.
Som många andra före dem tycks nu Svenska Akademien ha dragit slutsatsen att man måste anpassa sig till rådande uppfattningar i media för att få vara i fred.
Följaktligen har man nu börjat anpassa Akademien till en föränderlig värld och rådande uppfattningar och dogmer i det svenska mediasamhället.
Man tolkar om stadgarna. Det ska nu fastslås att det är olämpligt att Akademieledamöter kritiserar varandra eller Akademien offentligt. Nu ska det bli lika tyst om Akademiens affärer som det är när Anders Sundström, Mats Paulsson och Sven-Erik Bucht startar bluffgruvor och plundrar befolkningen, eller när man tjuvjagar i Nationalparker med helikopter som skattebetalarna står för genom Vattenfall, eller när pensionsspararnas pengar via omvägar ”investeras” i bluffgruvor. Eller som när Anders Sundström, Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt lät plundra Vattenfall på 200 miljarder. För att inte tala om Telias skumma affärer i österled. Det kanske till och med kan bli lika tyst som det är om de 300 miljarder ytterligare som det kommer att kosta den svenska välfärden att skrota de uttjänta tyska kärnkraftverken som man köpte dyrt, men kunde ha fått gratis, eftersom de ändå var ”Svarte-Petter”. När det blir så tyst om Akademien har man gått i mål. Då finns det inte heller mycket till välfärd kvar i Sverige.
En HD-domare, Erik M Runesson, har utsetts till ledamot. Jag känner inte närmare till honom varför det undandrar sig min bedömning om han är en av de, inte minst politiskt, korrumperade HD-domarna, eller om han är av det hederligare slaget. Men mot bakgrund av vad som hittills motvilligt läckt ut om Akademiens affärer har man länge varit i behov av moralisk vägledning. Framtiden kanske kommer att visa om Runesson kan tillföra en förbättrad moral till Akademien eller om hans inval bara resulterar i att man undviker att åka fast.
En ny författarmedlem har valts in, den Teheran-födda Jila Mossaed. Jag hoppas att hon har valts in på grund av sina egenskaper som författare och inte för att flirta med rådande uppfattningar i pressen om förhållandet till, och de språkliga krav man anser att vi bör ställa på, invandrare.
Det är ett känt problem att det svenska språket förflackas därför att man i missriktad välvilja gentemot invandrare medvetet styr exempelvis radio- och TV-journalistjobb till invandrare som talar bristfällig svenska, trots att det finns invandrare som talar utmärkt svenska att tillgå. Det är till och med så illa, att invandrare som talar bra svenska diskrimineras vid tjänstetillsättningar, för att det ska visas hur invandrarvänliga vi är genom att radio- och TV-journalister inte behöver kunna tala mer än bristfällig svenska.
Det ligger i farans riktning att Jila Mossaed har utsetts just för att flirta med vänsterjournalister. Jag hoppas att det inte är så.
Vad kan vi då förvänta oss att Svenska Akademiens charmoffensiv gentemot media kan komma att ytterligare medföra?
Kanske man kan tänka sig att Akademien i kommande versioner av Akademiens ordlista slår ihop uttrycken ”var” och ”vart” för att närma sig det språkbruk som svenska journalister och lärare behärskar?
Kanske man också kan slå ihop orden själv och ensam. Dem kan de ju inte heller skilja på. Mot bakgrund av hur man nu av ”han” och ”hon” lyckats skapa ”hen” kanske man tänka sig att Akademien tar in ett ”sjänsam” eller ett ”ensälv” med lite oklar betydelse?
Eller kanske man kan göra om Svenska Akademiens ordlista till Svenska Akademiens Svensk-Arabiska Ordlista i vilken alla varianter av Rinkeby-svenska och liknande kanoniseras? Det skulle säkert falla i god jord hos skräniga svenska vänsterjournalister. Kanske den kan ges ut med halvfranskt band med präglad logotyp på framsidan bestående av de tre nya svenska benen: handgranater, maskingevär och injiceringssprutor? Efter det kan man nog få fiffla hur mycket som helst i Akademien utan att besväras av någon journalistisk granskning.
Falun söndagen den 7 oktober 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar