.
Många europeiska stater med ambitioner har hållit sig med kolonier under sekler som gått. Enstaka mäktiga nationer har dominerat sin nära omgivning, sådana som Rom, det Osmanska Imperiet och Ryssland, på både gott och ont. Andra har hållit kolonier i andra världsdelar. Portugal hade bland annat Brasilien och delar av Afrika, Indien och Sydostasien. Spanien hade kolonier i Syd-, Mellan- och Nordamerika. Holland i Sydafrika samt i Sydamerika och Sydostasien medan Frankrike hade kolonier i Afrika, Amerika och Sydostasien. Mest omfattande var Storbritanniens kolonier som trots moderlandets anspråkslösa utbredning hade så mycket kolonier runt om i världen att man brukade säga att solen aldrig gick ned över deras rike.
Under ”Den Stora Europeiska Ofreden” under första hälften av 1900-talet behövde kolonialmakterna mer soldater, vilka rekryterades i kolonierna, varigenom en bieffekt blev att man sådde frihetens gnista i sina kolonier, resulterande i att flertalet kolonier kom att avvecklas under nittonhundratalets andra hälft - med eller utan våld.
Flera kolonialmakter drabbas nu av sur eftersmak eller kanske vi kan kalla det kolonialsystemets Janus-ansikte. Holland har begåvats med mycket grov brottslighet och hög invandring från sina tidigare kolonier. Frankrike har en snarlik situation men är minst ett par snäpp värre beroende på landets närhet till tidigare kolonier i Nordafrika, vilka man med sedvanlig fransk överdriven märkvärdighet inte kallade kolonier utan istället en del av moderlandet. Frankrikes kluvna inställning i frågan har resulterat i mycket stor illegal invandring från främst Afrika och medföljande grov kriminalitet.
Som en direkt följd av sina framgångar som kolonialmakt utsätts det självt ganska lilla Storbritannien nu för ett mycket stort migrationstryck från sina tidigare kolonier. Landet har inte - som Frankrike - gett upp sina strävanden att motverka illegal immigration. Åtminstone inte än.
De forna stora kolonialmakterna står inför att betala ett högt pris i framtiden för sin era som kolonialmakt. Klimatkatastrofen kan förväntas mångfaldiga migrationen från deras tidigare kolonier med åtföljande mycket stora problem i de forna kolonialmakterna.
Det lysande undantaget är snyltgästen Sverige som inte haft mer än två kolonier. Dels ön Saint Barthélemy i Västindien som köptes från Frankrike 1784 och såldes tillbaka 1878, efter 94 år. Det andra är Finland som periodvis behandlats på ett sätt som påminner om fransmännens behandling av de nordafrikanska länderna. Det var inte lika viktigt att försvara Finland som att försvara Sverige, men det var viktigt att ha Finland för att kunna försvara Sverige mot konkurrenten Ryssland.
Sveriges blygsamma koloniala förflutna har inte hindrat svenska stollar från att låta svenska medborgare axla kolonialismens alla bördor genom att öppna gränserna och skapa fri invandring till Sverige från alla forna kolonier. Ett beteende som fyllt svenska fängelser och som trots i sammanhanget korta låtsas-straff tvingar fram att grova brottslingar släpps i förtid - i smyg.
Ett specialfall i sammanhanget tycks vara Spanien. Landet verkar - enligt för oss tillgänglig rapportering - ha drabbats måttligt av från sina forna kolonier importerad kriminalitet, men är svårt prövat av migranter från övriga världen vilka på grund av Sveriges kollapsade politik- och pajasväsende plågar Spanien. Sveriges politiker tvättar inte sin egen byk. De överlåter på Spanien att göra det, i förvissning om att svensk turism är så betydelsefull för Spanien att landet bär det svenska oket utan knot. Den svenska skammen för sina tillkortakommanden är obefintlig. Svenska politiker och media skulle utan tvekan när som helst kunna kritisera Spanien för landets kriminalpolitik, som svenska politiker skamlöst plägar göra runt om i världen.
Falun söndagen den 9 juli 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar