tisdag 9 december 2014

Samlingsregeringen och Division Totenkopf

.
I dagarna har av vissa krafter livligt debatterats Sverigedemokraternas ursprung eller historiska bakgrund och hur den eventuellt, eller som det påstås, med bestämdhet, diskvalificerar dem från att idag vara ett demokratiskt parti. Från en läsare, Jan Öhlund, har jag fått nedanstående artikel om samlingsregeringen och Division Totenkopf. Den är knappast skriven utifrån den diskussionen utan snarare utifrån en diskussion som vi hade om varför vi är så snara i Sverige att överge demokratiska och moraliska värderingar, för att liera oss med dagens internationella nazister. Men jag kunde själv inte undgå att göra reflektionen, att om man anklagar motståndare för att ha ett nazistiskt ursprung, kan det vara bra att kunna sin historia, så att man vet om det egna partiet också har det.

Här följer Jans artikel:



Någonstans mellan Stettin och Luleå togs denna bild av SS-soldaterna ombord på fartyget ”Isar”. Soldaterna till vänster bär ännu dödskallar på kragarna, övriga SS-runor. Dödskallar på kragarna förekom bara inom SS-Totenkopfverbände (SSTV) och divisionen ”Totenkopf”. Bildkälla Erich Körner via Rune Rautik.

Den svenska samlingsregeringen gjorde inget särskilt egentligen för att hindra de tyska nazisterna under andra världskriget. Däremot gjorde den ofantligt mycket för att öka chanserna till seger för nazisterna. Vi känner alla till en hel del men inte allt. Klas Åmark har skrivit mycket om den saken. I allmänhet känner vi inte till svenska statens insats att med krigsfartyg lotsa tyska fartyg genom minfri ränna i Bottenviken hela vägen till Luleå. Fartyget på bilden är ett sådant som ankom till Luleå 4 oktober 1940 lastat med vapen, fordon och 1030 ”Totenkopfsoldater”. 

Dessa förband och soldater hade till uppgift att samla ihop judar, i detta fall i Norge, för vidare transport till Auschwitz och andra avrättningsanläggningar. Svenska myndigheter tog emot dessa soldater som önskade en dags permission i Luleå för att uppleva norrland och Sverige, vilket tillgodosågs. Därefter lastades materiel och soldater på tåg till Norge där de utförde sin uppsamling framgångsrikt och med svensk transporthjälp på järnväg kunde uppdraget avslutas enligt plan med avrättning av judarna.

Mot den verklighet som rådde ter sig den svenska officiella hållningen grotesk: EN SVENSK TIGER 
plus förbud i lag att sprida grymhetspropaganda om våra stridande vänner i axelmakterna.  
Tyvärr var de personer för få som protesterade mot detta förhållningssätt. På samma sätt var det i
själva Tyskland och övriga axelmakter. Dessbättre fanns det majoritet i andra länder för mänskligare förhållningssätt vilket möjliggjorde en seger över nazisterna.



Hur mycket finns det kvar av EN SVENSK TIGER?


Jan Öhlund
.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Margot Wallströms famösa besök i Ukraina är väl ett ypperligt bevis på att en svensk fortfarande tiger. Hon lyckades alltså undvika att se allt elände som EU och USA ställt till med i och med sin statskupp, och hon lyckades även skänka bort ett ytterligare antal miljoner av våra skattepengar för att understödja för Poroshenko att kunna mörda vidare. Dessutom så lyckas svensk media i stort sett helt att rapportera om Kievs mördande i östra Ukraina och rapporterar man något så nämner man inte vilka som skjuter in granater i bostadsområden, fast man mycket väl vet att det är Kievs trupper av legosoldater som gör dessa brott. Så jodå en "svensk tiger" fortfarande om man tror att det är vad husse USA vill man ska göra.

Benny

Anonym sa...

Jan Öhlund är uppenbart mycket indignerad men är dåligt påläst. Tyvärr faller Mikael Styrman lite i samma grop.
Vi kan konstatera att låta en tysk bataljon transporteras på järnväg över svenskt territorium var, precis som transiteringen av Division Engelbrecht, ett neutralitetsbrott. Skälet till varför regeringen bejakade detta 1940 är oklart, men samtidigt nekade man till andra tyska krav.
Vissa saker var inte neutralitetsbrott. Att erbjuda eskort av handelsfartyg på eget territorialvatten är en skyldighet för en neutral stat.
Bataljonen över Luleå, som mycket riktigt tillhörde SS, hade ingen uppgift i Norge av det slaget som Öhlund påstår. Inte heller hade den någon permission i Luleå utan lastades i fyra tågsätt omgående för vidare färd mot Narvik efter urlastning.
De största felen som görs i bedömningen av Sveriges agerande under andra världskriget är 1) oförmågan att se helheten; 2) anläggandet av dagens värderingar och sanningar på något som hände i förfluten tid; och 3) den stora okunskapen om vad neutralitet innebär och inte innebär, inte minst ifråga om skyldigheter.
Carl David af Wirsén

Mikael Styrman sa...

Till ”Clas David af Wirsén”:

Tack för Dina intressanta upplysningar och synpunkter. Vänligen finn mitt svar i nytt blogginlägg: ”Lätt fånget, lätt förgånget”.