Forskare eller Orakel?

 .

Jag råkade läsa en artikel om Golfströmmen och vad som kan förväntas hända med den i framtiden, skriven av Jonathan Jeppson i Aftonbladet härom dagen.

Olika forskares bedömningar eller tyckanden redovisades, men ingen som helst information gavs om hur de landat i sina slutsatser. Alltihop fick någonting av "Oraklet i Delphi" över sig. Forskare som stirrar in i och andas in de vulkaniska gaserna och därefter belönas med ordets gåva utan begränsningar.

Men som sagt, inte ett ord om hur slutsatserna är grundade? Är det beräkningar, eller är det tyckande? Om det är beräkningar, hur går det till? Vad tar man hänsyn till och hur? Vad tar man inte hänsyn till? Alla beräkningar brukar grundas på antaganden, men vilka antaganden i det här fallet?

Utan insikt i sådana frågor blir alltihop till hallucinatoriska uttalanden från Oraklet i Delphi. Med andra ord revirpinkande. Kanske revirpinkande forskares förtäckta anslagsäskanden?

En sak som fångade mitt intresse i artikeln var att det gjordes gällande att Golfströmmen är en svag vinddriven havsström. Det kanske den är? Men hur vet man det? Hur vet man att det inte istället är vinden som är driven av Golfströmmen? Strömmen kan ju vara påverkad av vinden utan att det behöver betyda något så kategoriskt som att den är vinddriven.

Mycken uppmärksamhet ägnas frågan om Golfströmmen ska kollapsa eller inte och om den ska mattas eller inte?

Som lekman förleds man att tro att det där i hög grad är en fråga om grundläggande tillämpad fysik. Så länge solen lyser med nuvarande vinkel till Jorden, med viss variation mellan sommar och vinter, men i huvudsak inom vändkretsarna kommer det att vara varmare runt Ekvatorn och svalare runt polerna. Så länge kommer strömmarna att sträva efter att utjämna temperaturskillnaderna. Kallt vatten är tyngre än varmt och sjunker följaktligen djupare. Det bestämmer i vilken riktning och på vilket djup strömmen är kall respektive varm.

Om uppvärmningen av klimatet fortsätter och glaciärerna på Grönland och isen över Arktis smälter i raskare takt, förefaller det rimligt att tänka sig att Golfströmmen förstärks snarare än avmattas. Sedan isen smält förefaller det lika rimligt att Golfströmmen blir svagare. Motsvarande gäller naturligtvis för strömmar på södra halvklotet, mot Antarktis. Det i sig säger dock inte så mycket om vilken sträckning strömmen söker sig på sin väg norrut respektive söderut. Men nu är det ju ändå så vist ordnat att Golfströmmen lyckats utföra sitt arbete utan den mänskliga forskningens hjälp i åtminstone tiotusentals år, förmodligen mycket längre tid. Dessutom framstår som mycket tveksamt vad forskningen kan tillföra för att hjälpa Golfströmmen i sitt livgivande arbete ifall det skulle behövas.

Om uppvärmningen av Jorden fortsätter och isarna nära polerna smälter sker följaktligen mer transport av kallt djupvatten söderut och varmt ytvatten norrut. Rimligen blir då följden varmare väder i Europa - om inte Golfströmmen flyttar sig. Det i sig är ju en intressant fråga som skulle kunna föranleda att man fyller en eller flera institutioner med forskare vilkas uppgift blir att analysera hur stor risken är för att Golfströmmen flyttar på sig. De kan sedan komma fram till att Golfströmmen kommer att flytta på sig - efter att det redan skett. I huvudsak gäller att fortsätter det att vara varmt eller bli ännu varmare vid Ekvatorn blir det även varmare i Europa. Avtar Golfströmmen i styrka eller om det blir svalare vid Ekvatorn, blir det svalare i Europa, i stora drag.

Mig förefaller det att man - forskare eller inte - måste vara ganska mycket trollkarl för att landa i andra slutsatser. Ett minimum av anständighet påbjuder att man i så fall åtminstone förklarar varför man landar i andra slutsatser.

Frågorna är ju både intressanta och aktuella. Oraklen får gärna berätta mer, och mer detaljerat, så att vi inte förleds att tro att det bara är budgetdrivna förutsägelser eller hallucinationer.

Falun torsdagen den 27 juli 2023

Mikael Styrman

.