torsdag 14 juni 2012

Bankstödet – en överskådlig härva av kriminalitet

.
Svar till Stoppa smot och heja HV:s kommentar till bloggen ”Dags att befria oss från bankmyterna”.

Hej.

Det är bra. Man kan inte tycka lika om allt. Då blir man bara del av någon sorts klubb för inbördes beundran. Men om man kan bryta åsikter så kanske alla inblandade kan värka fram något modifierade ståndpunkter eller känna att deras åsikter redan är väl förankrade i verkligheten.

Jag vet inte om jag fick hela Din kommentar. Den kan ha blivit något avkortad i utskriften. Jag ser ju inte datorn men jag ser att utskriften kan ha blivit avkortad. Men jag svarar på det jag kunnat läsa.

Några konkreta exempel kan jag inte ge så länge jag sitter i politiskt fängelse. Det är helt omöjligt för mig att söka fakta. Därför måste jag begränsa mig till att svara i principiella ordalag.

Om vi tar bankstödet så måste vi skilja på vad som är synligt eller skönjbart för oss vanliga dödliga och vad som är dolt och undanhållet för oss, ofta för att det inte tål dagens ljus.

Det som gärna visas upp är att när någons säkerhet tillfälligt understiger lånets värde plundras denna av banken med stöd av en omoralisk lagstiftning. Av någon anledning, som jag har svårt att begripa, skäms varken bankirer eller politiker över detta fast de har all anledning att skämmas ögonen ur sig. En otidsenlig kreditlagstiftning som hör hemma bland rövarbankirerna i 1700-talets Paris, som vi såg i TV-serien ”Kurtisanernas liv”, med Holger Löwenadler i en av rollerna. Vår lagstiftning hör inte hemma hos en modern stat som vår, som försöker framstå som en demokrati och en rättsstat, men just nu lyckas väldigt dåligt med det.

Men sedan, när bankerna väl plundrat låntagaren på hans tillgångar, och om de tillfälligtvis inte förslår, och banken därför i praktiken, men inte formellt, går i konkurs, då håller staten banken under armarna.

Om bankstödet, som Du säger, inte har kostat så mycket pengar synligt och eventuellt gått med vinst, beror ju det på att tillgångarna bara tillfälligtvis varit ned i värde. Så länge att banken hunnit plundra låntagaren.

Men varför ska då banken hållas under armarna men inte låntagaren? Det finns ingen anledning alls menar jag. Banken skapar ingenting – inte staten heller. Det gör entreprenörer. Om de inte blir plundrade en gång för mycket av maffians banker vill säga.

Det går alldeles utmärkt att ha en annan riskfördelning som inte resulterar i ett ensidigt privilegium för maffians banker att låna ut andras pengar till folk med syftet att plundra dem så snart tillfälle ges. I andra länder finns andra system. Exempelvis i USA.

Om vi ändrar kreditlagstiftningen så att bankerna upphör att vara gangstrars rövarorganisationer och istället blir samhällsnyttiga finansieringsinstitut genom en klokare och rättvisare fördelning av risken vid ett värdefall för panten, så leder inte det till att kapitalägarna slutar låna ut pengar.

Tillfälligt skulle de säkert ligga stilla ett tag. Sedan skulle de upptäcka att det är en ganska meningslös affär att bara ha pengar liggande overksamma på kistbotten. Trots allt skulle det ändå vara en bra affär att låna in pengar mot ränta och låna ut dem mot högre ränta. Även om inte lånet fick användas som ett redskap för att godtyckligt stjäla låntagarens egendom.

Så fungerar det nämligen på andra marknader med andra system än vårt.

Din farhåga om att borgenslån kommer tillbaka är något överdriven tror jag. Om banken ställer för höga krav på låntagarna så upphör bankens verksamhet. Det går ju inte att driva bank och tjäna pengar på att inte låna ut pengar. Därför är detta självreglerande menar jag.

En annan sak som behöver ändras på är att tjuvaktiga bankirer, i tätt samarbete med tjuvaktiga politiker och dito höga tjänstemän, genomfört en ordning som innebär att bankerna roffar åt sig spararnas pengar, utan att betala mer än obetydlig ränta på dem. Det bör man naturligtvis också göra något åt. Varför ska det vara bankens privilegium att tillägna sig insättarens pengar och tjäna pengar på dem? Naturligtvis ska insättaren ha betalt för sina pengar.

Det skulle förmodligen fixa sig själv om det fanns fler banker. Som det var innan monopoliseringen, med stöd från politiken, hade gått för långt. Men det är bara att genomföra en kampanj där staten hjälper svenskarna att starta nya lokala banker. Men för att det ska kunna genomföras måste först ett antal av bankernas kriminella mutkolvar i politik och byråkrati bytas ut. Idag är de bankmaffians handgångna män och kommer att sabotera alla försök att få till ett fungerande och samhällsnyttigt bankväsende. De kan komma hit till Kolmården och sitta här istället för oss och vi kan återgå i arbete istället. Det blir en välkommen förstärkning på bägge håll.

Sen finns det ett omfattande bankstöd som är osynligt mellan bankerna och staten. Och mellan staten och olika företag som kontrolleras av bankerna eller dem närstående organisationer. Det är en stor uppgift att reda ut den härvan. Genom åren har vi fått många exempel på hur det leder till att marknaden sätts ur spel och konkurrensen snedvrids.

När miljardaffärer görs, med exempelvis krigsmateriel, bara för att ta ett exempel, betalas alltid mycket stora mutor ut till politiker och höga tjänstemän, i både köpande och säljande land. Ofta är då flera olika industrikoncerner inblandade samtidigt och staten är med och hjälper till. Då är det inte så lätt att veta hur mycket som är bankstöd och hur mycket som är annat företagsstöd, som även det sätter marknaden ur spel.

Krigsmaterial är ett bra exempel eftersom det i dessa sammanhang är så tydligt att vi undanhålls sanningen och helheten. Så där är det när större finansintressen och staten gör affärer också men det är inte lika uppenbart för oss hur väntjänsterna och gentjänsterna går.

Vi har genom åren sett mycket konstigheter besläktade med dessa frågor. Carl-Gustaf von Rosen använde Malmötillverkade civila skolflygplan i Biafra efter att ha utrustat dem med vapen. Då klassade Wallenbergs kumpaner inom sosseriet de civila skolflygplanen som krigsmateriel. Som om man skulle ha klassat Volvo som krigsmaterial för att vem som helst kan montera en kulspruta på en Volvo…

Följden blev naturligtvis att Malmö Flygindustrier gick i konkurs. Deras produkter blev ju i praktiken förbjudna att sälja. Om jag inte missminner mig tog Wallenbergägda SAAB över och lade ned konkurrenten. Men så småningom drabbades de kanske av Guds straff. SAAB och Scania slogs samman. Endast högre makter vet vad bankens krutuppfinnare trodde sig uppnå med den affären. Kanske ville man bara ändra på någonting för att lura folk att man visste något som de inte visste? Kanske trodde man att det framgångsrika Scania skulle lyfta det mindre framgångsrika SAAB. Det kunde i alla fall lika gärna ha slutat med att det underpresterande SAAB hade dragit ned Scania istället. Nu blev det inte så. SAAB fortsatte att underprestera och Scania fortsatte att göra bra ifrån sig. Inte så konstigt kanske eftersom de inte hade så många naturliga beröringspunkter och därför aldrig borde ha slagits ihop. Men det var nog mest ett exempel på att vår rådande ordning, som gör att våra bankirer får plundra våra industrialister och entreprenörer, inte är bra. Bankirer är sällan bra företagare. Och politiker är ju den monumentala katastrofen som företagare. Jag brukar säga att banken är som elden – en bra dräng, men en dålig husbonde. Och det kan man se om man tittar på vad exempelvis Wallenbergföretagen presterat. Nu senast att gå ur landet är Scania som blivit tyskt.

I Malmö blev det en fortsättning. Som tack för hjälpen till Wallenbergs bank och som tack för många stödbeställningar till försvaret, av grejor som de inte behövde, och som levererades i utföranden som gjorde dem i det närmaste oanvändbara, och osäljbara, byggde SAAB en bilfabrik i Malmö när sosseriet behövde det. SAAB som inte lyckades sälja produktionen i Trollhättan byggde en till fabrik i Malmö. J

Fast kanske var det inte Guds straff i alla fall? Man lyckades ju senare ”övertala” ett antal korrumperade chefer på GM så att de gjorde GM:s kanske sämsta affär någonsin när de köpte SAAB. Ett av världens olönsammaste bilföretag köptes ill villkor som antydde att det var ett av världens lönsammaste. J Det kan ju vem som helst räkna ut vilka drivkrafter som låg bakom. Men så blev ju också General Motors så småningom ”Government Motors”. Då fick man en ägare under vilken man är garanterad att inga affärer över huvud taget ifrågasätt, hur dumma de än är. Och även garanterad absolut mörkläggning.

Nej, bankirer ska inte leka företagare och industrialister. Och de ska inte heller ha rätt att plundra entreprenörer, företagare och industrialister. Oavsett hur mycket de mutar kriminella politiker och dito höga statstjänstemän. Bankirer ska arbeta med finansiering av näringsliv och bostadsbyggande – och hantera kontanter – istället för att ha som målsättning att plundra låntagarna och deras ägare. Antingen det, eller vara beredda på att så småningom få gå hem med huvudet under armen, efter hand som fel personer genomskådar deras verksamhets affärsidé. En korrumperad statsapparat är ju inte folkets enda sätt att reglera bankverksamhetens och politikens hederlighet.

Gulag-Kolmården måndag den 11 juni 2012
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: