tisdag 19 maj 2015

Sanningen om flygplanshaverierna söker sig framåt

.
Vi har en längre tid matats med lögner om varför trafikflygplan allt oftare(?) singlar mot marken efterlämnande idel döda passagerare. Utan tvivel emanerande från ett korrumperat franskt system innebärande att franska politiken, och ekonomiska intressen som Airbus representerar, samarbetat för att få den franska motsvarigheten till våra haverikommissioner att fungera som ett mörkläggningsverk - ett ”sanningsministerium” om man så vill.

Länge har varje haveri av betydelse skyllts på att piloterna skulle ha gjort fel. Eller att piloterna skulle betett sig oberäkneligt och oförklarligt. Så långt har mörkläggningen gått att husrannsakningar genomförs i omkomna piloters hem och, i samhället vanligtvis etablerade och välrenommerade, läkare och psykologer piskats ut i offentligheten med syfte att ta heder och ära av omkomna piloter, med av allt att döma påhittade historier om piloternas kompetens, hälsa och vandel.

Att flygplanen skulle ha störtat på grund av tekniska brister hos flygplanen har över huvud taget inte funnits på kartan. För den som vet minsta lilla om hur sårbara våra trafikflygplan är och hur i grunden feltänkt teknikens utveckling kommit att bli i förhållande till pilotens förmåga att kontrollera flygplanet, är det närmast ett utslag av svart humor att förneka och förbigå möjligheten av tekniska brister som olycksorsak.

Häromveckan, lördagen den 9 maj, gick ett Airbusplan i backen utanför Sevilla i Spanien, se artikel i The Guardian. Även denna gång ett Airbusplan, men bemannat av Airbus personal eftersom det ännu inte var levererat till kund. Fyra personer omkom och två skadades. Det framgår inte av rapporteringen om Airbus och franska myndigheters standardmetod för att klara upp flyghaverier ska tillämpas även denna gång. Jag menar förstås metoden med husrannsakningar hos omkomna piloter och den ena fantasifullare förklaringen efter den andra om varför de flugit planet ned i backen.

Ungefär samtidigt har vi nåtts av rapporter, såvitt bekant mest från USA - åtminstone helt säkert inte från Frankrike - om att dagens trafikplans styrsystem är så sårbara att de kan ”hackas” med dator utifrån och från passagerarplats. Källor är amerikanska myndigheter och flygplanstillverkaren Boeing. Så här skrev exempelvis Svenska Dagbladet om saken den 15 april i år.

Det kastar naturligtvis nytt ljus på de hittills presenterade påståendena om hur Germanwings andrepilot ska ha betett sig under flygningen som slutade med haveri i Alperna för en tid sedan. Av samma anledning finns det anledning att ifrågasätta de officiella uppgifterna om att andrepiloten låste ute förstepiloten från cockpit. Förmodligen är sanningen den, att om någon över huvud taget blivit utelåst kan det ha skett av vem som helst. Kanske även av planet självt. Det kommer att bli intressant att följa hur franska haverikommissionen, Airbus och Germanwings ska leta sig tillbaka till verkligheten - inte minst som de av allt att döma kan ha fabricerat falska bevis för ett olycksförlopp som förmodligen inte har med verkliga olycksorsaker att göra.

Det kan synas märkligt att flygplans styrsystem kan konstrueras så att utomstående kan ta sig in i systemet. Men det är egentligen inte konstigare än att Göteborgs spårvagnar kunde konstrueras så att vem som helst utifrån, när som helst, kunde slå om en spak som gjorde att spårvagnen inte kunde bromsas. Det orsakade olyckan på Aschebergsgatan med 13 döda och 23 skadade. Flygplanskonstruktioner är bara så mycket mer komplicerade och oöverskådliga.

Hur långt bort ligger den franska avbönen? Kommer de som mörklagt sanningen och obstruerat rättvisan att ställas inför rätta? Kommer det att visa sig att de med hänsyn till redan inträffade, och kommande, flygolyckor bör ställas inför rätta för mord? Eller står kriminella franska politiker, tjänstemän och affärsmän över lagen?

Södertälje tisdagen den 19 maj 2015
Mikael Styrman
.

1 kommentar:

Anonym sa...


Undrar vad mutjakt och horknullar eliten ur vårt samhälle
själva kommer begagna sig av för luftfarkoster då det
blivit branchstandard med fly by wire och inte bara
ett misslyckat försök med stort mänskligt lidande i
airbus regi? Kanske kan Wallenbergs Vapensmedja starta
upp tillverkningen av sina redan då de konstruerades
föråldrade DC3 replikor de sålde under namnet SAAB 340
och SAAB 2000. Ok, i ärlighetens namn var väl 340
något mindre än en Douglas DC3, och 2000 var något större,
och så hade de pålitliga kolvmotorerna bytts ut mot
turbo-prop som tydligen bjöd på mer spänning vid hastigt
gaspådrag... tydligen lite "ketchupeffekt" på detta.
Nå, de är inte snabba, de är inte vackra, men de
håller sig i luften, och så kostar de inte skattebetalarna så förbannat mycket pengar som en
ny generation stridsflygplan skulle göra för att
mätta Wallenbergs.
/ fänrik Stål