Mygel på högsta nivå

.
Det pågår ett egoistiskt spel och ifrågasättande av Thomas Quicks oskuld i de åtta mordfall som han uppenbart felaktigt dömts för, och som han snart i samtliga fall har fått resning för.

Att spelet fortfarande pågår betyder någonting. Och då menar jag något annat än att man försöker göra en medial äreräddning av Göran Lambertz, van der Kwast, Claes Borgström, Seppo Penttinen och Birgitta Ståhle. Det är nämligen en hopplös uppgift.

Det betyder istället att de, eller någon annan, som är skyldig till ett eller flera av morden som Quick dömdes för, och till diverse rättsövergrepp och justitiemord därefter för att dölja sin skuld, inte känner sig säker. Det betyder också att samma personer fortfarande är i position att utöva stort inflytande och störa rättsprocessen. En betydande del av syftet med det som nu utspelar sig i media är nämligen knappast äreräddning av de ovan uppräknade utan istället att störa och förhala den rättsprocess som borde komma mot de verkligt skyldiga.

Parallellt med ovanstående mediala spektakel förs en hittills ytlig debatt om hur avsättningsbart ett justitieråd som Göran Lambertz är eller inte är. Under senare år har ett antal högt uppsatta personer i Sverige, men även utomlands, lämnat sina befattningar för att de framkommit att de har fuskat till sig sina uppdrag. Det finns naturligtvis fler exempel men jag har lite svårt för källforskning under min tid i politiskt fängelse. Men en som jag omedelbart drar mig till minnes, förmodligen på grund av det humoristiska öknamnet som den tyska folkhumorn förärade honom, är den numera skändligen avsatte fuskande tyska försvarsministern ”Karl Theodor zu Googelberg.”

Precis som ”Googelberg” och hans fuskande likar har blivit avsatta, eller har avgått för att slippa bli avsatta, bör Göran Lambertz avsättas som justitieråd för att han har fuskat till sig jobbet genom att göra en falsk granskning av Thomas Quick-processerna. På det sättet har han obstruerat rättvisan. Det är otänkbart att vi ska ha justitieråd i Högsta Domstolen som har skaffat sig jobbet genom att obstruera rättvisan.

När Göran Lambertz blev justitieråd skedde en rockad. Ett justitieråd, Anna Skarhed, blev justitiekansler och Lambertz som var justitiekansler blev justitieråd. Jag menar, att denna rockad har varit ett sätt att skydda den ”lojala” obstrueraren av rättvisan. Avsikten med rockaden var nämligen att skydda Lambertz från krav på hans avgång föranledda av den falska granskning han gjorde. Genom att han inte längre är justitiekansler skulle frågan vara överspelad. Avsatt från posten som justitieråd skulle han, åtminstone enligt planen, inte riskera att bli på grund av missnöje med hur han skötte justitiekanslerämbetet.

Fiffigt, eller inte? Åtminstone vanligt svenskt byråkratiskt fotarbete.

Lambertz famösa granskningsbedrägerier utfördes 2006. Hannes Råstam gjorde sina två TV-dokumentärer om Thomas Quick 2008. De sändes i TV under 2009. Det var därför ingen hemlighet för Lambertz och de andra i ”familjen” vart ärendena var på väg när rockaden mellan Lambertz och Skarhed genomfördes i december 2009. Hannes Råstam fick ”Guldspaden” för dokumentärerna 2010.

Vilken position Anna Skarhed var i, eller vilka incitament hon hade för att byta från justitieråd till justitiekansler undandrar sig min bedömning. Men med ett förflutet i Domstolsverket och Justitiedepartementet är hon förstås bekant med ”familjens” tradition och förväntningar när ”familjen” utsätts för hot utifrån, som exempelvis krav från medborgarna på rättssäkerhet i kölvattnet på justitiemord.

Göran Lambertz har naturligtvis inte varit i position att själv besluta om sin och Anna Skarheds karriär eller hålla i utnämningsprocessen. Rockaden ger intressanta insikter om i vilka kretsar vi har att söka ansvariga för ett eller flera av morden som pådyvlats Thomas Quick. Den antyder även svar på frågan varför efterspanandet av de riktiga mördarna och de som obstruerat rättvisan gått i stå. Den här frågan bör grävas i av riktiga svenska journalister, i Hannes Råstams anda. Kanske med lite hjälp från den stora detektiven allmänheten, eller från inom rättsväsendet sysselsatta personer som ogillar, och vill distansera sig från, det som pågår. Vi kan utgå från att Högsta Domstolen, Domstolsverket, Justitiedepartementet, Regeringskansliet och Regeringen inte kommer att lägga två strån i kors för att hjälpa sanningen på traven.

Den svenska rättvisan är stadd i kraftigt förfall. Den behöver saneras för att ett fungerande och rättstryggt samhälle ska kunna vinnas. Ett avgörande problem kommer att vara, hur vi ska kunna skilja på korrumperade domare och övriga medarbetare respektive hederliga dito i vårt nuvarande rättsväsende. Om vi tvingas byta ut alla domare mm har vi en lång väg att vandra innan vi har ett fungerande rättsväsende. Men om vi kan finna en väg att skilja på en skurk och en hederlig domare, kommer vi att vinna mycket tid. Den fortsatta utvecklingen av Quckfallen, och med dessa ihopkletade andra ärenden, kan möjligen komma att hjälpa oss en bit på vägen med den frågan.

Utan ett fungerande rättsväsende kommer våra myndigheter att befolkas av tjuvar och övriga svenskar kommer att likt ryssarna utfattiga oföretagsamt och desillusionerat lulla omkring i vodkafyllan dagarna i ända. Då kan vi glömma allt vad välfärd heter. Då blir tjuveriets Piteå välfärdsmodell för hela Sverige, Haparanda tingsrätt blir rättvisans föredöme och rösträkningsmetoderna i Norrbotten kommer att bestämma demokratins framtidsutsikter.

- Tro mig, så vill Ni inte ha det.

Gulag-Kolmården söndagen den 23 september 2012
Mikael Styrman
.