lördag 7 januari 2012

Nomenklaturan läser Ladislaus som Ladulås av egennyttiga skäl

.


 
.
Jag skrev den 11 december 2011 med rubriken ”Ännu en statslögn avslöjad - men mer ska följa”. (Det är inte klokt vad tiden går.) Jag aviserade då en blogg med tänkbar rubrik ”Magnus Ladulåsstilftelsen”. Här är nu delvis innehållet i den. Dock är inte ämnet färdigt avhandlat. Finalen återstår, men den kommer att bygga även på denna blogg varför den som intresserar sig för demokrati- och rättssäkerhetsfrågor både för framtiden och ur historiskt perspektiv gärna bör läsa denna också.

Amerikas Förenta Stater bildades den 4 juli 1776 genom att självständighetsförklaringen antogs och man slog fria från engelsk överhöghet. Bakgrund var något förenklat att många människor hade flyttat från förtryck i sina hemländer och att man ville värja sig från att leva under fortsatt förtryck.

Vid författandet av den amerikanska konstitutionen, som antogs 17 september 1787, med sina senare ratificerade tillägg, lade man sig vinn om att skydda medborgarna mot en för stark stat som skulle kunna bli ett nytt hot mot friheten. Domstolarna fick därför en stark och fri ställning i förhållande till staten och individens frihet och skydd mot statligt förtryck skrevs in i författningen.

I Sverige är situationen annorlunda. Sverige var under lång tid en feodalstat. Ett slags djungelns lag där den starkaste hade all rätt och den svagaste inga rättigheter, men däremot en hel del skyldigheter. Domstolarna byggdes upp som överhetens redskap att kontrollera folket med.

Runt om i Europa ökade individens frihet och rättigheter under en period som har kommit att spänna över åtminstone 200 år och där franska revolutionen har spelat en viktig roll. De senaste inslagen är väl revolten mot Ceausescos kvardröjande kommunistdiktatur i Rumänien. Vissa länder har ännu lång väg att gå till ett demokratiskt system med rättssäkerhet. Vitryssland, Ukraina och Ryssland kan nämnas. Så Sverige är inte ensamt den sista sovjetstaten.

Till skillnad från resten av Europa har inte rättssäkerhets- och frihetsbegreppen införts här. Kungamakten försvagades i Sverige genom bland annat förlusten av Finland. Men tjänstemannamakten försvagades inte. Sverige kan sägas ha övergått från en feodalstat, via en försvagad kungamakt med tjänstemannadiktatur till en socialistisk diktatur, dock fortfarande med starkt tjänstemannainflytande. Men Sverige blev aldrig, eller har hittills inte blivet, någon genomförd demokrati med införd rättssäkerhet. I Sverige haltar demokratin, den fria pressen är i det närmaste obefintlig och domstolarna är alltjämt en del av nomenklaturans maktapparat.

Att det blev ett så annorlunda skeende i Sverige torde åtminstone delvis kunna förklaras med utbredd okunnighet, delvis orsakad av utbredd incest och därav ganska allmän fördumning, glesbygdens och okunnighetens gissel i alla tider - men onämnbart. Fortfarande finns ju dessa incestuösa inslag kvar i vissa länder och då ofta eller alltid kombinerad med utbredd okunnighet och svagt utvecklad demokrati. Ytterligare orsaker torde vara överhetens genom kunskapsövertaget möjliga utnyttjande av propaganda, skickligt eller ej så i alla fall verkningsfullt. Propagandan och desinformationen har därför, som i organiserad form använt redskap, för att kontrollera folket långa anor i Sverige och har ibland utvecklats till en konstart, i symbios med en genomkorrumperad press.

Ett exempel i sammanhanget är myten om Magnus Ladulås som alla svenskar fått sig itutad i skolan. Enligt myten var Sverige fram till 1200-talet fritt rov för hänsynslösa högre ståndspersoner men sedan satte konung Magnus, som egentligen hette Magnus Birgersson, ”lås” på böndernas lador och fick därav sitt tillnamn ”Ladulås”. Därefter lever vi en rättsstat med världens hederligaste statstjänstemän.

Det är en jättebra historia. Det är bara det att den inte är sann. Den har bara varit, och är, tjänstemännens sätt att slå i folket att det lever i en rättsstat. Så om någon är i klammeri med staten, eller det allmänna, beror det alltid på att det är fel på den enskilde. För Sverige är en rättsstat och har världens hederligaste statstjänstemän, allt sedan konung Magnus Ladulås tid.

Alltihop är dessvärre lögn och förbannad dikt. Magnus var istället en tidig politikerbegåvning och var den som stadfäste privilegiesamhället. Han gav bland annat kyrkan ett generellt befrielsebrev från alla statliga pålagor och vann därmed en budsförvant i strävandena att kontrollera folket. Han införde ett nytt förvaltningssystem med fasta skatter, borgar och län samt militärtjänstgöring för adeln.

Enligt den utmärkte, men numera tyvärr sedan många år hädangångne, historikern Alf Henriksson ska det istället ha förhållit sig så, att Magnus även hette Vladislav - på latin Ladislaus, försvenskat uttytt som Ladulås. Jag såg i en personakt, vars källa jag inte har till hands just nu, att Alf Henriksson ska ha sagt apropå detta "...vilket visserligen inte kan bevisas i brist på egenhändiga vittnesbörd, men är så sannolikt att det är nästan säkert".

Denna måhända oavsiktliga historieförvanskning har en fräck och egennyttig byråkrati omtolkat och utnyttjat för egna syften.

Efter Magnus tid och fram till nu har istället överheten helt obekymrat och godtyckligt mördat och låst in folk på löpande band och plundrat dem. Men sagorna har ändå varit bra att berätta för ett okunnigt folk för att lura i dem att de ändå har det ganska bra.

Att skolan är i förfall kan säkert åtminstone delvis förklaras med att inte alla delar av nomenklaturan anser att ett upplyst folk är någon välsignelse. Ett upplyst folk har kunskap om sina rättigheter och inser när de kränks. Det finns säkert de i maktapparaten som föredrar ett dumt, okunnigt och lättmanipulerat folk och som därför hälsar dagens förfall i skolan med tillfredsställelse och gärna ser till att en dyngkusk i Stockholm har men än dubbelt så bra betalt för en halv dags arbete än en lärare har för en hel dag. Jag skulle inte bli förvånad om någon duktig historiker eller samhällsforskare även kan finna en möjlig koppling mellan denna mörka bakgrund och nomenklaturans och maktens böjelse för att tillsätta outbildat och inkompetent folk, upplockat från gatan, istället för kompetent folk, på viktiga tjänster i vårt samhälle.

Vad kan vi lära oss av detta då?

Säkert mycket. Men en sak vi ganska säkert kan lära oss är att vi ännu väntar på Magnus Ladulås ankomst. På någon som kan genomföra eller initiera en process som innebär att korrumperad, maktfullkomlig och åtminstone delvis rent kriminell byråkrati får veta sin plats i förhållande till folket som betalar deras löner. En som kan se till att rättssäkerhet införs i landet med i förhållande till politiken självständiga domstolar som likt i USA:s författning har till uppgift att skydda folket mot övergrepp från det allmänna. Det kan innebära att även politiker som sätter sig över grundlagens bestämmelser om röstning och maktutövning och tar sig för att bete sig som mobbare mot folkets valda representanter måste ställas inför skranket och låsas in.

Övertorneå den 7 januari 2012
Mikael Styrman
.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Är Du Mikael, vår nya Ladulås?

Anonym sa...

"Att det blev ett så annorlunda skeende i Sverige torde åtminstone delvis kunna förklaras med utbredd okunnighet, delvis orsakad av utbredd incest och därav ganska allmän fördumning, glesbygdens och okunnighetens gissel i alla tider"
--------------
En annan orsak kan ju vara de stora avstånden. Jag som bor mitt i Småland har ju väldigt små möjligheter att veta vad som händer på andra orter. Jag får ju all information från riksmedia. Vill inte riksmedia upplysa om vad som händer i Ystad, Åmål, Haparanda mm så vet jag ingenting om vad som pågår. Orterna ligger ju också så långt bort att jag aldrig har något annat ärende dit och på så vis får veta vad som händer.
Apropå Magnus Ladulås så har jag också för flera år sedan sett förklaringen att hans namn är en förvrängning av Magnus Vladislaus.
Rune

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Nej, jag tror inte det.
Men jag har blivit förföljd och plundrad av det politiska packet i över 25 år, så det saknas i och för sig inte motiv.

Men företeelsen och det falska sätt som man använt begreppet på i propagandasyfte fascinerar mig lite.
Så jag har en fundering om hur man skulle kunna sätta stopp för den organiserade statsbrottsligheten, lite i Ladulås anda, men kanske utan att vi behöver ha någon riktig Ladulås.
Det skulle onekligen vara en poäng om man kunde använda begreppet med vars hjälp de plundrat oss, till att istället sätta stopp för deras plundrande.
Det kommer att bli hårda tag, för de här tjuvarna kommer inte att ge upp sina privilegier frivilligt.
Om det slår väl ut kan det göra varje statsanställd till en Ladulås, i eget intresse.

Kanske kan jag fungera som katalysator, eller en av flera katalysatorer, till att få slut på det offentliga tjuveriet?
Det vore inte det sämsta.

Mikael Styrman sa...

Svar till Rune:

Så kan det naturligtvis hänga ihop.
Man kanske kan säga att nyhetsförmedlingen inte har blivit så mycket bättre i Sverige de sista 200 åren?
:-)

Stoppa smot och heja HV sa...

Låt mig bara vidimera ett påstående. I Alf Henrikssons: Svensk Historia del sid 122, står det citat Du åberopar. Vi kan väl tillägga att Gustav Wasa, inte hette Wasa, att Erik den läspe och halte inte hade de tillnamnen heller och vem hade vågat kalla Magnus Eriksson för Magnus Smek, ett tillnamn anspelande på vissa eventuella sexuella böjelser. Nej alla dessa tokiga "tillnamn" är en produkt av senare tiders historieskrivning, i de flesta fall den s k Erikskrönikan.