Nu,
när det har skitit sig med Thomas Quick vet de verkliga mördarna att de förlorat
sitt skydd och sin syndabock. De flesta av "Quick-morden" är
preskriberade och de skyldiga riskerar därför inte i dagsläget samhällets
straff. Men de löper ändå risken att drabbas av det verkliga straffet, det
sociala straffet och isoleringen. Och en viss risk för ett informellt utmätt
straff kan också finnas.
Så, vad kan vi vänta oss av regeringen, justitiedepartementet
och rättsväsendet nu, när mördarnas skydd är borta?
Dags
för riksåklagaren, justitieminister Beatrice Ask och hennes företrädare som
implementerare av CIA:s arbetsmetoder i Sverige, den av CIA rehabiliterade och
genom de uteblivna kontrolluppgifterna från USA berikade Thomas Bodström, att
göra en ny vända till hispan och klara upp lite mord igen? En del av
Quick-morden är nu åter ouppklarade och nya fräscha ouppklarade mord står på
tur. Säkert har åtminstone en del av dem begåtts av representanter för
nomenklaturan, vilka väntar på sin "rätt" att få mordutredningen
havererad av sina systrar och bröder i nomenklaturan.
Vem
vet, med lite tur kanske våra juridikens och rättsskipningens krutuppfinnare
oavsiktligt kan bringa lite ljus över morden på Cattis Falck, Lena Gräns, Carl-Fredrik
Algernon och Catrine da Costa?
Gulag-Kolmården tisdagen
den 4 september 2012
Mikael Styrman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar