.
Maffians och det politiska systemets svindel av allmänheten fortsätter i norra Sverige.
Vi ska tutas i att det har någon som helst betydelse för klimatet att man bygger oprövad men påstått fossilfri stålindustri i norra Sverige och bygger bilbatterifabriker - som om det skulle lösa eller ens bidra till att lösa problemen med klimatet. Det kommer natuligtvis inte att lösa några som helst problem. Därmed inte sagt att det är verkningslöst. Det är det inte. Det kommer snabbt att förvärra klimatproblemet vilket beror på att merparten av en bils sammanlagda miljöbelastning inträffar redan vid tillverkningen av bilen. Det hjälper därför inte så mycket att köpa en bil och sedan inte använda den.
Det finns flera skäl till att jag påstår detta om verkningspotentialen. Utsläppen från svensk stålindustri är säkert stora i ett svenskt perspektiv, men sett i ett globalt perspektiv är de i det närmaste försumbara. Det finns med säkerhet alternativa sätt att använda pengarna på - i Sverige eller annorstädes - vilka skulle göra mycket större nytta för klimatet.
Världen, mänskligheten och klimatet är inte hjälpta av att ett mindre antal fordon blir eldrivna. Det kommer inte att lösa några problem. Men det kommer att förvärra problemen och det är en följd av att allmänheten luras i att någon som begriper något över huvud taget tror att det kommer att lösa någonting. Ingen som begriper något tror på det. Däremot finns det en del som på grund av rädsla eller allmän ohederlighet inte drar sig för att ställa sig upp och påstå att det kommer att göra någon nytta.
Fossilfritt stål i Sverige och elbilar kommer att förvärra problemet och bidra till att accelerera klimatkollapsen. Det beror inte bara på den extra belastning på miljön som följer av att bilparken byts ut i förtid och ytterligare resurser görs av med på grund av den ökning av resurser som krävs för att bygga el- och hybridbilar. En sådan verkan finns naturligtvis, men den stora skadan sker genom att det här bedrägeriet blockerar en omställning av samhället mot en ordning som är mer miljövänlig.
Det finns mycket sådant att göra. Men genom att industrin - föga förvånande - och politiken - obetydligt mer förvånande - istället valt en väg som innebär att vårt sätt att leva inte kommer att förändras, så kommer också vägen mot undergången inte bara att fortsätta utan även att accelerera.
Vi människor har i alla tider förvånats över och gjort oss lustiga över getter som blir förlamade ställda inför akuta hot och strutsar som gömmer huvudet i sanden i tron att det gör dem osynliga. Sedan visar det sig att vi, våra höga tankar om oss själva till trots, gör likadant när det verkligen gäller. Problemen finns inte om man väljer att inte se dem.
Våra politiker har att välja mellan en hårdhänt och smärtsam omställning av samhället som - kanske - gör det möjligt för oss och våra barn att överleva å den sidan och en fortsatt och accelererande marsch mot undergången, som leder till garanterad förtida död å den andra sidan. De väljer det senare för att det gör det möjligt för dem själva att kortsiktigt sko sig.
Kanske kommer det så småningom, efter hand som apokalypsen gör sin entré, att resultera i, att en del av dem som var i position att göra något och valde att inte göra något, blir hängda i närmast träd? Det kommer i så fall inte att lösa problemen, men det kommer förmodligen att kännas lite bättre för stunden.
Människor, mest ungdomar, famlar efter metoder att ta i itu med problemet. Det har resulterat i att man sätter sig på motorvägar med banderoller, att man kräver återställande av våtmarker osv. Hittills inte på något sätt verkningsfullt, främst för att det är för anonymt. Det är för långt från människornas verklighet för att påverka dem i sitt beslutsfattande. Det blir ingen förändring i vårt konsumtionsstyrda samhälle förrän konsumenten röstar med fötterna. Då brukar det gå väldigt fort.
Man kan alltid ifrågasätta det lämpliga i att föra en öppen dialog av risken att det kan trigga dårar. Men vi kan inte heller bygga vår framtid på att den öppna debatten måste censureras. Jag tror att det är ganska uppenbart, att efter hand som oron för klimatet ökar, kommer de idag ganska harmlösa protesterna att bli mer påtagliga och destruktiva samt att rikta in sig mot konsumtionssamhällets symboler. När det sker och blir frekvent återkommande, kommer slit- och slängsamhällets hjul att stanna, vare sig det är önskvärt eller inte. Sedan blir det upp till betraktarens öga att avgöra vilken utveckling som är värst. Men om det går så långt, att det går över gränsen för många människor, blir det svårt eller omöjligt att vrida utvecklingen tillbaka. Ett bra sätt att förvissa sig om att samhället ska förlora kontrollen över situation, är att genom tafatthet bygga upp ett stort skuggsamhälle. Det kanske inte är uppenbart än, men redan på ganska kort sikt är det sannolikt en säker investering i anarki, vilken kommer att göra det svårt eller omöjligt att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner.
Vi kan förmodligen förvänta oss att de trevande försök att påverka samhället som vi hittills kunnat se, med tiden kommer att utvecklas till metoder som verkligen leder till förändring. Så blir det nog, vare sig vi vill det eller inte. Riktigt hur det kommer att gå till är kanske inte så lätt att veta, men det är nog inte långsökt att tro att konsumtion som driver klimatförändringarna kommer att utsättas för åtgärder ägnade att påverka konsumenternas beslutsfattande på individnivå.
Det finns ingen garanti för att sådana ganska desperata åtgärder blir träffsäkra. Tvärtom kan de nog komma att slå ganska blint. Men konsumtionssamhället kommer att avstanna. Frågan är om det kommer att stanna i tid eller för sent? Frågan är också om det kommer att blir bättre att låta förändringen inträffa under okontrollerade former än det skulle inneburit om de inträffat under mer kontrollerade former? Frågan är kanske ganska teoretisk eftersom vårt politiska system har förmågan att alltid följa minsta motståndets lag. Det är ju inbyggt i systemet - det är dess väsen och berättigande. Tyvärr talar det för att ingen förändring är möjlig förrän det är för sent.
Vi kan förmodligen förvänta oss att industrin och politiken kommer att fatta de beslut som är nödvändiga, men först efter att ha prövat varje annan möjlighet. Ingen tillverkar dock bilar som inte går att sälja. När samhällsomvandlingen nått därhän kommer förändringen. Frågan är då om det kommer att visa sig vara för sent?
Jag hade hoppats att det skulle vara möjligt att vara optimistisk om det sist nämnda.
Falun söndagen den 9 juli 2023
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar