Neger, neger, neger

.

Så var det sagt. Ungefär som Astrid Lindgren och hennes systrars sätt att förhålla sig till döden, när de talades vid på äldre dagar. Den här rubriken är det som Aftonbladet inte fick ur sig igår, trots fyra artiklar om ämnet. Det blev bara som bäst ”N-ordet”. Resten fick man gissa av sammanhanget. Artiklarna kan läsas här, här, här och här. (Kompletterar senare - finns på Aftonbladet.)

Bakgrunden är att den nationalsocialdemokratiska ordföranden för kommunstyrelsen i Lidköping, Kjell Hedvall, lyckats få det att blåsa upp till full indignationsstorm i partiet. Paniken är av allt att döma total efter att Hedvall varit plump nog att kalla en negerboll för negerboll. Hedvall avser bakverket som av de finkänsligaste av alla finkänsliga människor endast kallas för chokladboll. Detta för att inte genom sitt språkbruk kränka människor som kommer från Afrika där människor mördas i miljoner i stamkrig och av barnsoldater samt där kvinnor våldtas med järnrör och flaskor, men man i Sverige påstås inte få säga neger, för att inte kränka dem.

Sedan har en negerboll blivit väldigt ”kränkt” av Hedvalls uttalande. Denna gång tyvärr inget bakverk. Istället handlar det om en av de många som insett att man i Sverige kan få bidrag och göra karriär, genom att ruta in sitt eget revir och inom reviret hävda indignationsprivilegiet och bevaka alla möjligheter att känna sig kränkt och att nyttja kränktheten i utpressningssyfte.

Detta fåniga fenomen - denna gång avses ingen av negerbollarna, varken bakverket eller icke-bakverket - kan alltså skapa en betydande politisk turbulens, vilken kan avsluta karriärer och/eller lyfta bidragsparasitorganisationer till skyarna. Det går väl inte riktigt säkert att lista ut om det blåser en panikstorm på Aftonbladets redaktion också, eller om de bara har väldigt roligt på redaktionen, när de driver de ängsliga politiska fåntrattarna framför sig med N-ordets hjälp. Ett kan vi nog i alla fall vara säkra på. När de får reda på detta i Danmark kommer de att ha väldigt roligt på alla PK-svenskars bekostnad.

Detta fenomen, att bli kränkta för ingenting och kräva att andra ska begränsa sitt språkbruk, kan jämföras med idrottens filmningar. Idrotten, eller sporten, som aldrig är sen att hylla sig själv för sina höga ideal, är numera full av utövare, skurkar, som i syfte att skaffa sig otillbörliga fördelar genom att låtsas bil fällda, flyger som vantar i avgörande lägen, ibland utan att ens ha blivit vidrörda av motståndare, krävande att domaren ska blåsa till straff. Denna låtsade språkliga överkänslighet som vi möter, främst från människor från områden där finkänslighet knappast står högt på dagordningen, är inte inte bara olustig att iaktta. Den är också samhällsskadlig.

Om ordet neger inte kan användas utan istället exempelvis mörkhyad eller färgad måste tillgripas går det inte att veta om man avser en afrikan, pakistanier/indier, arab eller exempelvis polynesier. För några år sedan blev en polis i Uppsala straffad på den politiska korrekthetens altare, efter att i en eftersökssituation via kommunikationsradion ha uttalat: Obs, ej blåneger - brunneger. Eller något liknande. Det var en alldeles utmärkt kärnfull beskrivning som omedelbart förmedlade till kollegorna en bra beskrivning av hur den misstänkte gärningsmannen såg ut. Det är, menar jag, uppenbart att uttalandet inte skedde för att kränka någon, utan istället för att kortfattat förmedla en beskrivning till kollegorna om den misstänkte gärningsmannens hudfärg. Polismannen blev ändå straffad av ängsliga rättsskipare eftersträvande den politiska korrekthetens Nirvana.

Det här må vara utomordentligt fånigt men tyvärr har det allvarliga konsekvenser. Språket blir ineffektivt och oskyldiga människor blir trakasserade med domar och anklagelser om att ha kränkt andra. Dessutom ofta utslungade av människor som i andra sammanhang är allt annat än finkänsliga.

Vi ska inte ge efter för ordfascisterna och deras vilja att ta sig fram i samhället genom att sätta sig på andra människor. Det är inte orden som är rasistiska, varken ord som neger eller zigenare. Det är sammanhanget och sättet som de används på. Det är sorgligt att många människor tycks vara så urbota korkade att de inte begriper det. Därför kanske vi behöver få en lagstiftning på plats mot språklig ”filmning” i personligt vinstintresse.

Om vi nu skulle sluta använda neger och zigenare - blir det bra då? Blir inte följden istället att ersättningsorden också snart blir kränkande och måste förbjudas? Jag menar att man inte blir vit för att man förbjuder andra att i något som helst sammanhang, vare sig det är riktat till en själv eller ej, använda ordet neger. Är man svart så är man svart. Blir man kränkt är det för att man är svart eller för att man själv ser ned på svarta. Inte för att ordet neger är kränkande. Michael Jackson försökte bli vit, men det gick ju som det gick. Det är det man behöver terapi emot. Inte mot att andra använder ordet neger.

Den som är från Afrika och saknar svenskt medborgarskap, som kan fördra att kvinnor våldtas med järnstänger och flaskor, men piper i högan sky om någon använder ordet neger, kan lämpligen utan större dröjsmål skickas tillbaka till Afrika, där man tydligen är finkänsligare. Den som har svenskt medborgarskap och drar sig fram på bidrag eller projektanställningar kan lämpligen befrias från dem. Den som försörjer sig själv kan lämpligen drabbas av böter. I svåra fall kan inlåsning tillsammans med mängder av Negerbollar, Musta Pekka och TinTin-album tillgripas i terapeutiskt syfte.

Södertälje tisdagen den 15 september 2015

Mikael Styrman

.