.
Somligt är sig likt världen över, exempelvis att den godhjärtade dumheten är byråkratins allestädes närvarande följeslagare. Ibland får den vika för sitt alter ego - den ondskefulla dumheten. Det blir inte bättre.
Just nu jobbar dumheten hårt i den amerikanska kongressen, som i de flesta parlament. Hittills enstaka kongressledamöter visar sin dådkraft genom att yrka på att USA ska stoppa flygtrafiken till, och framför allt från, Ebola-drabbade områden. Vid en ytlig betraktelse kan det förefalla vara en bra idé. Men följden av ett flygstopp blir inte att människor slutar resa från Ebola-drabbade områden. Det blir istället att resenärerna söker sig andra vägar till länder med flygstopp och dessutom att de ljuger om var de kommer ifrån. Det leder till att det blir svårare att veta vilka som kommer från smittade områden. Och deras färdväg blir längre och svårare att följa. Däremot försvåras internationell handel säkert påtagligt. Men den som föreslår flygstopp gör det säkert ändå med de bästa av avsikter.
Någonstans går säkert en osynlig gräns bortom vilken karantän eller reseembargo blir ett realistiskt alternativ på grund av Ebolas potentiella spridning. Men är vi där nu? Låt oss göra en enkel analys:
På Jorden finns ca 7,1 miljarder människor som lever antagna 67 år i genomsnitt. Låt oss, bara för att få fram ungefär rätt storleksordning på det naturliga årliga dödstalet, bortse från det i och för sig stora felet som följer av att mänsklighetens åldersfördelning inte är jämn, utan att befolkningen är betydligt yngre än så. Vid en jämn åldersfördelning dör ca 105.970.149 (etthundrafemmiljonerniohundrasuttiotusenetthundrafyrtionio) människor varje år - Ebola eller icke Ebola. Några tusen har hittills dött av Ebola. Ganska försumbart med andra ord - åtminstone än så länge.
En miljon människor uppges sitta i karantän. Det innebär förmodligen att betydligt fler kan komma att dö av karantänen än av Ebola.
Det hindrar naturligtvis inte att världens tryggaste, men samtidigt ängsligaste, befolkning - den amerikanska - är inne på att stänga skolorna och isolera sig i sina byar och städer. Förmodligen tungt beväpnade för tillförsäkra sig att karantänen respekteras. Tankarna går osökt till filmen "Den Sista Färden". Man kan nästan höra banjons strängar dallra i fjärran. :-)
Ett annat exempel på vad dumheten ställer till med är detta eviga invaggande av allmänheten i trygghet - ofta i falsk sådan. Som exempelvis när man överdriver en ganska svag beredskaps kvaliteter. Det går bra så länge inget händer. Men när det händer något förlorar systemet allmänhetens förtroende, med ofta på förhand svårförutsägbara konsekvenser. Därför är, oavsett om Ebola visar sig vara allvarligt eller ej, dessa lögner som vi matas med om samhällets höga beredskap mycket, mycket allvarligt. Det får nämligen människor att dra fel slutsatser och göra fel saker. Sanningen är förmodligen att vi kanske har god beredskap om en blir sjuk. Vi klarar möjligen någon enstaka till under någotsånär säkra former men blir det fler rasar skyddet ihop som en sufflé.
Sanningen verkar vara, att såvitt så här långt går att bedöma, är inte just Ebola något allvarligt hot mot mänskligheten. Men det offentliga systemets lugnande lögner är mycket farliga. De kan få människor att göra de underligaste, och skadligaste, ting, när de förlorar förtroendet för ett system som bara ljuger.
Södertälje lördag den 18 oktober 2014
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar