.
Då och då görs det program om avvecklingen av landsbygden. För det mesta förhåller man sig mycket ängsligt till orsakerna till landsbygdens död. Det framställs som något obegripligt, oförklarligt, något som ingen kan påverka. I själva verket är orsakerna till landsbygdens död ganska uppenbara, åtminstone för den som varit med en tid.
Den svenska landsbygden - som alla politiska skitpratare utan undantag säger att ska leva - har i praktiken redan dött. Men den har inte självdött. Den har blivit dödad av maktgalna socialdemokratiska politiker.
Det finns två omständigheter som är mycket tydliga och som har haft en avgörande betydelse. Den ena är det ganska korrupta samarbetet mellan storindustrin och socialdemokraterna. De som med socialdemokratins välsignelse fick mörda och plundra Ivar Kreüger, fick också mörda landsbygden och hundratusentals småföretag.
Tack vare socialdemokratins nära samarbete med Hitler undgick Sverige att ödeläggas av Andra Världskriget. När Europa skulle återuppbyggas skapades stor efterfrågan i den intakta svenska industrin. Vilket skräp som helst gick att sälja och utan mördande reklam. På grund av ”svensk kvalitet” fick vi veta i skolan. Det var delvis sant. Det fanns ibland - förr i tiden. Det har svenskarna slutat med. Medan tyskarna valt att höja priserna och hålla hög kvalitet har svenskarna valt att sänka både pris och kvalitet.
För att försörja storindustrin med arbetskraft gjordes småjordbruken olönsamma genom politiska beslut och befolkningen tvingades iväg. En sorts deportation av den typ som både Hitler och Stalin ägnade sig åt.
Den andra omständigheten var att det rådde socialdemokratiskt väljarövertag i riket, men det fanns ändå många blåa kommuner. Den sortens demokrati kunde inte maktgalna socialdemokratiska ledare med deras prototalitära värderingar acceptera. Följaktligen slog man på 1960-talet ihop röda och blå kommuner för att skapa enbart röda kommuner. I många, troligen flertalet kommuner blev följden att alla kommuncentra utöver ett per kommun avlövades på kommunal service och började dö. Servicen flyttades längre bort från landsbygdens folk. En bieffekt som man räknade med och som även infann sig, var att när man väl sätter sig i rörelse och flyttar till service och arbete är det lätt hänt att man flyttar vidare till storindustrin.
En tredje omständighet som troligen inte hade något direkt samband med storindustrins önskemål utan istället var driven av avundsjuka och missunnsamhet, kom att verka i samma riktning. Förr fanns det en eller flera privata lanthandlare i varje by. Socialdemokratin startade en Konsumbutik i varje by och konkurrerade ihjäl den privata butiken, som fick stänga. Därefter stängde Konsum sina butiker och ersatte dem med butiksbussar som körde förbi någon gång i veckan. Sedan drog man in butiksbussen också och landsbygden var utan service och handel. Sedan konkurrerade man ihjäl bokhandlarna. Konsum började sälja skolböcker. Röda kommuner, dvs nästan alla, köpte skolböckerna från Konsum med påföljd att bokhandlarna fick stänga. Nu har vi nästan inga bokhandlare kvar i landet. Militanta tokvänstern demonstrerar högljutt när någon annan än rödingarna är med på bokmässan, men det är bara bokbålen som återstår så är nationalsocialdemokratins gamla nazistiska dröm fullbordad.
Falun måndagen den 1 oktober 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar