När jag sökte DN i dagrummet idag föll ögonen på Norrköpings Tidningar av måndagen den 28 maj 2012. På första sidan står, illustrerat med bild, ”Norrköpingspolis bekämpar korruption”. Det låter ju bra.
En rubrik ur artikeln:
”Alla beslut måste gå via högre uppsatta chefer och få vågar ta egna initiativ. Mycket är fortfarande präglat av det gamla sovjetsystemet.”
Vad är det som avses? Ukraina? Eller Sverige? Inte så lätt att veta.
Varför, frågar man sig genast, behöver svensk polis hjälpa Ukraina med korruption? Den Ukrainska polisen är ju redan omvittnade mästare på den svenska paradgrenen korruption.
Jag ska redan nu påtala att jag inte är bekant med den i tidningen omskrivna Norrköpingspolisen som därför kan vara såväl korrumperad som okorrumperad. Bägge sorterna finns som bekant i den svenska poliskåren, även om den senare sortens handlingsutrymme är begränsat. Jag kommenterar istället denna företeelse ur en mer allmän synvinkel.
Är avsikten att få hjälp att dölja korruptionen?
Varför har Ukraina vänt sig till Sverige för att få hjälp med korruptionen inom polisen? Vill man bli kvitt korruptionen bör man ju istället rimligen vända sig till ett land som varit framgångsrikt i bekämpning av korruptionen. Är man istället intresserad av att bibehålla men kamouflera korruptionen, blir samarbetet genast begripligare. Vilka andra länder med höggradigt korrumperad förvaltning har lyckats infiltrera Amnesty International, Transparency International och Institutet mot mutor och lyckats få dem att, istället för att bekämpa korruption, hjälpa regimen och maffian att kamouflera den?
Parallella, hemliga politiska kårer
Andra svenska paradgrenar som exempelvis politiskt, snarare än rättsligt, polisarbete behärskar man redan i Ukraina. Oklart dock hur ukrainska polisen klarar av att utforma diskret samarbete mellan parallella politiska kårer för övervakning, buggning och åsiktsregistrering. Här kan kanske Sverige bidra med något. Vi har ju traditioner som förpliktigar genom den politiska maffians långvariga, och alltjämt pågående IB-verksamhet samt inlåsningen av Peter Bratt och Jan Guillou för spioneri, när de röjde den olagliga verksamheten :-)
Förföljelse av dissidenter med hjälp av korrumperad press
Att Ukrainarna redan behärskar den svenska paradgrenen ”inköp av besvärliga konkurrenter i fängelse samt ekonomisk plundring av dem” samt ”politiska trakasserier mot dissidenter” är väl Julia Tymosjenko det levande beviset för.
Det framgår inte av, den i hög grad genom presstöd finansierade, Norrköpings Tidningar huruvida samarbetet även spänner över rättsväsendets övriga grenar såsom åklageri och domstolsväsende.
Åklageriets specialkunskaper
Om så är fallet frågar man sig genast om den svenska, numera pensionerade, stjärnåklagaren Krister van der Kwast är med i Ukraina. På detta område har Sverige mycket att lära ut. Malmöåklagarna och -polisen kan exempelvis lära ut hur man plundrar misstänkta på beslagtaget gods till fyndpris, på sådant sätt att ingen annan kan köpa. Riksåklagarämbetet och nämnda stjärnåklagaren kan lära ut hur man gör pajaskonster av utredningar om mutor i samband med försäljning av krigsmaterial, döljer mord på krigsmaterielinspektörer och journalister samt skyddar samhällstoppar som har till hobby att styckmörda prostituerade genom att istället förfölja oskyldiga med en korrumperad journalistkårs hjälp.
Politiska mord
Man kan även, tillsammans med justitiedepartementet och kanslihuset lära ut hur man gör pajaskonster av utredningar kring politiska mord. Det senare kan ju vara bra att kunna ifall man umgås med planer på att ge Julia Tymosjenko permission för att gå på bio.
Maffiakontrollerade politiska skendomstolar
Och Domstolsverket, särskilt den politiska grenen, förvaltningsdomstolarna, kan tillsammans med skatteverket, lära ukrainarna hur man kan plundra dissidenter genom att underkänna deras deklarationer och stjäla miljoner genom att kalla stölden skattetillägg om de sålt en tillgång från en rörelse före skatt till en annan rörelse före skatt. Andra starka paradgrenar är ju som bekant stöld av besvärande välskötta elverk som utsätter maffian för irriterande konkurrens. De vanliga domstolarna och Justitiekanslerämbetet och Högsta Domstolen kan lära ukrainarna hur man kan döma helt, och uppenbart, oskyldiga för mord i åtta fall och vid granskning komma fram till att det har skett med ”övertygande bevisning”. Såväl åklagare som domstolar kan lära Ukraina hur man snyggt, med hjälp av en servil press, kan hjälpa samhällstoppar som klipper och klistrar kvitton och sedan trippelfakturerar, som åker över halva klotet eller som bara är kåta på att osjälviskt delta i samhällsbygget.
Varför Sverige?
Det framgår inte varför begäran om hjälp har gått till just Sverige. Ville inte Putins pojkar hjälpa till? Var polisen i Neapel upptagen? Eller var de obekväma med att hyckla? Det behöver man i så fall inte bekymra sig för vad gäller det svenska rättsväsendet. Nog finns det mycket som Sverige kan hjälpa Ukraina med, men om Ukraina menar allvar med att bekämpa korruptionen i landet då måste man vända sig till ett land som inte är ett med, och styrs av, maffian. Om Ukrainas avsikt istället är att värna om korruptionen med alla inblandades privilegier, men att försöka dölja den och låtsas bekämpa den, då har man vänt sig till rätt ställe när man inlett samarbete med Sverige. Att det har blivit just Sverige förklaras säkert till stor del av den svenska administrationens och det svenska näringslivets långvariga samarbete med östeuropeiska länder, under tiden då dessa levde bakom järnridån. Något som övervintrade brottslingar ännu gör sitt bästa att dölja, exempelvis genom den fortsatta censuren av SÄPO:s Stasiarkiv.
Skärp Er, clowner!
– Ta Er nu hem från Ukraina Era kriminella pajaser. Ni fortsätter ju bara att skämma ut Er själva och Sverige. Det är inte Era charader som saknas – vare sig i Ukraina eller i Sverige. Det är ett hederligt rättsväsende fritt från maffians kontroll och det kan inte Ni tillhandahålla. I bästa fall kan Era efterträdare göra det, beroende på under vilka former de kommer att utnämnas.
Gulag-Kolmården måndag den 28 maj 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar