Onsdagen den 29 augusti handlade Uppdrag Granskning om
arrestvakter, inte sällan späda kvinnor,
som riskerar att bli ihjälslagna för att chefer och uppdragsgivare tvingar dem
att hantera potentiellt farliga intagna ensamma.
UG
missade, eller hade valt bort, för att göra inslaget begripligt för allmänheten,
att en farlig intagen även kan vara farlig för andra intagna, skyldiga såväl som oskyldiga. Och många av de intagna på ett häkte är och
förblir oskyldiga. Enligt västerländsk rättstradition har alla rätt att bli
betraktade och behandlade som oskyldiga tills de efter rättegång eventuellt
blivit konstaterade varande skyldiga. Det är naturligtvis något motsägelsefullt
mot bakgrund av våra i modern tid utvecklade häktesrutiner som gränsar mer till
psykisk terror med syfte att göra det omöjligt för den misstänkte att försvara
sig, än till häktet som ett redskap för att hindra den misstänkte att förstöra
utredningen.
De intagna ska egentligen aldrig komma i kontakt med andra intagna
och definitivt inte utan att personal är närvarande. Men ett system som
struntar i den ena regeln, för att spara pengar, struntar strax i den andra
regeln, för att spara pengar.
Programmet handlade också om Jerker Ljungman som tänkte gå i
förtidspension men ändrade sig och bad Försäkringskassan stoppa utbetalningarna
- vilket även skedde. Jerker L blev polisanmäld (!) av A-kassan och krävd på ca
120.000 kr som han således aldrig hade fått.
Den 20 augusti 2012 skrev Anders Westgårdh i Aftonbladet om TV
-serien "Lilyhammer" och skildringen av "den godhjärtade
dumhetens byråkrati". Jag log igenkännande åt den träffsäkra
rubriceringen. Men det vi fick se i gårdagens Uppdrag Granskning, både polischefen
och A-kassans funktionärers uttalanden, tangerade och överskred gränsen till
något annat, som fick det att gå kalla kårar i ryggen på mig. Kanske kan vi i brist på bättre kalla det för "den ondskefulla dumhetens
byråkrati"?
Gulag-Kolmården torsdagen den 30 augusti
2012
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar