fredag 13 februari 2015

Indignationsprivilegiet återtaget av Rädda Barnen

.
Sedan nationalsocialdemokratin var i sin krafts dagar och höll Sverige i ett järngrepp, och befolkningen i skräck, har vi ännu kvar mängder av grenar från den gamla maktapparaten. De lever numera till synes sina egna liv som förment osjälviska och allmännyttiga organisationer, finansierade genom tiggeri och/eller offentliga bidrag. Den synliga delen av deras verksamhet består i att försåtligt lyfta fram nationalsocialdemokratins förtjänster genom att peka på fel och brister i andra länder och samhällssystem. Den mindre synliga delen består i att belöna partiarbetare, eller om man så vill partiadel i första, andra och tredje generation. Säkert kan det bli fler generationer med tiden.

Vem minns inte

- Röda Korset som den egennyttige Bengt Westerberg förvandlade till Svarta Korset?
- Svenska Amnestys och Internationella Juristkommissionens Jesús Alcalá, och hans svindlerier, journalist var han - vad annars?
- Anna Visborgs stiftelse som shanghajades av pamparna i styrelsen?

Listan kan naturligtvis göras MYCKET lång.

Idag, när nationalsocialdemokratin och dess parasiterande kört landet i botten, är dessa organisationer till stor del lika otidsenliga som dinosaurier och då och då avslöjar sig någon av dessa dinosaurier. För några dagar sedan blev det världens pådrag i media, för att en ordningsvakt i Malmö gjorde sitt arbete och hindrade ett utländskt gatubarn från att göra som han ville även i Sverige.

Avsiktligt eller oavsiktligt slängde då någon journalist ut en hel ring falukorv på nattgammal is. Och se, där kom strax en av dessa otidsenliga dinosaurier dundrande ut på svagisen, på jakt efter falukorven. Det var Elisabeth Dahlin från Kalix, sosseadel i åtminstone andra generation. Dotter till ett nationalsocialdemokratiskt landstingsråd i Norrbotten. Generalsekreterare för Rädda Barnen, ordförande för Världens Barn, ledamot i Radiohjälpen och Pressens Opinionsnämnd (enligt Wikipedia).

Som många andra av dinosaurierna plågas Rädda Barnen av tvivel om sitt ”uppdrag” nu när Sverige sedan länge faller fritt. Av mycket att döma har Rädda Barnen helt missat, eller blundat för, den stora mängden föräldralösa barn eller gatubarn eller vad de nu vara må, som väller in över Sveriges gränser och varav nästan 1.500 nu är försvunna. Det är möjligt att dessa barn inte är upp så mycket på Rädda Barnens kansli? Kanske bevistar de inte heller de konferenser och andra fina sammankomster där Rädda Barnens elit frotterar sig mot noblessen?

Vad har man sysslat med på Rädda Barnen?

Nu har man i alla fall, tack vare media, återtagit indignationsprivilegiet och utsett en skyldig grupp att hacka på. Det är polisens fel. Allt är polisens fel. Och nu finns det inga gränser för hur mycket arbete och kostnader som det plötsligt är polisens sak att lägga ned för att försöka styra upp det kaos som våra politiska drönare åstadkommer. Det kanske går så långt att vi måste ställa in en del av noblessens lallande för att polisresurserna behövs för att leta efter försvunna barn från all världens länder. Klarar man inte det senare blir det ju moraliskt tvivelaktigt att lägga ned så mycket resurser på blåljuskorteger och att skapa bildmässiga fototillfällen i samband med nollproduktiva möten utan andra syften än att må gott och exponera sig, på skattebetalarnas bekostnad.

Men Rädda Barnen kan gå före och visa vägen. Nu har livet och arbetet plötsligt fått innehåll. Nu kan man sluta ränna på allehanda offentliga kattdop, sluta räkna lönen från generalsekreterarförläningen och de lukrativa extraknäcken samt sluta räkna hur många kändisar man har legat med. Istället kan man gå ut på gatan och ägna sig åt det fältarbete som man är så pigg på att peka med hela handen åt andra att de ska utföra.

- Ut på gatorna och leta efter barnen Elisabeth!

Södertälje fredagen den 13 februari 2015
Mikael Styrman
.

1 kommentar:

Anonym sa...


Ja bluffen med "frivilliga" hjälp och biståndsorganisationer är
sannerligen gränslös i Sverige, och deras dubbelmoral obeskrivlig.
Med skam och rodnad får jag erkänna mig varit en nyttig idiot
även i Svarta Korsets verksamhet under några år för ett
decennium sedan, till dess jag till fullo insåg myglet och
dubbelmoralen i organisationen, detta enligt följande:
Jag var aktiv som sjukvårdare i en av de första hjälpengrupper
(i Svarta Korset benämnd med förkortning fhg)som finns
organiserade på ett antal orter i Sverige.
Upplägget var dock vansinnigt och är jämförbart med bedrägeri!
Man vill nämligen ge sken av att vara en kvalificerad sjukvårdsberedskap
som till marknadsmässig kostnad kan hyras in av exempelvis arrangörer
vid idrottsevenemang, och då talar jag i egen erfarenhet uppdrag vid
hockeymatcher på allsvensk nivå exempelvis.
Vilken utbildning krävs då för att i dessa sammanhang få stå
iförd kläder som med röda kors symboler och allmänt intryck för
tankarna till någon sorts ambulanssjukvårdare eller dylikt?
Mindre än 100 timmar.... Jag är själv transportarbetare till
yrket, har ingen som helst civil sjukvårdsutbildning utom
dessa ca 100 timmars kurs i "plåsterditsättning inkl hlr".
Och jag har alltså utgjort sjukvårdsberedskap i på allsvenska
hockeymatcher. Givetvis helt oförsvarligt av mig att gå på
något sådant, men anstiftare var som sagt Svarta Korset.
Vad är då det egentliga syftet med denna verksamhet?
Den grupp jag ingick i debiterade ca 300 kr/timme för en grupp
som i regel bestod av två plåsterditsättare och en "praktikant"
som inte fullgjort sin så kallade utbildning.
Organisationen på orten hade flera uppdrag varje vecka, och kunde
ibland ha 3-4 grupper igång samtidigt på olika evenemang.
gissningsvis drog vi in lågt räknat 5000kr/vecka i vart fall
40 veckor om året. Det var svårt att få ut reseersättning och
någon annan ersättning utgick ej. Kläder och sjukvårdsutrustning
fanns i så begränsad mängd att detta fick lånas i samband med
uppdrag, och jag beräknar de totala kostnaderna för verksamheten
till understignde 10000kr/år. Alltså intäkter på 5000kr x 40 veckor=200000kr
utgifter 10000kr, nettovinst 190000kr, varje år, detta bara på min ort.
Dessa pengar slussades sedan vidare i organisationen och återfinns
nu säkerligen väl investerade i knark och horor av den bedrägeridömda
Af Donner, och hans ännu inte dömda kumpan Von Westerberg.
/ fänrik Stål