Aftonbladet skriver idag om att Wanja Lundby-Wedin agerade yxa under avrättningen av Håkan Juholt härom dagen. Uppgiften är varken uppseendeväckande eller ologisk - tvärtom. Wanja har hängt i en lös snara allt sedan hennes egna oegentligheter var på tapeten. Sedan dess har hon varit utfryst. Ingen vill tala med henne, skriva om henne, läsa om henne, förknippas med henne. Det som hållit henne kvar vid köttgrytorna har varit risken för att hon i fallet, om hon avsätts, drar med sig flera kumpaner. Och möjligheten att nyttiggöra sig av henne när helst det behövs ska inte underskattas, eftersom hennes svaga ställning gör att hon inte kan värja sig. Men få personer har gjort mer för att skada socialdemokratin och facket. Därför är det både ironiskt och logiskt att hon agerar arbetarrörelsens samvete vid avsättningen av Juholt - på grund av mycket blygsammare fiffel och slarv.
Juholt avsätts för diverse fiffel och för vårdslös faktakontroll. Fifflet är upprörande i sig men inte värre än, eller kanske inte ens i närheten av, vad andra ledande nationalsocialdemokrater ägnar sig åt. Beträffande faktakontrollen är den ju inte till heder men ändå ytterst obetydlig jämfört med de grova och ibland utstuderade lögner som tidigare nationalsocialdemokratiska ledare, exempelvis Palme, notoriskt ägnat sig åt. Och det är ju åtminstone inte offentligt påstått att Juholt skulle ha ägnat sig åt att skriva anonyma insändare under olika pseudonymer till stöd för sig själv och i manipulativt syfte, enligt Göran Perssons modell, anammad av bland annat psykopatadepten Sven-Erik Bucht.
Det fanns ju därför inte mycket substantiellt att avsätta honom för. Han var också kongressvald. Värdet av nära nog dagliga opinionsundersökningar är också synnerligen tveksam emedan de kombineras med en aktiv förtalskampanj. Socialdemokrater och svenskar synes ändå mycket kluvna i frågan om han skulle ha suttit kvar. Så vad föll han på?
Han föll naturligtvis på att psykopaterna i partiapparaten, som biter sig fast vid köttgrytorna för allt vad de är värda, inte längre kände förtroende för att han skulle fungera som röstmagnet, så att de själva skulle kunna hålla sig kvar vid förmånerna.
Därför är nationalsocialdemokraterna på jakt efter en ny ”leiter”. Inte nödvändigtvis en hederlig sådan. En hederlig führer skulle vara som en katt bland hermelinerna. Istället söker man en skickligare skurk, som ljuger bättre än Juholt och därför kan lura ett folk som VILL låta sig bedras. Lyckas det får vi dras med och försörja skräpet. Misslyckas det får vi så småningom förpassa skurkarna och psykopaterna till historiens soptipp med pissblöjorna och de nattlåsta och övergivna vårdavdelningarnas misär, vilka de själva skapat. Om de nu inte har skott sig så att de - till skillnad från sina väljare och avlönare - kan köpa privat åldringsvård. Men det har de väl, förstås.
Övertorneå den 22 januari 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar