fredag 6 januari 2012

Samhällskunskap för cineaster

.
För den som är filmintresserad eller eljest vill njuta av lite lättillgänglig samhällskunskap och samtidigt underhållas kan jag rekommendera en bra film.

Filmen heter Brubaker, spelades in 1980, och har Robert Redford i huvudrollen.
Den bygger på verklighetsunderlag från den amerikanska kriminalvården.

På ett mycket tydligt sätt visar, framför allt första hälften av, filmen hur allomfattande korruption kan bli, hur totalt den förröder ett samhälle, hur människorna drabbas och hur starka krafter som verkar för att fortsätta med korruptionen.

Det var onekligen med ett igenkännandets leende på läpparna jag tittade på filmen. Under min tid i svenskt politiskt fängelse såg jag många exempel på snarlika korruptionsbrott som de som förekommer i filmen. Det mesta jag såg i Gulag rörde sig på en relativt blygsam nivå även om de summerade till betydande värden sammantaget.

Under tiden jag satt inne pågick den famösa projekteringen av det tilltänkta jättefängelset i Haparanda. Det som senare slutade i ett stort korruptionsåtal, gällande hundratals miljoner, om jag inte missminner mig.

Hela projektet var ju ett grovt brott i sig - mot skattebetalarna. Det behövdes ju inget fängelse i Haparanda. Det var tvärtom en samhällsekonomisk katastrof som planerades. Men sådana gjorde ju sosseriet hur många som helst. Däri en stor del av förklaringen till att vi är fattiga igen. Den här gången gällde det att med skattemedel gynna Göran Perssons skyddsling och tvillingsjäl, psykopaten i Haparanda.

Så det var kanske inte så konstigt, men åtminstone lite lustigt, att projekteringen av det kriminella låtsasfängelset i sin tur utsattes för ett förskingringsbrott. Ännu lustigare mitt i bedrövelsen var att kriminalvården utnyttjade min ”olycksbroder”, och rumskompis, för gratis konsulttjänster i samband med projekteringen. Han fick bistå dem med sakkunskap, men fick så vitt jag vet ingenting betalt. När man sitter i politiskt fängelse har man lite svag förhandlingsposition.


Så hela kedjan blev att Göran Persson och sosseriet lurade skattebetalarna på flera hundra miljoner utan att bli åtalade, men blev i sin tur lurade av någon inblandad i projektet som blev åtalad och som även lurade min rumskompis, utan att bli åtalad.

Jag måste passa på att säga, att med undantag för några uppenbart medicinerade psykopater, som fanns på andra avdelningar, så var de flesta intagna på Gulag-Kolmården ganska bra folk, många så bra att man förundrades över hur de kunde ha hamnat i fängelse. Det finns nog inte lika hederligt och rejält folk, sammantaget, på någon myndighet som de som var intagna på Gulag-Kolmården. Det kändes som ett stort misslyckande för vårt samhälle att hålla hederligt och duktigt folk i fängelse och brottslingar i statlig anställning.

Men se gärna filmen. Den är bra, den begripliggör korruptionen, förklarar på ett tydligt sätt varför det här samhället sjunker som en sten trots världens högsta skatter och varför vi måste ta itu med den organiserade statsbrottsligheten för att inte hela vårt samhälle och alla mänskliga värden det stått för ska gå under.

Alla svenska skolelever borde se filmen, kanske sista året på gymnasiet. 

Här är en länk till en trailer för filmen på youtube.

Övertorneå den 6 januari 2012
Mikael Styrman
.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Erat nuvarande S-kommunalråd i Övertorneå kommer ju från det företag som var inblandat i korruptionen om fängelsebygget, Kanske han var inblandad ?

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Jag kände inte till kopplingen
till bedrägeriet kring fängelseattrappen.

Däremot har jag ju vetat och sett,
hur de har varit svängdörrar hos kommunkassan
för just det företaget,
i vår kommun,
och i åtminstone den södra grannkommunen.

”Konkurrenskraften” har bestått i
reparationer och byggnationer
i politikers bostäder och sommarstugor.

Riskfritt, eftersom skattemyndigheten
inte granskar vare sig politiker
eller människor med ”rätt” åsikter
utan fungerar som förtryckarapparat mot oliktänkande.

Vårt kommunalråd har ju hållits där
på grund av sin partibok
och sin släktskap med ledande politiker,
vilket skulle dra jobb till firman.

Och den strategin har ju fungerat bra.