onsdag 27 juni 2012

Mangateckningarna och Amöban

.
Vårt rättsväsende och den politiska makten, livligt påhejade av media, har de senaste veckorna, eller är det månaderna, sysselsatt sig med de numera riksbekanta Mangatecknarna. Eller rättare sagt frågan om teckningarna kan vara barnpornografi.

Människor som kommit att få lite makt använder den numera allt oftare till att bestämma, inte bara vad andra människor får tycka om, utan även vad de får läsa, titta på, rita och tänka. Hur kunde det bli så fel?

Det är klart att i vår herres hage ryms alla sorters människor – även riktiga galenpannor. Åt det är det inget att göra. Det är tvärtom en del av tjusningen med naturen. Men hur kunde det bli så, att sådana galenpannor kunde få framskjutna positioner och inflytande i samhället?

Hur kunde vårt rättssystem, som förmodas bestå av kloka och välutbildade människor, förvandlas till en självuppehållande amöba? En amöba som snart inte gör någon annan nytta än suger ut oss andra för att hålla sig själv vid liv? Som nu med Manga-teckningarna till exempel.

Utnyttjande av barn för pornografiskt syfte är naturligtvis lätt för alla att tycka genuint illa om. Åtminstone för alla som inte har det där lilla programmeringsfelet i hjärnan som gör att de istället lider av en svårkontrollerad lust att hänge sig åt barnpornografi. Det är inte heller svårt att förstå, nu när mediedrevet rasat mot barnpornografin, att en och annan som är sysselsatt med, och engagerade av, frågorna låter sig ryckas med, tappar verklighetskontakten och skenar iväg. Människornas historia rymmer otaliga exempel på hur i och för sig kanske välvilliga och insiktsfulla påpekanden fått idiotmobben att skena iväg och ställa till katastrofer.

Om exempelvis någon sådan felprogrammerad barnpornografijägare kommer på den absurda idén att teckningar, fiktiva bilder om än med aldrig så pornografiskt innehåll, kan innebära att någon fysisk person blir utsatt för barnpornografibrott – hur kommer det sig att det inte finns förnuftigt folk i rättsmaskineriet som har förstånd att slänga hela ärendet i papperskorgen?

Varför talar ingen om för den skenande idioten att om du håller på så här kommer du att få sparken, för då kan vi inte ha dig på det här jobbet?

Och när det väl blir ett rättsärende som sysselsätter landets Högsta Domstol och de så småningom har våndats färdigt – varför avger de inte helt sonika en dom som innebär att sådana ärenden framgent med gott samvete kan kastas i papperskorgen? Istället avger HD en dom som inte ger något klarläggande. En dom som bara talar om att just de här teckningarna var inte barnpornografi. En dom som håller människorna i osäkerhet om vilken godtycklig rättstillämpning som verkligen gäller. Då har, menar jag, vårt rättsväsende förvandlats till en självuppehållande amöba som inte gör någon annan nytta än att suga ut oss.

Varför har ingen i rättsväsendet vare sig omdöme eller civilkurage längre? För jag utgår ifrån att det inte alltid kan ha varit så illa. Är det ärendena som utspelar sig i bakgrunden där vårt rättsväsende deltagit i grov brottslighet som spökar? Jag tänker förstås på styckmordet på Catrine da Costa, justitiemorden mot rättsläkaren och obducenten, samhällstoppars knullande av minderåriga flickor omhändertagna för samhällsvård för att skydda flickorna, justitiemorden mot alla människor som drabbats av de konstruerade domarna mot Thomas Quick för att skydda verkliga mördare.

Det är en sak att vilja förhindra att verkliga barn blir utnyttjade och far illa på grund av barnpornografiska aktiviteter. Men tecknade barn? Det är något helt annat, att vilja ta sig in i människors privata sfär, in i deras hem och kontor, in i deras privata anteckningar och deras datorer och våldföra sig på och kränka dem genom att inkräkta på deras rätt att i en demokrati tycka och tänka vad de vill, utan att någon nazist har rätt att lägga sig i det. Sådana integritetskränkande åtgärder förknippar vi med förtryck, med namn som Josef Stalin, Adolf Hitler och Joe McCarty.

Varför saknar vårt rättssystem så totalt förmåga att stå emot nazistiska och totalitära initiativ?

Varför är rättssystemet så lyhört gentemot översittartyper som vill kränka andra människors integritet?

Är det Lundsbergsgenerna som är så starka att de gör hela vårt rättsväsende dysfynktionellt?

Hur har vårt rättssystem kunnat förfalla så djupt?

Hur kunde hela vårt samhällsbygge spåra ur så fullständigt?

Och vad ska vi göra åt det för att sätta stopp för galenpannorna?

Gulag-Kolmården måndag den 18 juni 2012
Mikael Styrman
.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Micke!
Saknar dina kommentarer.