - vad spelar det för roll? Det väsentliga är väl att de bekämpar varandra, och att länder med olja destabiliseras, så att de amerikanska vällustingarna kan roffa åt sig oljan och lämna de oljeproducerande länderna som rykande högar av lik, grus och aska.


Från Amerikansk terror till religiöst förtryck

USA har länge, i avsaknad på yttre fiende, försökt få till ett fullständigt religionskrig mot Islam. Mycket talar för att man nu är på väg att bli bönhörda. I ett historiskt perspektiv är det inte så förvånande att motståndet mot USA och de amerikanska brotten mot mänskligheten nu tycks kanaliseras under åtminstone delvis islamsk täckmantel. Religionen har tidigare lyckats samla motståndet och kasta ut USA ur exempelvis Iran. I historisk tid har bedrifterna varit betydligt större. Få, eller inga, önskar hamna under religiöst förtryck. Allt fler föredrar religiöst förtryck framför amerikansk terror.


Högmod går före fall

USA:s situation, som enda supermakt i världen, har fått hybris att breda ut sig i nationen och administration. Hybrisen har trängt undan samvete, medmänsklighet och moral ur den amerikanska administrationen. Av den grundval av respekt för människovärde, ur vilken nationen en gång uppstod, återstår idag i praktiken ingenting annat än tomma floskler. Hybrisen fanns förstås redan tidigare men har blivit mycket värre av Sovjetunionens sönderfall. En för många överraskande utveckling. Den stora krigsmakten skapar en känsla av osårbarhet, de många generande förlusterna till trots. Det kan för många framstå som att avancerade krigsmaskiner som flottor med hangarfartyg och stora flygplansarmador och drönare är omöjliga att rå på. Förmodligen är denna trygghet en illusion. Om det är någonting som det senaste seklets krigserfarenheter lär oss så är det att det inte finns något vapensystem, som man av kvinna född har konstruerat, som inte man av kvinna född kan förstöra. Därtill ofta med påfallande enkla och billiga medel. Alla system, i synnerhet avancerade sådana, är begåvade med svagheter som i efterhand framstår som rent ut sagt löjliga. Att finna de svaga punkterna är mest en fråga om motivation. USA är självt genom sitt agerande sina fienders bästa rekryterare. För vare dag av amerikanska brott mot mänskligheten kommer vi en dag närmare den dag då de moderna avancerade systemens svagheter kommer i dagen.


Amerikanskt roffande även på europeisk bekostnad

Europa kommer tack vare de politiker vi valt, att få sin beskärda del av den amerikanska draksådden. Ska vi gissa på att fördelningen blir olja till USA och rykande högar av lik, grus och aska till Europa? Utom till de landsförrädare i form av ryggradslösa och egennyttiga politiker och byråkrater som drar nytta av att förvandla europeiska länder till den amerikanska maffians lydstater - fattiga lydstater, plundrade på industrihemligheter.

Södertälje torsdagen den 30 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Mamban - försvarets senaste vapen

.
Jag ska, så snart jag hinner, kommentera den senaste veckans äventyr i Stockholms skärgård. Jag har tidigare, som många andra, betraktat det som försvarets budgetubåtar. Den senaste tidens händelser samt tid att smälta intrycken har föranlett mig att delvis ändra uppfattning. Låt mig återkomma om detta.

Försvaret är en lustig bransch i vilken det accepteras att man håller det mesta hemligt och som regel allt, eller nästan allt, som talar till ens egen nackdel. Och när man retirerar kan man säga som jänkarna gjorde när de fick stryk i Korea: vi anfaller i en annan riktning. Eller vi går in i en ny fas, eller vi vänder blad. :-)

När anfallet i annan riktning började igår var det ganska uppenbart vad som skulle hända. Bland annat så indikerades det av att tungviktare som operativa befälhavare och överbefälhavare hade gett plats på scenen åt en informatör och en fartygschef.

Det förefaller som om försvaret åtminstone numera är mycket väl medvetna om att det största hotet mot ett bra svenskt försvar inte finns utanför landet utan inom landet. Det finns dessutom i kretsar som gärna utmålar sig själva som ett bra försvars tillskyndare.

I avvaktan på kommentaren om sistlidna vecka vill jag uttrycka min uppskattning över försvarets hantering av dagens presskonferens. Där kramade man delvis de krafter som stökat till veckan som gick. Mycket elegant kramade man, ungefär som en mamba kramar ihjäl sitt byte. Bravissimo!

Södertälje fredagen den 24 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Ofattbar ondska

.
Hur kan det bli så? Hur kan en sådan liten flicka som åttaåriga Yara i Karlskrona bli så rått och metodiskt misshandlad och dessutom av nära släktingar? Trots all ondska som hela tiden utövas och rapporteras om runt om i världen, är det ändå svårt att ta till sig.

Och som vanligt, nödgas jag framhålla, finns det andra som har förstått bättre, och haft som uppgift att se till att sådant inte inträffar, men som inte brytt sig om eller inte orkat engagera sig till den lilla flickans försvar.

Södertälje fredagen den 24 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Putin har ökat aggressiviteten, eller…?

.
Det går inte en dag utan att det myndigt trummas ut av politiker och journalister hur Putin har ökat aggressiviteten. Och sällan eller aldrig blir det påståendet bemött. Varför? För att ingen tycker annorlunda?
-Knappast!
Mer troligt är att det beror på att det är som vanligt i Sverige. De som tycker annorlunda förtigs och får inte komma fram i media. Där släpps i det här sammanhanget bara sådana fram som ansluter sig till den USA-styrda och/eller USA-vänliga propagandan.

Men om man med nyktra ögon och öppet, ofanatiskt, sinnelag betraktar den historiska utvecklingen under de senaste 30 åren så har tidigare Sovjetunionen, numera Ryssland, i huvudsak dragit sig tillbaka inom sina egna gränser. Warszawapakten har upphört att existera. Något hot från öst existerar inte om man inte provocerar fram det.

Ett lämpligt och fredsvänligt svar från västmakterna hade varit att åtminstone tagga ned Nato och varför inte lägga ned denna numera både onödiga och dysfunktionella organisation helt. Istället har väst svarat med att lägga Nato som en strypsnara runt Rysslands gränser. Land efter land har sedan inte hjälpts av väst utan istället på olika sätt destabiliserats med tydligt sikte på att försämra ländernas relationer till Ryssland. Det uppenbara syftet har varit att underblåsa skarpa motsättningar för att med dessas hjälp etablera Natobaser och vapensystem i länderna.

Ingen av de många åsiktsmaskiner och debattörer, nästan alla av samma åsikt, som får komma till tals i Svenska media tycks vara kapabla att se något ovänligt eller fientligt i det. Här kommer det gamla bibliska talesättet till sin rätt: det är lättare att se grandet i sin nästas öga än bjälken i det egna ögat.

Visst har Putin hårdhänt motsatt sig intrigerna i Georgien som vår egen amerikanska tennsoldat, vår ”medium-size-dog-with-big-dog-attitude” var inblandad i, efter bästa förmåga. Och visst har Putin motsatt sig att låta västs intriger beröva Ryssland dess Svarta Havshamn. Men hade han inte gjort det skulle vi nog till mans tvingats betrakta honom som både svag och korkad. Och sannolikt skulle han inte heller kunna sitta kvar vid makten utan att tillvarata Rysslands intressen.

När det kommer till andra länder har Putin och Ryssland fungerat som en återhållande faktor medan USA och Nato stökat till många länder bortom allt förstånd: Irak, Libyen, Syrien exempelvis. Iran styrs med hård och religiös hand som säkert har många fel och brister. Men, hade man inte haft ett sådant styre skulle med säkerhet tiotusentals iranier, eller mer, redan mördats i meningslösa fraktionsstrider i kölvattnet på amerikanska destabiliserande insatser.

Om man jämför det Putin gjort på senare tid - det vill säga vad han verkligen gjort - inte vad man i generaliserande och diffusa termer vill smeta ut över honom - så är det ju synnerligen betydelselöst i jämförelse med vad USA gör varje dag och har gjort i hundra år i Syd- och Mellanamerika. Och då ska man komma ihåg att inget av länderna i Amerika utgör, eller har utgjort, något hot mot USA, medan de åtgärder som Natostollarna ägnar sig åt i Rysslands grannländer inte ser ut som försvarsarbete, snarare som invasions- och krigsförberedelser. I sammanhanget måste man ju i hederlighetens namn väga in att Ryssland, med några få och till Ryssland gränsande undantag, inte ägnar sig åt krigföring i andra länder. Vad Nato och USA beträffar så är det ju snart lättare att räkna de länder de inte bombar godtyckligt, än att räkna de som bombas.

Jag måste säga att jag har väldigt svårt för att förstå människor som på det ovan beskrivna sättet skamlöst kan argumentera mot bättre vetande. I andra sammanhang åtminstone skenbart intelligenta människor antar en fullkomligt imbecill enögdhet just i fråga om relationen till Ryssland. Det är märkligt vad karriärhunger driver människor till.

Södertälje torsdagen den 23 oktober 2014
Mikael Styrman
. 

Ny topphemlig rysk ubåt - så här drabbas du!

.
Idag råkade jag få syn på vad som måste vara en ny topphemlig rysk ubåt i Södertälje kanal. Den var väldigt låg, nästan ljudlös och terränggående. Den kröp upp över kanten till slussen in till Mälaren. Den kröp in under fartyget som höll på och slussade och fortsatte sedan in i Mälaren i andra änden.

Personalen vid slussen måste vara ryska agenter eftersom de tittade åt ett annat håll, ett par minuter, medan ubåten passerade. Mycket mystiskt.

Det var inte Putin som körde, men det var väldigt likt honom. Det måste vara en kusin. Jag hade kameran med, men tyvärr bara teleobjektiv, så jag fick ingen bild av ubåten. Men jag fick ändå en bild av befälhavaren på bryggan, med de två styrmännen flankerande honom.

De gömmer säkert kärnvapen på öarna i Mälaren, för senare avfyrning. Och kanske planerar de en slutgiltig lösning för Hjulstabron? Jag hoppas att försvaret får mera pengar så att de kan söka igenom Mälaren och alla öar i Mälaren. Kanske att media kan ta täten och starta en insamling till försvaret om statskassan inte förslår, nu när ladorna är tomma, tills de många skattehöjningarna hinner börja verka?

Det känns väldigt otryggt nu med alla ryska kärnvapen på Mälaröarna. Tänk om barnen skulle råka utlösa någon av dem? Snälla, gör något åt det!

P.S.
Kaptenen talade ryska ungefär med samma brytning som Brad Pitt talar italienska. Det kan ha varit Brad Pitt. Eller hans kusin.
D.S.

Södertälje onsdagen den 22 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Vad är sanningen om ubåtsjakthelikoptrarna?

.
En verksamhet från vilken man säljer de gamla helikoptrarna, innan de nya levererats och som på det sättet är utan helikoptrar i flera år - vad har den för möjligheter? Jag syftar då inte i första hand på tillgången till utrustning utan på tillvägagångssättet, planeringen, resursoptimeringen…vad klarar en verksamhet som drivs så?

Men vänta nu - har vi inte hört det där med ”försenade” helikoptrar många år nu?
Varför dröjer helikoptrarna? Och vad menas med att de år efter år har blivit försenade?

Är det kodspråk som egentligen betyder att de inte är beställda??

En naturlig följdfråga är också - tycker jag - om de alls behövs, åtminstone för det ändamålet?

Om bara Nato avhåller sig från sina manipulationer, sin krigshets och från att underblåsa svenskarnas rysskräck kan vi kanske använda skattebetalarnas pengar på klokare sätt?

Södertälje tisdagen den 21 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Kalle Anka och hans vänner i Stockholms skärgård?

.
Det är naturligtvis inte särskilt konstigt om det förekommer viss undervattensverksamhet i Östersjön och även i svenska vatten. Men att ryssarna skulle ägna sig åt sådant under rådande intensiva amerikanska propaganda riktad mot Ryssland är mycket svårt att ta på allvar. Att man skulle välja att med vett och vilja utsätta sig för risken att med rätta få opinionen emot sig är minst sagt osannolikt. Det skulle förmodligen bara förekomma om där fanns sådant som var av utomordentligt stor och omedelbar vikt för Rysslands säkerhet. Och senast när man kommer hit fram i texten fnissar man nog ljudligt.

Tanken på att ryssarna under pågående amerikanska hetskampanj, sådan den sett ut sedan Krim- och Ukraina-intrigerna, skulle vilja förstöra sin internationella trovärdighet på att hålla på och lalla i Stockholms skärgård är därför så fånig att hälften vore nog.

Man hade kunnat följa detta spektakel med spänd nyfikenhet och pannan i djupa vecka om agerandet i media hade varit trovärdigt, distanserat, och skett med öppet sinnelag. Men när bevakningen i media utgörs av en totalt ensidig, intensiv och samordnad anti-rysk kampanj så blir det naturligtvis svårt att blunda för vad som pågår.

De ”iakttagelser” som gjorts av miniubåtar skulle möjligen kunna ske om en skadad miniubåt hade en mentalt lika skadad befälhavare som tyckte att det vore en bra idé att åka runt lite här och där i Stockholms skärgård och visa upp sig. Det känns med andra ord inte övertygande. Däremot skulle det passa bättre på en Kalle Anka-inspirerad kampanj som går ut på att visa upp sig, går ut på att man vill bli sedd och som dessutom förutsätter ett betydande förakt för alla andra människors analytiska förmåga. Det gäller för hela cirkusen, att sända nödmeddelande på ryska med mera. Så gör man nog bara om man lider av den amerikanska dumdrygheten som innebär att man ser ned på sin omgivning. Det är även något som svenska maffia-kontrollerade media lider av.

Eftersom man inte kan betrakta det som avgjort vem som i slutändan är ute och fånar sig i Stockholms skärgård så kan man inte vidta några åtgärder. Annars ligger det i farans riktning att regeringen skulle behövt kalla upp den amerikanska ambassadören och förklara honom icke önskvärd, be honom ta sitt pick och pack och fara och ta Carl Bildt med sig. Dessa återkommande intriger och manipulationer på svenskt område innebär ett missbruk av vår gästfrihet. Deras beteende är fräckt och de där stollarna behöver sättas på plats. Sverige ligger inte i vare sig Syd- eller Mellanamerika.

Södertälje måndagen den 20 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Fortum, Quo Vadis? Fortum, куда ты идешь

.
(Uppdaterad 20/10, kl 12:38)

I november 2008 skrev jag här på bloggen om de hisnande affärer Fortum ägnat sig åt i Ryssland i februari 2008. Affären föreföll rent absurd. Det var svårt för en utomstående att dra någon annan slutsats än att Fortum var utsatt för en jättesvindel. Redan i november 2008 kunde man se hur kostnaderna för affären skenade.

Att drygt halvstatliga finska Fortum överhuvud taget gav sig in i Ryssland föreföll ytterst märkligt. Redan då var det känt att nästan alla som investerade i Ryssland löpte mycket stor risk att få investera, men efter investeringsfasen bli berövad sin investering. Stor försiktighet var därför påkallad vid alla investeringar i Finlands östra grannland. Ändå gav sig ett redan tungt skuldsatt Fortum in i en jätteaffär bakom Uralbergen och man gick all-in.

Finland är ett litet land. I många avseenden jordnära och ansvarsfullt skött i jämförelse med Sverige. Men i åtminstone ett avseende är det finska systemet tveksamt. I de stora statliga företagen finns en tradition av att samla alla - även oppositionen. Man samlas i bastun, gärna horhusets bastu, och super skallen av sig. Man genomför för uppdragsgivarna, de finska skattebetalarna ibland fullständigt vansinniga affärer samtidigt som man delar på kick-backen, på mutorna. Tack vare att alla är med finns ingen kritik, ingen kommer att granska affären. Så har det även gått med Fortum.

Nu har Fortum sålt sitt norska nät. Man har även sålt, eller är på väg att sälja, sitt svenska nät. Det ligger i farans riktning att det ryska projektet suger musten ur Fortum samtidigt som finska massmedia tiger om vad som pågår.

Den ryska katastrofen går inte att sälja, åtminstone inte om man vill få tillbaka pengarna. Den går att överlåta till ryska maffian, men förmodligen ganska billigt. Och hur lönsam investeringen ska bli avgörs av vem då? Jo, ytterst av VP själv förstås. Den som har goda relationer med VP kan nog bestämma priset på Fortums katastrof själv, sen när Fortum har investerat färdigt.

Finland är ett litet land i vilket praktiskt taget alla i samhällseliten känner varandra. Det kan vara bra, men i detta sammanhang är det dåligt. Nokia som drog den finska ekonomin har kraschat. Finska staten är i det närmaste konkursmässig och Finland är i depression. I Stora Enso, pågår mångmiljardsvindlerier vilka tillåts fortgå, utan granskning, trots att de är allmänt kända. Det är svårt att frigöra sig från tanken att missriktad lojalitet får styrelseledamöter, mediafolk och andra att tiga om missförhållandena inom Stora Enso. Fortum är till mer än hälften ägt av finska staten vilket mot bakgrund av rådande läge i Finland naturligtvis dämpar viljan till räfst och rättarting.

Mot denna bakgrund och mot bakgrund av de speciella förutsättningar som gäller för företagande i Ryssland finns det naturligtvis anledning att fråga sig vad som finns kvar av Fortum? Vän av ordning undrar även vart Fortum är på väg? Vad finns det kvar av Fortum efter försäljningen av de norska och svenska näten och vilka försäljningar står på tur? Vilket är sambandet mellan investeringarna i Ryssland och försäljningen av de norska och svenska anläggningarna? Finns det luft för många miljarder i balansräkningen i Fortum liksom i Stora Enso? Och varför tiger finska media…? Det inger stark oro. Det är ju som bekant så, att de stora problemen tiger man om i den offentliga verksamheten...

Sonera tvingades finska staten skänka till Telia efter svindlande affärer, som sedan fortsatte i Telia Sonera. Hur länge har finska staten kvar Fortum?

Södertälje måndagen den 20 oktober 2014
Mikael Styrman.

Ubåtsbesättningens identitet röjd

.
Det har väl knappast undgått någon att Säpo och Must jagar en svartklädd man i Stockholms skärgård. Han misstänks ha utgjort besättningen på den ryska miniubåt som försvaret anonymt pekat ut.

Nu råkar jag, genom vanligtvis välunderrättad källa ha fått både identitet och foto. Med hänsyn till omständigheterna vill min källa naturligtvis vara anonym.

Besättningen utgörs av William Schumannskij från Spetsnaz-enheten 303. På bilden finns även den i Sverige slumrande agenten som hjälpte Schumannskij iland. Med hänsyn till jobbets karaktär önskar agenten också vara anonym. Att bilderna är äkta behöver ingen tvivla på. Som framgår av bilderna är agenten ännu blöt om håret efter att med fara för eget liv ha simmat ut till ubåten och hjälpt Schumannskij i land.

Jag bifogar även en bild på den internationella efterlysningen som hjälpte till att avslöja Shumannskijs identitet, sådan efterlysningen tog sig ut på Times Square i New York.

Södertälje söndagen den 19 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Krigspropagandan skymmer sikten

.
(Uppdaterad 19/10, kl 13:04)

Nu rapporteras det flitigt om förmodat, och ganska öppet påstått, ryska kränkningar av svenska vatten. Och det kanske är det som pågår? Men jag tycker att det är sorgligt att den svenska - och utländska - maffian, kontrollerar svenska massmedia så att det nästan inte går att lita på ett enda ord som de skriver, eller säger, med anspelning på krig, krigsrisk, Ryssland och liknande.

Så här skriver exempelvis Aftonbladet idag, och det verkar centralstyrt, för fler media gör likadant:

”Ryssland kan låta besättningen dö” 

Jag menar, vad finns det för rimlig anledning att skriva något sådant om inte syftet är att på ett ohederligt sätt manipulera och indoktrinera? Det är klart att tidningsutgivare vill att tidningar ska läsas och säljas. Så överdrifter behöver i och för sig inte förvåna. Men har Du någonsin sett rubriker i svenska tidningar som säger ”USA kan låta besättningen dö”? Ändå har USA en lång rad av exempel på sitt samvete där amerikanska liv spillts med vett och vilja, för att skydda mäktigare intressen. Ta bara morden på deras egna Navy Seals, vilka var med om expeditionen till Abbottabad, vid vilken Osama Bin Ladin påstods avsiktligt ha mördats, istället för att gripas och ställas inför rätta.

Eller har Ni sett en rubrik som lyder ”England kan låta besättningen dö” ? Det förekommer nog inte heller i Sverige. Ändå finns hundratals exempel på att engelsmäns liv inte varit vatten värda när andra intressen konkurrerat.

Frankrike skickade säkerhetstjänsten till Nya Zeeland för att sänka Rainbow Warrior och döda ett antal fransmän. Dvs franska staten mördade fransmän i annat land under fredstid. Och under det senaste presidentvalet sköt man människor under ytterst oklara omständigheter för att säkra dåvarande presidentens omval. Skulle svenska tidningar skriva om Frankrike som de gör om Ryssland?

Svaret på alla dessa frågor är förstås nej. Det är bara om Ryssland det är ok att publicera sådana saker i svenska media, dolda bakom en påstådd anonym källa. Och det sammanfaller som regel med att något maffiakontrollerat flaggskepp så småningom visar sig bara ha luft i balansräkningen.

Det blir naturligtvis inte mindre ohederligt av att Aftonbladet i en artikel intill exploaterar rysskräcken ytterligare genom att skriva ”Så skulle Sovjet invadera Sverige”.

När Dagens Nyheter idag skriver ”Tidigare kränkningar har mörkats” citerar man en anonym källa - vad annars? Uppgiften kan naturligtvis vara föranledd av att tidigare kränkningar faktiskt har mörkats. Nyheten har dock föregåtts av en bombastisk och enögd krigspropaganda. En viktig beståndsdel har varit rysskräck, vilket förmodligen säger oss en hel del om varifrån propagandastormen emanerar. Den har alldeles uppenbart syftat till att påverka våra politiker att slussa enorma summor, som bättre behövs på annat håll, till den grova organiserade brottslighetens fickor, i utbyte mot överprissatt utrustning som Sverige inte behöver och som inte tillför vårt försvar annat än galloperande kostnader. Mot bakgrund av propagandastormen är det sannolikt att även media, och propagandamakarna i fonden, inser att deras trovärdighet, även hos vanligtvis godtrogna läsare, är allvarligt skadad. Man känner helt enkelt ett behov av att förklara varför denna påstådda kränkning kommer mitt under propagandastormen och dessutom åtföljd av extrem rysshets.

Jag vidhåller att det är påtagligt hög ”Wag The Dog-varning” över det här kriget i maffiatrogna media. Vem som helst kan rigga en sådan här historia och blåsa upp den i media. Jag hoppas för försvarets trovärdighet att de denna gång verkligen kommer att kunna visa upp en rysk ubåt ertappad på svenska vatten. Och jag hoppas likaledes, att den första ”trovärdiga” iakttagelsen inte visar sig ha gjorts av den amerikanska organiserade brottslighetens femtekolonnare i Sverige, eller någon som står under hans omedelbara inflytande.

Om det är någonting man bör göra i Sverige, som verkligen skulle främja Sveriges säkerhet, så är det att klippa vingarna av Carl Bildt. Det borde inte vara accepterat att man utifrån en svensk piedestal vidtar så mycket åtgärder som främjar den egna karriären, till priset av försämrade svenska relationer till främmande makt, för att inte säga till priset av äventyrad svensk säkerhet. Så mycket ryska angelägenheter som Bildt har lagt sig i, för att behaga amerikanska intressen, är det nästan en gåta att inte ryssarna gjort en ”Abbottabad-operation” till Östermalm för att ställa Bildt inför rätta på sätt liknande den amerikanska "lagföringen" av Bin Ladin. Största hindret kanske är att han aldrig varit hemma för att han alltid är ute och flyger första klass och bor på lyxhotell på skattebetalarnas bekostnad. Men om ryssarna gjorde det - tror Du att svenska pressen skulle vara lika hovsamma som de var efter den amerikanska Abbottabad-operationen?

Vi måste skilja på Svensk säkerhetspolitik och maffians pengahunger. De är två väsenskilda och vanligtvis helt oförenliga intressen.

Södertälje söndagen den 19 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Största Ebola-hotet

.
Somligt är sig likt världen över, exempelvis att den godhjärtade dumheten är byråkratins allestädes närvarande följeslagare. Ibland får den vika för sitt alter ego - den ondskefulla dumheten. Det blir inte bättre.

Just nu jobbar dumheten hårt i den amerikanska kongressen, som i de flesta parlament. Hittills enstaka kongressledamöter visar sin dådkraft genom att yrka på att USA ska stoppa flygtrafiken till, och framför allt från, Ebola-drabbade områden. Vid en ytlig betraktelse kan det förefalla vara en bra idé. Men följden av ett flygstopp blir inte att människor slutar resa från Ebola-drabbade områden. Det blir istället att resenärerna söker sig andra vägar till länder med flygstopp och dessutom att de ljuger om var de kommer ifrån. Det leder till att det blir svårare att veta vilka som kommer från smittade områden. Och deras färdväg blir längre och svårare att följa. Däremot försvåras internationell handel säkert påtagligt. Men den som föreslår flygstopp gör det säkert ändå med de bästa av avsikter.

Någonstans går säkert en osynlig gräns bortom vilken karantän eller reseembargo blir ett realistiskt alternativ på grund av Ebolas potentiella spridning. Men är vi där nu? Låt oss göra en enkel analys:

På Jorden finns ca 7,1 miljarder människor som lever antagna 67 år i genomsnitt. Låt oss, bara för att få fram ungefär rätt storleksordning på det naturliga årliga dödstalet, bortse från det i och för sig stora felet som följer av att mänsklighetens åldersfördelning inte är jämn, utan att befolkningen är betydligt yngre än så. Vid en jämn åldersfördelning dör ca 105.970.149 (etthundrafemmiljonerniohundrasuttiotusenetthundrafyrtionio) människor varje år - Ebola eller icke Ebola. Några tusen har hittills dött av Ebola. Ganska försumbart med andra ord - åtminstone än så länge.

En miljon människor uppges sitta i karantän. Det innebär förmodligen att betydligt fler kan komma att dö av karantänen än av Ebola.

Det hindrar naturligtvis inte att världens tryggaste, men samtidigt ängsligaste, befolkning - den amerikanska - är inne på att stänga skolorna och isolera sig i sina byar och städer. Förmodligen tungt beväpnade för tillförsäkra sig att karantänen respekteras. Tankarna går osökt till filmen "Den Sista Färden". Man kan nästan höra banjons strängar dallra i fjärran. :-)

Ett annat exempel på vad dumheten ställer till med är detta eviga invaggande av allmänheten i trygghet - ofta i falsk sådan. Som exempelvis när man överdriver en ganska svag beredskaps kvaliteter. Det går bra så länge inget händer. Men när det händer något förlorar systemet allmänhetens förtroende, med ofta på förhand svårförutsägbara konsekvenser. Därför är, oavsett om Ebola visar sig vara allvarligt eller ej, dessa lögner som vi matas med om samhällets höga beredskap mycket, mycket allvarligt. Det får nämligen människor att dra fel slutsatser och göra fel saker. Sanningen är förmodligen att vi kanske har god beredskap om en blir sjuk. Vi klarar möjligen någon enstaka till under någotsånär säkra former men blir det fler rasar skyddet ihop som en sufflé.

Sanningen verkar vara, att såvitt så här långt går att bedöma, är inte just Ebola något allvarligt hot mot mänskligheten. Men det offentliga systemets lugnande lögner är mycket farliga. De kan få människor att göra de underligaste, och skadligaste, ting, när de förlorar förtroendet för ett system som bara ljuger.

Södertälje lördag den 18 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Maffians mjölkmaskin...

.
...stånkar på. Efter den framgångsrika stölden av Kockums och indoktrinerings- och mutkampanjen syftande till att lura på skattebetalarna obehövliga ubåtar, flygplan m.m. har nu budgetubåtarna enligt gammal känd modell åter tagits till heders.

Och medias böjelse för att lura och skrämma läsarna gör budgetubåtarna till ett självspelande piano. Man behöver bara viska till den maffiatrogna pressen vad de ska ägna sig åt så tutas snart "ubåtsjakten" ut, med kattstora rubriker.

Charmigast var nog den TV-reporter som igår kväll, för att understryka stundens allvar, var ute och tuffade i båt i ett enda stort mörker, där ubåtsjakt påstods pågå. :-D
Den scenen var så skamlöst fräck att den gott kunde ha varit med i "Wag The Dog".

"Money makes the world go around" sjöng man i filmsuccén "Cabaret" med Liza Minelli.

Maffians budgetubåtar - snart i en plaskdamm nära Dig?

Södertälje lördagen den 18 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Ännu en suicidal säkerhetsvakt?

.
Dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt kvästes av maffian genom att en säkerhetsvakt hittades i statsministerbostaden efter att ha ”begått självmord”. Reinfeldt blev sig aldrig mer lik.

När en för den fortsatta politiska händelseutvecklingen nödvändig person som Jimmie Åkesson, i ett avgörande skede som budgetomröstningen, blir sjukskriven på obestämd tid, måste man åtminstone fråga sig om något liknande inträffat.

Inte så att Åkesson inte skulle ha dragit ihop till en välförtjänt sjukskrivning - tvärtom. Svenska media och meningsmotståndare har verkligen burit sig åt som svin mot Jimmie Åkesson. Varför? För att han vågat diskutera en viktig fråga som finns på de flesta människors läppar, men som få vågar diskutera eftersom odemokratiska krafter valt metoden att peka ut alla som rasister som vill att frågan diskuteras.

Om Åkesson blivit utsatt för något liknande vet inte jag. Men jag vet att alltid när det händer sådana här saker i det fula spelet om makten måste man vara uppmärksam på möjligheten att något sådant kan ha skett, eller pågå. Det är särskilt viktigt i ett land som Sverige som saknar ett rättssystem som bekämpar den grova organiserade brottsligheten och som istället har en attrapp som underkastat sig samma brottslighet.

Södertälje lördagen den 18 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Magdalena Andersson före sin tid?

.
Livliga diskussioner har utbrutit om huruvida "ladorna är tomma och borden avskrapade" efter Alliansregeringen, så som Magdalena Andersson gör gällande. Finanspolitiska Rådet invänder mot Anderssons beskrivning av verkligheten. Synnerligen oroande att man kan uppfatta verkligheten så olika.

Kan det vara så enkelt, att man egentligen är överens, men inte riktigt tidsmässigt i fas? Kanske Finanspolitiska Rådet uttalar sig om nuläget medan Magdalena Andersson är före sin tid? Hon kanske uttalar sig om hurdant läget kommer att vara sedan - när maffian hjälpt lös Anders Sundström som sitter fast med arschlet i den brödrost som Northland utvecklats till?

Ibland svarar sosseriet rappt och hurtigt. onsdagen den 8 oktober, kl 02:51, skrev jag och ifrågasatte om Northland finansierats av Sundström och Öhgren, med sina huvudmäns pengar, på oansvarigt, vårdslöst och eventuellt även gravt olagligt sätt. Maffian blev inte svaret skyldigt. Redan samma dag kl 11:10 publicerade man en falsk, friserad, fordringsägar- och långivarförteckning på Norrbottens-Kurirens Websida, Enligt den är det bankerna och div utländska finansiärer som sitter med Svarte-Petter. Men den listan är sannolikt falsk. En bulvanförteckning. Bakom bankernas och utländska finansiärers fasader ståtar förväntansfulla pensionärer på väg att bli nödlidande pensionärer. Det är klart att de skumraskaffärerna stänger man gärna dörren om.

Om nu inte maffian hade kontrollerat den Svenska Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten hade naturligtvis redan gjorts husrannsakan hos Northland, berörda banker, Folksam och Norrbottens Läns Landsting för att säkra bevis och sätta P för svindlerierna. Men nu har vi ju en annan ordning i Sverige.

Därför kan vi förmoda, att Finanspolitiska Rådet pratar om nuläget medan Magdalena Andersson pratar om hur det blir när hon tagit över det nordliga råttboet och även LKAB inom kort går på knäna till följd av fallande malmpriser. De gruvarbetare m fl i malmfälten, som snart ställs utan försörjning, kommer förhoppningsvis att finna tröst i att de gör det i solidaritetens namn för att rädda sina osjälviska förkämpar ur deras trångmål.

Hoppas att Magdalena Andersson är en friskus som orkar dra lös även Kent Öhgren och landstingets pensionspengar. Det kommer ju att framstå som jävligt okamratligt om han ska lämnas kvar ensam i brödrosten. Och säkert håller såväl gruvarbetare, entreprenörer, flygande- likaväl som tåg- och sjukvårdspersonal tummarna för att räddningsexpeditionen ska lyckas. Staka på i slakmotan som Anders Mansten, därtill inspirerad av Kent Öhgren och hans underhuggare, brukar säga!

Mutholm torsdagen den 16 oktober 2014
Mikael Styrman
.

En S-uppgörelse i den undre världen

.
Daniel Suhonen har i boken ”Partiledaren som klev ut i kylan”  skrivit om kampen om partiledarposten i nationalsocialdemokratiska partiet. Att spelet är rått i den politiska toppen förvånar knappast. Ingen, eller åtminstone ytterst få, torde glädjas åt det, men förvånad…nej, knappast. Att Håkan Juholt blev stucken i ryggen av de egna är därför inte konstigt, snarare självklart. Att han skulle bli det kunde nog vem som helst räkna ut som följer med någotsånär vad som händer i världen.

Jag är mer förvånad över att Juholt blev partiledare. Det är nog en måttstock på hur djup krisen är i S. Jag tyckte dessutom att det var ganska underhållande så jag kan förstå att S-pamparna tyckte att det var plågsamt och att de blev rädda att förlora sina platser vid köttgrytorna.

Håkan Juholt omnämns, om jag har förstått det rätt, av partivänner ofta som underhållande och gemytlig. Av icke-partivänner istället som en dryg och bullrig pamp. Båda beskrivningarna kan ju faktiskt vara riktiga - samtidigt.

Det förtjänar att ihågkommas, att Juholt fick kicken av de mer durkdrivna skurkarna i partiet. Inte för att han ljög och fabulerade och motsade sig själv utan istället för att han ljög så illa att folk förstod att han lurades. Att luras var ok, men inte att luras så illa att man blir avslöjad...

Nationalsocialdemokratin är numera en pamp- och maktapparat som berövar människorna såväl deras frihet som deras pengar. Det är dessutom länge sedan partiapparaten och den byråkrati den skapat känt sig förpliktigade att ge skattebetalarna något i utbyte mot deras pengar. Med andra ord är (S) en gangsterorganisation. Att man blir stucken i ryggen i en gangsterorganisation borde inte överraska. Ändå tycks Håkan Juholt och kretsen kring honom vara både förvånade och upprörda över att så skett.

Det hade, menar jag, varit mer hedrande om den indignerade kretsen kring Juholt hade varit mer upprörda över något av de många justitiemord och de stölder som nationalsocialdemokratin gjort emot andra. Sådana som inte frivilligt gett sig in i maffians bikupa. Exempelvis justitiemordet mot mig, min familj och Ekfors-bolagen. Men icke. Att hacka på och stjäla av andra är ok för nationalsocialdemokrater, däremot inte att stjäla av och sticka varandra i ryggen.

Det är nog inget att vara upprörd över, tycker jag. Går man med i maffian får man räkna med hårda tag och smutsiga metoder. Men kanske kan Suhonens bok göra nytta. Om den kan få de nationalsocialdemokratiska väljarna att ta avstånd från sådana metoder och straffa de fulaste myglarna kanske nationalsocialdemokratin kan röra sig i demokratiskt riktning. Men jag misströstar i fråga om möjligheterna att nå framgång. Nationalsocialdemokratiska väljare vill nog ha en liten kraftfull ledare med mustasch som pekar ut färdriktningen med hela handen. De blir nog vilsna annars och börjar stjäla av varandra. Gudarna ska veta att snart sagt alla som nått framskjutna positioner i partiet bakom sig har en stig kantad med organiserade stölder av statliga-, landstings- och kommunala bidrag och att mellanpamparna redan har för vana att sätta på underhuggarnas fruar. Inte heller det ett helt accepterat beteende i mer demokratiska kretsar.

Mutholm torsdagen den 16 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Ebola slår blint

.
Ebolan sprider sig nu bland sjukhusanställda i Texas, med flera kanske man bör tillägga. Den amerikanska självbilden tycks ha krockat med verkligheten i form av just Ebola.

Måhända både kongressen och presidenten har försummat att besluta att inte Ebola ska gälla amerikaner?

Mutholm torsdagen den 16 oktober 2914
Mikael Styrman
.

Brist på sjukvårdspersonal eller brist på förstånd?

.
Ständigt samma cirkus med sjukvårdspersonal, eller rättare sagt ”bristen” på sjukvårdspersonal.
Nu tänker jag främst på Norrbotten, men situationen lär väl inte skilja sig särskilt mycket inom andra landsting. Allt färre ska göra allt mer arbete, med allt sämre uppbackning, men inte nödvändigtvis med bättre betalning.

Lönerna hålls nere, utom när man gjort sig så impopulär som arbetsgivare att man måste anlita stafettpersonal och bemanningsföretag, gärna med stor omsättning så att ingen hinner skaffa sig lokalkännedom och så att patienterna alltid träffar ny personal. Då plötsligt kan man betala flera löner för att få en anställd. För en vanlig vanlig dödlig framstår det som gåtfullt att det ska kunna ge en fungerande verksamhet.

Samtidigt finns det pengar att ägna sig åt att leka stins och pilot. Och det sker med motiveringen att man måste satsa på att utveckla näringslivet och göra framtidssatsningar. Som om näringslivet utvecklas av att dessa krutuppfinnare strör ut sjukvårdspengarna på att stötta flyglinjer som ingen behöver och driva tåg som inte kommer fram. Mycket märkligt - men inte förvånande. Det tyder närmast på en långt framskriden hybris av det allvarligare slaget.

Kan det verkligen vara möjligt att människorna röstar på politiker som sköter verksamheterna på sådant sätt? Eller är det som många av våra politikers andlige frände Josef Stalin, påstås ha sagt:

”Personer som röstar avgör inte ett val - personerna som räknar rösterna gör det”.

Mutholm torsdagen den 16 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Ramaskri om Bromma

.
(Uppdaterad 15/10, kl 22:21)

De nya kvastar som tillträder till följd av valresultatet avser stänga Bromma flygplats för att bygga bostäder där - kanske. För helt säkert och enigt verkar det inte vara. Men likafullt ger det upphov till ett ramaskri på många olika håll. Ett hot mot tillväxten i Stockholm, heter det.

Man tar sig för pannan. Bromma flygplats har ju redan i praktiken lagts ned under Alliansens styre. Det är bara den formella bekräftelsen som saknas. Det var ju under Alliansen som alla flygentreprenörer kastades ut från Bromma. Små flygföretag, verkstäder, flygskolor, små- och medelstora företagares liksom privatpersoners plan. Kvar blev bara pampflyget. Höga politiker och tjänstemän samt mutande och färdigvuxna storföretags flygplan finns kvar. Bekvämt för dem, ja, men av ringa eller ingen betydelse för tillväxten i Stockholm.

Kvar finns Malmö Aviation med flyglinjer till Malmö, Göteborg och ett tiotal orter till. Bra för dem, men knappast av någon särskild betydelse för Stockholms tillväxt. De som flyger dessa linjer är nog i nästan alla fall intresserade av att flyga till och från Stockholm - inte nödvändigtvis till och från Bromma.

När det privata näringslivet kastades ut från Bromma sades det vara för att ge plats för en storsatsning på charterflyg. Om det finns någon sorts flyg som inte behöver vara citynära så är det väl just charterflyget.

Så att stänga Bromma är väl bara den logiska konsekvensen av Alliansregeringens flygpolitik och därför inte mycket att gnälla om? Pamparna kan väl som alla andra flyga från Arlanda, Nyköping och Västerås?

Men det skulle vara väldigt intressant att veta varför det privata näringslivet drevs iväg från Bromma? Vad skulle det vara bra för?

Jag hörde just på Aktuellt 21 att en nedläggning av Bromma äventyrar tusentals arbetstillfällen på de orter som trafikeras från Bromma. Just det argumentet har hittills undgått mig, men rent spontant förefaller det minst sagt överdrivet. Det skulle också vara intressant att få veta varför dessa arbetstillfällen finns om just Bromma trafikeras, men inte om någon av Stockholms-regionens övriga flygplatser används?

Och i TV4:s nyheter kl 22 betonar man vilka stora svårigheter det blir för småföretagarna att ta sig till Stockholm om Bromma läggs ned. Var fanns det argumentet när Alliansregeringen drev iväg småföretagarna från Bromma? Jojo, det passar att gömma sig bakom småföretagarna när pamparna ska försvara sina privilegier. För en småföretagare är det mycket lättare att ta sig till Stockholm via Arlanda än via Bromma och det av flera skäl. Bland annat är ju kommunikationerna till Stockholm mycket bra från Arlanda. Det är något som man knappast kan beskylla Bromma för att ha. För de Stockholms-företagare som drevs iväg till Västerås däremot, innebar förvisningen betydande försämringar.

Södertälje onsdagen den 15 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Ebola och Digerdöden

.
Ännu i början av september ansåg ”expertisen”, åtminstone offentligt, att det var uteslutet att Ebola skulle nå Sverige. Ett ganska uppenbart önsketänkande tyckte andra. Sedan dess har vi matats med lugnande reportage i TV och tidningar om hur fin beredskap vi har och om hur DEN smittade ska tas om hand om han mot all förmodan ändå uppträder. Just det. ”Den” smittade. Så god är förmodligen vår beredskap eftersom ingen törs andas om frågan. En kan tas om hand och blir det två bryter systemet samman. Det är den slutsats vi måste dra av den förljugna propagandan.

Nu tycks det emellertid var så att skyddet kan bryta samman redan med EN smittad och att den numera rent av säkert kommer hit. Hur ska man annars tolka det faktum att sjukdomen tagit sig till välmående och högstående länder som Tyskland och USA och där smittar vårdpersonal?

Nej, som vanligt får vi ta uppgifterna i våra media med en mycket stor nypa salt. Det tycks onekligen som om vi är lika skyddade mot Ebola - och andra nya sjukdomar - som 1300-talets människor var mot Digerdöden.

Sedan är det en annan sak att det inte är säkert att Ebola är ett hot mot mänskligheten. Sjukdomen är naturligtvis ett livsfarligt hot mot människan. Den människa som blir smittad löper mycket stor risk att dö. Men Ebola kan vara ett dödligt hot mot människan och samtidigt vara mänsklighetens räddare.

Jorden är nämligen överbefolkad av människor som ödelägger planeten och dess ekosystem. Det behövs numera 3-4 jordklot för att föda mänskligheten uthålligt. Och befolkningen fortsätter att öka. Det kan ingen människa göra något åt. Därför kan det dåliga skyddet mot Ebola vara människans potentiella död och mänsklighetens räddare.

Det enda säkra sättet att överleva Ebola är naturligtvis att ha naturlig resistens. Om man har det eller inte vet man idag inte innan man blivit smittad och överlevt.

Södertälje onsdagen den 15 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Bucht inte längre talträngd

.
För inte länge sedan åkte en talträngd folkets man runt i den tornedalska bygden och blåste in solsken i ändan på folk och fick många att ruinera sig på låtsasgruvan i Pajala. Den enes död, den andres bröd heter det ju. Så även i detta fall. Medan småspararna ruinerade sig blev folkets man först riksdagsman och åkte runt och höll dubbelbetalda föredrag på Tillväxtverkets lyxkonferenser. Numera är folkets man regeringens pajas och långt ifrån lika talträngd som förr. Men så brukar han ju göra. Högt och ljudligt kraxande, svingande fanan på barrikaderna, med vinden i ryggen. Helt osynlig i motvinden då medialjuset istället faller på någon annan.

Men varför skyddar den övriga regeringen charlataner? Är de alla charlataner? Och varför blir man landsbygdsminister när ens enda merit är att ha ödelagt en landsbygdskommun - även om den maffiakontrollerade pressen försöker ljuga svart till vitt och påstå motsatsen? Är han nationalsocialdemokratins starkaste kort som landsbygdsminister?  Bäva månde den svenska landsbygden i så fall. Eller är det belöningen för andra skurkstreck han gjort för maffians räkning? Bäva månde i så fall hela Sverige...

Dödens Väntrum torsdagen den 9 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Ringa sjukdomsinsikt om Northland

.
I kölvattnet på Northlands oundvikliga kollaps har nu landshövdingen i Norrbotten, på gammalt politruk-manér, tagit initiativ till bildandet av en Pajala-grupp som kan samlas och prata bort tiden, så att man inte kan anklagas för att inte göra någonting, utan istället kan säga sig ”vara på väg någonstans”. Nästan lika bra som att sätta en betydelselös ort "på kartan”. Den nu aktuella metoden, som förstås inte är direkt ovanlig i politrukkretsar, indikerar kanske också täta kontakter med landsbygdsminister Bucht och hans och regeringens gruvsamordnare. Måhända arbetet redan är igång med att leta reda på lämpliga hotell, modell mycket bättre, runt om i världen, på vilka Pajala-gruppen kan ha sina mycket viktiga möten och konferenser. Först ut torde väl bli en kick-off på vilken alla som redan känner varandra kan samlas under trevliga och avspända former i syfte att lära känna varandra?

Kanske bör gruppen på brukligt sätt även åka runt i världen och studera gruvor i syfte att lista ut varför det gick på tok i Pajala? Kanske finns det intressanta gruvor att studera i närheten av Rio de Janeiro, New York, Las Vegas, Cannes, Rom eller bättre semesterorter? Det kan ju inte vara så enkelt som att kollapsen var oundviklig därför att gruvan bara användes som hävstång av skurkar i den offentliga och halvoffentliga sektorn i syfte att roffa åt sig pensions- och sakförsäkringsspararnas pengar…?

Nu höjs röster med krav på återställare av 1970-talsmodell. Man vill att LKAB ska gå in och driva Kaunisvaara-gruvan med förlust. Ungefär som LKAB, NJA, Tekoindustrin och varven drevs med förlust av nationalsocialdemokratin på 1970-80-talen för att dölja att överuttag av välfärd och underuttag av produktivitet, fått det svenska industri- och välfärdssamhället att kollapsa. Det är inte helt lätt att veta om kraven framställs av människor helt utan insikt i Northlands sjuka eller av insatta människor i medvetet mörkläggningssyfte.

När nu järnmalmspriserna, på helt förväntat och förutsägbart sätt, normaliserats, handlar det inte längre om huruvida LKAB ska kunna driva Kaunisvaara-gruvan på förlust. Det handlar istället om hur många av LKAB:s nyöppnade gruvor, eller gruvor under öppnande, som ska kunna hållas öppna.

Kommer det att gå troll även i den frågan så att olönsamma gruvor kommer att drivas för att dölja att investeringar visat sig vara felaktiga, eller har de tillräckligt låga kostnader för att inte behöva drivas för sin egen skull? Betänkas bör, att den malm som bryts på förlust eller som ett nollsummespel, den är för alltid förlorad. Den kan inte senare brytas med vinst.

Om man prompt vill dölja vanstyret, genom att sysselsätta från fyrkanten inpendlat folk med att bryta malm ur olönsamma gruvor, behöver man inte gå över ån efter vatten genom att driva en låtsasgruva i Pajala. Då kan man istället anställa mer folk i LKAB:s gruvor i malmfälten så att folk ligger och sover i drivor i de sociala utrymmena - som på den gamla goda tiden.

Dödens Väntrum torsdagen den 9 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Läx-Rut förstör medelklassen

.
När trängselskatten skulle införas i Stockholm sammanfattade en jobb-bekant saken på ett mycket klarsynt sätt. Han gungade avslappnat på kontorsstolen och sa:

Jag hoppas att de tar till ordentligt så att det inte blir en massa fattiga på vägarna!

Så är det ju med trängselskatten. Den slår ut de svagaste från vägarna, de som lever på marginalen och har svårast att få ihop tillvaron. Och det var nationalsocialdemokraterna som införde den.

Problemet med trafiken i Stockholm, Göteborg m fl större städer är inte att människor betalar för lite trängselskatt. Problemet är istället att människor bor på en ort och jobbar på en annat ort därför att de inte får någon premie för att bo och jobba på samma plats. Utbyggnad av vägar och lokaltrafik kostar stora pengar, belastar miljön och stjäl timtal av människornas tid - varje dag. Men den som INTE belastar systemet får ingen premie, ingen morot för att bo och arbeta på ett miljövänligare sätt. Däremot straffar trängselskatten mindre bemedlade människor som försöker få ihop tillvaron.

Och nu är nationalsocialdemokraterna på gång med syfte att klappa till de mindre bemedlade igen. Alla vet att skolorna - framför allt de offentliga - inte fungerar. Den som tvingas sätta sina barn i offentlig skola kan mycket väl tvingas ombesörja stödundervisning eller läxhjälp åt barnen, om barnen ska få en god start i livet.

Rika människor kommer alltid att kunna ombesörja god undervisning åt sina barn. Inget kan ändra på det. Mindre bemedlade har svårare för det. Tack vare Läx-Rut - möjligheten att få göra avdrag för stödundervisning åt barnen utvidgades kretsen som kunde hålla emot politikernas stolligheter i skolan. Men alla har naturligtvis ändå inte möjlighet att ombesörja hjälp åt sina barn. Det finns inget som kan ändra på det heller - utom en sak: Om politikerna kan få den offentliga skolan att fungera så att alla elever får god undervisning. Men vi vet ju alla att våra stollar till politiker är besatta av en okontrollerbar lust att förvandla den offentliga skolan till pajaskonster. I den nationalsocialdemokratiska rättvisans namn ska det döljas genom att förbjuda alternativen. Själva kvintessensen i det nationalsocialdemokratiska rättvisepatoset är att om inte alla barn och ungdomar kan få bra undervisning måste alla i rättvisans namn få dålig undervisning. Därför måste Läx-Rut avskaffas.

Samhället skulle inte fungera om alla vore chefer. Det vet vi eftersom nationalsocialdemokratin har provat det. På 1970-talet ledde åsiktsriktningen om allas lika värde till att man plockade upp halvanalfabeter från gatan och skulle göra uppfinnare av dem. Inte så konstigt därför att vi är där vi är. Det kommer alltid att finnas enkla arbeten som måste utföras, som regel av människor som inte har något alternativ. Det nationalsocialdemokratin gör genom att ta bort Läx-Rut är att garantera att samhället tillförs människor som inte har kunnat tillägna sig någon utbildning och därför inte kan värja sig mot enkla och lågbetalda arbeten. För att garantera det gör man samtidigt fortsatt kaos av den offentliga skolan.

Tyvärr kommer de människor som drabbas av dessa nationalsocialdemokratins omsorger att möta konkurrens på arbetsmarknaden av stora mängder invandrade analfabeter av vilka många kommer att arbeta svart. Det kommer att bestämma villkoren på arbetsmarknaden. Vägen till helvetet är stensatt med goda ambitioner och numera även med de nationalsocialdemokratiska väljarnas barns framtid.

Man kan naturligtvis undra om nationalsocialdemokraterna lyckas lura sina väljare att rösta på dem eller om det är så som Stalin påstås ha uttryckt en gång, att det inte spelar så stor roll hur folk röstar. Det som spelar roll är hur man räknar rösterna. Den politik nationalsocialdemokratin bedriver tycks vara hämtad från klassamhället under det tidiga 1900-talet - mest ägnad att trygga de mycket rika behagliga levnadsförhållanden.

Dödens Väntrum torsdagen den 9 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Vinstförbud och insynsförbud

.
Många tycks ha blivit upprörda av att den nationalsocialdemokratiska ledaren Löven utsåg Sven-Erik Bucht till landsbygdsminister. Och det tycks vara så att ju bättre man känner Sven-Erik, desto mer upprörd är man. Men jag håller inte helt med. Visserligen säger det oss som känner Sven-Erik någonting om var vi har Löven, och hans vandel. Men det säger ingenting om hur Sven-Erik förhåller sig till övriga ministrar. Det finns inte skrivet i stjärnorna vare sig att han är inkompetentare eller ohederligare än de andra ministrarna. Han kan ju faktiskt - gud förbjude - vara den mest kompetente och den hederligaste av dem allihop.

Häromdagen var kommunistledaren Jonas Sjöstedt ut och slog sig på bröstet om att han och sosseriet hade kommit överens om vinstförbud i välfärden. Frågan om vinster i välfärden drog inte särskilt många väljare i valet. De flesta tycks ha genomskådat att det inte är vinstmöjligheten som sådan som resulterar i vanvård. Men under tisdagen kontrade sosseriets Ardalan Shekarabi med att det hade de visst inte kommit överens om. Istället hade de kommit överens om något helt annat med betoning på vilken betydelse kvalitetsbegreppet skulle ha för möjligheten att dela ut vinst. Och vad spelar det egentligen för roll vad S och MP och V kommer överens om när de ändå saknar majoritet i kammaren?

Då har nya landsbygdsministern Sven-Erik Bucht lyckats bättre än kommunistledaren. Landsbygden dör ju sedan tidigare på grund av den förda politiken. Och landsbygdsministern drar sitt strå till stacken genom att avveckla vinster i gruvnäringen, men först sedan lycksökarnas gruvor avvecklat rennäringen. Åtminstone är det vad som hänt eftersom knappt någon gruva går med vinst längre och de finns ju alla i landsbygden. Till och med Northland påverkas trots att ministern hörde till de som åkte runt och missionerade åt maffian och lurade människor att satsa sina besparingar i Northland, trots att alla som är det minsta lilla insatta insåg att hela projektet var dödsdömt.

Man kan inte projektera och genomföra en så långsiktig sak som en gruvinvestering baserat på en bubbla som tillfälligt driver malmpriserna i skyn. Men insiders kan använda en gruva som förevändning för att plundra pensions- och andra sparfonder, försäkringssparare och landsting men även andra som hanterar andra pengar och gärna vill komma över dem. Det är inte första och inte heller sista gången svenska sparare plundras indirekt. Att utvidga det till att även plundra landsbygdens småsparare förefaller minst sagt osympatiskt. Och jag tycker att Lövens omdöme måste ifrågasättas om ett sådant agerande genererar en ministerpost.

Nåja, nu har ju i alla fall ödets ironi gjort att den gruva som Sven-Erik Bucht lurade människor att ruinera sig på hamnat i hans knä i egenskap av landsbygdsminister. Gruvor ligger ju sällan i städer. Och det tycks som om de äter upp de städer som de ibland skapar. Men ändå är det stadsbon Damberg som ska hantera landsbygdsgruvan Northland. Och detta trots att Buchts frilla är regeringens särskilda gruvsamordnare.

Nog tycker jag att landsbygdsministern och gruvsamordnaren borde fixa Northland-frågan. Skulle det månntro resultera i att vi fick reda på hur stora medel av vårt kollektiva sparande som har förskingrats i Northland-affären genom internationella bulvaner?

Vi vet sedan tidigare att stora, riktigt stora, bedrägerier aldrig utreds i Sverige. De skyls över. Som när maffian plundrade bland annat LKAB genom OBOL. Då försattes OBOL i konkurs, trots att det inte ens existerade något företag som hette OBOL. Det var bara munväder. Och mångmiljardsvindlerierna i Stora Enso och det utdragna mordet på koncernredovisaren Gerard Goodwyn blir inte heller utrett.

Mot den bakgrunden är det inte så lätt att få veta hur pyramidspelet i Folksam ser ut. Har Anders Sundström nu slutgiltigt dränerat Folksam, så till den milda grad att bolaget inte längre med säkerhet kan fullgöra sina åtaganden mot sina försäkringstagare och sparare? Var det behovet av att mörklägga bulvanaffärerna som föranledde Folksam att förra året - synligt - slösa bort spararnas pengar på detta uppenbart dödfödda projekt i Pajala? Kan vi lita på Folksams redovisning när vi inte kan lita på Stora Ensos med Wallenbergare i styrelsen? Vad är det som säger att svindlerier i Folksam skulle utredas av rättsväsendet när svindlerier i Stora Enso inte utreds?

En ”fördel” uppnås om landsbygden dör och gruvorna läggs ned. Då kan myndigheterna helt övergå till att administrera sig själva på olika kurser och konferenser. Och närstående kan få fakturera för att prata skit på festerna. Eller hålla föredrag som det heter när tjuvar i den offentliga sektorn drar fram.

Den bestående verkan av att medlen förskingras i samband med ett sådant dödfött projekt som Northland är att pengarna är borta för all framtid. Slösas 15 miljarder bort på maffiaprojekt kan de därför aldrig användas till något riktigt och nyttigt.

Det blir spännande att följa hur svindlerierna runt Northland fortsättningsvis ska kunna döljas.

Södertälje onsdag den 8 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Apspelet i media om regeringens brottslighet

.
Det tycks vara gott om fifflare bland de nya ministrarna. Var och varannan har myglat med statsbidrag i ungdomsförbundet, tycks det. Eller stulit från skattebetalarna som det egentligen handlar om. Media, bland annat Aftonbladet, har uppmärksammat en del av ministrarnas syndaregister. En del är islamofober, har myglat med statsbidrag och bostadsförsäljningar, attesterat falska räkningar, betalat städhjälp eller hantverkare svart, betalar inte TV-licens, har kört för fort eller har gått mot röd gubbe….

- Gått mot röd gubbe?

Ja, det är det som det hela handlar om. Genom att blåsa upp småbrottsligheten, och uttrycka indignation över den, vidareförmedlar man en bild till läsaren om att regeringsledamöterna inte är värre brottslingar än så här. Fast det är bluff naturligtvis. De grova brotten som regeringsledamöter gjort sig skyldiga till tiger man om. Och känt gravt kriminella regeringsledamöter nämns inte alls. Ganska försåtligt med andra ord. Man tvättar deras renommé genom att låtsas att småbrott och försyndelser är det värsta de har gjort.

Man kan undra hur många som går på det? Ganska många förmodligen, annars skulle det nog inte pågå.

Södertälje onsdagen den 8 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Nu skenar nog tjuvjakten

.
Jag hade ju näst intill närt en förhoppning om att Löven skulle varna ”sina” riksdagsmän för blivande Pajala-kommunalrådets bjudjakter. Hörsägen berättar att bland hans sällskap, ibland så mycket som fyra beväpnade personer, som ogenerat sökt igenom våra marker, som vore de deras egna, även har funnits nationalsocialdemokratiska riksdagsmän. Namn har nämnts, men hörsägen är hörsägen så jag för dem inte vidare. Tjuvjakt är dock tjuvjakt även om den bedrivs av politiska pampar. Men nu har ju Löven utnämnt hittillsvarande riksdagsmannen Sven-Erik Bucht till regeringsledamot och då kommer ju förhoppningarna om att han ska lära sina underhuggare att skilja på mitt och ditt i en annan och dystrare dager. Efter tisdagens besked om att maffiagruvan Northland bommar igen blir det väl ännu värre. Om blivande Pajala-kommunalrådet blir arbetslöst, och inte längre behöver berätta historier för de inpendlande arbetarna från fyrkanten, blir det ju mycket tid över för tjuvjakt.

Södertälje onsdagen den 8 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Ansvarsutkrävande eller ursäkt?

.
Miljöminister Åsa Romson (MP) ber om ursäkt för att hon använt giftig båtfärg istället för miljövänligare alternativ. Då så, då är allting bra. I Sverige är ju ansvarsutkrävande hos maktens utövare lika med att de ber om ursäkt. Ber om ursäkt för att ha stulit, plundrat, mördat, myglat eller använt giftig färg, eller vad det nu må vara.

I tisdagskvällens ”Kalla Fakta” i TV4 berättades om hur vårt dricksvatten under 25 års tid förorenats med fluorerade ämnen. Den allvarligaste kemikalieolyckan i modern tid, påstås det.

Vad kan vi förvänta oss för dådkraft från miljöminister Åsa Romson - nya ursäkter från någon?

Södertälje onsdagen den 8 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Glada och anspråkslösa miljöpartister

.
Den enligt uppgift förre moderaten Alice Bah Kuhnke, som blev miljöpartist för tre dagar sedan, ”råkade” idag bli utnämnd till miljöpartistisk kulturminister.

Man kan nästan ta på stoltheten och glädjen som miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner ger uttryck för när han säger till Aftonbladet "Vi är oerhört glada och stolta över alla våra ministrar, och särskilt över att en person med så bred kompetens och erfarenhet som Alice Bah Kuhnke väljer att representera oss”.

Och det kan man ju förstå. Alice Bah har ju varit med i SVT:s Disneyklubb och har ”jobbat med demokratifrågor i stort sett hela sitt yrkesverksamma liv”. Tja, Disneyklubben är ju svårslaget, men de flesta som håller på med politik har väl ”jobbat med demokratifrågor”, eller?

Det känns rätt så märkligt, för en utomstående betraktare, att man kan jobba och slita med politik i åratal och när man sedan får chansen att sitta i regeringen kommer en kändis susande i gräddfilen och kör förbi, därtill kommenderad av den nationalsocialdemokratiska ledaren. Vad är det Miljöpartiets partiarbetare och väljare har gjort som gör att nationalsocialdemokraterna och deras egna pampar kan behandla dem som dörrmattor?

Miljöpartiet som allt sedan det bildades låtsas vara ett anti-pamp-parti. Ta bara det här larvet med att ha ”språkrör” istället för partiledare. Och så visar sig partiet vara det kanske värsta pamppartiet av alla. Regeringskåta partipampar har sålt ut miljöfrågorna och nu visar det sig att de även sålt ut respekten för både partiarbetarna och väljarna.

Man har nog inte så mycket ryggrad om man är verksam inom miljöpartiet. Kan man rädda miljön utan ryggrad?

Södertälje fredagen den 3 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Full fart framåt - strunta i torpederna!

.
Vad kan man annat än förundra sig över att det monetära systemet ännu håller ihop. Åratal har förflutit medan ansvarslösa och egennyttiga politiker tryggat sina platser vid köttgrytorna genom att köra sedelpressarna allt hårdare. Och trots, eller snarare tack vare, denna vettlösa doping vägrar världsekonomin ta fart. Aktierna stiger, men ekonomin lyfter inte.

Att aktierna stiger är en naturlig följd av att pengarna tappar sitt värde. Skenande tryckpressar, som skulle fått den Tyska Weimarrepublikens statsledning under 1920-talets hyperinflation att rodna, får aktiekurserna att skenbart rusa i höjden. Men samma fenomen urgröper också värden och besparingar, inte minst framtida pensioner.

Kreditvärderingsinstitutet Moodys kom i dagarna med en rapport om hur stort hålet är i de amerikanska pensionsfonderna. Och det är inte ett hål utan snarare en oöverstiglig avgrund. Motsvarande 14.500 miljarder kronor saknas enligt Svenskan, eller 46.000 kronor per amerikan, och skulderna både ökar snabbt och mörkläggs av den politiska eliten. Samma sorts politiker som säger att Sverige står starkt, men som lägger benen på ryggen så snart tillfälle ges, väl medvetna om vart vi är på väg. Andra får ta över, som inte förstår hur illa det är, eller kanske ännu värre: inte bryr sig. De amerikanska siffrorna må vara så stora att de är omöjliga att ta till sig, men det finns ingen anledning att tro att situationen är bättre i svenska pensionsfonder. Tilläggas kan även att det gäller nu, med relativt god ordning i världsekonomin. Var och en som är utrustad med en normal portion fantasi kan föreställa sig att så inte alltid är fallet och vad som då händer med pensionsmedlen. En ytterligare omständighet att beakta är situationen i Sverige innebärande att stora börsnoterade företag har ansenliga mängder luft i sina balansräkningar som ingen i officiella sammanhang vågar syna. Även upplysta om förhållandet väljer de på vilka åligger att granska och avslöja förhållandet att titta bort. Funktionell dumhet kallas det. Eftersom vi vet att det förekommer och det inte plockas fram i dagern finns det anledning att känna stark oro inför frågan hur omfattande fenomenet är. Hur mycket av våra pensionsmedel finns bara på papperet men inte i verkligheten?

Trots allt det kanske inte så konstigt att människor lutar sig mot de stora valutorna dollar och euro, trots att de egentligen har kollapsat. Det går naturligtvis till den dagen då någon betalningsmottagare som har något innanför pannbenet hittar på att säga: vi accepterar inte betalning i Dollar eller Euro. Då kan det vara färdigt.

Om man ska försöka förstå logiken bakom att kollapsen ännu inte infunnit sig kan man få viss hjälp av Historiebloggen i Svenskan i vilken Dick Harrison skrev den 18 juli i år om Maria Theresia-taler. Klicka här för att läsa hela inlägget.

I korthet skrev han om Maria Theresia av Österrike-Ungerns (1717-1780) taler som upphörde att vara officiell valuta i Österrike-Ungern 1850, eller 1858 enligt andra källor, men som fortfarande präglas, dock senare alltid med hennes dödsår 1780, och som varit godkänd valuta i många länder. I Etiopien, som han nämner, till efter andra världskriget.

Talern var ett silvermynt och hade som sådan ett visst metallvärde. Det gör det lite lättare att förstå förtroendet för den än förtroendet för Dollar och Euro som är papperssedlar eller i värsta fall bara en präntad rad på ett papper. Under hyperinflationens dagar i Tyskland lär det ha förekommit att man tapetserade väggarna med sedlar eftersom tapeter var dyrare. Riktigt så har det ännu inte blivit i våra dagar men det beror måhända mest på avsaknaden av alternativ till dagens ureroderade låtsasvalutor.

Pengatryckandet fortsätter, om än numera med avtagande nytta. För politiker utan alternativ metod tycks dock ändå den gamla devisen ”full fart framåt - strunta i torpederna” gälla. Man satsar utan tvekan på rammning - denna gång av världsekonomin.

Nog går det att förstå att Reinfeldt & Borg gärna tog till sjappen.

Södertälje fredagen den 3 oktober 2014
Mikael Styrman
.

Nu finns bara "partiet" kvar av Miljöpartiet

.
Snart evig skolplikt

Redan tidigare har vi fått veta att den blivande regeringen vill att skolan i fortsättningen ska fostra analfabeter i tolv obligatoriska år istället för som hittills nio år. Att det skulle förbättra landets konkurrenskraft kan ju vem som helst räkna ut att är trams. Den som inte har lärt sig läsa, skriva och räkna på nio år, kommer naturligtvis inte att göra det på tolv år heller. Vad det istället handlar är förmodligen traditionellt fifflande och trixande i syfte att dölja arbetslösheten, men kamouflerat till något annat. Och det är klart, alltid finns det väl någon lättlurad stackare som kan fås att tro att detta hjälper upp skolresultaten. Tre ytterligare årskullar i låtsasskola gör emellertid susen för arbetslöshetssiffrorna.


Kolkraften

Vi nås nu även av rapporter om att Miljöpartiet har släppt kravet på att Vattenfall ska sluta med kolkraft i Tyskland.


Kärnkraften

Några kärnkraftverk ska inte heller läggas ned. Miljöpartiet nöjer sig med att det just nu ser ut som om det ekonomiska kriget, mot de kärnkraftverk som politiken drivit fram, ser ut att leda till att några verk kommer att stängas av olönsamhet. Det är naturligtvis något som snabbt kan förändras när vårt energiförbrukande samhälle drabbas av sträng kyla och vindkraftskollaps, med åtföljande politisk helomvändning. Till dess får vi leva med livs- och miljöfarliga kärnkraftverk, med kniven på den ekonomiska strupen. Hur roligt är det för de miljoner människor som riskerar att drabbas hårt för resten av livet vid ett eventuellt svenskt kärnkraftshaveri? Inte ens under goda betingelser har politikerna lyckats se till att kärnkraftverken kan skyddas ens mot välvilliga eldsjälar inom Greenpeace. Hur ska det gå i en ekonomiskt ansträngd verklighet när de mest kvalificerade medarbetarna flyr verksamheten?


Nödhjälp till grabbarnas business

Nu, i tider av butiksdöd och döende stadskärnor, drunknar vi i nya köpcenter, alla med i stort sett identiskt likadana butikskedjor. Då ska det största och dyraste, samt kanske mest miljöförstörande köpcenterprojektet av dem alla genomföras. "Miljöpartiet", med de hägrande ministerpiedestalerna framför näsan, har nämligen gått med på att "Förbifart Stockholm" ska genomföras. Någon förbifart är det ju inte. Det finns bättre och billigare förbifarter som skulle göra förbifartsjobbet, exempelvis en standardhöjning längs sträckan Nyköping - Strängnäs. Men förbifartsproblemet är begränsat. Det består mest av pendlare som byter sida av stan - inte av folk som vill börja köra runt stan. Istället handlar "Förbifart Stockholm" om att styra över massor av miljarder från Sveriges havererade infrastruktur, vård, skola och omsorg till de inflytelserika grabbarnas bil- och oljedyrkande köpcenterprojekt runt Stockholm. Det är världens dyraste nödhjälpsarbeten till landets mest gynnade region.


Försvarspengarna till maffian istället för till försvaret

Den som är åtminstone normalintresserad av samhällsfrågor har kunnat se exempelvis hur mångmiljardsvindlerierna i Stora Enso, mot spararna genom fonderna som låtsas förvalta deras pengar, får pågå, allt medan "rättsväsendet" vänder blicken bortåt, mot horisonten, mot "den ljusnande framtid som är vår", istället för att sticka hål på bubblan i pensionssparandet, bubblan som förstås riskerar att få de heliga korna att rasa som dominobrickor. Miljöpartiet ansluter och sviker sina väljare genom att slussa tiotals miljarder i socialbidrag till bankmaffian som kört de svenska galjonsföretagen i sank, det ena efter det andra. Det sker genom att i skuggan av maffians propagandakrig i Ukraina vräka miljarder över bankråttboet, nödtorftigt kamouflerat till inköp av ubåtar och JAS-plan, som vi inte behöver och som inte kommer att göra någon nytta. Ja, åtminstone inte annat än i form av mutor i fickorna hos ett litet antal politiker och tjänstemän. Istället kommer de pengar med vars hjälp vi kunde bygga upp ett riktigt försvar att gå åt till att dölja bankmaffians inkompetens och till att hålla maffian under armarna.


Gamla Stans ödeläggelse fortsätter

Låt mig gissa att valresultatet inte kommer att stoppa den fortsatta ödeläggelsen av Gamla Stan som Slussen-projektet innebär. Vem som ska bära skammen över det är måhända en annan fråga...


Bromma bevaras, men bara åt de mycket rika

Bromma Flygplats, från vilket alla flygentreprenörer samt små- och medelstora företagare tvingats iväg, kommer säkert att bevaras nu när den har förvandlats till ett stadsnära reservat för de MYCKET RIKA, enligt engelsk modell. Det finns väl knappast någon som tror på att vare sig Miljöpartiet eller Nationalsocialdemokratin skulle stöta sig med de mycket rika genom att stänga Bromma? I så fall vore det minst sagt motsägelsefullt att samtidigt ha raka rör mellan statskassan och maffians råttbon? Att jaga iväg småföretagare är en sak men att utmana maffian är något helt annat.


Potemkinkulisserna putsas

Men enligt partiföreträdare ska inte allt målas i svarta toner. Enligt Dagens Industri är Grön Ungdoms språkrör Magdalena Rasmusson särskilt nöjd med att S ansluter sig till migrationsuppgörelsen och de skärpta reglerna för vapenexporten. Vi kommer nog att få se vilka problem som löses av migrationsuppgörelsen och beträffande skärpta regler för vapenexporten har knappast problemet varit för lite regler. Problemet har varit, och är, att vare sig vapenindustrin eller myndigheterna bryr sig om reglerna. Att påstå att riksdagens regelverk bara är rundningsmärken vore att tillmäta riksdagens strävanden allt för stor betydelse. Problemet är, att industrin och myndigheterna kör rakt över regelverket utan att märka av deras existens.


Miljöpartiet har blivit ”Partiet”

Bara några dagar efter valet har lusten hos ledande miljöpartister att bli ministrar lett till att partiet övergett sin politik helt. Och det är delen som ordet "miljö" i partinamnet handlar om som har fått stryka på foten. En oinvigd betraktare skulle kunna tro att det är miljöpartiet som bildar regering och som kompromissar sig fram för att nationalsocialdemokratin ska kunna stödja regeringsbildningen, istället för tvärtom.

Så stor är kompromissviljan hos de blivande ministrarna i "Miljöpartiet" att Löven inte längre behöver fråga dem innan han offentliggör vad de har gått med på. Så regeringskåta har inte ens kommunisterna varit och de har ändå alltid gått med på allt som nationalsocialdemokratin velat göra.

Miljöpartiet har nog stelnat och behöver förnyas. Partiet borde dammas av och kanske få ett namn som bättre beskriver partiets nutida positioner. Vad sägs om "Industri- och Bankpartiet" eller varför inte bara "Bankpartiet"? Det skulle ju bättre beskriva nuläget. Eller varför inte "Regeringspartiet Bankpartiet". Även de som drar lasset måste ju få sitt och inte bara slita med den tunga gråa vardagen.


En förstärkning på bägge håll

Någon skrev, kanske var det också Dagens Industri(?), att Löven måste bjuda Miljöpartiet på något för att förebygga problem. Låter klokt. Kanske kunde det vara att erbjuda Miljöpartiets egennyttiga och karriärsugna förhandlare medlemskap i Nationalsocialdemokratin. Det skulle sannolikt bli en förstärkning på bägge håll.


Schlaug: Samma, samma, men bättre på min tid

Till och med den gamle helyllekommunisten Birger Schlaug tycker att partiet blivit meningslöst. Birger Schlaug säger nämligen enligt Dagens Industri i ett blogginlägg att man gott kunde döpa om Miljöpartiet till Meningslösa Partiet. Det må väl äga sin riktighet. Ännu tydligare blir det om man döper om det till Maffians Parti. Det beskriver mycket träffsäkrare partiets roll - idag lika väl som under Birger Schlaugs tid. Från Schlaugs sida är det dock fråga om en överreaktion. Miljöpartiet är inte mer meningslöst nu, än det var när Schlaug sprang i Rottnebyskogen, kliniskt ren från miljövärden, och underblåste stölden av min skog. Allt för att hindra att skogsägare kunde tillgodogöra sig förädlingsvärdena i skogsbruket själva för att istället tvingas överlämna förädlingsvärdena till Wallenberg-kontrollerade Stora och övriga maffiakontrollerade skogsmonopol. I Schlaug har vi en sann folkets företrädare. Maffians man när han själv kan gynnas men "Meningslösa partiet" när någon annan står i tur att ta sig till köttgrytorna med miljöfrågornas hjälp.

Vi kommer att få mycket att "tacka" bankmaffian och våra politiker för. Inte minst "Miljö"partiet...

Södertälje torsdagen den 2 oktober 2014
Mikael Styrman
.