8 st svenska hen i "gang bang" på Finlandsfärja

.
Svenska media hade det jobbigt och ängsligt på söndag. Nyheten gick inte att ignorera. En 45-årig kvinna har blivit gruppvåldtagen på en Finlandsbåt av….ja, av vem eller vilka? Där började problemen. Och uppgifterna varierade under kvällens lopp. Det rapporterades om svenska medborgare, om svenskar, om svenska män och om män och det ändrades efter hand som de ängsliga diskussionerna på redaktionerna böljade vidare. Jag tror inte att jag såg något sådant, men i dessa liberala tider kan vi nog förvänta oss, att våra media även skulle kunna rapportera om att en ensam kvinna våldtagits av åtta personer, eller varför inte åtta hen eller åtta svenska hen? Det skulle väl vara politiskt korrekt?

Jag tycker att den där rapporteringen är extremt ohederlig och att den skadar både media och såväl vanliga invandrares som flyktingars ställning i Sverige. I och för sig kan förmodligen varenda svensk räkna ut, att om åtta hen i 25-årsåldern genomför en våldtäkt mot en ensam 45-årig kvinna, så handlar det inte om några svenska hen. Jag kan mycket väl förstå, att den ohederliga rapporteringen inte bara handlar om att dölja hur tokigt svenska media har positionerat sig i invandrings-, religions- och multikultifrågorna, utan att det förmodligen i grunden handlar om en positiv strävan, med syfte att undvika att oskyldiga invandrare drabbas av trakasserier med anledning av detta. Men rapporteringen kommer lika förbannat att skada både medias förtroende och invandrarna.

Och inte blir det bättre om dessa hen hamnar en tid i svenskt fängelse, som i jämförelse med de förhållanden som de kommer ifrån, närmast kan liknas vid paradiset. Det blir inget straff. Det blir en belöning och det kommer att uppmuntra ett fortsatt snarlikt beteende. Man blir ju nämligen inte per automatik svensk när man kommer in i landet. Inte ens när man får svenskt medborgarskap eller belönas med en gratis vistelse med fri kost, på ett hotell som överglänser åtminstone varje afrikanskt hotell som de någonsin besökt.

Det finns intelligenta invandrare med vilja och intellektuell kapacitet att snabbt assimileras i det svenska samhället. Tyvärr finns det också hopplösa puckon som aldrig kommer att kunna assimileras. Om de så bor hela livet i Sverige, kommer de fortfarande att vara exempelvis afrikaner i fråga om sin kulturella hemvist och sin kvinnosyn. Dessvärre finns det också svenskar, företrädesvis en välavlönad och från verkligheten tämligen isolerad elit, som gör sitt bästa för att tala om för alla, att de ska behålla exempelvis sin arabiska eller afrikanska kultur och sin kvinnosyn, att det går bra, att vi vill ha det så i Sverige.

Man måste försöka förstå dem som inte begriper bättre. Ta exempelvis en EU-parlamentariker som Cecilia Wikström. Hon lever och frodas i den moderna tidens motsvarighet till Versailles. I denna fina politiska klubb för förfinat umgänge och inbördes beundran, med skattefri lön värdig en prinsessa och med alla kostnader betalda. Hur skulle hon kunna förstå hur dessa stolligheter tas emot av gemene man i Sverige? Av de som hårdhänt plundras av en halvkriminell skattemyndighet och ett dito indrivningsväsende? Allt för att Cecilia Wikström ska få sina förmåner. För att miljarder ska kunna slösas bort genom fullkomligt vettlös inkompetens inom ramen för migrationshanteringen. Samtidigt får de som betalar hanka sig fram på, eller nära, existensminimum. Den enda trösten är tron på att Balkantiggarna som numera finns överallt, och av godhet inkvarteras av kommunen, har det sämre. Nu växer ju deras antal snabbt, på grund av att kommunernas inkvartering av dem växer som en svamp. Snart har de så mycket konkurrens att de har det lika illa som de som ger allmosorna. Då tar nog delvis andra födkrokar vid. Men tills vidare är det nog självbedrägeri att intala sig att de har det sämre.

Kom gärna hem från "Versailles", Cecilia Wikström, och besök den svenska verkligheten. Du känner kanske ännu någon som inte tillhör den ekonomiska och politiska eliten? Om inte kan Du ju alltid åka Finlandsbåt. Du behöver inte klä upp Dig. Du duger som Du är.

Nu är det väl inte så vanligt ännu med gruppvåldtäkter i Sverige som en del vill få oss att tro. Men de har säkert rätt i att problemet kommer att växa snabbt, om vi inte gör något åt det. Att det inte är så vanligt är säkert en klen tröst för dem som trots allt drabbas. Vårt dysfunktionella rättsväsende klarar inte av frågan. Det har dessvärre decimerats till en del av en politisk gangsterliga, med uppgift att bestraffa dem som inte godvilligt låter sig plundras av den politiska eliten och deras underhuggare.

Under en tid i mitt liv, innan nazisterna, eller lyxyrkesjägarna om man hellre vill säga så, slängde in mig i politiskt fängelse och stal mitt företag och mina tillgångar, var jag med i Övertorneå Medborgargarde. Det bildades för att vår polis hade försjunkit i total oduglighet. Vi lyckades på kort tid få inbrott och stölder, som var under snabb tillväxt, att upphöra helt i Övertorneå. I vanliga fall kom tjuvarna från Överkalix, Kalixbygden, Älvsbyn och Fyrkanten (Luleå-Piteå-Boden-Älvsbyn). Under en period kom väldigt mycket litauer till bygden. Många av dem var mycket duktigt folk. Men en ganska aktiv grupp var extremt tjuvaktiga och väl organiserade. De stal och plundrade och idkade även hårdhänt väpnad utpressning mot sina landsmän, beskyddarverksamhet. Vi ordnade ett möte med de litauiska bärplockarna som bodde på campingen i Övertorneå. Det var jag och Hans Mörtberg (som numera har bytt sida och jobbar åt maffian, på yrkesjägaren Sundströms och Pitemaffians bank i Pajala) och några till. En från Litauen invandrad kvinna tolkade åt oss. Hon jobbade på campingen och kunde både litauiska och ryska samt åtnjöt landsmännens förtroende.

Litauerna berättade, att de mycket väl kunde ta hand om skurkarna, men de vågade inte, för de ville inte bli utvisade eftersom de behövde inkomsterna från bärplockningen. Och på den punkten hade de förmodligen helt rätt. Skulle de ha gjort något åt skurkarna, skulle det utan minsta tvekan ha resulterat i att de hade blivit utvisade och tvingats betala skadestånd till skurkarna, som hade fått stanna kvar. Det är det svenska rättsväsendets modus operandi.

Nu visade det sig att skurkarna bodde på en camping på finska sidan, på berget Aavasaksa. Så vi åkte till Ylitornio, på finska sidan, Hans och jag, och träffade Länsman. Det var nästan som att bli frälst, som att få se ljuset. Den svenska polisen var i det närmaste helt okunnig och helt ointresserad av vad som hände i samhället. De var bara oroliga för att brottsligheten skulle gå ned, för då riskerade de att förlora sitt arbete, häradsbetäckare eller ej. Den finska polisen visade sig ha mycket god koll på läget. Vi utbytte informationer och förvånade oss över hur väl informerade de var. Vi var ju inte bortskämda med sådant. Politruker blir ju inte bra poliser. De blir mer av det godtyckliga slaget.

Vi förklarade problemet och de hederliga balternas oro. Finska Länsmannen visade sig vara en jordnära och praktisk person. När vi var färdiga med vår redogörelse, förklarade han, att ”ibland är bästa medicinen den gamla hederliga metoden, att ta med någon bakom bastun”. Vi åkte nöjda tillbaka och informerade litauerna.

Någon dag senare åkte 6-10 billaster, minns inte längre exakta antalet, litauer över till Aavsaksa vid 9-tiden på förmiddagen. Tidpunkten var vald med omsorg. Den som är kvar i stugan vid 9-tiden försörjer sig inte på bärplockning. En smidig man tog sig in i skurkarnas stuga genom ett öppet toalettfönster och inledde slagsmålet på egen hand, tills han lyckades låsa upp åt de andra. Därefter fick skurkarna en ordentlig omgång, även med litauiska mått mätt. Sedan ringde litauerna finska polisen och när de anlände visade de polisen på stöldgods från lokala butiker med mera, som stugan var full av.

Litauerna berättade senare bekymrat och oroat för oss, att de inte förstod sig på finska polisen. När de försökte visa poliserna på stöldgodset och berätta vem som hade gjort vad, ville polisen bara att de skulle åka därifrån och överlämna saken åt dem…

Det slutade med en viss tids sjukhusvistelse för diverse arm- eller benbrott för en del av skurkarna. De blev av med stöldgodset och blev utvisade. Om de fick några andra efterräkningar vet jag ej. Men det löste problemet för oss och de litauiska bärplockarna.

Ungefär så tror jag att problemet med den afrikanska kvinnosynen och gruppvåldtäkterna som håller på att vandra in i Sverige måste lösas. Vi vet vad som pågår i Afrika. Vi vill inte ha hit problemet för att några godhjärtade stollar inte begriper vad som är på väg att hända. Om vi överlåter problemet till den svenska skurkstatens odugliga rättsväsende kommer det garanterat att gå åt helvete, med mycket lidande och förstörda liv, inte minst för våra kvinnor. Men problemet kan lösas om vi kan få invandrarna att förstå att det är deras problem. Om inte de kan få ordning på sina landsmän och sina kulturella bröder, som tror att de får leva som i Afrika i Sverige, så kommer vi att kasta ut dem allihop. Det kommer att bli följden, vare sig vi vill eller ej, om inte problemet löses. Därför är det bättre att säga som det är.

Men det förutsätter att vårt kriminella rättsväsende, och våra odugliga och egennyttiga politiska drönare, kan hålla fingrarna borta. Jag menar sådana, som framhäver sig själva som saliga, och uppfyllda av godhet lovar allt åt alla - meddetsamma - men överlåter åt andra att få kaoset de skapar att fungera, inklusive de alla negativa beskeden.

Det här med balterna har jag och Hans förresten berättat åt Fredrik Reinfeldt en gång, vid ett möte på polisstationen i Övertorneå. Han tyckte inte att det var något roligt. Han tittade på oss som en ledsen hund. Så gick det ju som det gick också. Och mycket av det vi kämpar med nu är det han som har ställt till med.

Södertälje måndagen den 2 februari 2015
Mikael Styrman
.