.
Dagens Nyheter (DN) har festat i dagarna. Man har firat 150 år i annonsörernas tjänst. Eller 150 år i det fria ordets tjänst, som man själva föredrar att se på saken.
Det är signifikativt för DN:s journalistiska roll att när chefredaktören ombads sammanfatta 150 års gärning med något betydelsefullt journalistiskt arbete föll valet på 1920-talets avslöjande av André-expeditionens öde.
Visst har det förekommit avslöjanden i DN. Men sällan eller aldrig har det varit fråga om riktigt, grävande journalistiskt arbete. Istället har DN fungerat som det journalistiska vargdrevets anförare när några maffiosor i offentlig, eller privat, tjänst gett anfallsorder därför att någon kollega, genom fartblindhet och omåttliga excesser blivit en belastning för sina bröder. Då tipsar man DN som gör skitjobbet så att inte den övriga maffians position äventyras.
Sådana fall finns det många av. Flertalet kamouflerade till journalistiskt arbete. Det är intressant att inte Wolodarski valde något av dessa som exempel. Kanske betyder det att det någonstans djupt inte bland de krypterade budskapen ändå finns ett uns av heder som gör det obekvämt att inför etthundrafemtioårsdagen skruda sig i lånta fjädrar?
Chefredaktören påminner om att tidningen är beroende av tips från allmänheten. Han säger inte det rakt ut, men får förmodas mena, tips som inte är ”känsliga” och därför kan publiceras. Med känsliga avslöjanden däremot, går det som med Ekfors annons om höjning av nätavgifterna, för att täcka maffians första försök att stjäla bolaget med hjälp av tvångsförvaltningslagen. Åtta gånger växlades annonsmanus per fax mellan Ekfors och Dagens Nyheter. Vårt första manus var ganska tydligt. DN:s sista krävde nog att läsaren skulle vara folklivsforskare för att förstå att något omoraliskt ägde rum med lagstiftningsinstrumentets hjälp. Naturligtvis var det redaktionsledningens avsikt att vi skulle ledsna på den allt mer utspädda och krypterade annonstexten och ta vår Mats ur skolan. Men när vi ännu var kvar på vagnen efter åtta varv backade DN:s redaktionsledning helt och vågade inte alls publicera vår annons. Då handlade det ju om en betald annons. Inte om redaktionell text som tidningen skulle stå för.
Svenskan vågade i alla fall publicera vår annons, må vara efter viss lindring av innehållet och sedan nödtorftigt gömd i kulturbilagan.
Etthundrafemtio år av bedrägerier sätter sina spår i form av en allt mer uttunnad läsekrets. Samhällsutvecklingen - säger korrumperade massmediatyckare. Dåligt journalistiskt arbete - säger bedragna och manipulerade läsare som köper en samhällsgranskare men levereras en manipulatör. Hur många av de återstående läsarna som genomskådar bedrägerierna, men läser ändå, är förstås svårt att säga. Man kommer ändå allt närmare den dag då annonsörerna hotar vara fler än läsarna. Snart är det bara rapporteringen om sporten som åtnjuter något förtroende. Då är det ändå allt färre som tror på sporten som sådan. Dopade idrottsmän och upplagda matcher gör det allt svårare att ta prestationerna på allvar. Men idrott och sport är förströelse. Fifflet tycks inte nämnvärt bekomma de sportintresserade. Kanske är det länge sedan man trott på prestationerna? Det kanske är som med Catch-as-catch-can? Om man kan falla snyggt så gör det ingenting i sportens värld att matchen är uppgjord. Det blir underhållning ändå. En snygg läggmatch kan ge mer underhållning än en tråkig och mållös riktig match. Ungefär som DN:s samhällskritiska granskning. Mer förströelse än riktigt och hedervärt journalistiskt arbete. Och läsarna utvecklar sin förmåga att tyda de krypterade budskapen - som i det gamla Sovjetunionen.
Södertälje torsdagen den 25 december 2014
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
DN håller på att dö sotdöden under den svårt lögnaktiga propagandistens Wolodarskis ledning. Sen undrar man ju vad planen är från ägarsidan? Ska man förlita sig på att nya tidningsstöds-miljoner ska rädda denna undermåliga blaska? DN har gjort sig till ett villigt språkrör för makten och på vägen tappat den journalistiska integriteten så mycket att läsarna tröttnat. Låt denna onödiga tidning gå i graven med Wolodarski basunerande ut sitt hat och krigspropaganda vid rodret.
Benny
Inte ens sportreferaten kan man längre tro på, i varje fall inte i NK och NSD.
När man granskar de publicerade bilderna, vilka man som läsare naturligtvis tror kommer från den aktuella matchen, kan man fort konstatera att bilderna inte alls kommer från den matchen.
Om man har tur så är det i alla fall samma lag på bilderna som de som spelat enligt matchreferatet. Men då kan man oftast konstatera att tröjfärgen stämde inte överens med den som lagen hade på matchen (hemmaställ/bortaställ), reklamen runt matcharenan är inte det som suttit uppe vid den aktuella matchen och ibland förekommer det på bilderna spelare som slutat i klubben 1-2 år tidigare.
Rent oärlig journalistik med andra ord då gammal skåpmat publiceras ännu en gång utan någon som helst tanke på läsarna. Utan läsare - inga annonsörer. Utan annonsörer - ingen tidning. Är det upplägget svårt att förstå för tidningsägare och chefredaktörer?
Tyvärr, eller tack och lov med tanke på journalistikens nuvarande lågvattennivå, kommer tidningarna att inom kort ha spelat ut sin roll.
Åratal av spridande av skrupelfria makthavares och strebrars fräcka lögner har skapat ett förakt för läsarna hos journalister, redaktörer och mediaägare. Ett förakt som för många av dessa media blir deras undergång, på grund av just det samband du nämner.
Ber att få rekommendera en bra notis i ämnet av Stefan Lindgren i bloggen 8 dagar:
www.8dagar.com/2014/12/madam-andersson-150-ar.html#more
// Ronnie
Skicka en kommentar