Svar till Stoppa smot och heja HV:s kommentar till
bloggen ”Dags att befria oss från bankmyterna”.
Hej.
Det är bra. Man kan inte tycka lika om allt. Då blir man
bara del av någon sorts klubb för inbördes beundran. Men om man kan bryta
åsikter så kanske alla inblandade kan värka fram något modifierade ståndpunkter
eller känna att deras åsikter redan är väl förankrade i verkligheten.
Jag vet inte om jag fick hela Din kommentar. Den kan ha
blivit något avkortad i utskriften. Jag ser ju inte datorn men jag ser att
utskriften kan ha blivit avkortad. Men jag svarar på det jag kunnat läsa.
Några konkreta exempel kan jag inte ge så länge jag sitter i
politiskt fängelse. Det är helt omöjligt för mig att söka fakta. Därför måste
jag begränsa mig till att svara i principiella ordalag.
Om vi tar bankstödet så måste vi skilja på vad som är
synligt eller skönjbart för oss vanliga dödliga och vad som är dolt och
undanhållet för oss, ofta för att det inte tål dagens ljus.
Det som gärna visas upp är att när någons säkerhet
tillfälligt understiger lånets värde plundras denna av banken med stöd av en
omoralisk lagstiftning. Av någon anledning, som jag har svårt att begripa,
skäms varken bankirer eller politiker över detta fast de har all anledning att
skämmas ögonen ur sig. En otidsenlig kreditlagstiftning som hör hemma bland
rövarbankirerna i 1700-talets Paris, som vi såg i TV-serien ”Kurtisanernas
liv”, med Holger Löwenadler i en av rollerna. Vår lagstiftning hör inte hemma
hos en modern stat som vår, som försöker framstå som en demokrati och en
rättsstat, men just nu lyckas väldigt dåligt med det.
Men sedan, när bankerna väl plundrat låntagaren på hans
tillgångar, och om de tillfälligtvis inte förslår, och banken därför i
praktiken, men inte formellt, går i konkurs, då håller staten banken under
armarna.
Om bankstödet, som Du säger, inte har kostat så mycket
pengar synligt och eventuellt gått med vinst, beror ju det på att tillgångarna
bara tillfälligtvis varit ned i värde. Så länge att banken hunnit plundra
låntagaren.
Men varför ska då banken hållas under armarna men inte
låntagaren? Det finns ingen anledning alls menar jag. Banken skapar ingenting –
inte staten heller. Det gör entreprenörer. Om de inte blir plundrade en gång
för mycket av maffians banker vill säga.
Det går alldeles utmärkt att ha en annan riskfördelning som
inte resulterar i ett ensidigt privilegium för maffians banker att låna ut
andras pengar till folk med syftet att plundra dem så snart tillfälle ges. I
andra länder finns andra system. Exempelvis i USA.
Om vi ändrar kreditlagstiftningen så att bankerna upphör att
vara gangstrars rövarorganisationer och istället blir samhällsnyttiga
finansieringsinstitut genom en klokare och rättvisare fördelning av risken vid
ett värdefall för panten, så leder inte det till att kapitalägarna slutar låna
ut pengar.
Tillfälligt skulle de säkert ligga stilla ett tag. Sedan
skulle de upptäcka att det är en ganska meningslös affär att bara ha pengar
liggande overksamma på kistbotten. Trots allt skulle det ändå vara en bra affär
att låna in pengar mot ränta och låna ut dem mot högre ränta. Även om inte
lånet fick användas som ett redskap för att godtyckligt stjäla låntagarens
egendom.
Så fungerar det nämligen på andra marknader med andra system
än vårt.
Din farhåga om att borgenslån kommer tillbaka är något
överdriven tror jag. Om banken ställer för höga krav på låntagarna så upphör
bankens verksamhet. Det går ju inte att driva bank och tjäna pengar på att inte
låna ut pengar. Därför är detta självreglerande menar jag.
En annan sak som behöver ändras på är att tjuvaktiga
bankirer, i tätt samarbete med tjuvaktiga politiker och dito höga tjänstemän,
genomfört en ordning som innebär att bankerna roffar åt sig spararnas pengar,
utan att betala mer än obetydlig ränta på dem. Det bör man naturligtvis också
göra något åt. Varför ska det vara bankens privilegium att tillägna sig
insättarens pengar och tjäna pengar på dem? Naturligtvis ska insättaren ha
betalt för sina pengar.
Det skulle förmodligen fixa sig själv om det fanns fler
banker. Som det var innan monopoliseringen, med stöd från politiken, hade gått
för långt. Men det är bara att genomföra en kampanj där staten hjälper
svenskarna att starta nya lokala banker. Men för att det ska kunna genomföras
måste först ett antal av bankernas kriminella mutkolvar i politik och byråkrati
bytas ut. Idag är de bankmaffians handgångna män och kommer att sabotera alla
försök att få till ett fungerande och samhällsnyttigt bankväsende. De kan komma
hit till Kolmården och sitta här istället för oss och vi kan återgå i arbete
istället. Det blir en välkommen förstärkning på bägge håll.
Sen finns det ett omfattande bankstöd som är osynligt mellan
bankerna och staten. Och mellan staten och olika företag som kontrolleras av
bankerna eller dem närstående organisationer. Det är en stor uppgift att reda
ut den härvan. Genom åren har vi fått många exempel på hur det leder till att
marknaden sätts ur spel och konkurrensen snedvrids.
När miljardaffärer görs, med exempelvis krigsmateriel, bara
för att ta ett exempel, betalas alltid mycket stora mutor ut till politiker och
höga tjänstemän, i både köpande och säljande land. Ofta är då flera olika
industrikoncerner inblandade samtidigt och staten är med och hjälper till. Då
är det inte så lätt att veta hur mycket som är bankstöd och hur mycket som är
annat företagsstöd, som även det sätter marknaden ur spel.
Krigsmaterial är ett bra exempel eftersom det i dessa
sammanhang är så tydligt att vi undanhålls sanningen och helheten. Så där är
det när större finansintressen och staten gör affärer också men det är inte
lika uppenbart för oss hur väntjänsterna och gentjänsterna går.
Vi har genom åren sett mycket konstigheter besläktade med
dessa frågor. Carl-Gustaf von Rosen använde Malmötillverkade civila
skolflygplan i Biafra efter att ha utrustat dem med vapen. Då klassade
Wallenbergs kumpaner inom sosseriet de civila skolflygplanen som krigsmateriel.
Som om man skulle ha klassat Volvo som krigsmaterial för att vem som helst kan
montera en kulspruta på en Volvo…
Följden blev naturligtvis att Malmö Flygindustrier gick i
konkurs. Deras produkter blev ju i praktiken förbjudna att sälja. Om jag inte
missminner mig tog Wallenbergägda SAAB över och lade ned konkurrenten. Men så
småningom drabbades de kanske av Guds straff. SAAB och Scania slogs samman.
Endast högre makter vet vad bankens krutuppfinnare trodde sig uppnå med den
affären. Kanske ville man bara ändra på någonting för att lura folk att man
visste något som de inte visste? Kanske trodde man att det framgångsrika Scania
skulle lyfta det mindre framgångsrika SAAB. Det kunde i alla fall lika gärna ha
slutat med att det underpresterande SAAB hade dragit ned Scania istället. Nu
blev det inte så. SAAB fortsatte att underprestera och Scania fortsatte att
göra bra ifrån sig. Inte så konstigt kanske eftersom de inte hade så många
naturliga beröringspunkter och därför aldrig borde ha slagits ihop. Men det var
nog mest ett exempel på att vår rådande ordning, som gör att våra bankirer får
plundra våra industrialister och entreprenörer, inte är bra. Bankirer är sällan
bra företagare. Och politiker är ju den monumentala katastrofen som företagare.
Jag brukar säga att banken är som elden – en bra dräng, men en dålig husbonde.
Och det kan man se om man tittar på vad exempelvis Wallenbergföretagen
presterat. Nu senast att gå ur landet är Scania som blivit tyskt.
I Malmö blev det en fortsättning. Som tack för hjälpen till
Wallenbergs bank och som tack för många stödbeställningar till försvaret, av
grejor som de inte behövde, och som levererades i utföranden som gjorde dem i
det närmaste oanvändbara, och osäljbara, byggde SAAB en bilfabrik i Malmö när
sosseriet behövde det. SAAB som inte lyckades sälja produktionen i Trollhättan
byggde en till fabrik i Malmö. J
Fast kanske var det inte Guds straff i alla fall? Man
lyckades ju senare ”övertala” ett antal korrumperade chefer på GM så att de
gjorde GM:s kanske sämsta affär någonsin när de köpte SAAB. Ett av världens
olönsammaste bilföretag köptes ill villkor som antydde att det var ett av
världens lönsammaste. J
Det kan ju vem som helst räkna ut vilka drivkrafter som låg bakom. Men så blev
ju också General Motors så småningom ”Government Motors”. Då fick man en ägare
under vilken man är garanterad att inga affärer över huvud taget ifrågasätt,
hur dumma de än är. Och även garanterad absolut mörkläggning.
Nej, bankirer ska inte leka företagare och industrialister. Och
de ska inte heller ha rätt att plundra entreprenörer, företagare och
industrialister. Oavsett hur mycket de mutar kriminella politiker och dito höga
statstjänstemän. Bankirer ska arbeta med finansiering av näringsliv och
bostadsbyggande – och hantera kontanter – istället för att ha som målsättning
att plundra låntagarna och deras ägare. Antingen det, eller vara beredda på att
så småningom få gå hem med huvudet under armen, efter hand som fel personer
genomskådar deras verksamhets affärsidé. En korrumperad statsapparat är ju inte
folkets enda sätt att reglera bankverksamhetens och politikens hederlighet.
Gulag-Kolmården måndag den 11 juni 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar