.
När det visar sig att det inte räckte med att fördela hundratusen migranter ”solidariskt” mellan EU-länderna - vad händer då?
Sveriges politiska partier har länge, under ledning av nationalsocialdemokratin, ägnat sig åt att under allmän jultomteverksamhet marknadsföra Sveriges kandidatur till titeln ”Världsmästare i humanitet”. Jag kan i sammanhanget inte undgå att minnas hur den förre brittiske premiärministern Margareth Thatcher uttryckte sig om socialism:
”The problem with socialism is that you eventually run out of other peoples money.”
När det visar sig att kampanjen har lyckats, budskapet har nått ut, då anländer de många människorna för att kräva sin rätt. Det som deras anförvanter fått före dem. Vad händer då?
Socialsekreterare är en hårt prövat yrkesgrupp. Andelen alkoholister och smygalkoholister torde vara större än i de flesta andra grupper. Det är inte konstigt. På 1970-talet badade de i pengar för vilka de fick ”fixa” de sociala problemen så att alla andra slapp se dem. Idag ska de göra samma sak, problemen är större men pengarna mindre. De kommer dessutom inte bara i kontakt med simulanter och människor som utnyttjar systemet, vilket man kan tro om man lyssnar på vissa kretsars jargong. De kommer i kontakt med väldigt många människor som blivit misshandlade av livet och klämts av systemet. Att återkommande vara i kontakt med sådant tär på yrkets utövare. Åtminstone på dem som inte blivit avtrubbade.
Svenskar tenderar att ofta tro att staten och byråkratin är en god kraft. Många av de nyanlända har inga sådana fantasier i huvudet. De är fullt införstådda med att staten är en tjuv liksom flertalet av dem som är i position att utöva inflytande över systemet. Hur har våra politiker tänkt sig att de ska få våra socialsekreterare att tycka att det är så roligt att gå till jobbet att de fortsätter med det, även sedan pengarna tagit slut?
Svenskar må nöja sig med skottsäkert glas och låsta dörrar på kontoren. Men många som kommer är så driftiga att de faktiskt begriper att det inte finns något skottsäkert glas hemma.
Södertälje måndagen den 7 september 2015
Mikael Styrman
.
1 kommentar:
Före valet (eller i varje fall den illusion till val som etablissemanget
framgångsrikt genomförde i höstas i syfte att sedan genomföra statskupp
i form av "decemberöverenskommelsen") så diskuterade jag politik med en
bekant jag genom gemensamt intresse och medlemskap i en idrottsförening
möter återkommande. Jag förklarade att mina politiska sympatier i kommande
val (alltså valet 2014) låg hos Jimmie Åkesson och SD, och min bekant delade
denna sympati men hade farhågor om "vad som skulle hända med skatten?" om
SD fick möjlighet att styra den ekonomiska politiken, och av denna anledning skulle rösta annorlunda (hur angår mig ej och är icke relevant i detta sammanhang).
Den som vill får gärna kalla mig nazist, fascist, eller vilken benämning som än önskas utom möjligen kommunist för sådant mördarpack
betackar jag mig för, men jag väljer alltså att på i huvudsak andra
grunder än ekonomiska att sympatisera med SD och deras politik.
Min bekant som även han tydligen sympatiserade med SD men av omsorg om
sin privatekonomi röstar annorlunda har förmodligen en ganska obehaglig
privatekonomisk överaskning att vänta då Lövens och övriga PK Sveriges
generositet och verklighetsfrämmande beteende på något vis till slut ska finansieras....
Är min bekant bara korkad och extremt egoistisk är detta givetvis inget problem, men är en stor andel av väljarkåren lika korkade och i nästa
val återigen röstar med plånboken är chansen ganska stor för att SD
får egen riksdagsmajoritet i valet 2018.
Ingen skulle bli nöjdare än jag om så sker, detta löser dock inte problemet,
flyktingar och migranter så väl med legitima som illegitima skäl kommer
givetvis inte snällt stanna hemma bara för att en ny politisk ledning
med realistisk världsbild kommer till makten, men det ska bli intressant
att se hur många som anser mig och ca 20% av opinionen vara fascister, nazister och med mindervärdiga åsikter, som faktiskt röstar lika
som oss när deras privatekonomi påverkas och det inte längre är
enbart genom frivillig sponsring till kriminella maffiaorganisationer
som röda korset och andra inom bistånds cosanostra branschen....
/fänrik Stål
Skicka en kommentar