Med hyckleriet som försvarsvapen

.

I Norge, med eko i svenska massmedia, hycklas det ängsligt om Anders Behring Breiviks hälsotillstånd vid tidpunkten då han utförde sina dåd i Oslo och på Utöya. Trots att han under lång tid systematiskt och synbart rationellt förberett sina attentat och även genomfört dem rationellt, om än oempatiskt och känslokallt, diskuteras det i närmast hårklyvande termer om han ändå inte var sjuk just när han genomförde attentatet.

Det kokar ändå ned till maktens problemformuleringsmonopol. Breivik var kanske sjuk menar man. Men ingen ifrågasätter – åtminstone inte högt – om de amerikanska drönarnas besättningar som skjuter människor till döds godtyckligt är sjuka i huvudet. Eller om deras chefer är sjuka – hela kedjan – hela vägen upp i beslutsapparaten. Eller helikopterbesättningen som skoningslöst slaktade civila i Irak, dokumenterat på den film som sedan läcktes via Wikileaks – var, och är, de sjuka? Amerikanerna som slaktade civila, åldringar, kvinnor och barn och utraderade byn Song My i Vietnam. Eller någon ansvarig för de många andra byar som utraderades, utan att hamna på förstasidorna världen över. Fick de huvudet undersökt? Eller deras befäl eller de politiker som skickade dit dem på dödfödda uppdrag?

Naturligtvis har ingen av dessa blivit ens ifrågasatt huruvida de är friska trots att det torde vara uppenbart för var och en att ingen av dem kan ha varit riktigt klok.

Någon enstaka blev åtalad för Song My-massakern och dömdes, för syns skull. Men de flesta har inte fått ett hår krökt på sina huvuden.

Däremot har Bradley Manning, som misstänks ha läckt bilderna av helikoptermassakern till Wikileaks ett åtal för förräderi att vänta. Åtal för förräderi för att ha avslöjat vad grova brottslingar och psykopater ägnar sig åt i nationens namn..!

Det finns nog viktiga slutsatser att dra både om vad som orsakat Breiviks attentat i Norge och vad samhället kan göra för att undvika liknande saker i framtiden. Och de slutsatserna är säkert minst lika aktuella att dra i Sverige. Men det verkar inte som att man, vare sig i Norge eller Sverige, ännu är mogna att dra dessa slutsatser. Hur det är i Norge vet jag inte, men i Sverige håller psykopaterna ännu den offentliga debatten i allt för stramt koppel för att några begåvade slutsatser ska få dras av Oslo- och Utöya-attentaten.

Jag kommer inte på hur man säger motsvarande sak på svenska, men i Finland säger man att vissa saker är man tvungen att lära sig genom hälen. Ibland måste kunskapen komma in via hälen och kämpa sig hela vägen genom kroppen innan huvudet kan förstå vad det är som pågår.

Gulag-Kolmården lördagen den 23 juni 2012

Mikael Styrman

.

Regerandet som skön statskonst

.

Enligt SVT:s Text-TV, igår onsdagen den 20 juni 2012, har regeringen i samråd med SÄPO kommit fram till att man ska höja säkerheten för Fredrik Reinfeldt genom att hindra bilar att ta sig fram längs Strömgatan, utanför Sagerska palatset och Rosenbad. Det ska ske genom att man monterar pollare av betong som hindrar att bilarna tar sig fram till den avstängda gatan.

På det jobbet ska man göra av med 18,6 miljoner kronor plus ytterligare 3 miljoner kronor till övervakningssystemet. Det är sannerligen en bedrift eftersom det inte kostar mer än 200 000 kronor att montera pollare i vardera änden. Lika mycket till för att förse några av dem med motordrift för att automatisera in- och utpassering. Därutöver maximalt 200 000 kr för övervakningssystemet. Det vill säga att hela systemet, fritt från obehörig dränering av statskassan kostar en miljon kronor medan Reinfeldt och SÄPO ska bränna upp 21,6 miljoner kronor på att skydda makten från folket!

Vän av ordning frågar sig varför det ska kosta så mycket om inte anledningen är den vanliga korruptionen som dränerar nästan all statlig verksamhet? Ska pollarna möjligen förgyllas? Och eftersom SÄPO är inblandat kanske de förgyllda pollarna ska förses med en bur av skottsäkert glas?

Det är naturligtvis bra om statsministerns säkerhet är tryggad. Men jag tror att pengarna hade gjort mer nytta för statsministerns säkerhet om de hade använts till att förstärka rättsväsendet som under senare år allt mer har fokuserat på att så billigt som möjligt, slentrianmässigt och godtyckligt, döma ett lämpligt antal personer, för att lura resten av medborgarna att rättsväsendet verkligen fungerar. På så sätt kunde pengarna istället ha använts i kampen mot den organiserade statsbrottsligheten.

Att döma av gårdagens TV-inslag om hur AP-fonderna använder skattebetalarnas pengar så tycks inte regeringen ha någon som helst kontroll över hur statens tjänstemän far fram med skattebetalarnas pengar – vare sig i AP-fonderna eller runt Sagerska palatset och kanske inte på något annat område heller.

Hur var det Carl Bildt uttryckte sig om ”sin” regering? Regeringen som gjorde regerandet till skön statskonst. J Det var, vill jag minnas, strax innan Carl Bildt och bankmaffian drev 100 000 svenska företag i konkurs för att skydda bankmaffian och samtidigt drev välståndet ur landet. Enligt min mening är det olyckligt att Fredrik Reinfeldt har valt att göra Carl Bildts regerings policy till sin egen.

Jag tror inte att det bästa sättet att höja säkerheten för statsministerns person är att han ska sitta som en förvirrad och handlingsförlamad snäll hund i Sagerska palatset, bakom förgyllda pollare inklädda i skottsäkert glas och gömma sig för folket. Bättre hade varit att ta itu med kriminaliteten i de egna leden och med bankbrottsligheten. Då skulle han inte behöva gömma sig. Och han skulle få en respekterad mans eftermäle istället för det som han hittills har gjort rätt för.

Gulag-Kolmården torsdagen den 21 juni 2012

Mikael Styrman

.

Den sista dinosaurien

.
Nu när allt fler inte längre kan förneka att människan lever över jordklotets tillgångar trodde jag att Haparanda kommun skulle bli den sista dinosaurien. Den sista kommunen att satsa på att döda centrumhandeln och bygga upp en tätord baserad på amerikansk 1950-talssyn på omvärlden. Ett samhälle som kräver att alla åker bil till affären. Och som kräver att varor under stor förbrukning av naturresurser hämtas från andra sidan jordklotet istället för nästgårds, därför att det på andra sidan jordklotet finns någon folkspillra som det går att suga ut.

Men jag hade fel. Enligt televisionen utmanas nu Haparanda av en annan (s)-kommun, nämligen Ludvika. Nu när nära nog alla har insett att våra byapolitiker klantade till det, när man gick över till att lägga ned den lokala matlagningen och istället gå över till centraliserad matlagning, som innebär att maten transporteras ut till skolor, sjukhus och ålderdomshem, tänker Ludvika gå emot strömmen och införa sådan centraliserad mathållning. Trots att alla vet, att det sällan eller aldrig blir billigare och att det leder till att maten förvandlas till näringsfattig och oaptitlig grismat. Mat som inte ens grisarna borde behöva äta och som åldringar som ändå har svårt med aptiten inte kan äta. Mat som kommunpolitikerna aldrig skulle välja att äta själva.

Konstigt att lite personligt smicker från försäljare, eller lite mutor, kan få byapolitiker att bli så angelägna om att ställa sig själva vid skampålen för att ha misskött sina uppdrag.

Gulag-Kolmården torsdagen den 21 juni 2012
Mikael Styrman
.

Till Zorro

.
Tack för Ditt meddelande. Hör gärna av dig igen.

Vilka styrelseledamöter var invigda?

Vet Du vem som tog kontakterna från moderat, respektive socialdemokratiskt håll?

Menar Du Energimarknadsinspektionen eller Energimyndigheten?

Vilken var Mälarenergis belöning?

Gulag-Kolmården onsdagen den 20 juni 2012
Mikael Styrman
.

Vilken befrielse

.
Ibland känner man sig som den ensamme som ropar i öknen. Människornas tystnad, vare sig den beror på okunskap, svårigheter att ta till sig obehagliga besked, rädsla eller tron på att man ska kunna nyttiggöra sig det korrupta systemet och därför tiger, får en ibland att känna sig som om man vore den enda som har ögon att se med.

Ändå närmar vi oss en situation där det handlar om vi eller maffian. Bägge ryms inte i det här landet. Om maffian ska få sitta i orubbat bo går vi andra och välståndssamhället under.

Men så plötsligt kan man få se ljuset. Att det finns fler som ser förfallet och rovdriften, och även blir publicerade. I DN, tisdagen den 19 juni 2012, skriver professor Mats Persson på DN-Debatt under rubriken ”Stödlånen till Grekland ett brott mot Maastricht”. Mats Person är professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms Universitet. Han puffar samtidigt för sin bok ”Den europeiska skuldkrisen” utgiven på SNS Förlag.

Vad skönt att någon kan se det, och uttrycka det, som inte återkommande blivit så rånad eller eljest kantstött av den organiserade brottsligheten att vanmakten och ilskan förstör formuleringskonsten och skrämmer bort läsare som inte själva blivit utsatta för den organiserade statsbrottslighetens misshandel av människor.

Mycket bra, träffsäkert och kunnigt skrivet om problemet med bankägarna som skor sig på systemet och plundrar oss alla – utan att skapa några värden eller göra någon samhällsnytta. Jag ser verkligen fram emot att få läsa Mats Perssons bok om eller när vi kan få in ett exemplar hit till svenska Gulag.

Gulag-Kolmården onsdagen den 20 juni 2012
Mikael Styrman
.

Disneyfiering

.
Förmodligen har så gott som hela Sverige följt rapporteringen om dödsfallet i djurparken Kolmårdens varghägn, med både bestörtning och stor förvåning.

Stadsbeduinerna och de framför TV uppvuxna yngre generationerna har reagerat med förvåning över att vargarna synbarligen gått till anfall.

Landsbygdsfolk och jägare har reagerat med förvåning över att det tydligen har utvecklats en kutym där man leker och kramas med vilda djur, som om de vore tama hundar.

Igår morse, tisdagen den 18 juni 2012, intervjuades en vargforskare, tror jag att det var, i någon av TV-kanalernas morgonnyheter. Jag hann tyvärr inte uppfatta namnet. Han beskrev fenomenet träffsäkert och kärnfullt som ”disneyfiering”. Hur det numera inte är helt ovanligt att man romantiserar vilda djur och tillskriver dem helt andra och ofta mänskligare egenskaper än vad som ligger i deras verkliga natur.

Och naturligtvis är det så. Mycket bra sammanfattat. Samma fenomen finns för övrigt även i skogsdebatten. Att man hittar på romantiska argument till stöd för sina åsikter vilka inte har stöd i verkligheten. Mer om detta senare när jag skriver om skogsmaffian.

Naturligtvis kan vi ha en vargstam i Sverige. Det kan man på andra platser i Europa och även i andra delar av världen. Och den behöver inte alls vara koncentrerad till renbeteslandet. Men ingen ska inbilla sig att det inte har ett pris. Man kommer inte att kunna vistas i naturen fullt ut på samma villkor om det finns varg, som om det inte finns varg. Det ska man vara medveten om och inte romantisera vargen och inbilla sig att det är några tama sällskapshundar som springer omkring i skogen om det finns varg där.

För att återvända till djurparkerna så tycker jag att det är underligt att en sådan där förvirrad kramkultur uppstått kring deras vilda djur. Då har man nog inte tänkt igenom sin affärsidé ordentligt. Folk kommer väl till djurparken för att se vilda djur? Inte för att se några domesticerade pudlar lulla omkring i skogen och krama djurskötarna och slicka dem i ansikte och på hals? Om det är det senare de kommer för kan de ju stanna hemma och se sådant i det egna kvarteret gratis.

Kolmårdens Djurpark tycks ha fortsatta identitetsproblem. Kanske befinner man sig i chock? Hittills har man haft sloganen ”större, starkare, vildare”. Den ska nu tonas ned… Undrar vad man tror att människor kommer till Kolmården för att se? Nu när Kolmården äntligen framstår som åtminstone lite vilt, då ska man ta bort sloganen… J

Dags att byta ut varghägnet mot ett hägn med vilda, rysligt farliga pudlar som dödsföraktande delar av publiken, mot extra betalning, kan få komma in i hägnet och bli slickade i ansiktet av? Framtiden får väl visa vilka överlevnadsmöjligheter en djurpark har som envisas med att förneka att vilda djur är vilda.

På mer än ett sätt känns det som att vi är del av ett kretslopp. Den ena ytterligheten är att vi försöker förvandla vilda djur till tamdjur. Den andra ytterligheten är att politiker, höga tjänstemän och bankirer förvandlas till vilddjur som sliter andra i stycken om det gagnar dem själva.

Gulag-Kolmården onsdagen den 20 juni 2012
Mikael Styrman
.

Mangateckningarna och Amöban

.
Vårt rättsväsende och den politiska makten, livligt påhejade av media, har de senaste veckorna, eller är det månaderna, sysselsatt sig med de numera riksbekanta Mangatecknarna. Eller rättare sagt frågan om teckningarna kan vara barnpornografi.

Människor som kommit att få lite makt använder den numera allt oftare till att bestämma, inte bara vad andra människor får tycka om, utan även vad de får läsa, titta på, rita och tänka. Hur kunde det bli så fel?

Det är klart att i vår herres hage ryms alla sorters människor – även riktiga galenpannor. Åt det är det inget att göra. Det är tvärtom en del av tjusningen med naturen. Men hur kunde det bli så, att sådana galenpannor kunde få framskjutna positioner och inflytande i samhället?

Hur kunde vårt rättssystem, som förmodas bestå av kloka och välutbildade människor, förvandlas till en självuppehållande amöba? En amöba som snart inte gör någon annan nytta än suger ut oss andra för att hålla sig själv vid liv? Som nu med Manga-teckningarna till exempel.

Utnyttjande av barn för pornografiskt syfte är naturligtvis lätt för alla att tycka genuint illa om. Åtminstone för alla som inte har det där lilla programmeringsfelet i hjärnan som gör att de istället lider av en svårkontrollerad lust att hänge sig åt barnpornografi. Det är inte heller svårt att förstå, nu när mediedrevet rasat mot barnpornografin, att en och annan som är sysselsatt med, och engagerade av, frågorna låter sig ryckas med, tappar verklighetskontakten och skenar iväg. Människornas historia rymmer otaliga exempel på hur i och för sig kanske välvilliga och insiktsfulla påpekanden fått idiotmobben att skena iväg och ställa till katastrofer.

Om exempelvis någon sådan felprogrammerad barnpornografijägare kommer på den absurda idén att teckningar, fiktiva bilder om än med aldrig så pornografiskt innehåll, kan innebära att någon fysisk person blir utsatt för barnpornografibrott – hur kommer det sig att det inte finns förnuftigt folk i rättsmaskineriet som har förstånd att slänga hela ärendet i papperskorgen?

Varför talar ingen om för den skenande idioten att om du håller på så här kommer du att få sparken, för då kan vi inte ha dig på det här jobbet?

Och när det väl blir ett rättsärende som sysselsätter landets Högsta Domstol och de så småningom har våndats färdigt – varför avger de inte helt sonika en dom som innebär att sådana ärenden framgent med gott samvete kan kastas i papperskorgen? Istället avger HD en dom som inte ger något klarläggande. En dom som bara talar om att just de här teckningarna var inte barnpornografi. En dom som håller människorna i osäkerhet om vilken godtycklig rättstillämpning som verkligen gäller. Då har, menar jag, vårt rättsväsende förvandlats till en självuppehållande amöba som inte gör någon annan nytta än att suga ut oss.

Varför har ingen i rättsväsendet vare sig omdöme eller civilkurage längre? För jag utgår ifrån att det inte alltid kan ha varit så illa. Är det ärendena som utspelar sig i bakgrunden där vårt rättsväsende deltagit i grov brottslighet som spökar? Jag tänker förstås på styckmordet på Catrine da Costa, justitiemorden mot rättsläkaren och obducenten, samhällstoppars knullande av minderåriga flickor omhändertagna för samhällsvård för att skydda flickorna, justitiemorden mot alla människor som drabbats av de konstruerade domarna mot Thomas Quick för att skydda verkliga mördare.

Det är en sak att vilja förhindra att verkliga barn blir utnyttjade och far illa på grund av barnpornografiska aktiviteter. Men tecknade barn? Det är något helt annat, att vilja ta sig in i människors privata sfär, in i deras hem och kontor, in i deras privata anteckningar och deras datorer och våldföra sig på och kränka dem genom att inkräkta på deras rätt att i en demokrati tycka och tänka vad de vill, utan att någon nazist har rätt att lägga sig i det. Sådana integritetskränkande åtgärder förknippar vi med förtryck, med namn som Josef Stalin, Adolf Hitler och Joe McCarty.

Varför saknar vårt rättssystem så totalt förmåga att stå emot nazistiska och totalitära initiativ?

Varför är rättssystemet så lyhört gentemot översittartyper som vill kränka andra människors integritet?

Är det Lundsbergsgenerna som är så starka att de gör hela vårt rättsväsende dysfynktionellt?

Hur har vårt rättssystem kunnat förfalla så djupt?

Hur kunde hela vårt samhällsbygge spåra ur så fullständigt?

Och vad ska vi göra åt det för att sätta stopp för galenpannorna?

Gulag-Kolmården måndag den 18 juni 2012
Mikael Styrman
.

Obamas USA på väg mot undergången?

.
I decennier, ja i sekler, har den amerikanska konstitutionen och demokratin varit ett föredöme för världens alla demokratiska krafter. Fortfarande har många av världens länder inte nått den demokratiska mognad som funnits i USA allt sedan den franska revolutionens dagar och fram till inledningen av George W Bush presidenttid.

Oavsett om Barack Obama nu har någonting att säga till om eller inte, oavsett om han är systemets fånge eller inte, måste man fundera över vad han håller på att ställa till med.

Vilket budskap skickar Obamas USA ut till omvärlden, till vänner, fiender, kollegor och konkurrenter? Rollerna kan variera över tiden, har det visat sig. Den som USA:s administration sålde eller skänkte, vapen till igår, är värsta fiende och hatobjekt idag, för att imorgon kanske vara hissad till skyarna igen. Ingen tråd, ingen ryggrad, ingen styrning i administrationen och särskilt inte i utrikespolitiken.

Oförmågan att styra den stora administrationen har resulterat i stölder i kolossalformat kamouflerade till hemligt säkerhetsarbete. Och de många hemliga organisationerna har resulterat i att USA ibland har utrustat sina fiender med vapen på grund av oförmåga att kontrollera den egna administrationens galenpannor.

Vilket budskap skickar USA ut när man har ställt sig ovanför internationell rätt och anser att USA inte behöver bry sig om den internationella krigsförbrytartribunalen och inte heller följer internationella regler om krigsbrott?

Vilket budskap skickar USA ut när man tämligen urskiljningslöst mördar inbillade eller verkliga fiender, i sina hemländer, ofta från tusentals fots höjd med drönare, utan att ha bekymrat sig om att identifiera rätt personer och utan rättegång?

Är inte budskapet att den amerikanska konstitutionen, både dess bokstav och dess anda är död?

Är inte budskapet att det även för USA:s fiender, eller för sådana som inte är USA:s fiender men blivit drabbade av dess administrations hänsynslöshet, är ok att göra likadant? För man kan väl inte gärna förvänta sig att USA:s fiender i det långa loppet ska fortsätta att tillämpa en annan hederskodex än USA självt gör? Hurdan blir då världen när alla gör likadant som USA? Och för en förändring av USA:s politik mycket viktigare: Hur mycket måste amerikanska medborgare och amerikanska intressen skadas i omvärlden innan det resulterar i räfst och rättarting i USA?

USA:s demokrati och rättssäkerhet har förr om åren många gånger varit utsatta för attack från psykopater och vettvillingar. Alla sådana har man inte lyckats straffa. Men många gånger har demokratin så småningom rest sig och skakat av sig psykopaterna. Exempelvis 1950-talets McCartyism med sin överdrivna kommunistskräck fick härja och förstöra människors liv några år för att sedan nedkämpas av goda krafter. Richard Nixon som lät sina busar sätta sig över lagen fick man så småningom ordning på och Nixon tvingades avgå från presidentämbetet 1974.

Kommer USA:s demokrati och författning att resa sig än en gång och ta itu med den psykopati och rättsröta som spridit sig i den amerikanska förvaltningen under George W Bush och Barack Obama? Eller är den amerikanska demokratin med sin författnings stolta ambitioner denna gång på väg mot sin undergång?

För det är ju inifrån USA en eventuell förändring måste komma. Att exempelvis Europas bruntungade odugliga psykopater till politiker skulle kunna göra något för att styra upp USA är ju dessvärre inte mycket att hoppas på.

Gulag-Kolmården måndag den 18 juni 2012
Mikael Styrman
.

Avskeda Justitierådet Göran Lambertz

Svenska domstolars såväl kompetens som oväld är kraftigt ifrågasatt. Numera med Högsta Domstolen i täten.

Med rätta är systemet med politiskt tillsatta nämndemän också ifrågasatt. Det är naturligtvis ett system som är skapat för att åstadkomma orättvisor och olikhet inför lagen. Och det har det också åstadkommit.

Men det räcker inte med att avskaffa nämndemännen för att vi ska få ett fungerande domstolsväsende. Vi måste också ha hederliga och kompetenta åklagare och domare. Och på det området finns rika möjligheter till bättring. Var man kan med fasa läsa om vad den nuvarande pensionerade chefsåklagaren Krister van der Kwast åstadkommit, med riksåklagarens välsignelse – kanske också på riksåklagarens uppdrag. Jag tänker naturligtvis på Thomas Quick-målen och på de skändligen torpederade mutbrottsutredningarna gällande krigsmateriel, bland annat JAS-affärerna.

För att ge det svenska rättsväsendet möjlighet att rehabilitera sig räcker det inte med att tiga och gömma sig i buskarna, i väntan på att stormen ska blåsa över. Man måste också vidta adekvata åtgärder. Det är lämpligt att börja i toppen. Allt som man gör på lägre nivå riskerar annars att bli, eller blir med säkerhet, meningslöst. Ett flertal justitieråd i Sveriges Högsta Domstol har kvalificerat sig för sina ämbeten den politiska vägen och bär på betungande och förpliktigande ok av korrumperande natur.

Redan med vad som nu är offentligt känt finns all anledning att åtala och avskeda Justitierådet Göran Lambertz. Lambertz hade under sin tid som Justitiekansler i uppdrag att granska domarna mot Thomas Quick. Han kom fram till att domarna var ”utomordentligt övertygande”. Som alla som är intresserade hela tiden vetat, och som numera nästan alla andra också vet, fanns det inte ens fragment av bevis till stöd för de fällande morddomarna.

Det är, menar jag, uppenbart att Göran Lambertz köpt sig en plats som Justitieråd i Högsta Domstolen genom att på det nyss beskrivna sättet, genom att skydda de verkliga, och som man får förmoda, i åtminstone del av fallen, högt uppsatta, mördarna. Göran Lambertz bör därför åtalas och avskedas.

Givet omständigheterna är det naturligtvis otänkbart, om man vill komma till rätta med pajaserierna som det svenska domstols- och rättsväsendet degraderat sig självt till, att åtala Lambertz utan att också undersöka möjligheterna att åtala Riksåklagaren och den förre chefsåklagaren Krister van der Kwast.

Det är naturligtvis inte nödvändigt, i det korta perspektivet, för det svenska rättsväsendet, att göra det. Men om man föredrar att bli betraktade som rättvisans pålitliga och hedervärda tjänare, värdiga folkets respekt, framför att bli allmänhetens spottkoppar, bör man inte tveka om åtgärdernas nödvändighet.

Gör man inget kommer åtgärder tids nog att genomföras i alla fall, genom medborgarnas försorg och privata initiativ. Men då kommer kretsen av ofrivilligt pensionerade justitiemordsproducerande mutkolvar sannolikt att bli betydligt större. Och pensionsvillkoren kommer sannolikt att bli påtagligt ogynnsammare. Dessutom kommer då alla landets hederliga ämbetsmän i rättvisans tjänst att onödigtvis, och kanske irreparabelt, degraderas till folkets spottkoppar. Vill de bli det?

Det är med andra ord inte bara en angelägenhet för folket att komma till rätta med korruptionen inom rättsväsendet utan i minst lika hög grad en angelägenhet för de i rättsväsendet yrkesverksamma.

Gulag-Kolmården söndag den 17 juni 2012
Mikael Styrman
.

Lagstifta mot krishanteringsförskingring

.
SVT:s Text-TV rapporterar idag, söndag den 17 juni 2012, om att FOI bränt över 300 000 kr på krishanteringsrådgivning när mediastormen om den svenska statens medarbetares skumraskaffärer i Saudi-Arabien rasade som värst.

Förmodligen är detta bara toppen på isberget. Det skulle inte förvåna mig, om det visar sig finnas fler fakturor. Dessutom finns det möjligen snarlika fakturor på fler ställen i statsförvaltningen: i försvarsdepartementet, i regeringskansliet osv.

Sannolikt brottas man just nu på konsultföretag, reklambyråer samt verk och departement med att skriva om fakturor för att dölja vad de egentligen avser.

Men pudelns kärna är, att statliga svenska myndigheter, som blir tillfrågade om vad de gjort, inte ska anlita reklambyråer och krishanteringskonsulter för att förpacka budskapet på ett bedrägligt sätt. De ska istället tala om vad de har gjort – den osminkade sanningen.

Det är sällan jag ivrar för lagstiftning. Att det här kan pågå beror dock på den urgröpning av lagstiftningen som psykopaterna runt Palme åstadkom och som har gjort våra tjänstemän till ett straffriförklarat frälse.

Lagen bör ändras så att dylika konsulttjänster kvalar in under förskingring, grov förskingring. Den enskilda tjänstemannen som använder skattemedel så, ska vara förpliktigad att personligen ersätta statskassan för kostnaderna.

Om regeringen använder medel så, kan möjligen partierna gå emellan och ta kostnaden, istället för de enskilda politikerna. Men det bör i så fall kombineras med ökad, och oberoende, insyn i de politiska partiernas ekonomi, så att inte det pågående oskicket att sälja politiska beslut till ekonomiska intressen eskalerar.

Gulag-Kolmården söndag den 17 juni 2012
Mikael Styrman
.

Spanska krisen tog Generaladvokatens förslag

.
Under sistlidna vecka skulle EU:s Generaladvokat komma med förslag till dom, i målet i EU-domstolen gällande den svenska fasciststatens fula ovana, att i strid med de mänskliga rättigheterna döma medborgare till dubbelbestraffning. Det vill säga, att man missbrukar statens maktmonopol till att både döma ”ekonomiska brottslingar”, som har staten som motpart, till fängelse och böter samt dessutom plundrar dem ekonomiskt, med fasciststatens oskäliga skattetillägg.

Som Generaladvokaten, som är från Spanien, mycket riktigt påpekar i sitt yttrande, är rättspraxis klar. Sverige har kränkt, och fortsätter att kränka, de mänskliga rättigheterna. Så långt var allt solklart. Generaladvokatens förslag till dom skulle därför inte kunna utmynna i annat än att Sverige ska fällas.

Men så krånglade verkligheten till det. Generaladvokaten vill kunna försörja sig i fortsättningen också, utan att bli paria bland hemlandets nomenklatura. Och i rådande kaotiska finansiella läge i Spanien, vill Generaladvokaten kunna komma hem, utan att riskera att få ståplats i Spaniens motsvarighet till Nybroviken eller Hammarbykanalen. Det resulterade i att en ängslig Generaladvokat, i det länge väntade förslaget, tvådde sina händer likt biskopen Brask i Örebro en gång i tiden gjorde. ”Därtill är jag nödd och tvungen.”

Att maffian inte är att leka med när dess banker hotas av verkligheten vet vi – inte minst från de svenska exemplen. På 1990-talet lät våra korrumperade oduglingar till politiker maffian plundra och slå ihjäl
100 000 företag, för att rädda en handfull maffiakontrollerade banker. Hur många företag, företagare och privatpersoner den svenska maffian har plundrat sedan dess saknas det av naturliga skäl tillförlitlig och officiell statistik över. Men det borde någon ta fram.

- Hur mycket har dessa inavlade gangsters kostat svenskarna?

Gulag-Kolmården söndag den 17 juni 2012
Mikael Styrman
.

Fler Lagarde-grodor

.

IMF-chefen Christine Lagarde utmärker sig, enligt medias rapportering, åter för sin distans från verkligheten. Och, som vanligt, positionerar hon sig på korruptionens sida – mot folket.

Nu påstås hon i en intervju i CNN ha poängterat vikten av att grekerna betalar skatt. Och visst är det så. Ingen stat går att hålla ihop om inte dess medborgare lojalt betalar skatt.

Men Lagarde missar den viktigaste poängen. Den grekiska staten måste leverera det som medborgarna betalar för. Annars kommer ingen att betala skatt, hur många förmaningar, av skattemedel välavlönade surfare som Lagarde, än förmedlar.

Hade den grekiska staten gjort sitt hade inte detta varit något problem. Det är ju inte den enskilda medborgarens sak att truga på en korrumperad stat skatt som staten inte bryr sig om att ta in och vars motprestationer den inte bryr sig om att tillhandahålla. Och det är där det har brustit i Grekland. Det är fullständigt lönlöst att tro, att grekerna ska orka med, eller ens vilja, att både bli tvingade att betala dryga mutor för att få statens arbete utfört och dessutom betala skatt utan att det leder till att staten sköter sina åtaganden.

Hade den grekiska staten fungerat, bekämpat korruption, och låst in de korrumperade skurkar som även Lagarde återkommande gnider sig emot, skulle den grekiska staten inte ha några problem idag.

Det är av allt att döma den vägen problem måste tacklas. Man måste få staten och det grekiska rättsväsendet att fungera. Då kan Grekland få in sina skatter. Att försöka få in skatter till en dysfunktionell stat genom vilken den central- och västeuropeiska maffian cirkulerar skattemedel till sina egna banker riskerar leda till en utveckling i Grekland som knappast ens en revolutionsromantiker önskar sig.

Lagarde och hennes kollegor, inte minst de grekiska, bör sopa rent framför den egna trappan innan de bannar grekerna att betala skatt till den dysfunktionella lekstugan som egennyttiga och korrumperade politiker driver i Grekland.

Gulag-Kolmården tisdag den 12 juni 2012

Mikael Styrman

.

Fler kameler som belöning

.

Aftonbladet rapporterade söndagen den 10 juni 2012 om att en islamist utlyst en belöning om 10 kameler för tips som leder till Barack Obamas gripande. För USA:s utrikesminister Hillary Clinton är belöningen 2 kameler.

Jag skjuter för egen del till 2 kameler för George W Bush, 1 kamel för Barack Obama, ett kamelföl för Hillary Clinton och en varm kamelfilt för Carl Bildt. Belöningen utgår om deras gripande leder till att de ställs inför rätta inför den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag.

Gulag-Kolmården tisdag den 12 juni 2012

Mikael Styrman

.

Rättvik visar vägen

.

Här i Gulag-Kolmården får vi vara ifred från mobiltelefoners stressande ringande och Internets pockande på vår uppmärksamhet. Vi får mycket tid till filosofisk eftertanke och uppfinnarverkstad, utan att störas av värdsliga trivialiteter och kan därför frambringa en och annan ljus idé för lösning av världsproblemen. En sådan ljus idé som uppfinnarverkstan i Gulag frambringat är som följer.

Nu när de politiska psykopaterna i Europa kommit att mer och mer växa samman med maffian, när maffians banker återkommande kollapsar och urgröper trygghetssystem och pensioner och när rättsväsendet får allt svårare att fungera, kommer det att krävas extraordinära insatser från Europas medborgare för att återupprätta fungerande samhällsfunktioner.

Att stärka rättsväsendet genom skatten och staten blir svårt eftersom allt fler stater är konkursmässiga, eller blir konkursmässiga efter att ha hållit maffians banker under armarna. De pengar som finns blir successivt mindre värda efter hand som mer pengar trycks. Långt mycket mer trycks än europeiska stater på dekis någonsin kan garantera. Hur mycket som redan tryckts med allehanda finurliga digitala hjälpmedel är nog både svårt att kunna och att vilja svara på.

Byteshandel som ännu för något år sedan föreföll vara ett löjligt alternativ framstår efter hand som ett allt tryggare betalningsmedel. Värdesäker valuta som är fri från skatt vilken skulle gå direkt till humanitär hjälp till maffian – den ekonomiska och den politiska.

Oavsett betalningsmedel kan Europas folk stärka rättsväsendets resurser genom att göra som man gjorde i Rättvik när den gamla ångbåtsbryggan skulle förnyas och det inte heller i Rättvik fanns några pengar.

Då fick ortsbor och näringsliv stötta projektet genom att donera pengar till det. I gengäld fick man sitt namn inbränt i de plankor som man tillfört. Så var och en kunde se frukten av sin möda och känna sig delaktig i projektet på ett kanske helt unikt sätt.

Så kan Europas folk stötta rättsväsendet genom att finansiera, eller i tider av monetärt sammanbrott, själva tillverka en egen bit till den lokala giljotinen, med sitt eget namn ingraverat, och donera den till framtiden rättsväsende – fritt från samarbete med maffian.

Låt Rättvik visa vägen mot framtiden!

Gulag-Kolmården måndag den 11 juni 2012

Mikael Styrman

.

Bankstödet – en överskådlig härva av kriminalitet

.

Svar till Stoppa smot och heja HV:s kommentar till bloggen ”Dags att befria oss från bankmyterna”.

Hej.

Det är bra. Man kan inte tycka lika om allt. Då blir man bara del av någon sorts klubb för inbördes beundran. Men om man kan bryta åsikter så kanske alla inblandade kan värka fram något modifierade ståndpunkter eller känna att deras åsikter redan är väl förankrade i verkligheten.

Jag vet inte om jag fick hela Din kommentar. Den kan ha blivit något avkortad i utskriften. Jag ser ju inte datorn men jag ser att utskriften kan ha blivit avkortad. Men jag svarar på det jag kunnat läsa.

Några konkreta exempel kan jag inte ge så länge jag sitter i politiskt fängelse. Det är helt omöjligt för mig att söka fakta. Därför måste jag begränsa mig till att svara i principiella ordalag.

Om vi tar bankstödet så måste vi skilja på vad som är synligt eller skönjbart för oss vanliga dödliga och vad som är dolt och undanhållet för oss, ofta för att det inte tål dagens ljus.

Det som gärna visas upp är att när någons säkerhet tillfälligt understiger lånets värde plundras denna av banken med stöd av en omoralisk lagstiftning. Av någon anledning, som jag har svårt att begripa, skäms varken bankirer eller politiker över detta fast de har all anledning att skämmas ögonen ur sig. En otidsenlig kreditlagstiftning som hör hemma bland rövarbankirerna i 1700-talets Paris, som vi såg i TV-serien ”Kurtisanernas liv”, med Holger Löwenadler i en av rollerna. Vår lagstiftning hör inte hemma hos en modern stat som vår, som försöker framstå som en demokrati och en rättsstat, men just nu lyckas väldigt dåligt med det.

Men sedan, när bankerna väl plundrat låntagaren på hans tillgångar, och om de tillfälligtvis inte förslår, och banken därför i praktiken, men inte formellt, går i konkurs, då håller staten banken under armarna.

Om bankstödet, som Du säger, inte har kostat så mycket pengar synligt och eventuellt gått med vinst, beror ju det på att tillgångarna bara tillfälligtvis varit ned i värde. Så länge att banken hunnit plundra låntagaren.

Men varför ska då banken hållas under armarna men inte låntagaren? Det finns ingen anledning alls menar jag. Banken skapar ingenting – inte staten heller. Det gör entreprenörer. Om de inte blir plundrade en gång för mycket av maffians banker vill säga.

Det går alldeles utmärkt att ha en annan riskfördelning som inte resulterar i ett ensidigt privilegium för maffians banker att låna ut andras pengar till folk med syftet att plundra dem så snart tillfälle ges. I andra länder finns andra system. Exempelvis i USA.

Om vi ändrar kreditlagstiftningen så att bankerna upphör att vara gangstrars rövarorganisationer och istället blir samhällsnyttiga finansieringsinstitut genom en klokare och rättvisare fördelning av risken vid ett värdefall för panten, så leder inte det till att kapitalägarna slutar låna ut pengar.

Tillfälligt skulle de säkert ligga stilla ett tag. Sedan skulle de upptäcka att det är en ganska meningslös affär att bara ha pengar liggande overksamma på kistbotten. Trots allt skulle det ändå vara en bra affär att låna in pengar mot ränta och låna ut dem mot högre ränta. Även om inte lånet fick användas som ett redskap för att godtyckligt stjäla låntagarens egendom.

Så fungerar det nämligen på andra marknader med andra system än vårt.

Din farhåga om att borgenslån kommer tillbaka är något överdriven tror jag. Om banken ställer för höga krav på låntagarna så upphör bankens verksamhet. Det går ju inte att driva bank och tjäna pengar på att inte låna ut pengar. Därför är detta självreglerande menar jag.

En annan sak som behöver ändras på är att tjuvaktiga bankirer, i tätt samarbete med tjuvaktiga politiker och dito höga tjänstemän, genomfört en ordning som innebär att bankerna roffar åt sig spararnas pengar, utan att betala mer än obetydlig ränta på dem. Det bör man naturligtvis också göra något åt. Varför ska det vara bankens privilegium att tillägna sig insättarens pengar och tjäna pengar på dem? Naturligtvis ska insättaren ha betalt för sina pengar.

Det skulle förmodligen fixa sig själv om det fanns fler banker. Som det var innan monopoliseringen, med stöd från politiken, hade gått för långt. Men det är bara att genomföra en kampanj där staten hjälper svenskarna att starta nya lokala banker. Men för att det ska kunna genomföras måste först ett antal av bankernas kriminella mutkolvar i politik och byråkrati bytas ut. Idag är de bankmaffians handgångna män och kommer att sabotera alla försök att få till ett fungerande och samhällsnyttigt bankväsende. De kan komma hit till Kolmården och sitta här istället för oss och vi kan återgå i arbete istället. Det blir en välkommen förstärkning på bägge håll.

Sen finns det ett omfattande bankstöd som är osynligt mellan bankerna och staten. Och mellan staten och olika företag som kontrolleras av bankerna eller dem närstående organisationer. Det är en stor uppgift att reda ut den härvan. Genom åren har vi fått många exempel på hur det leder till att marknaden sätts ur spel och konkurrensen snedvrids.

När miljardaffärer görs, med exempelvis krigsmateriel, bara för att ta ett exempel, betalas alltid mycket stora mutor ut till politiker och höga tjänstemän, i både köpande och säljande land. Ofta är då flera olika industrikoncerner inblandade samtidigt och staten är med och hjälper till. Då är det inte så lätt att veta hur mycket som är bankstöd och hur mycket som är annat företagsstöd, som även det sätter marknaden ur spel.

Krigsmaterial är ett bra exempel eftersom det i dessa sammanhang är så tydligt att vi undanhålls sanningen och helheten. Så där är det när större finansintressen och staten gör affärer också men det är inte lika uppenbart för oss hur väntjänsterna och gentjänsterna går.

Vi har genom åren sett mycket konstigheter besläktade med dessa frågor. Carl-Gustaf von Rosen använde Malmötillverkade civila skolflygplan i Biafra efter att ha utrustat dem med vapen. Då klassade Wallenbergs kumpaner inom sosseriet de civila skolflygplanen som krigsmateriel. Som om man skulle ha klassat Volvo som krigsmaterial för att vem som helst kan montera en kulspruta på en Volvo…

Följden blev naturligtvis att Malmö Flygindustrier gick i konkurs. Deras produkter blev ju i praktiken förbjudna att sälja. Om jag inte missminner mig tog Wallenbergägda SAAB över och lade ned konkurrenten. Men så småningom drabbades de kanske av Guds straff. SAAB och Scania slogs samman. Endast högre makter vet vad bankens krutuppfinnare trodde sig uppnå med den affären. Kanske ville man bara ändra på någonting för att lura folk att man visste något som de inte visste? Kanske trodde man att det framgångsrika Scania skulle lyfta det mindre framgångsrika SAAB. Det kunde i alla fall lika gärna ha slutat med att det underpresterande SAAB hade dragit ned Scania istället. Nu blev det inte så. SAAB fortsatte att underprestera och Scania fortsatte att göra bra ifrån sig. Inte så konstigt kanske eftersom de inte hade så många naturliga beröringspunkter och därför aldrig borde ha slagits ihop. Men det var nog mest ett exempel på att vår rådande ordning, som gör att våra bankirer får plundra våra industrialister och entreprenörer, inte är bra. Bankirer är sällan bra företagare. Och politiker är ju den monumentala katastrofen som företagare. Jag brukar säga att banken är som elden – en bra dräng, men en dålig husbonde. Och det kan man se om man tittar på vad exempelvis Wallenbergföretagen presterat. Nu senast att gå ur landet är Scania som blivit tyskt.

I Malmö blev det en fortsättning. Som tack för hjälpen till Wallenbergs bank och som tack för många stödbeställningar till försvaret, av grejor som de inte behövde, och som levererades i utföranden som gjorde dem i det närmaste oanvändbara, och osäljbara, byggde SAAB en bilfabrik i Malmö när sosseriet behövde det. SAAB som inte lyckades sälja produktionen i Trollhättan byggde en till fabrik i Malmö. J

Fast kanske var det inte Guds straff i alla fall? Man lyckades ju senare ”övertala” ett antal korrumperade chefer på GM så att de gjorde GM:s kanske sämsta affär någonsin när de köpte SAAB. Ett av världens olönsammaste bilföretag köptes ill villkor som antydde att det var ett av världens lönsammaste. J Det kan ju vem som helst räkna ut vilka drivkrafter som låg bakom. Men så blev ju också General Motors så småningom ”Government Motors”. Då fick man en ägare under vilken man är garanterad att inga affärer över huvud taget ifrågasätt, hur dumma de än är. Och även garanterad absolut mörkläggning.

Nej, bankirer ska inte leka företagare och industrialister. Och de ska inte heller ha rätt att plundra entreprenörer, företagare och industrialister. Oavsett hur mycket de mutar kriminella politiker och dito höga statstjänstemän. Bankirer ska arbeta med finansiering av näringsliv och bostadsbyggande – och hantera kontanter – istället för att ha som målsättning att plundra låntagarna och deras ägare. Antingen det, eller vara beredda på att så småningom få gå hem med huvudet under armen, efter hand som fel personer genomskådar deras verksamhets affärsidé. En korrumperad statsapparat är ju inte folkets enda sätt att reglera bankverksamhetens och politikens hederlighet.

Gulag-Kolmården måndag den 11 juni 2012

Mikael Styrman

.

Byråkratiska illusionisttrick

.

Igår, söndagen den 10 juni 2012, rapporterade TV om att moderaterna vill skapa en särskild myndighet med uppgift att få åldringsvården att fungera.

Det är ett gammalt illusionisttrick, många gånger tillämpat av en ohelig allians av byråkrater och politiker att skapa en ny gren på det byråkratiska jätteträdet så fort någonting ska bringas att fungera.

Det verkliga syftet och det kommande slutresultatet blir istället fler högavlönade drönare som inte får någonting uträttat och fler höga chefsposter åt avdankat politiskt avskrap.

Vad är det för fel på att bara sätta de drönarorganisationer som redan finns i arbete? Det är väl inte för mycket begärt att de gör sitt jobb i utbyte mot sina förmåner?

Gulag-Kolmården måndag den 11 juni 2012

Mikael Styrman

.

Till bröders hjälp…

.
Igår, fredagen den 8 juni 2012, visade TV:s nyhetssändningar upp USA:s president Barack Obama. Han förmanade oss i Europa, att hålla maffians banker under armarna genom att fortsätta att pumpa in goda pengar i dem, efter att de förskingrat de som hittills pumpats in i bankerna.

Det var ju också rätta mannen att ge råd.

Obama vill själv bli omvald i höst och har ett eget intresse i att ekonomin till synes snurrar i Europa. Om det så är ”änkans sista suck”. Och för psykopaterna i det amerikanska militärindustriella komplexet, finansindustrin och administrationen, är det naturligtvis bekvämt att ha en neger som president. Det minskar risken för kravaller bland de som plundras.

Obama skulle åstadkomma ”change”. Det blev istället mer drönare över Afghanistan. Nu har det blivit drönare även över Pakistan och Jemen. Och så blev det nya mordexpeditioner. Förr skedde de i smyg, nu sker de helt öppet med helikopter. Han skulle stänga Guantanamo… Han skulle stänga CIA:s ”black sites”…

Efter snart fyra år med Obama vet vi nu mer om hur det gick. Det tog USA 224 år, från 1776 till 2000, att komma upp till en statsskuld om 5 000 miljarder dollar. Det tog George W Bush, den oduglige, åtta år, från 2001 till 2008 att fördubbla statsskulden till 10 000 miljarder dollar. Barack Obama har hittills, från 2009 till halvårsskiftet 2012, ökat på statsskulden med mer än 50 % eller mer än 5 000 miljarder dollar. Prognoserna pekar mot att en i höst eventuell omvald Obama med råge kommer att spränga nivån 20 000 miljarder dollar innan han avgår. USA:s statsskuld skulle då ha fyrdubblats sedan år 2000. Häri ingår inte de många konkursmässiga delstatsförvaltningar och counties som det finns allt fler av i USA. Finns det någon som på allvar tror, att det här kommer att gå att reda upp utan ett oorganiserat sammanbrott, en kollaps?

Pengarna har ansvarslöst, och utan varje kontroll, matats i halsen på ett privilegierat fåtal manschettbrottslingar som var de som åstadkom finanskrisen. Och det har skett utan att lösa problemen, eller över huvud taget åstadkomma någon annan nytta än att dra ut på krisen, och tillåta brottslingarna att se om sitt hus, på alla andras bekostnad. Det har skett med inspiration från maffiastaten Sveriges sätt att hantera skräpbankerna, genom att konservera skräpet och hålla det vid liv.

Med George W Bush och Barack Obamas hjälp har skräpbankskollapsen övergått till att bli en pågående skräpbanks- och statskollaps. En statskollaps som Obama nu av allt att döma vill sprida till Europa. I den mån den inte finns här redan.

Enorma pengar har pumpats in i USA:s kriminella skräpbanker som har tackat för hjälpen genom att dela ut bonus och förfalska lånehandlingar för bostäder en masse. Samma banker som åstadkom den här finanskrisen med sina många och fräcka bedrägeriinstrument, bland annat sub-primelån.

Vem behöver börja jobba i familjens maffiarörelse när man istället kan läsa på Harward och börja jobba på Bank of America?

Det känns som att Obamas uttalande är ett välkommet klarläggande. Efter det vet vi ju i alla fall hur vi INTE ska göra och hur maffian vill att vi ska göra.

Hela Obama-uttalandet andas inte så lite desperation. Trots den sorgliga bakgrunden kan jag inte låta bli att roat filosofera över vilka krutuppfinnare som värkt fram att man ska mobilisera Obama i kampen för maffians europeiska skräpbanker. Vilka har varit engagerade och hur har kontakterna tagits? Och hur mycket stollar, välgödda av offentliga uppdrag, har inte varit inblandad i ett sådant här litet äventyr innan det har gått i mål? Ja, Ni förstår vad de ska ha jobbat för en sådan här obetydlig och samtidigt dödfödd expedition… J

Vad blir nästa stordåd från Obama? Ska han lära oss hur man respekterar andra nationer, internationell lagstiftning och mänskliga rättigheter?

- Pajas!

Gulag-Kolmården lördag den 9 juni 2012
Mikael Styrman
.

Bekräftelsehoror kräver blåljus

.
I gårdagens DN Stockholm kunde vi under avdelningen ”Skriv i DN” finna en insändare med rubriken ”Sluta spärra av för statsbesök”, skriven av Lennart Wahlberg.

Wahlberg konstaterar, vilket är lätt att hålla med om, att det finns många bättre sätt att transportera VIP-gäster på än dagens avstängning av trafiken för att släppa fram VIP-transporterna. Han nämner själv några exempel, specialtåg respektive helikopter, och påpekar att blåljuskonvojer är otidsenliga och är metoder som används i mindre utvecklade diktaturer.

Och visst är det så.

Jag håller med Wahlberg i allt väsentligt men vill bara peka på att blåljuscirkusen inte pågår för att man inte har tänkt på att det finns andra sätt. Den pågår därför att det är den metod som ger tillräcklig uppmärksamhet åt den imaginära maktens bekräftelsehoror.

En VIP-transport med specialtåg eller helikopter skulle naturligtvis fungera utmärkt ur säkerhetssynpunkt men kan inte användas. Ingen skulle nämligen se den.

Våra låtsasmakthavare, som de riktiga makthavarna låter inta scenen, är nämligen bekräftelsehoror av samma sort i den övriga nöjesindustrin eller Expedition Robinson, Big Brother mm. Deras exponering anses nödvändig för att ge mobben den nödvändiga dosen av skådespel för att låta sig styras.

Att de som låtsas vara våra makthavare får hålla på med sina charader beror på att de är nödvändiga för att de riktiga makthavarna ska kunna behålla makten. Ingen skulle nämligen rösta på de verkliga makthavarna om de visade sig istället för sina galjonsfigurer.

Blåljuscirkusen tar fort slut den dag som allmänheten istället för att glatt och aningslöst stå och vinka istället övergår till att kasta ruttna ägg och bua. Då blir det omgående specialtåg och helikoptrar.

Hur långt borta är den dagen? Ja, ska man döma av historien: Mussolinis Italien, Hitlers Tyskland, Nordkorea mm är det en bit bort. Andra tecken talar för att det inte är så långt bort. Exempelvis den korta tiden från absolut makt till sammanbrott och postdiktatoriskt samhälle som vi kunnat iaktta i Östtyskland, Sovjetunionen och Rumänien. De pågående moraliska och ekonomiska sammanbrotten i Europa och USA talar även de för att det inte behöver ta så lång tid.

Men människans beredvillighet att ge upp sitt eget tänkande till någon annan, och hennes behov av överhet och någon som visar vägen, inger både förvåning och en aning skräck.

När vi hade uppe skyltarna på vårt kontor i Övertorneå, skyltarna som ju var en del av en anti-nazistisk kampanj som riktade sig mot det moraliska förfallet bland våra politiker och de tjänstemän som politikerna låtsas styra, utspelade sig en ganska dråplig historia som fick mig att tänka efter.

En ung man kom in på kontoret, gjorde Hitlerhälsning och anmälde sig för tjänstgöring. Han trodde uppenbarligen, vilket väl inte var så konstigt, att vi drev någon sorts nazistkampanj. Jag försökte förklara, så pedagogiskt jag kunde, att det inte var en nazistkampanj utan en antinazistisk kampaj som riktade sig mot moraliskt förfall och utbredd kriminalitet bland politiker och tjänstemän. Och han förstod.

Poängen var, att efter att jag hade förklarat, var han ännu villig att tjänstgöra.

Gulag-Kolmården fredag den 8 juni 2012
Mikael Styrman
.

Inbilskt och utan självinsikt

.
Många länder och organisationer hålls ihop med hjälp av en yttre fiende, med vars hot man får folket att enas.

Det amerikanska militärindustriella komplexet och administrationen som styr det allt mer skuldsatta landet bedriver en ständig jakt efter tänkbara fiender för att hålla inrikesproblemen stången.

Nu senast har man, efter stolligheterna med drönarna, kommit på att cyberbomba Iranska kärnkraftverk. Därmed hoppas man åstadkomma ett monumentalt folkmord? Hur kommer vi i Europa att svara upp mot det? Kanske Norska Stortinget kan ge Fredspriset till Alfred Nobels minne till Hillary Clinton? Barack Obama har ju redan fått det – av outgrundliga skäl. Och han har inte ombetts lämna tillbaka det heller?

Men bortsett från det och sett helt ur strategisk synvinkel: Hur klyftigt är det av USA att cyberbomba Iranska kärnkraftverk? Iran, Pakistan med flera länder är ganska måttligt datoriserade. USA är i jämförelse med de flesta länder som de försöker göra till sina fiender extremt datoriserat. Hur klokt är det av USA att dra igång ett cyberkrig?

USA har länge uppvisat ett levnadssätt och fört en politik som gett landet en aura av självförstöring. Men nu verkar man onekligen ha lagt in en högre växel.

Jag ser en inre bild av en man som inifrån ett jättestort växthus försöker jävlas med sin granne genom att kasta sten mot ett dricksglas som denne lämnat på trädgårdsbordet.

Gulag-Kolmården onsdag den 6 juni 2012
Mikael Styrman
.

Utan snille och smak

.
Jag råkade se TV4:s lokala nyheter för Stockholmsområdet häromdagen. Det ska tydligen byggas en ny station nära Centralstationen i Stockholm, för södra länken. Bilder visades av en hög fyrkantig låda i, som det förmodas, glas och betong. I linje med den Östberlin-arkitektur som ödelagt den stockholmska stadsbilden under senare tid. Något som Klarakvarterens ödeläggare Hjalmar Mehr kunde ha lagt fram.

Det kan kanske vara en fin byggnad, uppförd på rätt ställe, i Kista, Hammarby Industriområde eller intill Globen. Men belägen mellan, och totalt dominerande stadsbilden vid Klara kyrka, det stiliga Posthuset och den granna Centralstationen – vilket katastrofförslag! Det där med snille och smak, det gäller inte längre i Stockholm? Utbildade och estetiskt sinnade arkitekter – har man slutat med det?

En överårig MUF:are intervjuades som försvarade byggnadens omotiverat stora höjd och dominerande intryck. Han sa att folk måste kunna se den och hitta till den… J

Att byggnaden ska vara hög och synlig kan fungera ibland, som exempelvis för en solitär som bropelaren till Erasmusbrücke i Rotterdam, uppförd i en nästan helt platt terräng och omgiven av, då åtminstone, låg bebyggelse. Den gick någon gång att navigera efter.

Men vad är det för navigeringsproblem Stockholmsmoderaterna ser med den nya stationsbyggnaden? Är det problem med Centralstationen och Cityterminalen att folk inte hittar till dem? Och hur långt tror Stockholmsmoderaterna att det Hoeneckertempel de vill uppföra ska synas i det kuperade Stockholm, omgivet av höga hus? Och hur stort problem är det idag, när snart alla har GPS i sina bilar och telefoner?

Nä, om det där förslaget, vilket Gud förbjude, ska fullföljas bör Nya Moderaterna förnya sig. Vad sägs om det nya namnet Moderaterna – utan snille och smak?

Hoppas att inte det moderata toppstyrda partibygget lider av samma problem som spårvagnarna i Göteborg förr om åren. De saknade nödbroms – med känt resultat.

Gulag-Kolmården onsdag den 6 juni 2012
Mikael Styrman
.

Exemplets makt

.
Häromdagen skulle jag besöka vårdcentralen i Krokek. Jag hade fått ett fästingbett, av allt att döma med Borrelia. Regimen Reinfeldt nöjer sig inte med att plundra oss på allt vi äger. Dessutom försöker de döda mig långsamt. J Här kryllar annars av fästingar. Det blev en ganska komisk expedition, tycker jag. Jag sitter på Sveriges öppnaste anstalt. Det finns bitvis en gammaldags gärdesgård av störar runt området, bitvis ingenting, inga grindar. En mindre men allmän väg genomkorsar området. Vi är övervakade av elektronisk boja som uppmärksammar personalen på att vi stuckit om vi någon dag bestämmer oss för att sticka. Det är inte den elektroniska övervakningen som gör att vi stannar kvar, utan att vi har bestämt oss för att inte kliva ur samhället genom att gå härifrån.

Vi kan kommunicera med hjälp av besök, brev och telefon samt följa radio, TV och tidningar. Vi har inte tillgång till Internet och mobiltelefon. Men det ska man väl inte ha på ett politiskt fängelse. Det är ju själva poängen med att låtsas döma folk för skattebrott för att få tyst på kritiska röster och få fortsätta sitt kriminella värv utan störningar.


Mycket väsen för lite ull

Vårdcentralen ligger ca två km bort, längs en väg som vi går när vi tar oss hit, när vi lämnar anläggningen och när vi går ut till, eller kommer tillbaka från, permission. Trots dessa öppna förhållanden produceras det flera, åtminstone tre fullskrivna A4-ark, plus förmodligen betryggande antal kopior inför ett läkarbesök. Jag fick underteckna två delgivningar eller beslut, bara för att strax efter få skjuts till Vårdcentralen av en vakt som även väntade och sedan skjutsade tillbaka oss, som om vi kom från en sluten anstalt eller ett häkte och var belagda med restriktioner. Inget fel på servicen, men vad ska alla de där pappren vara bra till? Vad förmedlar de för information som vi inte redan vet? Ja, inte vet jag. Om jag ville skulle jag ju kunna gå till vårdcentralen, träffa läkaren och komma tillbaka igen, utan att ett enda papper skulle behöva skrivas eller utan att någon ens skulle veta om det.


Besynnerlig delgivningshysteri överbelastar organisationen

Det här var bara en kort introduktion till den delgivningshysteri som präglar kriminalvården och som vi alla, inkl personalen, förundras över. För varje person, varje telefonnummer, som vi vill kunna ringa, eller få besök av, görs det en granskning. Om Kriminalvården inte godkänner något telefonnummer eller någon person får vi antingen inte veta något alls, eller så får vi en enkel lapp med en kortfattad information om det. Inget beslut, ingen besvärshänvisning, ingenting – ett ickebeslut.

Om Kriminalvården däremot beslutar godkänna en kontakt blir vi ”delgivna” det. Då får vi underteckna beslut, ofta flera sidor tätt skriven text. Vi förväntas läsa igenom och ta till oss, ofta flera beslut, samtidigt som kanske fem-tio man står och väntar på sin tur. Texten är till 99 % lika i alla beslut. Men det går inte att veta utan att ha haft möjlighet att läsa igenom och begrunda besluten. Så om det i något beslut finns någon begränsning så är den intagne ofta lyckligt ovetande om det. Vi får nämligen inte behålla något dokument, bara skriva på att vi blivit delgiven. Det är kriminalvårdens tolkning av begreppet delgivning. Någon kopia av beslutet får man inte. De administrativa rutinerna och tillgången till administrativa hjälpmedel är av allt att döma så uppbyggda att inte ens personal som skulle vilja leverera en kopia har någon reell möjlighet att göra det.


Skendelgivningar till ingen nytta

Varför sitter 10-20 skatteavlönade personer och sliter i sitt anletes svett med att producera beslut bara för att resultat av deras möda ska rinna ut i sanden? Och det är ju bara på den här anstalten. Det finns ju många anstalter i Sverige.

Vem är det här systemet till för? Det skyddar inte de förföljda kvinnorna. Det stödjer inte de intagna som kriminalvården har i sin vård. Syftet är dessvärre endast att hålla ryggen fri för kriminalvården. Att de ska kunna visa nästa gång någon kvinnoboxare ringer och hotar en kvinna och mediedrevet drar igång, att man minsann har vidtagit åtgärder.

Man skulle inte behöva kränka alla 20 000 intagnas integritet och trasa sönder deras sociala och ekonomiska förhållanden i onödan, för att en handfull intagna ringer och trakasserar sina kvinnor. Det räcker med att stoppa ringandet för de skyldiga efter hand som man får kännedom och kan dokumentera att det pågår. Den nuvarande ordningen är ju endast ett uttryck för organiserat översitteri.


Rumänskt ideal

Den som har följt serien ”Farväl Kamrater!” i Kunskapskanalen känner nog igen sig. Den handlar om hur Sovjetunionen och övriga socialiststater blev självförstörande. En rumän berättade om hur människorna brukade börja köa under natten till en slakteributik. Ceaușescu brukade passera den vägen. En dag såg han kön och frågade vad som pågick. Informerad om förhållandena beordrade han: - Nu tar Ni itu med det här!
Byråkratin löste problemet med köerna genom att stänga slakteributiken och flytta den till en bakgata där Ceaușescu inte passerade och därför inte kunde se köerna. Den tidigare slakteributiken blev frisörsalong.

Så löser också den svenska kriminalvården sina problem, enligt rumänskt kommunistiskt exempel. Många politiska beslut går fel i Sverige beroende på att okunniga politiker vilseleds av psykopater i byråkratin.

I en administration besjälad av att göra goda och samhällsnyttiga lösningar till låga kostnader för skattebetalarna skulle naturligtvis den som beslutat om sådana här rutiner ha anledning att ta sin ställning under övervägande.
Men i Sverige… tja, vi får väl se.


Misslyckad datorisering resulterar i icke-delgivningar

Det här är sannolikt ett exempel på en misslyckad datorisering. Ett försök att slippa ifrån den tröga tryckerihanteringen genom att låta datorn skriva ut hela beslutet, med de individuella reglerna inbakade i, och dolda av, löptexten. Regler som istället borde redovisas åtskiljt med avvikande typsnitt. I efterhand vet den delgivne inte ens vem han får kontakta eller på vilket nummer. Kriminalvården kunde lika gärna låta oss skriva under beslut författade på arabiska, med arabiska bokstäver. De många araberna skulle kunna delges beslut på Farsi så att det blir garanterat obegripligt för dem också. J


Exemplets makt

En byråkrat kan, som alla andra, följa med i media och se hur mycket offentliga resurser våra ”ledare” bränner upp på att umgås. Hur ämbetet till synes stigit både Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt åt huvudet och man använder oerhörda offentliga resurser till att åka omkring och roa sig och umgås likt forna tiders indiska maharadjor eller Europas feodala furstar. Då är det kanske förståeligt om byråkratins uppfattning, att systemet inte är till för uppdragsgivarna, skattebetalarna, utan för dem själva förstärks. Exemplets makt är stark.

John F Kennedy sa en gång i ett berömt tal:

”Ask not what Your country can do for You.

Ask what You can do for Your country.”

På svenska:

Fråga inte vad ditt land kan göra för dig.

Fråga vad du kan göra för ditt land.

Reinfeldt och Bildt har, goda språkkunskaper till trots, vänt innebörden av Kennedys tal ut och in. Det är Sveriges väljares privilegium att senast i valet 2014 hjälpa dem att förstå vad vi väntade oss av dem, när vi valde dem i valen 2006 och 2010.

Gulag-Kolmården tisdag den 5 juni 2012
Mikael Styrman
.

Ännu en gul slips

.
USA:s utrikesminister Hillary Clinton var på besök i Sverige i helgen. Carl Bildt har slutat med gul slips sa någon. Han har gått över till brunt, amerikabrunt. Men det stämmer inte, sa jag. – Titta efter ordentligt så får Du se. Han har visserligen brun slips men bakom den fladdrande amerikabruna hänger den gula kvar.

Lena Melin skriver i dagens Aftonbladet en hyllningsartikel till den amerikanska utrikesministern, så åtminstone skenbart positiv och okritisk att man skulle kunna tro att vi skriver 1945 och inte 2012. På vilken planet har Lena Mellin vistats under 2000-talet? De bruna slipsarna är tydligen på modet idag. Men så brukar ju svenska journalister typiskt sett ha samma slips som makten. De har nog aldrig slutat med ungdomens skoluniformer.

”Lovsången” avslutas med: Men innan avskedet från makten, middag på lyxiga Gastrologic på Östermalm med vännerna Carl och Fredrik. En trevlig dag i Hillary Clintons liv.

Och så var det nog. Det var säkert en trevlig dag. Men den var inte lika trevlig för de fem pakistanier, som skyldiga eller oskyldiga, utan förvarning, dödades av en robot, i sitt eget land, som inte är i krig. En robot avskjuten från en obemannad drönare hemmahörande i terrornationen USA, som under Hillary Clintons tid som utrikesminister befäst sin ställning som ”Ondskans Imperium”, som dåvarande amerikanska presidenten Ronald Reagan utnämnde numera hädangångna Sovjetunionen till. Det är nog med Hillary Clinton som en amerikansk demonstrant uttryckte saken i dagarna, intervjuad av svensk TV: Hon är bara en kugge i den amerikanska krigsmaskinen.

Det är lätt att förstå om de funnit varandra. Tre politiker vid den absoluta skenbara makten i sina respektive länder. Som en gång i tiden brunnit för att ta sig till makten, göra gott och uträtta stordåd. Idag decimerade till demokratiska alibin för genomkriminaliserade administrationer som de av allt döma har förlikat sig med att de inte kan, kanske inte ens vill, förändra. Numera mest intresserade av att utnyttja resurserna till blåljusparadernas självsmekeri. Det är inget fel i om de blir vänner och trivs med att umgås med varandra. Men de kan umgås privat utan att ta så mycket samhällsresurser i anspråk. Eller kan de inte det? Har de glömt hur man gör? Får de inte längre någon självtillfredsställelse av sådana enkla nöjen?

Gulag-Kolmården måndag den 4 juni 2012
Mikael Styrman
.

The Silver Bullet

.
Gulag-Kolmården söndag den 3 juni 2012

Onsdagen den 30 maj skrev jag kortfattat, under rubriken ”Camorran – släng Dig i väggen” om vår europeiska politiker- och tjänstemannaelits senaste sätt att hantera den monetära kollaps och det ekonomiska sammanbrott som de håller på och bygger upp i Europa. Då trodde jag, att jag inte skulle få tag i de artiklar som hastigt passerade under mina ögon, för en ordentligt genomläsning. Det är ju det som är affärsidén med politiska fängelser. Att skära av information från människor som kan, och törs, tänka själva samt att hindra dem från att kommunicera sina tankar med omvärlden.

Men nu har jag till min stora glädje fått mer kött på benen. Jag har fått tag i Dagens Industri från torsdagen den 31 maj som behandlar ämnet i artikeln ”EU-kommissionen öppnar för bankakut”. Dessutom har jag fått mig tillsänt en analys skriven av Ivan Krastev som är mycket insiktsfullt skriven och därför varmt rekommenderas. Den kan hämtas eller läsas, av den som inte sitter i politiskt fängelse, på sidan diplomaatia.ee och den är på engelska. Den behandlar Sovjetunionens sammanbrott som en bakgrund till det pågående eurosammanbrottet, som mycket väl kan utvecklas till att stora delar av EU-samarbetet faller samman. Det finns, som analysen pekar på, både likheter och skillnader mellan Sovjets sammanbrott och EU:s eventuellt pågående sammanbrott.


Eliten orsakade Sovjets sammanbrott

Krastev menar att Sovjetunionens sammanbrott inte orsakades av slitningar i dess periferi. Det var således inte de många delrepublikernas vilja att lämna en ofri union som orsakade dess sammanbrott utan det var istället att den sovjetiska eliten förlorade tron på systemets förmåga att klara av påfrestningar som unionen utsattes för. Den sovjetiska eliten orsakade sovjetunionens sammanbrott när de slutade vara lojala med systemet och istället övergick till att plundra det.


Samma tendenser i Sverige


Sådana tendenser har ju en tid kunnat skönjas i Europa men framför allt har de länge varit fullt synliga i Sverige. De synliga tecknen är bland annat märkliga misslyckade upphandlingar som till synes något oförklarligt slutar i att MYCKET STORA belopp överförs från staten till den politiska- och tjänstemannaeliten via en motpart eller ett konsultföretag. I det första ledet fullt synligt medan det i det andra ledet endast låter sig anas.


Eliten har undergrävt systemet

Inget skatteunderlag i världen förslår om inte eliten är lojal med systemet. Och i Sverige har ju eliten sedan länge, och mycket systematiskt, påverkat framför allt åklagarväsendet och utredningsmakten till att bli en drift-kucku. Även domstolsväsendet har drabbats av detta i viss mån, även om det haft underordnad betydelse för resultatet. Åklagarväsendets sammanbrott är det som har haft betydelse. Ingen domstol i världen kan döma brottslingar om det inte frambringas en utredning. Och, i de flesta fall, räcker det inte med en utredning som förefaller vara gjord av Kalle Anka.


Försök att stänga in leder till upplösning istället

En annan intressant synpunkt som förs fram av Krastev är den negativa, och eventuellt ödesdigra, inverkan på eurosamarbetet som orsakats av att EU-eliten i maktgalen nit avsiktligt avstått ifrån att skapa regler för att dra sig ur eller lösa upp eurosamarbetet. Krastev menar att just detta kan göra eurosamarbetet mer benäget att kollapsa.


Otydlighet och minskat medborgarinflytande äventyrar EU:s framtid


Krastev varnar även för att EU:s invecklade strukturer och beslutsordning som eliten utformat för att utestänga folket från inflytande (min slutsats) är så komplicerade att det kan få de europeiska folken att vända unionen ryggen av den enkla anledningen att de inte förstår hur systemet arbetar. Han flaggar även för att EU-elitens tydliga böjelse för att ta över makt och beslutanderätt från nationalstaterna kan leda till att dessa istället vänder unionen ryggen. När politikerna i nationalstaterna inte längre kan påverka politiken och när väljarna i nationalstaterna kan byta ut regeringen, men inte politiken, då lever unionen farligt.


Oförutsägbar utveckling

Krastev inleder för övrigt med att påminna om hur Sovjetunionen uppfattades som för stor och för stabil för att kunna gå under. Så sent som 1985, eller till och med 1987, var alla bedömare eniga om att Sovjetunionens undergång var otänkbar. Bara något år senare fanns inte Sovjetunionen längre. Bedömarna var då eniga om att undergången var otänkbar. Bara något år senare fanns inte Sovjetunionen längre. Bedömarna var då eniga om att undergången hade varit oundviklig. J
Det är svårt att spå – särskilt om framtiden. Så även för den svenska eliten. Jag drar mig osökt till minnes hur svenska journalister chockade grät och sörjde Östtysklands sammanbrott och hur Katarina Engberg från Utrikespolitiska Institutet sa i TV 1989 om Östtyskland, att inget skulle hända på flera år. Dagen efter körde östtyskarna bil genom Berlinmuren som man hade börjat spontanriva.


Eurosamarbete i upplösning

Den glidning i uppfattning som Krastev påpekar, och som jag refererar till ovan, blir ju närmast komiskt lik den glidning i uppfattning som vi alla har kunnat iaktta beträffande förutsättningarna för att exempelvis Grekland skulle välja eller tvingas att lämna eurosamarbetet. Från att ha varit otänkbart, för bara några veckor sedan, har det nu snart blivit oundvikligt. Och inte mycket tyder på att Grekland blir ensamt om att lämna. Det mesta tyder nog, om man vill se tecknen, på att även Spanien, Italien och Portugal kommer att lämna. Frågan är nog snarare om det över huvud taget kommer att finnas någon valutaunion kvar. Krastev gör även på detta område en jämförelse med Sovjetunionens sammanbrott. Han påpekar, med en tydlig vink mot Tyskland, att när de som dragit mest nytta av samarbetet börjar uppleva sig som samarbetets huvudsakliga offer ”väntar stora problem bakom hörnet”.


Döljer domedagsspiralen till priset av statsbankrutter

Men EU-eliten vägrar att konfrontera sig med verkligheten, som framgår av den ovan nämnda artikeln i DI och annan rapportering de senaste dagarna. Äventyret för dagen är gemensamma euroobligationer, en bankunion och att den permanenta räddningsfonden ESM ska kunna användas för att direkt rekapitalisera specifika banker i euroområdet. Det är politiskt nyspråk och betyder att man ska kasta mer nytryckta, och kanske snart värdelösa euro, över de maffiabanker som slösat bort de man tidigare kastat över dem. Det kommenteras i artikeln av Martin Enlund, Handelsbanken, som säger:

”Det skulle göra marknaden väldigt glad. Får man en paneuropeisk räddningsfond som kan rädda bankerna skulle det vara positivt. Då skulle man komma undan domedagsspiralen mellan banker och stat som präglar marknaden nu.”

Tyvärr kan jag inte hålla med Martin Enlund. Möjligen skulle man för en kortare tid lyckas dölja domedagsspiralen, men det skulle ske till priset av att även de nationer som eljest skulle ha förutsättningar för att klara sig undan en statsfinansiell bankrutt på det sättet skulle dras med i fallet.

Tysk repris?



Det tyska folket har under de senaste två-tre generationernas livstid genomlidit två världskrig och har återuppbyggt sitt land två gånger. Åtminstone det andra kriget orsakades delvis av ekonomiskt sammanbrott och hyperinflation som ett resultat av tafatt politiskt hantverk. Ett politiskt hantverk inte alls olikt det som våra europeiska politiker presterar idag. Det är inte mycket som talar för, att tyska politiker vill återuppleva det äventyret.


Värna marknadens självsanering

Banker som inte sköter sig ska gå i konkurs genom att spararna går dit och tar ut sina pengar, så kallad bank run eller bankstormning på svenska. Den här krisen är till stor del skapad av att politikerna i symbios med skräpbankerna har satt dessa marknadskrafter ur spel. Spararna ska inte befrias från att ta ansvar för sina besparingar. De ska istället avkrävas att göra det.


Rädda statsfinanserna

Europa måste reformera sitt bankväsende och bygga vattentäta skott mellan statskassorna och maffians skräpbanker. Antingen gör politikerna det eller så gör verkligheten det åt politikerna. Men det senare blir sannolikt under former som kommer att få politikerna att önska att de hade gjort det själva istället.


Silver Bullet träffar ofta fel mål

Krastev skriver i sin analys att i tider av kriser söker politiker efter en ”Silver Bullet” som ska lösa alla problem men att det ofta är den som istället blir dödsorsaken.


Fel fokus

EU:s elit håller på med fel saker. De sätter hela unionens överlevnad på spel för att rädda en bank- och näringslivselit som de har starka band till. De borde istället ägna sig åt hur man ska skilja betalningsförmedlingsfunktionen från affärsverksamheten i ett bankväsende vars kollaps det mesta talar för att är oundviklig.

Gulag-Kolmården söndag den 3 juni 2012
Mikael Styrman
.

Pompejis sista dagar

.
Gulag-Kolmården lördag den 2 juni 2012

Riksbankschefen Stefan Ingves uttalade sig igår i media. Jag lade inte märke till hur han ordagrant uttryckte sig. Men han sa ungefär som han gjort flera gånger tidigare. Att han inte kan vara bekväm med rådande situation som innebär att ingen betalar vare sig ränta eller amortering på sina lån. Det må förefalla väldigt försiktigt uttryckt men är väl samtidigt ungefär så djärvt som man kan uttala sig i hans ställning, i rådande ekonomiska läge. Men det mesta tyder på, att han fortsatt uttalar sina varningsord för döva öron.


Bakom kulisserna

Vad är det då som döljer sig bakom Ingves uttalande?

Det är ett tvåskiktat samhälle som dels består av dem som tillhör den privilegierade nomenklaturan, de som drar nytta av det rådande systemet, och dels av de underprivilegierade, de som betalar för systemet, men som inte kan dra någon nytta av det.

De privilegierade är chefer i offentlig och privat verksamhet, högavlönade tjänstemän, politiker, politiken närstående riskkapitalister, journalister och redaktörer med flera, som uppehåller systemet och får del av gratis pengar från samhället vilka fördelas av maffians oligopoliserade skräpbanksväsende.

De underprivilegierade är alla andra. De som inte får del av samhällets gratispengar eller som till och med får sina lån uppsagda utan anledning för att kunna plundras av de privilegierade.


Fantasipriser på fastigheter

Många har läst fastighetsannonserna, inte minst runt Stockholm, och med förvåning, för att inte säga skräckblandad förtjusning eller förundran, beroende på om man är säljare eller köpare, kunnat se hurdan prisutvecklingen på fastigheter har varit det senaste decenniet. Och många har, efter att ha tittat i den egna plånboken och på det egna skräpbankskontot, undrat hur folk kan ha så mycket pengar. Fina men ändå inte särskilt märkvärdiga, lägenheter i Stockholm bjuds inte sällan ut för priser i intervallet 8-15 miljoner kronor och bra lägenheter bjuds ut för 15-25 miljoner kronor eller mer. Priserna för villor ligger i samma intervall men då omfattas även områdena runt Stockholm.


Låna och bo gratis

Lite till mans har vi undrat: Hur har de råd att betala så mycket? Och svaret är att i de flesta fall har de inte det. Och de behöver inte göra det. Nomenklaturan har nämligen byggt upp ett system som innebär att den som tillhör de privilegierades skara kan bo gratis, eller nästan gratis, på övrigas bekostnad.


Låna gratis från staten

Låt mig ta ett exempel. Anta att vi har ett par där den ena är journalist och den andra är halvhög statstjänsteman. De har goda inkomster men för den skull inte uppseendeväckande höga löner. De kan bjuda säg 9,5 miljoner för en lägenhet, låna hela summan i skräpbank och flytta in. De kan även låna till en reparation eller ombyggnad och uppfräschning av lägenheten till senaste snitt. Det enda som krävs är att deras löner medger att de kan betala hyran. Lånet behöver de inte amortera ett öre på och räntan är helt försumbar. Bankmaffian försörjs med pengar från staten vilka de i sin tur ”lånar” ut till de privilegierade, eller nomenklaturan som jag brukar säga, utan krav på vare sig ränta eller amortering.


Vinnare och förlorare

Med nuvarande system kan de bo hela livet, gratis, med mycket hög standard, i Stockholms innerstad, eller något annat område efter eget val. Och räkningen plockas upp av de underprivilegierade som inte får några ränte- och amorteringsfria lån av maffians skräpbanker och därför inte kan köpa sig någon flashig bostad. Däremot får de betala ungefär samma hyra för sin miljonprogramslägenhet ute i förorten som de privilegierade betalar för sin stenhuslägenhet i innerstaden. Dessutom har de inte bara lägre löner utan mycket lägre löner. Och de bor i områden med längre pendlingsavstånd och sämre kommunikationer, så de måste hålla sig med minst en bil – om de kan. Bilarna får de låna till mot hög ränta och med snabb amortering. Vidare måste de betala för kollektivtrafik och tillbringa flera timmar om dagen i trafiken istället för att ta hand om sina barn. För bilen, eller bilarna, som de till skillnad från sina privilegierade landsmän måste hålla sig med, får de förutom bilens driftskostnader även det tvivelaktiga nöjet att betala trängselavgifter och höga parkeringsavgifter. Därutöver bor de i förort, som är ett ur polissynpunkt lågprioriterat område. Där bor nämligen ytterst få makthavare, journalister och redaktörer. De får därför räkna med viss skadegörelse, inbrott och bränder i bilar och bostäder. Den privilegierade, som både är högre avlönad och har lägre kostnader, kan därför spara pengar varje månad, trots återkommande utlandsresor. Den underprivilegierade kan aldrig spara och sällan eller aldrig resa utomlands. Dessutom får den underprivilegierade stå ut med att politiker i innerstaden motsätter sig att man gör miljonprogramsområdena, som de själva aldrig skulle vilja bo i, trevligare. Och fräckast av allt är väl att de privilegierade med mästrande och skuldbeläggande tonfall tar sig för att klandra de underprivilegierade för att de inte lever sina liv så att de har minst en månadslön i buffert. Jämförelsen med den franska drottningen Marie-Antoinettes berömda uttalande om de fattigas bröd ligger naturligtvis nära till hands.


Lätt att bjuda högt när andra betalar

Det är klart att det är lätt för de privilegierade att bjuda högt för bostäder och att köpa dyrt, om man vet att man inte kommer att behöva betala själv. Det gör ju de andra skattebetalarna. Kan inte de privilegierade betala så skjuter staten till mer pengar till maffians skräpbanker.


Journalistiken mörklägger

Det här innebär naturligtvis att de underprivilegierade sugs ut av de privilegierade, med våra journalister i täten. Det är nämligen ingen adel som suger ut de underprivilegierade. Istället pågår med politikens hjälp en enorm tillgångsöverföring från underklass och lägre medelklass till övre medelklass och överklass. Det är därför massmedia tiger om det här. Alla vet om det men ingen skriver eller rapporterar om det. En fri debatt och en granskande journalistik är den dynamik som skulle ha hindrat att samhället hade drabbats av en sådan här slagsida. Men Sveriges journalistkår har prioriterat eget välbefinnande och oförtjänt självbelåtenhet högre än en väl fungerande journalistik över vilken man med rätta hade kunnat känna yrkesstolthet. Men korruptionen, liksom kärleken, slår som bekant blint.


Låst läge

Och nu har nomenklaturan utnyttjat det här systemet till bristningsgränsen. De har försatt sig själva, och landet, i en sådan situation att de inte kommer vare sig framåt eller bakåt. Samtidigt tuffar den europeiska katastrofen på och sammanbrottet närmar sig, med allt vad det kommer att föra med sig för ett exportberoende land som Sverige. Inte lätt att i rådande omvärldsläge genomföra den nödvändiga saneringen av ett osunt skräpbanksväsende. Särskilt inte som Europas politiker synes beslutsamma att rulla snöbollen framför sig, uppför backen trots att det innebär att finanskrisen hela tiden växer och berget knappast kommer att ta slut. Och inte blir det lättare av att en sanering av skräpbanksväsendet med nödvändighet skulle drabba de egna vapendragarna. Staten pungslår arbetande svenskar och småföretagare med minst sagt skurkaktiga metoder, för att få in pengar som de sedan med de genomskinligaste av ursäkter ger åt maffians skräpbanker och som bankerna sedan ger åt nomenklaturan – fast då kallas gåvan för lån.


Fastigheterna söker sitt rätta värde

När man ska ändra på det här – om man vill ändra på det här – eller tvingas ändra på det – kommer många i nomenklaturan, och andra som systemet ”spillt över på” inte att kunna bo kvar i sina absurt högt överprissatta och överbelånade bostäder. Skulle då marknadskrafterna få råda skulle nomenklaturan måsta betala marknadsmässig ränta och amortera på sin gåva, eller sitt lån om man hellre låtsas att det är ett lån. För den som har tillgångar är det inget problem. Men den som har tillgångar behöver heller inte låna. Många saknar däremot tillgångar och kommer att få svårt att kunna bo kvar om de ska stå för kostnaderna själva. De redan hatade maffiabankerna ska då omhänderta bostäderna och sälja dem till deras rätta värde, till människor som har för avsikt att göra rätt för sig, utan att parasitera på andra. Värdet på fastigheterna kommer att spegla vad svenskar kan betala för dem med sina löner, rimlig amorteringstid och kraftigt fluktuerande ränta.


En svensk Borg tiger

Vem som helst kan räkna ut att då blir inte priset 15 miljoner för en normalstor villa på Värmdö eller 9,5 miljoner för en mellanstor lägenhet på Östermalm. Och då kan skräpbankernas tidigare äventyr förblekna jämfört med vad som komma skall. Just nu ägnar sig skräpbankerna åt att beskatta alla, även de som inte subventioneras av denna osunda lånekarusell. Finansminister Anders Borg vet naturligtvis om det här men i hans ställning är det inte så lätt att säga hur saker och ting förhåller sig. Och journalisterna avhåller sig taktfullt från att ställa besvärliga frågor – delvis för att de har sin egen ko i diket. Det skulle nog kunna utlösa ett ganska okontrollerbart händelseförlopp. Bättre då att tiga och hoppas att ingen begriper något. Hoppet står till att folket sväljer att skräpbankerna ska samla i ladorna till något abstrakt hot från yttre rymden så att man inte ska behöva beskriva den latenta katastrofen. J


Invandrarna blir vår räddning?

En tid kan man naturligtvis mörka det här. Svensken i gemen är ju ett lättlurat mähä. Men, vi har ju en miljon invandrare i det här landet. De flesta av dem är ganska företagsamma. Annars skulle de inte ha tagit sig hit. De kommer ofta från länder som gör att de aldrig, i motsats till svensken, har trott att staten är god. Absoluta lejonparten av dessa har aldrig trott annat än att saten är en banditorganisation som det gäller att skydda sig emot. Delvis förklarar det att svenskarna, när ingen hör, tycker illa om invandrarna. Dessa skyddar sig nämligen mot staten och det gör inte svenskarna. Till skillnad från många andra som hörs i debatten tror jag mot denna bakgrund inte att invandringen över lag är någon förbannelse som drabbat det här landet. Jag tror att det kommer att visa sig att invandringen åtminstone delvis är en välsignelse därför att de mer företagsamma invandrarna inte kommer att tolerera att bli utsugna på det här sättet av nomenklaturan. Och det kommer även utsugna och förslavade svenskar att kunna dra nytta av.


Osund allians

De näst största skurkarna i det här skådespelet är politiker och finansaktörer som öppnat slussarna mellan skattekassan och skräpbankerna upprepade gånger istället för att bevara ett friskt bankväsende med krav på sig att vara samhällsnyttiga och affärsmässiga istället för statsunderstödda skurkorganisationer.


Pompejis sista dagar

De största skurkarna är våra ytterst skenheliga och pissviktiga journalister och redaktörer vilka möjliggjort allt detta genom att tiga och utnyttja systemet istället för att granska, rapportera och kritisera systemet.

Tillsammans har de skott sig som om de levt under Pompejis sista dagar, medvetna om att systemet är på väg att gå under. Så kanske det också är, men det ger inte dem rätt att sko sig på detta sätt.

Jag skulle inte vilja vara journalist när svenskarna, invandrade såväl som etniska, i kölvattnet på den förestående europeiska kraschen, inser hur man blivit utnyttjade av människor som låtsats vilja oss väl. Hur journalistiken agerat ute i Europa och vad den har att se fram emot, kan inte jag svara på. Man jag skulle inte bli förvånad om det snart är skottpengar på journalister i Sverige.

Gulag-Kolmården lördag den 2 juni 2012
Mikael Styrman
.

Spanien Europas räddare

.

Så fick vi veta det. Nu har Spaniens politiska ledning klivit fram i ljuset, igår söndagen den 10 juni, och berättat att det är de som har räddat Europa och världen från den finansiella krisen. Det skuldtyngda råttboet Spanien med sin massarbetslöshet har räddat oss alla. Fantastiskt! Vilken bedrift! Och så genialt enkelt. Det var bara att be euroländerna trycka mer pengar. Tusen miljarder den här gången.

Nu när Spanien har utvecklat en metod som kan rädda oss alla kan vi alla bli rika. Om bara alla trycker tillräckligt med pengar blir vi alla rika.

Men en sak funderar jag lite på. Hur kommer det sig att man inte har kommit på, att om alla hjälptes åt att trycka pengar, i alla Europas länder, så skulle man hinna trycka ännu mer pengar och så skulle alla bli ännu rikare? Fast det är klart. Då kommer vi att sätta in pengarna på maffians banker och så kommer de att förstöra de pengarna också…

- Är det här verkligen det bästa som Europas politiker- och tjänstemannaelit är kapabla till?

I så fall är vi alla mycket illa ute.

Gulag-Kolmården måndag den 11 juni 2012

Mikael Styrman

.

En trillion euro

.
Ulf Nilsson skriver i Expressen, tisdagen den 29 maj 2012, att Europeiska Centralbanken (ECB) sedan december har lånat ut en trillion euro, eller en miljon miljoner, till banker i euroområdet. Pengarna används till att betala räntor och lån som man annars inte kunnat betala.

Det lustiga – om man nu får uttrycka sig så i sammanhanget – är att ECB aldrig hade några pengar att låna ut. Och att man inte kommer att få tillbaka de man lånat ut heller. Vad värre är – de krutuppfinnande girigburkarna på bankerna som satt sprätt på den här trillionen euro kommer att fortsätta att strö pengar omkring sig. Det är inbyggt i systemet eftersom politikerna, djup insyltade i bankmaffian, bestämt sig för att bankerna ska hållas under armarna. Det kommer att garantera oss fortsatta problem och de kommer att fortsätta tills marknadskrafterna, det vill säga kundernas förtroende, får styra bankernas agerande utan inblanco checkar från nationalstaterna.
Men det kommer inte att ske förrän bankerna har kört hela ekonomin åt helvete och tagit nationalstaterna med sig.

En möjlig tröst, eller en skräckvision, beroende på hur man ser på saken, är att det inte är några riktiga pengar. Det är bara Kalle Anka-pengar. Värdelösa papper från utsugna och konkursmässiga nationer som inte kan garantera några pengars värde och som är helt fixerade vid tanken på att trycka ännu mer pengar – nu för att sätta fart på tillväxten. Det var för att sätta fart på tillväxten som vi hamnade där vi är nu. Det verkar som om vi bevittnar någon sorts fullskalig tillämpning av det gamla talesättet ont ska med ont fördrivas.

Gulag-Kolmården torsdag den 31 maj 2012
Mikael Styrman
.

Kina gasar på mot avgrunden

.
Kina har minst 1 miljard invånare. 1,3 miljard påstås vara en aktuell siffra. För inte särskilt länge sedan levde nästan alla under mycket enkla förhållanden. Under något decennium har nu Kina snart gjort den resa som tog 200 år i Europa. Under sin märkliga styrelseform, marknadskommunism, har man samlat på sig en enorm statskassa bestående av främst dollar som är, eller kan bli, värdelösa vilken minut som helst – ingen vet när bubblan slutgiltigt spricker i USA.

Det är en sak att alltid ha varit fattig och ha delat bostad med familjens kreatur. Det är en helt annan sak att ha provat på ett bättre liv för att sedan gå tillbaka till att dela bostad med kreaturen. Knappast något som skulle utlösa en jubelstorm bland kineserna om de drabbas av det.

Under skräpbankskrisen 2009 kunde vi se ett antal nyhetsinslag från företagsnedläggningar och konkurser i Kina. En stressad representant från kommunen kom då med skräck i blicken och en väska med pengar. Han delade ut pengar, tämligen slumpmässigt bland de fabriksanställda – utan krav på kvitton. Det fanns en mycket påtaglig oro för kravaller, för att tappa greppet om ordningen. Just denna tydligt demonstrerade oro sa mer än 1000 ord. Den har inte försvunnit. Censuren är stenhård vilket den inte behöver vara om man inte har något att frukta. Fortfarande töms Himmelska Fridens Torg med betydande insatser av uniformerad personal för att undvika kotterier och intriger. Samtidigt är välståndet i Kina mycket ojämnt fördelat vilket blir extra märkbart i dåliga tider.

Som en följd av stora infrastrukturinvesteringar för att tygla skräpbankskrisen saknas det inte precis helt eller delvis tomma hus i Kina. Och nu ska man lösa problemet genom att bygga ännu mer tomma hus. Man måste nog vara ganska optimistiskt lagd och känna ett väldigt stort förtroende för Europas, USA:s och Kinas politiker för att tro att det här ska gå bra.

Kina är stort som en världsdel med många olika befolkningsgrupper. När Kina börjar krackelera är nog det som hände i Jugoslavien inte ens förnamnet.

Gulag-Kolmården torsdagen den 31 maj 2012
Mikael Styrman
.

Statsförvaltning eller gödselspridare?

.
Jag kan tänka mig att många som sett mindre av den offentliga sektorns galenskaper än jag måste ha baxnat när de såg Uppdrag Granskning i onsdags. Hade de ens i sin vildaste fantasi kunnat tro att de skulle få se en tjänsteman från Skolverket demonstrera en sådan ansvarslöshet och okunnighet genom att säga vad han sade i programmet? Först att de inte kontrollerar ansökningarna innan de betalar ut miljoner, sedan att de inte har rätt att kräva pengarna tillbaka om det visar sig att ansökningarna vilade på felaktig eller falsk grund.

Ville han lojalt med nomenklaturan bara stänga dörren till återkrav från internatskolorna?

Det går bra att låsa in medborgare i politiskt fängelse om de lämnar in korrekta deklarationer för sent och plundra dem på deras tillgångar, men det går inte att handskas med medborgarnas pengar på ett ansvarsfullt sätt.

Gulag-Kolmården torsdag den 31 maj 2012
Mikael Styrman
.