Brexit-omröstningen inget misstag

.
Svenska media argumenterar oförblommerat för att det var ett misstag av Storbritanniens premiärminister David Cameron att utlösa en omröstning om EU. Misstaget består i att det tillätt folkmajoritetens vilja att bli synlig, att tränga igenom rökridåerna i media. Ingen hemlighet görs av att medias och den politiska maktelitens intentioner är att i förening köra över och undertrycka folkopinionen. Media spelar härvidlag i Storbritannien ungefär samma roll som i Sverige. De ska skapa en tro hos majoriteten på att den egentligen är i minoritet, för att den ska acceptera att bli toppriden av minoriteten och av ekonomiska särintressen. Britterna utmålas i eftersvallet till Brexit-omröstningen som motståndare till EU-tanken.

I själva verket är det EU-tanken som förvrängts eller i bästa fall bara totalt missförståtts av politikerna. Svenska media skriver fördömande och nedvärderande om britterna som vore de inte vänner till européer. Det är naturligtvis dumheter - manipulativ propaganda. Britterna är naturligtvis lika mycket europavänner som alla andra européer. Men de är inte tillräcklig lättlurade för att vara beredda att låta sig förslavas och mjölkas för att föda stora mängder människor som inte bidragit till det gemensamma nationalhushållet, men vilka nu väller in i Europa i hundratusental. De tycks inte heller roade av att betala för den politiska elitens Versilles-inspirerade lyxtillvaro i Bryssel och Strasbourg.

Arbetskraftens och människornas fria rörlighet inom EU har varit centrala för EU-samarbetet. Den tanken kan förmodligen nästan alla européer förhålla sig sympatiskt till. Men då har det handlat om ett område inom vilket människorna etiskt, kulturellt och ekonomiskt stått varandra nära.

Denna naturliga och sympatiska tanke har politiker förvrängt och misstolkat till att omfatta vem som helst, från vilka etniska, kulturella eller ekonomiska förhållanden som helst. Europeiska politiker har ställt upp på den amerikanska krigsindustrins sida och destabiliserat arabvärlden. De har satt människor i miljoner på flykt till Europa vilket orsakar stora kostnader och andra svårigheter i Europa. Samtidigt belönar politikerna sig själva i allt högre grad.

I Sverige, som numera nästan alltid framhålls som varnande exempel, är verkningarna tydliga. Den egna befolkningens välfärd skärs ned. Befolkningen förväntas acceptera att föda människor som knivmördar dem på IKEA, bränner bilar på nätterna, kastar granater mot polisbilar, gruppvåldtar deras barn, beskjuter varandra med maskingevär på öppen gata osv.

Det torde vara självklart för var och en att EU-tanken inte har varit att vem som helst, varifrån som helst, ska omfattas av den europeiska omsorgen. Åtminstone självklart för alla andra än vår politiska maktelit och deras underhuggare. Men eftersom makteliten driver den linjen kommer inte Storbritannien att förbli det enda land i Europa som går ur EU.

Om politikerna vill rädda EU gör de nog klokt i att återvända till den ursprungliga EU-tanken - den som inte omfattade hela världen. Om de inte vill göra det gör de nog klokt i att se över sin personliga trygghet. Det är inte troligt att de kommer att kunna ödelägga den europeiska befolkningens livsbetingelser utan att det kommer att återverka på dem själva. Förr eller senare kommer handlingskraftiga eller desperata européer att sätta den rådande utveckligen i samband med den förda politiken och i samband med vem som utformar politiken.

I Libanon har man länge kunnat se var framträdande politiker färdats - på bombkratern som blev kvar på vägen de färdades längs - blåljuskortege eller inte. Hur länge tar det innan även detta är en del av den europeiska verkligheten? Många andra seder har ju redan importerats med de ”utsatta”.

Brexit-omröstningen har gläntat till befolkningens inställning till den förda EU-politiken. Huruvida det var Camerons intention med omröstningen eller den i så måtto var ett misstag låter jag vara osagt. I en parlamentarisk demokrati låter sig dock inte en folkomröstning beskrivas som ett misstag. Om folket i Europa hade fått komma till tals lite oftare skulle det nog inte finnas No-Go-zoner i Sverige.

Falun söndagen den 3 juli 2016
Mikael Styrman
.