Afrika
före "civiliseringen"
Förr var Afrika en världsdel där människor levde
av småskaligt jordbruk, fiske och jakt, på naturens villkor. Människor fick sin
försörjning, om inte annat så när den färdiga maten ramlade ned från träden.
Ett människovänligt klimat i samklang med djur och natur, vilket knappast stimulerade
till några stora upptäckter och industrier eftersom de inte behövdes. Då som nu
var Afrikas ledare korrumperade. Eller pragmatiska som förmodligen Fredrik Reinfeldt,
Carl Bildt eller Bengt Westerberg skulle uttrycka det. Stamkrig, inkl slaveri
och hustrurov, var på många håll återkommande inslag i tillvaron och vapnen var
exempelvis spjut, pilbåge och träklubbor.
Efter den
vite mannens civilisering av Afrika
Sedan den vite mannen infört
"civilisationen" är Afrika ungefär som tidigare, men med några signifikanta
förändringar. En stor del av det afrikanska jordbruket producerar livsmedel - inte
för afrikanska behov, utan för den industrialiserade världens behov - på "rättvisa"
villkor. De rättvisa villkoren innebär att odlaren i Kenya får ett öre per mango
vid sitt mangoträd. Om han istället väljer att skörda mangon och transportera
den till marknaden i Mombasa får han två öre per mango. När samma mango har nått
Konsum i Övertorneå kostar den sjutton kronor och fyrtio öre, varav den
civiliserade staten tagit en stor del. Konsumenterna är trots det så noga med
att handla "rättvisemärkt" att de håller på att drunkna i sin egen
präktighet.
Fisk till
Europa och fiskrens till den afrikanska fiskarens barn
Insjöfisket i exempelvis
Victoriasjön bedrivs numera kommersiellt. Fisken flygs med väntande jetplan
till kunderna i den industrialiserade världen. Och afrikanernas barn är numera
hänvisade till att äta fiskrens.
Hjälpande
"änglar'" ödelägger jordbruket
I stora delar av Afrika
är djurstammarna utrotade eller på väg att utrotas. Befolkningstillväxt,
moderna kommunikationer och brukningsmetoder lämnar allt mindre utrymme för vilda
djur och tränger ut dem från deras tidigare betesmarker. Elfenbensförsedda djur
är på väg att utrotas för att förse puckon i den civiliserade världen med
potensmedel som naturligtvis inte fungerar men väl smeker idiotens ego.
Jordbruk bedrivs numera i allt högre grad med "moderna" metoder men
med den begränsningen, att när någon afrikansk bonde byggt upp ett fungerande
jordbruk och ska sälja skörden för att kunna täcka sitt jordbruks kostnader,
kommer räddande änglar typ den liberala frälsaren Bengt Westerberg och hans
efterträdare inom Röda Korset och andra "hjälporganisationer" och
dumpar livsmedel och livsmedelspriser i Afrika. Livsmedlen antingen skänks bort
eller delas ut gratis till, återigen "pragmatiska" samarbetspartners,
som i tur säljer livsmedlen till underpris och på så sätt berövar afrikanerna
alla möjligheter att utveckla ett självförsörjande jordbruk, torka eller inte
torka. Nu, på senare tid, innebär "civilisationens" intåg även att
den bofasta befolkningen drivs iväg från sina marker, likt en gång Nordamerikas
indianer. Afrikanerna drivs iväg av kineser, européer och amerikaner som köpt
marken. Inte för att producera livsmedel åt afrikaner utan för att producera
livsmedel åt sina hemmamarknader.
Stora
"framgångar" på redskapssidan
Den civiliserade världens intåg har också lett till
att spjut, pilbågar och träklubbor trängts undan till förmån för narkotikapåverkade
barnsoldater med pistoler, kulsprutor, handgranater och bazookas.
Fiske
ersatt av fartygskapning
Utanför Afrikas kuster, där befolkningen förr
bedrev ett ekologiskt uthålligt fiske som gav dem deras försörjning, har nu
Kinas, Japans och Europas statsunderstödda fiske fått fiskbestånden att
kollapsa. Den numera, av den civiliserade världen välbeväpnade, afrikanska
befolkningen - hittills bara längs Östafrikas kust - har ersatt sitt fiske med
kapning av handelsfartyg.
Svälta
till döds i fred eller kapa sig rik och välmående
Den redan tidigare
"civiliserade" världen, eller industrivärlden om man så vill, har
svarat med att stationera krigsfartyg utanför Östafrikas kust. Kanske i tron
att deras blotta närvaro skulle avhålla afrikanerna från fartygskapningar. Men
om man har varit i Afrika förstår man att synen på liv och död är annorlunda i
Afrika än i den "civiliserade" världen. Om inte annat så bör man förstå
det när man möter den första bussen som kommer vinglande i 80 knyck, på
kraftigt bomberade men i övrigt dåliga vägar, samtidigt som det står osurrade
människor på taket och flyttar om resväskorna. Människor som har blivit
berövade sitt jordbruk och sitt fiske skulle således genom blotta närvaron av
några enstaka krigsfartyg avhålla sig från att kapa handelsfartyg. Ändå kan
varje kapning ge dem en ersättning motsvarande hundratals livsinkomster. Ja,
det var väl en from förhoppning att den militära insatsen skulle lyckas.
Gör inte
som jag gör...
Om
man vill förstå varför afrikanerna kapar
den industrialiserade världens handelsfartyg tror jag att man kommer ganska
nära om man sanningsenligt frågar sig själv vad man tror att människorna i den
industrialiserade världen skulle göra om de själva svalt samtidigt som
farvattnen utanför deras kuster var utfiskade men trafikerades av en välmående
kulturs dyrbara fartyg. Då skulle nog Carl Bildt vara styrelseledamot i ett
Lundinrederi i kaparbranschen och Bengt Westerberg skulle vara ordförande för
Sjöräddningssällskapet - välförsett med lönnkrogar och stenhus, men utan båtar
och flytvästar.
400 mil i kant
Området öster om Afrika som ska bevakas är
åtminstone 400 mil i kant. Till det bevaknings- och skyddsuppdraget räcker inte
alla världens krigsfartyg. Möjligen kan det istället på sikt leda till ett
problem med kapade krigsfartyg. Och snart kommer detta problem, om inte den
industrialiserade världen hjälper, istället för stjälper, Afrika att sprida sig över resten av
Indiska Oceanen, Atlanten och troligen även till Medelhavet.
Befolkning
i rörelse
Delar av Afrikas befolkning har satt sig i
rörelse mot andra delar av världen där möjligheterna att finna sin utkomst är
bättre än i Afrika. Trots att bara ett försvinnande litet antal afrikaner
hittills nått den industrialiserade världen har det resulterat i ett allt högre
ramaskri från befolkningen i de länder som med eller mot sin vilja tar emot
afrikanerna. Ändå är det som vi hittills upplevt inte ens en västanfläkt mot
vad som komma skall om vi inte kan hjälpa afrikanerna till fungerande
samhällsstrukturer i sina hemländer. Afrikas problem är inte ett afrikanskt
problem. Afrikas problem är ett globalt problem. Antingen löser vi Afrikas
problem i Afrika eller så kommer det att måsta hanteras på Stockholms och andra
industrialiserade länders städers tvärgator. Och då är det en öppen fråga hur
det slutar. Att släppa lös den industrialiserade världens banditer att stjäla
Afrikas olja, fisk och jordbruk är inte
ett sätt att lösa problemen på. Men den industrialiserade världen tycks
vara styrd av psykopater i så hög grad att man inte ens är kapabel att hjälpa
afrikanerna trots att det med säkerhet är bästa sättet att även hjälpa sig
själva.
Kanonbåten
Navigo
Det senaste, men i och för sig väntade,
genidraget från krutuppfinnarna i den industrialiserade världen, efter att krigsfartygen
inte visat sig innebära någon lösning, har enligt uppgift i media blivit att
bestycka handelsfartygen. Vi som uppskattat att följa kocken Germunds och
programledaren Annes tillvaro på handelsfartyget Navigo får i framtiden tänka
oss tillvaron på Kanonbåten Navigo. Hur framgångsrik kan den taktiken förväntas
vara? Ett handelsfartyg är inget krigsfartyg och det blir inte det för
att det beväpnas. Den industrialiserade världen har utvecklat slagkraftiga
vapen och utrustat afrikanerna med dem, samtidigt som man stulit afrikanernas
möjligheter att finna en utkomst. Vapnen är så slagkraftiga att de vapen som
kan ligga på golvet i minsta sortens roddbåt sänker vilket handelsfartyg som
helst, alla kategorier.
Statsanställda
vapenkrämare, med rätt att förskingra
Vapnen kan köpas var som
helst för överkomligt pris. De säljs av stater som träder i tillverkarnas
ställe för att staterna ska kunna mjölkas på mutor, skenbart med de bästa av
avsikter. Enorma mutor betalas till köparna men förskingras också av tjänstemän
och politiker i det tillverkande landet eftersom rättsväsendet inte vare sig
har, eller skaffar sig, insyn i vapenaffärerna.
Omvända styrkeförhållanden
Det är klart att ett beväpnat handelsfartyg kan sänka
en afrikansk motorbåt - om man skjuter först, och har tur. Men det
handelsfartyg som sänker en afrikansk motorbåt får knappast en andra chans. Och
fartyget går knappast att missa.
Det är paradoxalt hur omvända styrkeförhållandena
kan vara i förhållande till de skenbara.
På den ena sidan en enkel motorbåt med några fattiga
afrikaner, näst intill barfota, som inte har mycket att förlora, och i lasten
några missiler, inte större än att en enda man kan bära flera.
På den andra sidan ett fartyg med all sorts
modern teknik som den industrialiserade världen kan uppbringa och värt hundratals
miljoner, kanske med en last värd lika mycket, bemannat med skyddande vakter
beväpnade till tänderna. Därtill fostrade i en kultur som nära nog kräver
tillsättande av kris- och terapigrupp om fartyget misslyckas med att rätt angöra
kajen. :-)
Ändå är fartyget
räddningslöst förlorat utan att ett enda skott behöver avlossas. Det räcker med
att de får syn på en afrikansk motorbåt, eller två, för att det ska vara kört.
Andra
meningslösa åtgärder
Förmodligen kommer vi
att få se försök att styra om trafiken till Suezkanalen samt försök med konvojer
med väpnad eskort. Men sannolikt kommer ingen av metoderna att lösa problemen.
Det beror naturligtvis på att de inte ingriper mot de verkliga bakomliggande
problemen - endast mot symptomen.
Arkivering
av spillning
Det är svårt att tro på att människan kommer att
visa sig kapabel att inte gå under på grund av sin egennyttighet och sin egen
dumhet. Människan älskar att se sig själv som skapelsens krona. Den mänskliga
inbilskheten är så långt framskriden att en betydande post i den statliga
budgeten utgörs av katalogisering av, och arkivering av, månghundraårig
spillning och krukskärvor - visserligen nödtorftigt kamouflerad till vetenskap
- trots att det nu finns sjutusen miljoner människor som släpper spillning
dagligen och som frekvent krossar lergods.
Sin inbilskhet till
trots visar sig människan gång efter annan oförmögen att mobilisera mer
intellektuell kapacitet eller bygga mer högtstående civilisationer än en grupp
kackerlackor eller ett samhälle med vandringsmyror är kapabla till. När allting
annat är slut äter kackerlackorna varandra.
Gulag-Kolmården
söndagen den 2 september 2012
Mikael
Styrman
.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar