Inbilskt och utan självinsikt

.
Många länder och organisationer hålls ihop med hjälp av en yttre fiende, med vars hot man får folket att enas.

Det amerikanska militärindustriella komplexet och administrationen som styr det allt mer skuldsatta landet bedriver en ständig jakt efter tänkbara fiender för att hålla inrikesproblemen stången.

Nu senast har man, efter stolligheterna med drönarna, kommit på att cyberbomba Iranska kärnkraftverk. Därmed hoppas man åstadkomma ett monumentalt folkmord? Hur kommer vi i Europa att svara upp mot det? Kanske Norska Stortinget kan ge Fredspriset till Alfred Nobels minne till Hillary Clinton? Barack Obama har ju redan fått det – av outgrundliga skäl. Och han har inte ombetts lämna tillbaka det heller?

Men bortsett från det och sett helt ur strategisk synvinkel: Hur klyftigt är det av USA att cyberbomba Iranska kärnkraftverk? Iran, Pakistan med flera länder är ganska måttligt datoriserade. USA är i jämförelse med de flesta länder som de försöker göra till sina fiender extremt datoriserat. Hur klokt är det av USA att dra igång ett cyberkrig?

USA har länge uppvisat ett levnadssätt och fört en politik som gett landet en aura av självförstöring. Men nu verkar man onekligen ha lagt in en högre växel.

Jag ser en inre bild av en man som inifrån ett jättestort växthus försöker jävlas med sin granne genom att kasta sten mot ett dricksglas som denne lämnat på trädgårdsbordet.

Gulag-Kolmården onsdag den 6 juni 2012
Mikael Styrman
.