söndag 8 januari 2012

Judas-Roope och Alf Capone

.
Den 12 december skrev jag under rubriken ”Syftet är sabotage” om förbrytarstatens tillslag mot Ekfors-bolagen. Jag lovade att återkomma om vilka metoder staten numera använder sig av i umgänget med privata företag och det gör jag nu.

Fram till tillslaget den 30 november 2011 skötte Ekfors Kraft AB driften av nätet utan inskränkningar. Vi har efter tvångsförvaltningens inledande tills vidare skött driften. Skälen till det är flera.

Dels har vi byggt upp och skött det här nätet i nästan 100 år. Dels är det uppenbart att staten, eller över huvud taget stora organisationer, har mycket svårt att sköta eldistributionsverksamhet. Särskilt om det inte är vindstilla och om solen inte skiner. Under senare år har detta förändrats påtagligt till det sämre. En av anledningarna är att verksamheterna dräneras på pengar av personer som är satta att sköta verksamheterna. En annan anledning är att metoden, som runt om i vårt samhälle får verksamhet efter verksamhet att kärva eller helt upphöra att fungera, numera även sökt sig in i eldistributionsbranschen. Jag menar naturligtvis metoden att utse folk som saknar branscherfarenhet och -kunskap till ledande befattningar.

En annan anledning är att den ”pågående” så kallade tvångsförvaltningen, som är den tredje som vi blir utsatt för (inget annat elverk har blivit tvångsförvaltat), inte är intresserad av att sköta nätdriften eller ta ansvar för den. Det finns ju inga brister i nätdriften. Hela expeditionen syftar istället till att komma över vårt kapitalflöde för att kunna få vår företagsgrupp i konkurs. Det är den svenska varianten av Ariseringen som svepte över Tyskland på 1930-talet som vi nu bevittnar.

Vi har fortsatt att sköta driften fram till tillslaget den 30 nov för att försöka förhindra att den organiserade brottsligheten skulle nå sina mål. Men efter den 30 nov kan vi inte längre göra det.

Jag har i en blogg den 22 dec ”Staten ./. Ekfors” raljerat lite med den panik som nu sprider sig bland statsbusarna. Jag syftade då bland annat på det jag strax ska beskriva. Sen har det budskapet ytterligare understrukits av Högsta Domstolens avvisande av min begäran om prövningstillstånd i frågan om mitt näringsförbud vilket kom i mellandagarna (!) och HD:s avvisande av överklagan av den politiska konkursdomen som kom härom dagen.


Judas-Roope
Det är svårt att frigöra sig från tanken, att det handlar om att skapa en legitimitetens rökridå framför justitiemordet som ska genomföras mot mig på onsdag. Den exekutiva auktionen av mina fastigheter. Då ska statsbusarna kröna verket - att konfiskera 15 månaders intäkter (ca 40 Mkr) och på det sättet skenbart lagligt trycka Ekfors Kraft i konkurs för skulder som knappt är en tiondel av företagets tillgångar - med att sälja mina fastigheter exekutivt. Var och en kan ju räkna ut, att det här inte tål dagens ljus. Kanske kan läsaren också ana hur många statliga skurkar som har smutsat sina händer i detta.

Om HD har låtit sig påverkas eller inte, det är ju inte klarlagt, menar jag. Så det är upp till var och en att bilda sig en uppfattning om den saken. Men nog har Hin Håle jagat HD:s ledamöter med den glödgade eldgaffeln i december 2011.

Själva tillslaget den 30 nov gick till så att 15-20 olika politruker samlades i Övertorneå. Det var kronofogdar, tvångsförvaltare, konkursförvaltare, låssmeder och jag vet inte vad. Men de är ju alltid många. Det är ett sätt att undgå ansvar ifall det går på tok.

Men det som upprört mig, är att man hade mutat två av mina medarbetare: en anställd linjemontörsaspirant, under utbildning, Robert Enbuske, och en inhyrd elektriker, Alf Simu.

Utan att någon av dem hade sagt upp sig, eller på något sätt kommunicerat med oss, dök de inte upp på jobbet på morgonen utan åkte istället runt i kommunens (?) fordon och låste upp alla lås till linjeanläggningar och kraftverk, med våra nycklar. Vi fick reda på det genom att en annan anställd såg dem och frågade vad de ägnade sig åt. - Lägg Dig inte i det, var svaret som vår bestörte medarbetare då fick. De medföljde även politrukerna och identifierade handlingar. Åtminstone i min värld är det fråga om grov trolöshet mot huvudman. Nära nog det värsta en anställd kan göra mot sin arbetsgivare.

Enligt uppgift från både Judas-Roope och Alf Capone, som är mera rättvisande namn på dem, har de bägge fått bra betalt. Staten har med andra ord genom tvångsförvaltningen tillförskansat sig våra intäkter och använder sig av dem till att muta våra anställda att göra sig skyldiga till grov trolöshet.

Det här passar, menar jag, in i ett mönster. Så tvingade ju också den tyska staten judarna att betala en miljard mark till staten för skadorna som Kristallnatten ställde till med och de judiska affärsägarna tvingades städa upp på gatorna efter förödelsen (Källa: Forum för levande historia).

Det var det här jag syftade på i min raljerande blog den 22 dec. Finns det någon rimlig anledning varför en stat som har torrt på fötterna behöver bete sig på det här sättet?  Varför så bråttom? Jag vill nog mena, att medan man tidigare lyckades hålla uppe en demokratisk och legal mask med hjälp av våra korrumperade massmedia, har man numera tappat alla koncept.

Det finns nog mycket skumraskaffärer att städa upp i kring vår stat när de känner sig tvingade att bete sig på det här sättet. Ändå tycker jag att det inte förklarar riktigt hela paniken. Eftersom man tillsammans med medbrottslingarna i pressen lyckas mörklägga det mesta borde det ju inte vara så bråttom. Om det inte är så, att bakom pressens mörkläggning döljer sig en verklighet, som vi undanhålls och som innebär att maktapparatens förtryck krackelerar? Att den för oss dolda verkligheten är att fler och fler inte finner sig i att förföljas av förbrytare som leker demokrati, stat och rättsväsende?

För att återvända till den lilla världen i Övertorneå:

Visst hade jag fått signaler om att Alf var ute och jobbade svart hos folk i bygden, i deras installationer, och för samma tid även fakturerade Ekfors. Och det hade tipsats om att de jobbade i lag, att Alf gjorde jobben inne hos kunden och Robert jobben på eldistributionsanläggningen, och både kunden och Ekfors fick betala. Kunden svart och Ekfors vitt. Men på grund av de turbulenta förhållanden som tvångsförvaltningen skapade gick frågan inte att hantera.

Enligt uppgift från Alf är han mycket nöjd med sin ersättning. Han ska enligt egen uppgift ha blivit garanterad full lön fram till pension vare sig han gör något eller ej.

Även Robert uppger enligt samstämmiga källor sig vara nöjd med ersättningen utan att närmare ha gått in på vad den innehåller. Men eftersom Robert nyligen har köpt hus ligger det väl nära till hands att antingen lånen amorteras ned eller att ersättningen används till att skapa en guldkant i tillvaron som inte skulle vara möjlig annars.

Alf Capone

Det enda man kan vara säker på, är att den politiska kamporganisation som officiellt kallas Skatteverket - i vanlig ordning - inte kommer att se något av den organiserade statsbrottslighetens mutor.

Jag sörjer inte Alf. Den som hunnit bli pensionär utan att lyckas bli hederlig finns det inte mycket hopp om.

Men jag sörjer att de här hänsynslösa brottslingarna i staten ”förbrukar” Robert som vi tyckte så mycket om och trodde så mycket på. Hur man sedan exploaterade honom, och kanske har förstört hans liv, kan man exempelvis läsa genom att klicka här och här.

Det är klart att det är lätt för mobben och brottslingar som uppträder med staten som täckmantel att lura en ung pojke som inte är van vid det här spelet. Men hur ser framtiden ut för honom efter detta? Ingen i den här mobben kommer att anställa Robert. Alla framtida potentiella arbetsgivare kommer att måsta fråga sig: om han kunde svika Ekfors, kommer han att svika oss också? Den som åker runt med arbetsgivarens nycklar och öppnar åt den som ska stjäla företaget och är ute och svartinstallerar - kan han anförtros ett bränslekort? Kommer han att stjäla på lagret om han anställs? Alla arbetsgivare har hemligheter - inte minst de statliga och politiska organisationerna. Vem vågar anställa den som inte går att lita på? Är det inte så, att den som en gång sålt sig, alltid kan sälja sig igen?

Är en framtid som statlig eller politisk torped den enda framtid som återstår? Kommer ens de att lita på honom?

Jag är rädd för att Yvonne Fredriksson, Johan Gullejö och Hans Andersson i sin karriärhunger och girighet har förstört vår Roberts liv genom att göra honom till Judas-Roope.

Och en stat och ett rättsväsende som åker runt och stjäl pengar, betalar mutor och betalar för att grova brott ska begås - vilken trovärdighet har en sådan stat kvar? Är den någonting annat än en förbrytarorganisation?

Övertorneå den 8 januari 2012
Mikael Styrman
.

10 kommentarer:

610 sa...

Är A.Simu möjligen i maskopi med
kommunalrådet i Haparanda?

Mikael Styrman sa...

Svar till 610:

Intressant tanke.
Jag har för dagen ingen information i frågan.

Anonym sa...

Många hårda anklagelser på enskilda personer du kommer med, tyvärr Mikael så faller nog skuggan av ditt rättshaveri på dig själv.

Anonym sa...

Bra att du dokumenterar detta.
Kommer du att gå vidare till europadomstolen?

Men se till att ha kopior säkrade på alla olagliga handlingar från myndigheterna på ett säkert ställe.

Har inget svenskt massmedia varit interrserad av din version?

Niclas sa...

Hej Mikael. Finns det ingen myndighet eller annan som kan åta sig att undersöka alla fakta som du har om alla dessa olagligheter som myndigheter gör sig skyldiga till mot dig och Ekfors? Det brukar ju finnas äregiriga personer inom polisen annars som gillar att sätta dig sina egna. När du anmäler en myndighet eller bank eller liknande, får du aldrig nån respons från någon att dom vill undersöka ärendet seriöst för din skull?
Frågorna hopar sig när man läser din blogg.
Kämpa på... vi är många som "lider" med dig.
Mvh Niclas Västerås.

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

”anklagelser”.... - är Du alldeles gäst hos verkligheten?

Den läsare som följer bloggen - och fortsätter att göra det - kommer att ha en klar bild av vilka rättshaveristerna är.

Och skugga, som Du nämner, det är tyvärr inte ens förnamnet.

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Nej, jag tror inte på Europadomstolen.
Den är till stor del till för sig själv.
Sitta och processa i åratal utan mål.
Det är inte en småföretagares verklighet.
Rätten att föra talan är kraftigt begränsad.
Rätten kan inte ändra felaktiga beslut.
Efter åratal av processande så kanske, kanske att man kan få lite plåster på såren.

Men om det är ett ärende som är viktigt för staten, då myglas det,
så att staten till exempel får yttra sig på sluttampen
utan att andra parten får yttra sig.
Jag minns inte alldeles säkert men jag undrar om det inte gick så för Ihrebaden på Gotland?

Nej, om den svenska staten har tagits över av kriminella,
då är det en svensk angelägenhet.
Och då finns det ett talesätt som säger att ”ont ska med ont fördrivas”

Det går inte att ändra på förhållandena i en kriminell stat med ett korrupt rättsväsende och samtidigt driva företag och vara den enda som ska följa lagen.
Då är man sittande fågel.

Nä, om staten är kriminell då fordras det action.
Det är det enda som de begriper.
Och det biter även om de inte begriper.
Men då måste man köra det legala spåret i botten först och där är vi snart.
Och så måste man ta till sig att de faktiskt är brottslingar.
Det är det svåraste tror jag.
Att inse att det verkligen är så illa.

Media har nästan hela tiden spelat med och följt statsterrorismens minsta vink.
Det har en hel del att göra med vad det är för chefredaktör tror jag.
När det har funnits chefredaktörer med civilkurage och integritet har det fungerat bättre.
Men sen har statsterrorismen köpt sig runt dem.
Exakt hur vet jag inte - om det har varit med presstödet eller annonserna eller annat.
Mediafolket vet ju - men de tiger ju som Berlin-muren.
När rejälare chefredaktör ställts inför oacceptabla krav har de slutat.
Och då har tidningsbolaget tillsatt något ryggradslöst kadaver istället.

Jag kommer att behandla massmedias roll av och till i framtida inlägg.
Det är ingenting som man blir glad av som medborgare.

Mikael Styrman sa...

Svar till Niclas:

Nog möter jag hederligt folk också i den offentliga sektorn.
Någon gång har jag fått höra om hur de blivit kontaktade och informerade av andra om hur våra ärenden ska handläggas. Kanske inte så få av de som inte berättat också blivit kontaktade?

Problemet är att korruptionen är så allomfattande.
Och de flesta, nästan alla verkar det, är rädda.
Konstig stat och konstigt folkhem som alla lever i skräck i.

Även de äregiriga kroknar när de har chefer över sig som är genomkorrumperade.
Det här styrs skvallervägen till stor del.
De flesta som vi har att göra med vet i förväg vem som ska motarbetas och vem inte.

För några år sedan blev jag inbjuden till ett lunchbord med företagare som jag kände.
Där satt även en för mig obekant person som visade sig vara en chef eller mellanchef i ett offentlig länsbolag.
När han blev presenterad för mig darrade han till.
Jag iakttog honom i smyg.
Han såg sig oroligt omkring för att se vilka som såg att han satt vid samma bord som jag.
Han var nog omedveten om det, men jag är inte säker.
Och han var inte precis någon mjukis.
Så stark är rädslan i den offentliga sektorn.
Och så starkt är också förtalet som styr- eller kontrollmedel.

En viktig dom i en hög förvaltningsdomstol i början av 1990-talet innebar att vi vann ALLA punkter som hade lagts oss till last. Så skrev domstolen i domen. Sen skrev de att de gjorde en ”samlad bedömning” och då förlorade vi domen. Det var domstolens sätt att protestera och tala om att de var utsatta för påtryckningar.
Numera är myglet och den politiska styrningen så vanlig att man inte skriver så längre.
Ofta nästan förutsätts det att domen är riggad - åtminstone i förvaltningsdomstolarna.
Det här vet alla advokater, men de lever ju på att folk processar så de kraxar ju inte på barrikaderna om det.

En ”samlad bedömning” är politrukspråk och betyder att sakskäl och fakta leder fel, så man måste bortse från dem, för att komma till önskat och ofta i förväg bestämt domslut.

Metoderna för att komma till ”rätt” resultat i utredningar och domar varierar.
Men i domstolar har vi ju ”fri bevisprövning”.
Det är ett bra redskap i händerna på en klok och rättvis domare.
Samtidigt är det en osäkrad kvartersbomb i händerna på korrumperade domare.
Jag ska precis börja skriva på en blogg som behandlar en del fräckt grova bedrägerier som polis, åklagare och domstol ägnat sig åt.
Med lite tur klart imorgon.

Man anar korrruptionens makt när åklagaren får en outbildad halvtidspolis för att utreda Jas-mutorna.
Jag vill minnas att engelsmännen hade tiotals specialutbildade heltidspoliser för motsvarande jobb i Storbritannien. Då är det ju inte bara utländska politiker som rufflat till sig svarta pengar. De bestämmer inte hur stora resurser svenska åklagare får. Nog är det våra egna grabbar som har sylt ända upp i armhålorna...

Ett aktuellt exempel är LKAB som är utsatt för mycket grova bedrägerier och där alla är överens om att lägga locket på. Man kan säga att korruption är gränslös och den bryr sig inte om partifärg heller.

Jag tror att det är så,
att när det gäller mutor och korruption då är både den svenska staten och rättsväsendet bortom ”the point of no return” - räddningslöst förlorade, och de kan ha varit det länge.
Men jag har gärna fel, fast jag tror inte att jag har det.

Anonym sa...

Hårda anklagelser, Du yttrar dig om saker som du inte vet nåt om. Vill bara säga tack till Judas-Roope och Alf Capone för allt dem gjort!

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Nu är ju Du anonym så vi vet ju inte alls om Du verkligen är någon inblandad eller bara är någon utomstående som sitter och fabulerar och manipulerar folk i skydd av anonymiteten.
Jag tror nog att just Du är det senare, men jag ska ändå svara som om Du inte var det, så att Dina psykopatbröder och -systrar kan läsa vad jag tycker.

Jag vet precis vad ni har gjort.
Och Du försöker bara skyla över era skurkstreck och har inte ens vett att skämmas.
Förmodligen bryr du dig inte om vilka konsekvenser dina skurkstreck får för andra.