.
Vad kan man annat än förundra sig över att det monetära systemet ännu håller ihop. Åratal har förflutit medan ansvarslösa och egennyttiga politiker tryggat sina platser vid köttgrytorna genom att köra sedelpressarna allt hårdare. Och trots, eller snarare tack vare, denna vettlösa doping vägrar världsekonomin ta fart. Aktierna stiger, men ekonomin lyfter inte.
Att aktierna stiger är en naturlig följd av att pengarna tappar sitt värde. Skenande tryckpressar, som skulle fått den Tyska Weimarrepublikens statsledning under 1920-talets hyperinflation att rodna, får aktiekurserna att skenbart rusa i höjden. Men samma fenomen urgröper också värden och besparingar, inte minst framtida pensioner.
Kreditvärderingsinstitutet Moodys kom i dagarna med en rapport om hur stort hålet är i de amerikanska pensionsfonderna. Och det är inte ett hål utan snarare en oöverstiglig avgrund. Motsvarande 14.500 miljarder kronor saknas enligt Svenskan, eller 46.000 kronor per amerikan, och skulderna både ökar snabbt och mörkläggs av den politiska eliten. Samma sorts politiker som säger att Sverige står starkt, men som lägger benen på ryggen så snart tillfälle ges, väl medvetna om vart vi är på väg. Andra får ta över, som inte förstår hur illa det är, eller kanske ännu värre: inte bryr sig. De amerikanska siffrorna må vara så stora att de är omöjliga att ta till sig, men det finns ingen anledning att tro att situationen är bättre i svenska pensionsfonder. Tilläggas kan även att det gäller nu, med relativt god ordning i världsekonomin. Var och en som är utrustad med en normal portion fantasi kan föreställa sig att så inte alltid är fallet och vad som då händer med pensionsmedlen. En ytterligare omständighet att beakta är situationen i Sverige innebärande att stora börsnoterade företag har ansenliga mängder luft i sina balansräkningar som ingen i officiella sammanhang vågar syna. Även upplysta om förhållandet väljer de på vilka åligger att granska och avslöja förhållandet att titta bort. Funktionell dumhet kallas det. Eftersom vi vet att det förekommer och det inte plockas fram i dagern finns det anledning att känna stark oro inför frågan hur omfattande fenomenet är. Hur mycket av våra pensionsmedel finns bara på papperet men inte i verkligheten?
Trots allt det kanske inte så konstigt att människor lutar sig mot de stora valutorna dollar och euro, trots att de egentligen har kollapsat. Det går naturligtvis till den dagen då någon betalningsmottagare som har något innanför pannbenet hittar på att säga: vi accepterar inte betalning i Dollar eller Euro. Då kan det vara färdigt.
Om man ska försöka förstå logiken bakom att kollapsen ännu inte infunnit sig kan man få viss hjälp av Historiebloggen i Svenskan i vilken Dick Harrison skrev den 18 juli i år om Maria Theresia-taler. Klicka här för att läsa hela inlägget.
I korthet skrev han om Maria Theresia av Österrike-Ungerns (1717-1780) taler som upphörde att vara officiell valuta i Österrike-Ungern 1850, eller 1858 enligt andra källor, men som fortfarande präglas, dock senare alltid med hennes dödsår 1780, och som varit godkänd valuta i många länder. I Etiopien, som han nämner, till efter andra världskriget.
Talern var ett silvermynt och hade som sådan ett visst metallvärde. Det gör det lite lättare att förstå förtroendet för den än förtroendet för Dollar och Euro som är papperssedlar eller i värsta fall bara en präntad rad på ett papper. Under hyperinflationens dagar i Tyskland lär det ha förekommit att man tapetserade väggarna med sedlar eftersom tapeter var dyrare. Riktigt så har det ännu inte blivit i våra dagar men det beror måhända mest på avsaknaden av alternativ till dagens ureroderade låtsasvalutor.
Pengatryckandet fortsätter, om än numera med avtagande nytta. För politiker utan alternativ metod tycks dock ändå den gamla devisen ”full fart framåt - strunta i torpederna” gälla. Man satsar utan tvekan på rammning - denna gång av världsekonomin.
Nog går det att förstå att Reinfeldt & Borg gärna tog till sjappen.
Södertälje fredagen den 3 oktober 2014
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Om man skulle dra ett streck idag och säga att från och med idag får ingen tjäna in några nya pensionspengar men vi ska betala ut pensioner på garantipensionsnivå åt de nu levande medborgarna så länge som den genomsnittliga levnadsåldern är idag så är hålet i de svenska statliga pensionsåtagandet ungefär lika stort 14-15.000 miljarder kr efter avdrag för det som finns kvar i AP-fonderna efter Göran Perssons Baggbölerifasoner för att konfiskera en stor del av AP-fonderna för att få ordning på den svenska statsskulden.
Så talet om den goda svenska ekonomin ter sig aningens storvulet. Snarast är den ena fickan tom och den andra trasig.
I och för sig så sägs det ju att det är dagens arbetande befolkning som betalar pensionerna till dagens pensionärer men det finns knappt några fondrade medel för att garantera detta.
Idag har ju också bocken blivit trädgårdsmästare i och med att Sven-Erik Bucht har utsetts till landsbygdsminister.
Ja, det framstår som mycket märkligt att utse en person till landsbygdsminister som har som främsta och enda merit att ha ödelagt landsortskommunen Haparanda fullständigt.
Skicka en kommentar