tisdag 22 september 2015

Arrogant och okunnigt om flyktingarna och Finland

.
Jag ser att Expressen gör ett nummer av att man i finska Torneå demonstrerar mot invandringen, eller ”flyktingarna” som Expressen vill kalla dem.

Massmedias osakliga bevakning av ”flyktingkrisen” skapar mer oklarheter än den undanröjer. Medvetet eller av oförstånd? Därom tvista de vise. Under alla förhållanden skapar det mycket missuppfattningar hos allmänheten.

Till att börja med kan man av medias bevakning få intrycket att det är en flyktingkris som pågår. Delvis är det naturligtvis också fråga om det, men till den helt övervägande delen handlar det om något helt annat - nämligen en migrationskris. Merparten, enligt vissa uppgifter över 70% av ”flyktingarna” är nämligen män. Resterande, mindre än 30% är till ungefär lika stora delar kvinnor och barn. Så ser inte fördelningen ut i någon befolkning. När finska flyktingar kom till Sverige dominerade kvinnor och barn. Under krigen mot Sovjetunionen kom finska flyktingbarn till Sverige. I slutet av Andra Världskriget flydde den Nordfinska befolkningen de forna vapenbröderna - nazisterna. De flydde till sitt grannland. Ett grannland som de delvis delade språk och gener med, efter att i många hundra år tillhört Sverige.

De migranter som nu anländer påstår media att är syriska flyktingar. Och visst, en del av dem är det, även om de flesta syrier som är på flykt är på flykt inom Syrien, eller - i likhet med finnarna under Andra Världskriget - i till hemlandet gränsande länder. Den helt övervägande delen av de som nu söker sig till Sverige, Finland och Tyskland är istället Afghaner, Bangladeshier, Pakistanier och Afrikaner, som förstör sina ID-handlingar och som oäkta syrier vill emigrera till Utopia, som storsvensken länge har marknadsfört världen över. Utopia - landet som flödar av mjölk och honung. Landet där man får bo på hotell på statens bekostnad, inte behöver arbeta eller ens laga maten själv och till vilket man får ta med sig sin religion och sin kvinnosyn - svenskarna anpassar sig. Inte så konstigt att miljonerna människor så småningom satt sig i rörelse. Särskilt inte som EU:s fiskepolitik länge gått ut på att fiska afrikanska fiskevatten tomma och flyga fisken till Europa, möjligen efter att ha varit en sväng till Kina för att där bli rensad och filéad. Inte ens fisken från den afrikanska insjön Victoriasjön, namngiven efter en engelsk drottning, fick afrikanerna behålla. Den flögs också till Europa. Bara fiskrensen lämnades till afrikanerna.

”Storsvensken” skriver arrogant, okunnigt och osakligt, nu i Britta Svenssons skepnad i Expressen den 19/9, om de finska flyktingarna och den finska invandringen till Sverige som enbart en hjälp till Finland. Invandringen från Asien och Afrika till Finland ställs emot den finska invandringen till Sverige, som vore de jämbördiga. Men för att kunna förstå måste man fråga sig hur de finska flyktingarna skulle ha tagits emot om de istället ”flytt” från en annan världsdel, genom 10-15 länder till sin ”exil”. Hur skulle de ha tagits emot om de istället hade flytt till Afghanistan, Nigeria eller Syrien utan att det var krig i Finland?

Visst tog Sverige emot många flyktingbarn från Finland. Det ska inte bestridas. Men många av dem hamnade hos barnlösa svenska familjer och andra blev andra klassens familjemedlemmar eller gratis pigor och drängar. Det var naturligtvis en hjälp till Finnarna. Men det var i många fall också en självhjälp till svenskarna.

Vad den finska arbetskraftsinvandringen beträffar, så var det inte precis så att finnarna trängde sig på. Sverige hade stått utanför Andra Världskriget och stod med en intakt industri i en värld i ruiner. Den svenska industri- och finanselitens psykopater såg goda förtjänstmöjligheter för sig själva och indirekt för landet. För att få arbetskraft nyttjade man sitt inflytande över de politiska marionetterna, vilket resulterade i att landsbygdens och glesbygdens småjordbruk gjordes olönsamma och befolkningen tvingades i inre exil i våra industristäder. 

När detta tillskott inte förslog gick industrins värvningsresor till Finland. Finnarna trängde sig inte på - de värvades. När inte heller finnarna förmådde mätta den svenska industrins behov gick värvningsresorna till Italien, Grekland och Jugoslavien.

Finnarna värvades inte till ett land i kris, med stor arbetslöshet, som inte längre klarar vare sig att få skolor, sjukvård eller järnvägar att fungera. De värvades till ett blomstrande industriland i vilket de gick direkt till det löpande bandet, eller jobbet i skogen, utan några som helst språkkurser. Faktum är, att många av finnarna jobbade hela sitt yrkesverksamma liv i Sverige utan att lära sig svenska. De kom inte heller för att bo på hotell på statens bekostnad utan inkvarterades ofta i baracker, för vilka de fick betala hyra och i vilka de inte sällan blev alkoholiserade. Eftersom spritskatten alltid varit hög i Sverige var staten nog så god profitör som industrin på dessa finnars arbete i Sverige.

En fördel som Sverige kunde bjuda på var att de efter en tid i Sverige kunde besöka sina cyklande landsmän i hemlandet i egen Volvo. En betydande fördel, i synnerhet för de yngre. Men det var en lyx som skulle stå de fördrivna dyrt. De långsinta cyklande landsmännen hämnades genom att dubbelbeskatta deras pensioner varför de inte kunde flytta hem efter pensioneringen. De flyttar istället till Tornedalen. Så nära man kan komma Finland utan att drabbas av dubbelbeskattningen. Utan den finska invandringen från Sverige skulle Dödens Dal vara ännu dödare.

De pakistanier, afghaner, araber och afrikaner som nu flyttar hit, under förespegling att de är syrier, inkvarteras på hotell och matas av de som ännu arbetar. De kommer till ett land som är en spillra av sitt forna jag. Om storsvensken skulle kliva ned från sina höga hästar och åtminstone kortare stunder gästa verkligheten, skulle det gagna en migrationspolitik vilken skulle vara till fördel för såväl landet, ursprungsbefolkningen som de inflyttande. Då kunde också resurserna användas till de som bäst behöver dem och där de gör mest nytta. Så är det inte idag.

Det känns onödigt att Expressen skriver så inkompetent och osakligt i ämnet.

Death Valley, Norrbotten, tisdagen den 22 september 2015
Mikael Styrman

.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Helt enkelt något av det bästa jag någonsin läst i ämnet!

Jag har tidigare förstått att staten gjorde sitt bästa för att förstöra för småbönderna vid denna tid, men kan du berätta lite mer om hur det gick till?

Förmodligen kommer även småsamhällen att ha förvandlats till spöksamhällen inom, säg 30-50 år.

Anonym sa...

Jag kom med mina föräldrar till Sverige 1969. Det var genom en massiv värvningskampanj av svenska storföretag som Scania-Vabis, Volvo och SKF, i dom svensktalande bygderna i Österbotten, som dränerades på arbetsföra människor. Gamla och sjuka blev kvar, och drev ett redan sargat Finland ännu djupare i social- och ekonomisk misär. Det var en björntjänst som fördröjde Finlands återhämtning med årtionden.

Mats Lillsebbas, Södertälje

Anonym sa...

Roffe

Jag minns när Haparanda var Sveriges mest invandrartäta kommun, runt -80, med över 30% invandrare(finnar). Jag minns alla Mercedesdieslar som tankades med eldningsolja köpt i Finland.

Hade man jobbat ett år i Sverige, kunde man flytta till arbetslöshetens Happis och leva på bidrag resten av livet. Nära hem till Finland hade man också...

Har du någon koll på hur det ser ut med procenten invandrare i Happis idag, Micke?

Anonym sa...

Det senaste lär vara att Romerna klär ut "flyktingar" till Romer(mot lite betalning naturligtvis) för att de ska få fri lejd till mellanmjölkens förlovade land...

Roffe igen.

Mikael Styrman sa...

Svar till Roffe:

Jag har inga fakta om befolkningsfördelningen i Haparanda. Men jag skulle inte bli förvånad om situationen i Haparanda är snarlik den i Södertälje. Där är nysvenskarna i majoritet, men mest syrier och turkar (assyrier och syrianer). I Haparanda är nysvenskar med finskt ursprung sannolikt i majoritet. Det skulle vara intressant att se statistik på hur många av dem som kommer från andra delar av Sverige.

Roffe sa...

Dit jag ville komma var att på den tiden var finnarna lika mycket bidragsmigranter som det stora flertalet syrier, afganer, somalier m.fl. är idag. De utnyttjade de svenska lagarna till max och skrattade åt oss dumma svenskar. Bidrag i Sverige och svartjobb i Finland några km bort...
Det räckte att ha arbetat söderut(där jobben fanns)i ett år, för att sedan flytta familjen nästan till Finland, för att där leva på svenska skattemedel.
Att finnarna vill stänga gränsen är inte alls konstigt. De är själva experter på hur man som migrant kan utnyttja ett annat land...

Mikael Styrman sa...

Svar till Roffe:

Du har absolut en point där, Roffe. Visst har det funnits finnar som har utnyttjat den svenska godhjärtade dumhetens byråkrati. Jag minns till exempel ”gränsgångarna”. En mycket speciell sorts utslagna, som levde utanför samhället i lika hög grad som Balkantiggarna, eller EU-migranterna som Stefan Löfven och Georg Andersson, med druckna papegojors envishet fortsätter att kalla dem.

Till hösten, när kylan var på väg, kom de över till Haparanda, där de sparkade in något skyltfönster, eller stal något, för att bli inlåsta och utfodrade över vintern.

Men Du generaliserar. Den helt övervägande delen av finnarna är flitiga och hederliga.

Jag tycker att det är problematiskt att kritisera finnarna för att en liten grupp utnyttjar systemet maximalt. Särskilt som svenska myndigheter, med socialen i spetsen, betett sig som gödselspridare som blivit galna. Jag skulle inte själv vilja bli nedrackad och skälld för skurk för att det finns svenskar som Skurk-Erik Bucht ända uppe i regeringen.

Ingen tvingar ju heller svenskarna att bete sig som dumskallar med andras pengar. Om man inte har någon kontroll alls så får man väl skylla sig själv? Så fungerar det ju faktiskt här i världen, även om man gärna ville att det vore annorlunda.

Tricket kommer nu, när de utan pengar, ska skämma bort tiotusentals gånger fler, samtidigt som allt färre arbetar.

Roffe sa...

Det var aldrig tänkt som någon generalisering. Jag menade de finnar som efter ett år söderöver flyttade till Happis av taktiska skäl. De som vi kallade för "piitraaki-ihmiset". De visste precis hur man skulle mjölka Sverige på bidrag och ändå bo så gott som i Finland.

I övrigt har finnarna varit en stor resurs för oss på arbetsmarknaden.
När det gäller flyktingar/immigration har Finland ALLTID varit restriktivt. Antingen är det kulturellt betingat, eller så har finnarna lite mer koll på sin egen statskassa än vad Sverige har...