.
Varför begår valar återkommande något som påminner om kollektivt självmord?
Då och då rapporteras i media om 100-150 valar som simmar upp på land, mot en säker död.
Man skulle kunna tycka att det är så förbryllande och intressanta händelser, i synnerhet som mönstret upprepas, att det skulle föranleda uppföljande inslag i media, kartläggning av liknande händelser, debatt och forskning. Men av detta ser åtminstone vi knappt ett spår.
Det är svårt att hålla ifrån sig tanken att de råkat ut för någonting i vattnet som driver dem upp upp på land.
Det naturliga urvalet är en skicklig förädlare av allt levande, men lyckas ändå inte alltid. Strutsar påstås gömma huvudet i sanden, ställda inför hot. Så gör många människor också - även politiker ibland. Getter kan bli paralyserade i situationer då flykt är påkallad.
Men det känns osannolikt att det naturliga utvalet skulle lyckas så illa att hundratals valar återkommande simmar upp på land mot en säker död.
Det har till och kastats fram att det skulle vara en solidaritetshandling med döende valar. Men det är naturligtvis så fantasifullt att om det vore riktigt skulle valarna vara utdöda sedan länge. Förslaget andas snarare mörkläggning.
Nä, då tror jag mer på att de råkar ut för något i vattnet, möjligen buller eller kemikalier eller något annat, som är skapat av människan och som är så gruvligt att valarna inte kan stanna i vattnet och att alla ansatser till att utreda eller förmedla kunskap om händelserna och deras orsaker begravs i sin linda.
Det är åtminstone snudd på läge för omvänd bevisning. Oförmågan att komma framåt med frågorna talar starkt för att människan är inblandad.
Falun torsdagen den 27 juli 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar