Korruptionen inom Elsäkerhetsverket

.
Svar till signaturen Elbesiktningsman's kommentar till bloggen ”Det politiska spelet om elförsörjningen”.

Jag har inte haft möjlighet att sätta mig in i frågorna i detalj. Därför blir mitt svar väldigt allmänt hållet.

Man måste vara försiktig med de uppgifter som Elsäkerhetsverket (nedan Verket) lämnar. Det finns nämligen mycket som tyder på att Verket kommer att vilja sysselsätta sig med formalisk kurra-gömma istället för att behandla vad man har gjort och inte har gjort av elsäkerhetsskäl.

Det görs gällande från Verket - eller hur? - för det är ju Verket som skriver, om än anonymt, och i överslätande ton, att ”det förekommit exempel med vägbelysningsstolpar som haft träkilar som fixerar stolpen i fundamentet”, och att dessa inte bedömdes farliga. Fast så var det ju inte. Det här som Ni nu gör är ju en i bedrägligt syfte genomförd omskrivning av verkliga förhållanden.

Det fanns visst träkilar- i alla fundament. Och de utgör visst en i sammanhanget betydande fara. Men det var inte i huvudsak det som var det tydligaste tecknet på kriminaliteten i Verkets beteende. Det var istället det faktum att överinspektören inte såg det, för han begrep inte att titta efter. Och hade han begripit, så hade han ändå inte bedömt det farligt eftersom han hade politisk order om att åka dit och godkänna anläggningen. Och det var det han gjorde, utan något som helst annat på fötterna än en politisk order.

För att kunna tillmötesgå sin uppdragsgivare - utan att riskera att anläggningen ändå skulle måsta underkännas - tog han inte kontakt med oss vare sig före eller efter besiktningen. Och själv begrep han ju troligen ingenting eller brydde sig inte. Inte om något annat än att han hade fått order om att blunda vill säga. Och den styrka som mötte upp från Haparanda kommun tillhörde väl inte heller världens begåvningsreserv på vare sig el- eller vägbelysningsområdet.

I försåtligt och bedrägligt syfte vill Verket jämföra med ett ödehus som förfallit under lång tid och som ingen vistas i eller har naturlig rätt att uppehålla sig i. Men det är ju inte på något vis jämförbart med det här fallet. En nyproducerad vägbelysningsanläggning förväntar sig människor, och har rätt att förvänta sig, att den är personsäker. Men ingen förväntar sig att någonting i ett ödehus är säkert.

Här talar vi istället om en hänsynslös politiker, som utnyttjar en svag omgivning, och som på grund av insikter om andra politikers korrupta förflutna och vad dessa insikter kan ställa till med om de offentliggörs kan nyttiggöra sig deras sårbarhet. En politiker som till en kostnad om flera miljoner skattekronor, för att främja sin egen karriär, använder pengarna, med vett och vilja, till att göra en livsfarlig anläggning och därmed slänga iväg nästan varenda skattekrona.

Att stolparna satt fast med träkilar är illa mot bakgrund av att detta inte är en följd av eftersatt underhåll utan av en ny anläggning som uppsåtligt byggs så. Särskilt illa blir det eftersom anläggningarna är byggda vid en skola och längs barnens skolväg. Träkilarna leder till att stolparna lossnar och ganska snart skaver bort isoleringen från kablarna varvid stolparna kan spänningssättas. Och hur roligt är det för barnen vid skolgården och längs skolvägen?

Ännu värre är, att man försökt plöja ned kabeln i frusen backe och sedan lämnat den bristfälligt dold av endast grästorvan. Var och en som har arbetat med kabelförläggning förstår vad den kabeln varit med om efter att en stor hydraulmaskin försökt tvinga ned den i frusen backe. Det är uppenbart att bosatta i transformatorområden runt omkring anläggningarna löper en kraftigt förhöjd risk att skadas eller omkomma, bland annat i närheten av diskbänkar och i samband med dusch m.m. och det utan att i och för sig komma i kontakt med vägbelysningsanläggningen som sådan. Kabeln är dessutom helt oskyddad och exponerad för påverkan som plogning och annat. Om den skulle råka vara hel idag kan den därför mycket väl vara farlig imorgon. Det är inte riktigt den nivå som skattebetalare i I-länder har rätt att förvänta sig att deras förtroendevalda hanterar deras skattemedel och deras närmiljö på.

Verket bevakar inte längre elsäkerhetsfrågor i Sverige. Däremot åker de runt på elföretagen och leker pampar och översittare som förväntar sig att elföretagens medarbetare ska hålla dem med kaffe och wienerbröd och smeka deras egon. Vidare bevakar de sin ensamrätt att ta emot mutor för att se emellan fingrarna i samband med brott mot elsäkerhetslagstiftningen.

Denna bevakning sker med samma emfas som en kenyansk tulltjänsteman bevakar sin rätt att ta ut 50 US$ per inresande istället för lagliga 50 kenyaskilling. Men elsäkerhetsarbetet i Sverige ska inte bedrivas för att värna ett mutrevir åt Verkets personal innebärande mutlexusar och andra förmåner. Det ska bedrivas för främjandet av en hög elsäkerhetsnivå.

Det måste göras skillnad mellan att eftersätta underhållet i ett ödehus och att trots obegränsade resurser, med den egna karriären och den lockande riksdagskarriären som drivkraft, avsiktligt uppföra livsfarliga anläggningar. Jag skulle bli mycket förvånad om inte den eldistributör som medverkar till att en sådan anläggning kopplas in till nätet riskerar åtal för till exempel medhjälp till dråp eller vållande till annans död. Finns inte en sådan risk är lagstiftningen undermålig och bör skyndsamt ses över. I så fall bör man även kolla om Carl Lidboms grav är intakt eller om han har återuppstått från de döda och har börjat skriva lagar igen.

Förfallet verkar numera ha gått så långt inom Verket att man måste fråga sig vilket incitament landets skattebetalare har för att verksamheten ska drivas vidare i dess nuvarande form och organistation. Det bästa vore kanske att starta om på ny kula om man vill göra avslut för det politiska missbruket av Verket. Då kanske Elsäkerhetsverket kan börja ägna sig åt elsäkerhetsarbete istället för att skydda de som orsakar elolycksfallen.

Övertorneå den 30 januari 2012
Mikael Styrman
.