måndag 8 oktober 2018

Ängsligt närmar sig klimatrapporterna verkligheten


.
Nu kom det en ny rapport från FN om klimatet. Den innebär betydligt beskare piller än de glädjerapporter som hittills presenterats. Tidigare har gjorts gällande, ungefär, att vi - mänskligheten - klarar två graders upphöjning av temperaturen och att den höjningen inte kommer att inträda förrän på 50-100 års sikt.

Därför har all tid i världen funnits att låta psykopaterna flyga jorden runt för att äta, dricka och kopulera på skattebetalarnas bekostnad på stora bluffkonferenser medan de låtsas rädda världen.

Det nya är att man börjat inse att vi inte alls klarar två grader. Vi har inte heller oceaner av tid till vårt förfogande. Vi har ungefär tio år på oss, verkar man vara inne på, enligt de tidiga tolkningar vi nu kan se i  media. För att kunna undgå katastrofen krävs under det decenniet åtgärder som saknar motstycke under mänsklighetens historia.

Tyvärr är även denna nya beska rapport ett glädjepiller. Detta sagt med reservation för att jag naturligtvis inte läst den utan enbart sett tidigare rapporter i media om den. Allting talar för att vi inte alls har något decennium på oss och inte heller temperaturhöjningen från 1,0 grader som hittills temperaturens ökat sedan förhistorisk tid, till 1,5 grader som nu skisseras som något slags magisk gräns bortom vilken katastrofen inträder.

Redan nu inträffade temperaturhöjning innebär att glaciärerna smälter och växthusgaser frigörs från tundra och havsbottnar. Det tar bar lite, lite längre tid. Men redan nuvarande nivå innebär att katastrofen kommer att inträda. Det som skulle krävas är att temperaturhöjningarna inte bara ska stanna. De ska backas tillbaka, samtidigt som överbefolkningen av jorden tilltar.

Det verkliga problemet, som mänskligheten är oförmögen att hantera, är nämligen befolkningsökningen. Katastrofen kommer att innebära en massdöd av aldrig skådat slag. Det löser i och för sig problemet med befolkningsökningen. Men löser det problemet i tid för att mänskligheten ska överleva? Är det ens önskvärt mot bakgrund av vad mänskligheten åstadkommit här på jorden? Kanske är allt detta väldigt akademiska frågor eftersom det mesta talar för att vi är ”beyond the point of no return”? Bortanför den punkt vid vilken det går att vända utvecklingen.

Hur skulle vi kunna genomföra en sådan förändring? Vi klarar ju inte ens att hålla kriminellt slödder borta från våra myndigheter, vår riksdag och vår regering.

Falun måndagen den 8 oktober 2018
Mikael Styrman
.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror inte människan kan påverka klimatet mer än marginellt! Det är solen och dess aktivitet som bestämmer klimatet till största delen! Däremot är ju befolkningsexplosionen ett enormt problem, jorden klarar helt enkelt inte 7.4 miljarder invånare. Och kanske det är därför som krigets vindar blåser allt starkare, ivrigt pådrivna av USA och Israel. Men hur man tänkt slippa drabbas av det kommande kriget förtäljer man inte. Kanske tror krigsivrarna att ett kärnvapenkrig bara ska drabba andra inte en själv? Ett kärnvapenkrig är oundvikligt om det blir en konflikt mellan stormakterna och beräkningar visar att hela jorden drabbas. Kanske har "eliten" i världen fixat reträttplatser åt sig själva som de tror är säkra men jag skulle inte chansa på denna utopi. Men tydligen finns det folk som är beredda att starta ett storkrig av krigsretoriken från framförallt USA att döma, frågan är bara hur många de vill offra av sin egen befolkning? Chansen är mycket stor att USA förvandlas till en radioaktiv grushög och på vissa hålla som Detroit etc skulle det kanske t o m vara en förbättring trots allt. Den som lever få se...

Benny

Mikael Styrman sa...

USA har för länge sedan förlorat kontrollen över sin militär. Den är större än alla andra länders militär tillsammans. Åtminstone har den större budget. Om bara militären får växa sig tillräckligt stor så kommer krigen automatiskt. Allt för många har sin utkomst beroende av att det verkligen blir krig ibland. De kommer därför att skapa krig när sådana inte finns. Det har pågått länge nu. I stort sett alla större konflikter efter Andra Världskriget - och de flesta mindre - är en direkt följd av en för stor och vildvuxen militär och en för stor krigsindustri.

För USA handlar det - ställt på sin spets - om att antingen krigar deras militär i andra länder eller så krigar de i USA. Föga förvånande väljer man att låta dem kriga utomlands.

Jag tror inte att man ska göra sig några stora förhoppningar om det amerikanska försvarets omtanke om den egna befolkningen. De tänker bara på sig själva. Det är hela nationens själ. De fungerar så.

Det är solen som svarar för klimatförändringen.

Vad åttatusenmiljoner människor, deras fordon, eldstäder och industriella processer gör, är att med sina utsläpp förändra sammansättningen högt upp i atmosfären, så att värmen inte strålar ut från jorden i tillräckligt hög utsträckning.

Det kan te sig svårbegripligt att människan kan påverka en sådan sak, men det har ju inte skett över en natt. Dag efter dag, natt efter natt, år efter år fyller vi och våra processer på. Och det klingar inte av genast även om vi skulle kunna stoppa tillförseln helt.

Jorden kunde kanske ha fött ett par miljarder människor, som betett sig ansvarsfullt, när ekosystemen var intakta. Nu är vi vadå? Åtta, på väg mot nio? Det är klart att någonstans slår det stopp. Förmodligen är vi förbi den punkten redan. Snart kommer överbefolkningen att lösas på det enda sätt som finns - av sig självt. Människan kan inte genomföra sådant. Man har försökt, men utan att lyckas.

Nu löser naturen problemet med överbefolkningen. Men det är inte säkert att mänskligheten överlever.

Mänskligheten hotas av närmare tiotalet allvarliga hot som kanske var för sig, och definitivt tillsammans, kan utrota människan.

Uppvärmningen, med värmeböljor, torka, stormar och nederbörd, felslagna skördar och hungersnöd.

Stora delar av jordens befolkning, exempelvis nästan hela Asien, försörjs med vatten vars tillgång utjämnas av att det binds i glaciärer som sedan smälter av, exempelvis Himalaya. Alla stora Asiatiska floder rinner upp i Himalaya. När det inte finns några glaciärer finns inte längre förutsättningar för mänskligt liv i dessa delar av jorden.

Döende koraller till följd av uppvärmningen riskerar leda till kollapsade fiskbestånd. Närmare hälften av mänskligheten lever av fisk. Korallerna skyddar också viktiga jordbruksområden från erosion och från att förstöras av saltvatten.

Våra jordbruksmetoder, med utarmningen av jordarna till följd av konstgödning mm gör jordarna sterila. Monokulturer och kemikalier gör att våra pollinatörer utarmas och dör. Utan pollinatörer inget jordbruk.

Människans inbilska gudslek som drivit stollarna att ”förädla” grödorna och förbättra det naturen utvecklat under hundratusentals år. Alla våra viktigaste grödor stammar från ett fåtal individer, med mycket liten genetisk variation, över hela världen. Förr fick sjukdomar lokal eller regional inverkan med hungersnöd som följd. Nu är risken mycket påtaglig för att en eller flera av våra viktigaste grödor mycket snabbt kan slås ut - globalt. Effekterna av något sådant behöver knappast förklaras.

Vattenbristen, som vi förr trodde att i den industrialiserade världen var en rent amerikansk historia, drabbar oss också. Våra dikningar och täckdikningar förbättrar kortsiktigt jord- och skogsbruksförutsättningarna. Långsiktigt ödelägger de jordbruksförutsättningarna, eftersom grundvattenreservoarerna inte hinner fyllas på när regnvattnet istället spolas ut i havet. Förmodligen tar det slut först i USA, men vi kommer nog som god tvåa. Som vanligt är det statens stollar som lett ödeläggelsen.