Kriminalvården
sätter en ung och späd flicka att ensam hantera frihetsberövade -
häktade - personer vars vandel och psykiska status ibland är oklar, andra
gånger ytterst alarmerande.
De
äldre arbetskamraterna som ska delta, sitter på sina breda rumpor och äter kaffebröd
medan de förstrött följer händelseutvecklingen på intern-TV, på vilken de ser den vältränade manliga psykopaten slå flickebarnet sönder
och samman.
En rättspsykiatrisk klinik lämnar en ensam flicka, omhändertagen
för självskadebeteende, obevakad i en rastgård, tillsammans med en flerfaldigt
dömd sexualbrottsling, så att flickan blir våldtagen och hotad till livet.
Som krona på verket förhalas och saboteras den rättsliga
utredningen på grund av mörkläggningsförsöken som blir chefernas åtgärder.
Statliga myndigheter slösar bort
skattemedel uppgående till fantasibelopp på verklighetsfrämmande lyxfester. De döljer
beteendet genom att bluffa med bokföringen eftersom de vet, att de inte
riskerar att straffas, därför att statliga grova brottslingar alltid har "carte
blanche". Ingenting talar för att det brottsliga beteendet är unikt och
inte åtföljs av ännu grövre brott, exempelvis förskingring.
Det görs gällande, från den offentliga
sektorn, att de excesser som vi nu kan iaktta i myndighet efter myndighet, har
sin grund i en oro för personalflykt till den privata sektorn - där dylika
excesser saknas - med undantag för en del psykopater och puckon runt Stureplan.
Den oron för personalflykt känns väldigt överdriven...
Gulag-Kolmården tisdagen den 28 augusti
2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar