Uppdrag utan Granskning hjälper Sundström mörklägga Northland-svindlerierna

.

Viktigt och oviktigt

I Uppdrag utan Gransknings reportage om Northland, som alltjämt kan ses på Play, fram till den 10 juli, om inte censuren tar inslaget tidigare, gjordes förhållandevis stort nummer av hur snabbt man hade byggt en järnmalmsgruva. Inofficiellt världsrekord tror jag andades i programmet.

I ett helt annat sammanhang - inte i programmet - gav en klok kvinna sitt barnbarn ett råd när tröjstickandet gick för fort på bekostnad av stickningens kvalitet: Ingen frågar - hur fort gick det att sticka den här tröjan? Däremot kan man fråga - om tröjan är välstickad: VEM har stickat den här tröjan?

Ungefär så är det med järnmalmsgruvor också. Men eftersom gruvdrift är en näringsverksamhet och dessutom en råvaruverksamhet frågar man: Hur dyrt blev det att anlägga den här gruvan? det säger mycket om dess konkurrenskraft och överlevnadsmöjlighet. Ingen frågar hur fort det gick. Det är ointressant. Det är bara intressant om avsikten är att lura människor och om man inte vill ge dem tid till eftertanke.


Fegt att inte tala ur skägget

Intressant att se, och på sin plats att UuG visade, hur våra politiker står i kö för att synas i positiva sammanhang, men inte begriper ett piss om vad projektet står för eller inte. Lite fegt naturligtvis att inte namnge dem. Synd att UuG tydligen upplever som sin uppgift att hålla inkompetenta politiker om ryggen.

Två bottennapp är särskilt tydliga. Per-Ola Ericsson maranataliknande orerande i Folkets Hus-lokalen: ”Här ska byggas skolor, här ska byggas…” Ledsamt att se att Uppdrag utan Granskning är så ryggradslösa att man inte tordes, eller ville, ge en sådan orddiarré ett ansikte och ett namn.

Det andra är naturligtvis Löfvens numera klassiska ”det luktar pengar”, bara några dagar innan det slutgiltigt gick åt helvete. Och den mannen är vår statsminister….


Uppsåtliga lögner om försäljningen

Ett uttalande av Waplan som återgavs i reportaget sa: ”det har tagit bort en stor del av risken med projektet att vi har fasta köpeavtal för så stor del av produktionen…vi har sålt hela produktionen de första sju åren och sextio procent av produktionen ända upp till tio år.” Så sa Waplan 2010. Alla vet nu att det inte var sant. men det var lätt att veta redan då.

Av informationen på Northlands hemsida kunde man, när det begav sig, läsa sig till att en mindre del av produktionen hade sålts till ett stålverk i Europa. Resterande hade, påstod Northland, sålts till två olika råvarumäklare, som i sin tur är beroende av att det finns köpare och att priset är rätt. Jag vill nog göra gällande, att råvarumäklare inte köper järnmalm - de förmedlar den. Av uttalanden från de förmenta ”köparna”, som även de återgavs på Northlands websida, kunde man sluta sig till att de inte alls köpt någon järnmalm åratal i förväg. Snarare hade de förklarat sig villiga att förmedla malmen till sina kunder om pris och kvalitet visade sig hålla måttet. Det rör sig därför snarare om något sorts mer eller mindre värdelöst ”letter of intent” som Northland avsiktligt beskrev i dunkla ordalag och i bedrägligt syfte.

Sannolikt tål inget av de åberopade försäljningsavtalen dagens ljus. Varför ingen ansats till granskning?


Med kapitalistiskt hjärta och socialistiskt förstånd

Även den gamla bidragsscharlatanen och bärslavhandlaren Allan Lehtos byk tvättas av Uppdrag utan Granskning. Inte så konstigt eftersom det är samma politikerskurkar som stod bakom bidragssvindlerierna i Norrfrys, de hundratals miljoner som försvann ”oförklarligt” i Polen och Sovjetunionen - som dolde det genom att låta våra AP-fonder låtsas ”köpa” företaget av Lehto och som nu har förskingrat Folksams och Swedbanks sparares medel genom Northland. Han hade sålt sitt livsverk sades det…

Den som vanligt inbilske Lehto säger i programmet att han har socialistiskt hjärta och kapitalistiskt huvud. Det låter ju bra. Men sanningen är nog inte lika vacker. Snarare har Lehto kapitalistiskt hjärta och socialistiskt huvud - åtminstone att döma av de spår han lämnat efter sig. Girigheten bedrog honom - igen.


Gestapometoder

Kanske allra mest generande för ”Uppdrag utan Granskning” är att man berättar om det grova övergrepp som Pajalapolisen, tillika lokalpolitikern, Mona Kumpula utsattes för när hon hämtades i sitt hem av polis och kördes till läkare, för att bestämma om hon var lämplig att vara polis. Det är naturligtvis ingenting mindre än Gestapo- och NKVD-manér. Varför borrade inte UuG djupare i detta? Vilken läkare fördes hon till? Har läkaren kvar sitt arbete? Vem tog initiativet till övergreppet och vem beordrade det? Själv ser jag Sven-Erik Bucht och Bengt Niska flina i bakgrunden. Dessa två stollar är både tillräckligt hänsynslösa för att initiera något sådant och tillräckligt mentalt dysfunktionella för att inte förstå allvaret i sina övergrepp. Detta kastar en lång och mörk skugga över Uppdrag utan Granskning, deras ambitioner och deras trovärdighet.

Metoden, som nog nästan alla trodde att tillhörde en svunnen tid, bär nog med sig orsaken till våra stängda psyksjukhus. Människors rädsla för att bli orättfärdigt inspärrade på sinnessjukhus av hänsynslösa och maktgalna pampar har lett oss till ett samhälle i vilket verkligt sjuka inte kan få hjälp, därför att friska människor är rädda för galna ledares övergrepp.

Hur kan detta bara få rinna förbi…


Världsmarknadspriset på järnmalm

I UuG’s reportage om Northland visades ett diagram med den långsiktiga utvecklingen av världsmarknadspriset för järnmalm. Det var mycket bra och mycket tydligt. Denna information - med undantag för något år på slutet - var känd av människor som var åtminstone lite intresserade av gruvdrift och näringsfrågor, åtminstone känd i stora drag. Men var fanns informationen när människorna, som senare blev ruinerade, planerade sina liv och sina investeringar? Var fanns den journalistiska granskningen? Hade det inte ingått i hederliga journalisters och redaktörers arbete att ta fram och presentera den informationen istället för att hålla sina läsare i mörker? Att media teg om detta - gör inte det media till maffians medbrottslingar? Borde inte läsare som finansierar exempelvis tidningsutgivning få mer valuta för sina pengar?


Laglös tillståndsprocess

Det är bra att man tar upp den helt laglösa tillståndsprocessen som präglat hela projektet. Myndigheterna har agerat som om projektet varit statligt. Det vill säga man får göra vad man vill, sedan anpassas besluten och miljöprövningarna i efterhand till vad som visar sig vara nödvändigt.

Man kan säga att processens laglöshet visar att det inte var något vanligt kommersiellt gruvprojekt. Alla gruvprojekt sker på orter med svag sysselsättning utan att processen behöver spåra ur totalt för det. Myndigheterna har varit väl införstådda med att det varit tunga politiska aktörer inblandade. Höga maffiabossar skulle någon annan säga.

Det påminner om hur Sven-Erik Bucht fyllde älvfåran i Haparanda med tomma köpcentrer och excesser med rondeller som inte behövs. Han sa uttryckligen, och citerades i media: ”möter vi legala hinder kringgår vi dem”. Han blev ändå minister, vilket naturligtvis säger en hel del om tillståndet i politiken, regeringen, regeringspartiet och media. I fallet Northland har han varit springpojke. En ”nyttig idiot”. En sådan som sprungit runt med tips om att man kan hota Mona Kumpula med hämtning av polis, tvångssjukskrivning av psykiska skäl osv. Ungefär som Buchts underhuggare trakasserade naturskyddsföreningens lokala ordförande i Haparanda Bep Weijand genom att bland annat kasta in flaskor genom fönstret till hennes bostad, när hon invände mot att man skulle bygga IKEA-ladan i fågelskyddsområdet och fylla igen den skyddade viken.

Men det verkar inte som om syftet med detta är att hitta den skyldige. Snarare handlar det om att bädda för att peka ut en lättviktig och korkad syndabock som får dra på sig elden. I det här fallet landshövdingedilletanten Österberg. Han blir ”bondeoffret” som får klä skott för att Anders Sundström ska komma undan med jätteförskingringen av Folksams sparares pengar.

Den fräcka landshövdingeskurken tycker att: ”vi har gjort vad som har ålegat oss i det här ärendet”.

Österberg förefaller inte över huvud taget ha någon intellektuell kapacitet att ta in jävsproblematiken som följer av att han dels tagit över och obstruerar Länsstyrelsens miljötillsynsarbete och dels sitter i ”Pajala-gruppen” med uppgift att ”rädda Pajala”. Man frågar sig naturligtvis varför någon med denna begränsade kapacitet utsetts till landshövding?


Jet & Jaktklubben

Media har tidigare berättat om hur flera miljoner av aktieägarnas och pensionsspararnas pengar i Northland använts till jakt. Vilka har jagat, var, och varför för så mycket pengar? Det är känt att en av de drivande finansiärerna - med andras pengar - även är etablerad medlem i Jet & Jaktklubben som nyligt chavotterat i media för sina excesser med andras pengar. Varför ingen granskning av jakten?


PEAB och finska järnvägen

Den som hade ögon att se med och förstånd att tänka med behövde inte leva i ovisshet om huruvida Northland var ett bedrägeri. Man hade en finsk järnväg en mil bort, men uppdrog ändå åt PEAB att bygga kostsamma anläggningar hela vägen till Atlantkusten och sedan uppdrog man åt PEAB att i ensamt majestät transportera malmen på landsväg dit. Det är ju så makalöst dumt att hälften vore nog. Det handlar trots allt om erfarna affärsmän och företagsledare - inte om kompletta idioter som just krupit ut från SSU-kontoren i Luleå eller Piteå. Att Sundström och Pålsson skulle genomföra en sådan lösning med något annat än bedrägliga avsikter måste ju anses helt uteslutet.

Hela idén att malmen i Pajala skulle vara så märkvärdig att den får sin avsättning i Kina är ju även den gränslöst korkad. Den tanken kan ingen seriös affärsman eller företagare tro på. Men den kan användas till att lura värnlösa människor, småbarn och amatörer med. Järnmalm finns över hela världen. Den behöver inte hämtas från en miniatyrgruva i Pajala hela vägen till Kina. Men det pekar också tydligt mot att projektet var ett svindleri från början till slut.

Att sedan lämna lite räkningar obetalda till PEAB på slutet är bara Windowdressing. De obetalda beloppen till PEAB är ju ointressanta, om man inte samtidigt redovisar hur mycket pengar PEAB tidigare erhållit. Jag skulle inte bli förvånad om Uppdrag utan Granskning faktiskt tagit reda på den saken, men undanhåller tittarna svaret.


Penningtvätt?

Vilka insatser har Uppdrag utan Granskning gjort för att undersöka de uppgifter som förekommer om att hela projektet är iscensatt för att PEAB ska kunna tvätta Folksams och Sparbankens sparares pengar åt Sundström? Den frågan förtjänar ju att belysas, även om en granskning skulle resultera i att några sådana svindlerier inte kan styrkas. Kanske allra mest då - det känns ju orättfärdigt att Sundström ska hållas för en skurk om det skulle visa sig att han inte kan bevisas vara det.


Sundströms torped konkursförvaltare

Det är ju allmänt känt att Pite-pojken Hans Andersson är Anders Sundströms torped, som bland annat använts till att slakta och stjäla det nästan skuldfria Ekfors Kraft AB. Nu är Hans Andersson konkursförvaltare i Northland, med uppdrag att dölja svindlerierna och blåsa spararna. Men Uppdrag utan Granskning låtsas som om det regnar och tiger om informationen.


Tittarna vilseförs av uppgifterna om ”läckan”

Uppdrag utan Granskning vilseför tittarna avsiktligt, tror jag, när man ger mycket stor uppmärksamhet i inslaget om ”informationsläckan”. Man leder tittarna mot slutsatsen att det annars var ett bra projekt men att ”läckan” stjälpte alltihop. Men det är ju bara mambo-jambo. Läckan hade ingen som helst betydelse för hur projektet skulle utveckla sig. Det som hade betydelse var att att de lögner som Northland-ledningen spred var så långt ifrån verkligheten.

I och med att Uppdrag utan Granskning lånar sig till en sådan här, utan tvekan medveten och uppsåtlig, mörkläggning och vilseföring av tittarna, försvinner nog det sista unset av trovärdighet hos Uppdrag Granskning. Om Uppdrag Granskning aspirerar på att vara något annat än ”politruk-TV” som för allmänheten bakom ljuset, bör man se över bemanningen och göra ett nytt program om Northland, i vilket man verkligen granskar de många frågor som man mörklagt i det hittills sända programmet om Northland.

Södertälje onsdagen den 20 maj 2015
Mikael Styrman
.