.
Det krisande Brasiliens president, Dilma Roussef, är i Sverige för att försöka rädda sin och den svenska maffians tidigare genomförda ”handshake” om JAS.
JAS-affären var redan tidigare kraftigt ifrågasatt. En extremt dyr affär som inte ger Brasilien någonting som Brasilien behöver. Men den ger den brasilianska nomenklaturan tillgång till Brasiliens fattigas pengar. Nu är affären i gungning sedan den brasilianska krisen gjort affären femtio procent dyrare, i ett redan krisdrabbat land.
Personligen är jag inte insatt i orsakerna till den brasilianska krisen, men mot bakgrund av att den spektakulära JAS-affären över huvud taget existerar, ligger det väl i farans riktning att problemen i Brasilien är snarlika de svenska problemen. Nämligen att staten och rättsväsendet misslyckats med att värna sin integritet och skydda skattebetalarnas pengar från maffians långa fingrar.
Det framförs nu i svenska toppstyrda media att det är viktigt för Sverige att affären räddas. Det är en nog en sanning med modifikation. Snarare är det viktigt för den svenska maffians personliga plånböcker.
Men varför är Roussef här egentligen? Är svaret som vanligt att syftet är att de svenska skattebetalarna ska plocka upp de svenska och brasilianska maffiornas nota, så att deras vinst inte försämras?
Sverige behöver ett nära och självuppoffrande samarbete med den brasilianska maffian, genom den svenska maffian, lika mycket som USA behövde ett nära samarbete med Sydvietnams Van Thieu eller med Shahen av Persien.
Det är möjligt att Sverige ska passa fingrarna. Om den brasilianska maffian har överdrivit sitt plundrande kan det vara mycket olyckligt för svenska intressen att bli sammanblandade med den grova ekonomiska brottsligheten. Stora Ensos undergrävande verksamhet i Brasilien är redan en belastning för Sverige i umgänget med Brasilien.
Om de svenska och brasilianska maffiorna kört ned armarna allt för djupt i den brasilianska syltburken så är inte lösningen att även låta dem köra ned armarna i den svenska syltburken. De får väl ta de konsekvenser man normalt får ta, när affärer går åt helvete. Man får väl visa samhällsansvar och blåsa av JAS-affären, mot bakgrund av att den i nuläget är för betungande för det brasilianska folket. Stefan Löfven gillar ju att ta ansvar…
Södertälje måndagen den 19 oktober 2015
Mikael Styrman
.
2 kommentarer:
Det är förvånande att Brasilien med sin mycket framstående flygindustri
ändå väljer att köpa JAS från Sverige och därmed göra sig helt beroende
av amerikansk teknik utan att få de fördelar det skulle innebära
att handla av jänkarna direkt. Eller varför inte köpa rysk och få
världsledande beprövad prestanda till rimligt pris? Att hålla systemet
i drift borde brassarna rimligen klara genom sin utvecklade industri
även om följdleveranser stryps av politiska orsaker, något som
det ändå är lika stor risk för oavsett vilken politisk maffia i världen man gjort sig beroende av.
Men i perspektivet att på ett smidigt vis kunna berika sig själva
har givetvis Sverige en konkurensfördel andra länder med denna
typ av flygindustri saknar, en genomkorrumperad affärskultur,
ingen som helst granskning vare sig från myndigheter eller media,
och ingen som helst opinion kring denna sorts frågor.
I det perspektivet blir givetvis Sverige den idealiska affärspartnern,
dock inte för att man vill ha ett fungerande stridsflygplan, men
väl för att man vill ha sin "provision" på affären.
Suck, om vi nu ändå ska hjälpa maffian blåsa det fattiga i Rios
favelor på ännu mer av deras pengar, kunde vi i så fall inte
sålt något de behöver eller som i vart fall fungerar?
Eller visst ja, svensk industri kan numera bara bygga skrot
och attrapper av olika slag.
/ fänrik Stål
Till ”Fänrik Stål”:
Det är naturligtvis precis som Du säger. Går inte att uttrycka bättre.
Våra politiker- och ämbetsmannatattares bedrifter har gjort att Sveriges namn flyger vanärat över jorden. Det är landet att samarbeta med för tjuvar och banditer, som vill plundra sina medmänniskor. Eller ”ta ansvar” som stollen Löfven kallar det.
Skicka en kommentar