Jag såg i media i förra veckan att det uppges
att schweizarna vill göra JAS-affärer med svenska staten direkt, utan
mellanhänder, som det får förstås. Men svenska staten är visserligen bra på att
betala mutor för att köpa på sig flygplan som den inte behöver men den är sämre
på att få dem att flyga och den är inte vapenhandlare - eller är den
det? Efter att kännedom delvis spritt sig om vad svenska staten ägnar sig åt i
"familjeföretaget" Saudi-Arabien är bilden minst sagt
tvetydig.
Nu vill grabbarna som jagar
skattebetalarnas pengar i alla fall att staten ska vara vapenkrämare. Förmodligen
uppger de till schweizarna att svenskarna vill att schweizarna ska göra affärer med svenska staten direkt.
Att det är lättare att komma åt skattebetalarnas
pengar när de inhemska och utländska mutorna inte behöver gå via företag får
väl anses klarlagt. Inga bedrägerier eller andra grova brott i staten vare sig
utreds eller klaras upp.
Åtminstone har det inte skett hittills.
Men är det verkligen klokt av staten att agera
som vapenkrämare?
Det är ju allom bekant
runt om i världen hur det kan gå när svenska statens tjänstemän gör
vapenaffärer.
Folk som kommer i
närheten tenderar att få göra allt för ingående bekantskap med Stockholms
tunnelbana, som Carl-Fredrik Algernon.
Andra får ståplats i Nybroviken eller sittplats i Hammarbykanalen. Åter andra
dör av blyförgiftning.
Och alltsammans slutar
med tiotals, ja hundratals hyllmeter med polisutredningar med tusentals pärmar
och obefintliga utredningsresultat. Allt enligt känt svenskt polisiärt
Stasi-inspirerat manér.
Nu är ju inte vare sig
schweizarna eller saudiaraberna några lättskrämda dagisfröknar. Men har de
verkligen förstått vad som krävs för att ha att göra med svenska statens
grabbar av bägge könen?
Vet de verkligen, att om de kommer till Sverige
och inte låter sig godvilligt plundras
av de maffia-anstrukna partiorganisationerna, eller de demokratiska
folkrörelserna som de själva föredrar att kalla sig, löper de en
påtaglig risk för att plundras av "sakliga"
statliga specialmyndigheter som exempelvis Energimarknadsinspektionen,
Elsäkerhetsverket, Skatteverket, Kronofogden, Förvaltningsdomstolarna och med
dessa lierade suspekta brännvinsadvokater och pengatvättande konsulter?
Saudiaraberna är visserligen bra på att avrätta
kvinnor som beskylls för att ha vänstrat och de kan hugga händerna av folk med
likadan moral som ledande svenska statstjänstemän uppvisar. Och själva har de
klänning. Men då har de ju en väldig övermakt mellan sig och de som ska
stympas. När de ska ha att göra med svenska statens grabbar av bägge könen i
vapenaffärer kommer de med nödvändighet att måsta iaktta ett betydligt intimare
umgänge, med mycket sämre personligt skydd, och utan möjlighet att låta hugga
händerna av folk eller vare sig stena eller hänga dem till döds.
Schweizarna har visserligen försvarat sin
självständighet genom åren utan vare sig permittenttrafik eller transporter av
hela arméer och förnödenheter genom landet eller emottagen betalning i form av
judiskt tandguld från koncentrationslägren. De tyska grannarnas nazister var det ju inte
heller så mycket bevänt med i slutändan. Många av dem ställdes ju inför rätta i
Nürnberg och vissa avrättades. Många som inte dömdes i Nürnberg letade
israelerna upp, som exempelvis Eichmann, och de rannsakades av israelerna
själva. Men vem har väl någonsin hört talas om en svensk statsanställd maffioso
som har blivit ställd inför rätta? Eller ännu mindre någon som blivit dömd?
Betänk nu, för affärernas,
partiets och nationens framtids skull, att schweizarna kanske inte alls är
bekväma med utsikten att slutförvaras i floden Aare om affärerna med den svenska
statens oförvitliga tjänstemän skiter sig. Och saudiaraberna kanske inte alls
vill ha en ståplats i Persiska Viken.
Den svenska statens
affärskultur skiljer sig nog avsevärt från den som är gängse i Schweiz. Och den
skiljer sig nog även från affärskulturen och rättsuppfattningen i Saudi-Arabien
- eller gör den inte det?
Gulag-Kolmården tisdagen
den 4 september 2012
Mikael Styrman
.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar