Svar till signaturen Martins kommentar till bloggen "En liten skärv".
Jag tror inte att LKAB bedömer hotet från Pajala mot deras personal som vare sig särskilt stort eller bestående. Ingen säger det högt. Men så är det nog.
Vi lever i tider av långt utbredd kriminalitet i staten och den övriga offentliga sektorn. Till stor del beror det på att vi varit godtrogna och accepterat onödigt höga skatter och uppenbara sagor om den svenska statstjänstemannens hederlighet, ivrigt förmedlade av en korrumperad och bidragsknarkande press. Med bidragsknarkande avses både det synliga presstödet och det dolda stödet genom bland annat annonsering, positiv karriärutveckling osv.
Den svenska offentliga sektorn klarar inte av att utföra sina uppgifter. Men det saknas inte exempel på länder som har ett skattetryck som är en tredjedel och lägre än Sverige och som klarar sina uppgifter utan problem.
Det höga skattetrycket och den obefintliga granskningen har gett korruptionen möjlighet att breda ut sig. Och värst blir det på ställen där gott om lösa pengar flyger omkring. LKAB har gått bra i decennier och har hållit på att drunkna i pengar som ingen saknar. Så har det varit i många år. Det är därför inte konstigt att situationen, får man hoppas, är värst i LKAB och att regeringen därför inte vågar öppna böckerna.
Att LKAB har gått väldigt bra under senare år beror inte på att LKAB har varit särskilt mycket duktigare under senare år jämfört med tidigare år. Inte heller på att personalen är särskilt kompetent. Men många vill naturligtvis lura sig själva att så är fallet.
Inom politiken har man på inte helt obesläktat sätt skapat en falsk bild av framgång. Men framgången och välståndet i Europa är bara en illusion. Det skenbara välståndet beror istället på att tjuvaktiga och samvetslösa galningar med framskjutna politiska positioner, oförmögna att fatta impopulära beslut, säkrat sina platser vid köttgrytorna genom att låna pengar till de flesta offentliga investeringar och drift i många år. På det sättet har man lekt trollkonstnär och jultomte men framför allt skapat en konstlad, extremt lång och hög konjunktur som drivit upp priserna på råvaror. Det mesta talar för att den kommer att krascha i en monetär kollaps och djup och långvarig recession. Om det blir så, vilket mycket tyder på, upphör den konstgjort uppskrämda prisbilden på råvaror och priserna kollapsar.
Den höga prisbilden är skadlig om den är konstlad. Om den inte baserar sig på uthållig underliggande efterfrågan. Den leder i så fall till felaktiga strategiska beslut och kapitalförstöring. Det saknas ju inte råvaror i befintliga gruvor med färdig infrastruktur. Det billigaste och bästa sättet att öka produktionen är att öka den i befintliga gruvor - om man tror att efterfrågan blir bestående.
Marknadsekonomi är självreglerande om inte politiker uppfyllda av gudssyndrom sätter den ur spel. Därför leder höga priser till att nya gruvor startas, utbudet ökar och priserna regleras. Om de höga priserna blir bestående och investeringarna i övrigt är sunda lyckas dessa investeringar. Om prisbilden sviker misslyckas dessa investeringar. I ett läge med kollapsade priser befinner sig gruvor med stora investeringar för infrastruktur och/eller eljest höga kostnader i ett hopplöst konkurrensläge. Vilket som kommer att gälla i aktuella fall beror på investerarnas skicklighet att bedöma prisbildningens utveckling, föranledd av det politiska systemets skicklighet att lura marknaden och folken att de har situationen under kontroll. Möjligen kryddad av en god portion tur.
Kollapsen leder, om den blir svår, till ett mycket tråkigt scenario, på många håll resulterande i stora sociala motsättningar. Jag hoppas därför att våra politiker och deras byråkrati hittar en väg ut ur detta dilemma. Men hittills har de inte visat mycket som tyder på att de skulle vara förmögna att göra det. Samtidigt blir tecknen allt tydligare på att allmänheten genomskådar systemet. Ju längre pyramidspelet kan drivas innan kollapsen, desto svårare blir följderna i samband med kollapsen. Idag är vi förmodligen framme vid en position vid vilken våra pensionsbesparingar håller cirkusen igång. Det i sin tur riskerar att leda till att många som ser fram emot en pension under ordnade ekonomiska förhållanden istället har att se fram emot en ålderdom som väskbärande piccolo på något hotell. De lyckligt lottade har ett hotell i närheten som behöver en piccolo.
Hur det här fortlöper beror på hur skickliga våra politiker och vår byråkrati är. Jag för min del befarar att de är mycket duktigare psykopater och kleptomaner än de är statsmän och ekonomer. I så fall kommer många av dem snart att gå under jorden så som nazistiska koryféer gjorde 1945 vid Nazitysklands sammanbrott.
Övertorneå den 30 januari 2012
Mikael Styrman
.
10 kommentarer:
Du tror inte, att efterfrågan på t ex järn i Kina och Indien och produktiviteten jämfört med t ex Australien och Brasilien huvudsakligen avgör resultatet för LKAB?
Martin
Svar till Martin:
Jag tror att produktivitetsutvecklingen inom LKAB har varit ganska obetydlig under senare år. Åtminstone så obetydlig att den inte förklarar den resultatförbättring som måste ha skett.
Att den skulle förklaras av att produktivitetsutvecklingen inom LKAB skulle ha varit mycket bättre än i Australien och Brasilien under samma period låter inte troligt.
Däremot tror jag att det är efterfrågan på järn i Kina och Indien som avgör resultatet. Men inte bara där. Marknaden är global så det är den sammantagna efterfrågan i förhållande till det sammantagna utbudet som bestämmer.
Efterfrågan i Kina och Indien bestäms i stor utsträckning av efterfrågan på färdiga produkter från de dopade ekonomierna i Europa och USA. Det är det som har drivit upp priserna och skapat LKAB:s goda resultat.
När den efterfrågan kollapsar, då kollapsar också prisbildningen på malmen. Och då överlever de gruvföretag som har låga skulder och låga kostnader medan de övriga försvinner.
Duger inte LKAB att prospektera och öppna nya gruvor så vi slipper få hit utländska gruvbolag som tar vinsterna ut från landet.
SD
Svar till SD:
Allt det här utländska slöddret som far omkring och roffar åt sig är en följd av att våra politiker drev igenom en omoralisk lagstiftning som stal alla rättigheter av markägarna. En parallell till bärplockningstjuverierna genom vilka statsbidragsfinansierade brottslingar skor sig på värnlösa Thailändare vilka får plocka bär ”kommersiellt” under slaveriliknande förhållanden samtidigt som svenska markägare inte har några rättigheter alls utomlands.
Det rätta att göra är att återställa markägarnas rättigheter. Då styrs alla dessa banditverksamheter upp automatiskt. Den som vill söka och exploatera malm gör upp med markägaren. Den som vill plocka bär kommersiellt gör upp med markägaren. Mycket enkelt. Det här var inga problem innan våra klåpare i politiken och byråkratin skapade problemen.
Tornedalens egen "Blåbärskung" kallar det för "subsidier" för ca 30 år sen hade jag, tillsammans med en annan företagare i tornedalen, ett sammanträffande med "Blåbärskungen". Han pratade så gott som uteslutande om vilka "subsidier" som man kunde få av staten om man gjorde ditten eller datten. Det framgick att han själv och hans företag var stora mottagare av "subsidier" från staten (S).
När man funderar över betydelsen av ordet subsidier så hittar man följande förklaring: Subsidie är ett begrepp för (regelbundet) understöd, ofta ekonomiskt. Termen kommer ursprungligen från romersk militär, där det betydde ungefär stödtrupp. Sedermera kom det att få betydelse av ekonomiskt stöd från en makt till en annan, med utfästelse om gentjänst i form av militärt understöd i händelse av konflikt. Eftersom "Blåbärskungen" knappast kan utfästa gentjänster i militär form så kan man ju fråga sig i vilken annan form som gentjänsterna har lämnats till
(s)ubsidiegivarna?
Svar till Anonym:
Internationell verksamhet är strålande för att dränera svenska statskassan. Se bara på Vattenfall. Vinst varje gång. Enligt känd fiffelmodell hade Norrfrys en omfattande internationell verksamhet. Perfekt för att kanalisera kickbacks så att inte skattemyndigheten onödigtvis skulle hamna i besvärande situationer genom att tvingas blunda synligt när ”brödernas” namn passerar revy.
Jag brukar kalla honom för bärplockarkungen för det kommer närmare hans beteende under senare tid. Och det är klart att det har runnit tillbaka svarta pengar till beslutande personer. Det är det som har varit själva smörjmedlet i bidragsmaskineriet. Kickback till giriga och egennyttiga politiskt tillsatta tjänstemän. Det är den enda rimliga förklaringen till att bidragen har fortsatt att rinna till trots att pengarna ”oförklarligt” har försvunnit, verksamheten inte har fått granskas, pamparna har försvarat honom nästan in i döden och fortsatt att dela ut papegojmärken till honom. Allt har ju varit hjälp till självhjälp. Metoden var att fortsätta att hylla honom för att inte de egna svindlerierna mot skattebetalarna skulle avslöjas. Det har kallats för bärföretag, frysföretag mm men det har nog mest varit ett penningtvätteri.
Mikael!
Jag tror, att du kan ha mer rätt än fel.
Titta på SCB kurva över produktion och antal gruvarbetare på sid 8 i det här dokumentet.
http://www.georange.se/upl/files/59034.pdf
Produktionen på 70-talet var mycket högre än på 2000-talet, trots att antalet gruvarbetare har ökat.
Finns någon annan tänkbar förklaring än den du för fram?
Martin
Härom året var det ju några personer från länet som föreföll vara lite mindre bemedlade i huvudet, f d missbrukare, som hade agerat bäruppköpare och åkte dit för att ha omsatt ca 50 miljoner på uppköp av bär från Thailändare och försäljning utan att ha redovisat någon moms eller haft någon bokföring.
Ryktet säger att slutdestinationen för bären skall ha varit "Blåbärskungens" frysföretag och att det var pengar därifrån som möjliggjorde affärernas genomförande.
Jag vill inte minnas att man har sett något i tidningarna om "Blåbärskungens" företags inblandning i detta eller att dess inblandning skulle ha granskats av Skatteverket.
Bortåt 6 miljoner i moms torde väl ha fibblats bort för statskassan genom det upplägget. Om man upplever att man inte får tillräckliga "subsidier" på den officiella vägen så kan man tydligen själv stoppa ner handen i kassalådan och ta det man tycker att man borde ha haft......
Svar till Martin:
Det var ett spännande diagram. Onekligen stimulerar den där puckeln i början på 1970-talet nyfikenheten.
Den som är eller har varit i branschen vet kanske någon förklaring till den.
Som länsbo har man ju kunnat följa rapporterna om prishöjningarna på malmleveranserna och hur LKAB-ledningarna med häpen förtjusning syntes genuint förvånade över hur mycket man kunde höja priset och ändå få sälja malmen.
I egenskap av kund och köpare av metallhaltiga produkter som kablar kunde vi se hur det resulterade i prishöjningar i mitten av 2000-talet på 300-400% - per år - på aluminium och kopparkablar. Allt fler önskvärda investeringar och åtgärder i elnätet fick läggas åt sidan i väntan på normala metallpriser.
Det fungerar ju så med hög- och lågkonjunkturer att man i högkonjunktur höjer priserna tills allt färre investeringar i samhället blir möjliga att genomföra. Då inträder lågkonjunktur. Det är så marknadsekonomin reglerar sig. Men politiker har i alla tider sett det som ett ”fel” som de i sitt upphöjda gudssyndrom är utvalda att rätta till. Nu har det där ”rättandet” fört oss till randen av en monetär kollaps. Och snart har det sannolikt fört oss in i den största monetära kollapsen någonsin.
När den här konjunkturhissen stiger, skapad av att tokskallar trycker in obegränsat med pengar i systemet, då behöver man inte jobba ihjäl sig eller vara särskilt kompetent på LKAB. Det räcker om chefen lutar sig tillbaka men ser till att inte alla på företaget gör det.
Det är klart att om det fanns ett system redan tidigare för att dränera vinstmedel från LKAB så blev det omöjligt att stå emot frestelsen att vrida upp dräneringskranen när vinsterna plötsligt hoppade uppåt. De nya nivåerna gjorde ju att bedrägerierna inte skulle synas därför att man ”bara” kapade delar av en stor resultatförbättring.
Men att till synes hela statsapparaten och politiken består av en sådan sorglig mix av dumhet och tjuvaktighet att det får hålla på, det är mycket nedslående att konstatera. Finns det ingen hederlighet kvar i det offentliga Sverige. Är det verkligen bara floskler och propaganda kvar?
Vi skulle behöva de där pengarna. Om inte annat så till att hålla sjukhus och flygfält öppna.
Svar till Anonym:
Ja, underhuggarna kan de ge sig på när opinionstrycket blir för stort. Men de gör halt när de närmar sig bärplockarkungens revir. Det beror på att de vill ha jobben kvar. Man har onekligen vissa förmåner när man har småpåvarna på lönelistan. Pressen fungerar ungefär likadant. Det här är samma typ av korruption som växte fram i spritförbudets USA och som man sedan inte har kunnat göra sig fria från.
Skicka en kommentar