.
Det börjar bli bråttom med Nato-medlemskapet. Ja, inte för att det skulle behövas för att försvara Sverige. Putin har snart kört Ryssland så i sank att det inte kommer att behövas särskilt mycket försvar.
Sverige är dessutom skyddat genom läge. Vi är omringade av idel Nato-länder: Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Polen, Litauen Lettland och Estland. Av Rysslands möjlighet till direktförbindelse med Sverige återstår bara en liten stump rysk kust längst in i Finska Viken, som är flankerad två Nato-länder, samt Kaliningrad-enklaven. Men det verkliga skyddet utgörs av Nato’s uppenbara ovilja att ha ett ryskt område inom de nyss uppräknade Nato-ländernas ring. Detta förhållande gör att Nato skulle försvara Sverige, vare sig Sverige vill eller inte, om alternativet var att Sverige blev ryskt.
Av motiv för Sverige att gå med i Nato återstår nu endast krigsindustrins önskemål om dels en större försvarsbudget och dels förhoppningen om bättre möjligheter att exportera krigsmaterial till Nato-länder.
Men för att försvara Sverige mot Ryssland är det sannolikt helt onödigt. Därav naturligtvis brådskan för det offentliga Sverige att med medias hjälp driva igenom det svenska Nato-medlemskapet medan det ännu finns någonting alls kvar av Ryssland.
Man kan faktiskt undra om det Rysk-Ukrainska kriget gjort på stället marsch, för att invänta Erdogan och det svenska Nato-medlemskapet. Inte ens Wagner-gruppen verkar behövas längre vid fronten. Utifrån vår horisont börjar det likna ”The Phoney War” som utspelade sig i början av Andra Världskriget. Ett krig som är, men ändå inte…
Falun söndagen den 9 juli 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar