En Internationell Politikerförbrytartribunal

.

Internationella Krigsförbrytartribunalen

Innan vi har sett slutet av den, sannolikt globala, under alla förhållanden kontinentala, finansiella kollaps som vi är på väg in i, kommer Europa att behöva en Internationell Politikerförbrytartribunal.

Anledningarna är flera. Bland annat plågas ett stort antal europeiska länder av en långt framskriden korruption, i kombination med annan grov brottslighet, inom sina respektive offentliga sektorer. Det är tydligt att Sverige inte hör till de bästa i klassen på det här området. Däremot var Sverige länge bäst på att dölja korruptionen och med stöd av Europas mest korrumperade press lägga locket på över den offentliga brottsligheten.

På grund av den utbredda nationella korruptionen saknar många länder förmåga att komma till rätta med den här typen av brottslighet. När korruptionen m.m. även omfattar åklagar- och domstolsväsenden blir rättsväsendet förlamat.

En Internationell Politikerförbrytartribunal skulle kunna förväntas ha bättre förutsättningar än de nationella rättsväsendena att hantera den här typen av brottslighet. På grund av svårigheter att bryta korrupta strukturer skulle det nog vara lämpligt att domare och åklagare för dessa mål rekryteras globalt, så som ibland skett i samband med krigsförbrytartribunaler.

Vissa yrkeskategorier skulle med fördel kunna dömas av en sådan domstol: politiker, högre tjänstemän, domare och åklagare torde vara självklara. Men på grund av deras betydelse för korruptionens, och besläktad brottslighets, utveckling och beskydd kan argumenteras för att även journalister och redaktörer vore lämpliga att dömas av den internationella domstolen. Även bankdirektörer och -ägare skulle kunna vara lämpliga kategorier, kanske även andra, om man kan hitta lämpliga begränsningskriterier så att inte vad strunt som helst skulle belasta tribunalen.

Bland ytterligare betydelsefulla omständigheter kan nämnas att nationella preskripitionsregler som trätt i kraft på grund av att den nationella korruptionen hindrat utredning och utmätning av straff naturligtvis kommer att kunna, och bör, sättas ur spel per automatik om ett korruptionsmål anhängiggörs den internationella domstolen.

Den Internationella Politikerförbrytartribunalen bör naturligtvis ha befogenhet att döma ut såväl böter som skadestånd och fängelse. I speciellt fräcka och/eller grova fall kanske även dödsstraff måste finnas i straffskalan. Självfallet måste befogenheter finnas att konfiskera genom den brottsliga verksamheten skapade förmögenheter.

Tribunalen kan ges karaktären av en appellationsdomstol till vilken klagan valfritt kan ske redan efter första nationella instans men det kan även argumenteras för, att mål ska kunna väckas direkt vid den internationella domstolen.

Av korruption drabbade europeiska medborgare bör vara garanterade att det allmänna täcker lejonparten av rättegångskostnaderna. Under vissa förhållanden även oavsett utgången i målet. Det skulle inte vara acceptabelt att rädsla för höga rättegångskostnader skulle hindra en av korruption svårt ekonomiskt drabbad europeisk medborgare från att väcka talan inför domstolen.

En domstol, som den ovan beskrivna, skulle kunna vara ett verksamt medel för att komma till rätta med den korruption som plågar oss alla, som har satt rättsväsendet ur spel till stora delar och som i rask takt bringar institution efter institution att sluta fungera.

Men till skillnad från det intryck man kanske får vid en första betraktelse, kan tribunalen vara ett nog så angeläget intresse för Europas politiker. Erfarenheterna från diktaturer, demokraturer och eljest korrumperade systems kollapser torde förskräcka ledande europeiska politiker mot bakgrund av den rådande ekonomiska utvecklingen. En Internationell Politikerförbrytartribunal skulle kunna vara ett sätt att lägga band på befolkningens ilska och hämndlystnad och på så sätt möjliggöra en mer civiliserad rättsskipning vilket avgjort skulle vara till fördel, inte minst för oskyldiga anhöriga som annars skulle riskera att fara illa.

Eventuell avsaknad av en sådan Internationell Politikerförbrytartribunal kommer sannolikt att resultera i att många får följa exempelvis Kadhaffi, Ceauscesco och Il Duce i spåren. Ett mer eller mindre okontrollerat ”giljotinerande” kan också bli fallet. Men giljotinering som sådan skulle nog av många vara att föredra jämfört med de bestialiska scener som man inte utan fog kan befara att kommer att utspelas i ett Europa under ekonomiskt sammanbrott, föranlett av politisk korruption och därmed relaterad ekonomisk brottslighet.

Europa behöver en Internationell Politikerförbrytartribunal. Till verket Europas politiker - medan tid är.

Övertorneå den 21 januari 2012
Mikael Styrman
.