Det är så här kriget mot terrorismen går till.
Man kan mörda betydande mängder människor med exempelvis drönare.
Sedan kan man låtsas att de var terrorister, vilka de än var,
vilket man i de flesta fall inte vet förrän efteråt.
Eftersom även en blind höna ibland hittar ett korn tar man då och då enligt slumpens lagar ibland död på en ”terrorist”.
Det kan ju också vara någon som i sitt eget land kämpar för rätten att inte bli godtyckligt mördad av en främmande terrormakt, med hjälp av drönare.
Efter hand som ”terrordåd” inträffar kan man i efterhand konstatera att gärningsmannen/-männen antingen fanns eller inte fanns på säkerhetspolisens radar.
Fast oavsett vilket är det förmodligen klen tröst för de drabbade.
Myndigheterna konstaterar i efterhand att man har ett mycket gott samarbete myndigheterna emellan.
Men hur vet man vem fienden är, hur vinner man och hur vet man att man har vunnit ”kriget mot terrorismen”? Finns det ens någon terrorism att kriga emot och går kriget över huvud taget att vinna? Och framför allt - går det att vinna genom att godtyckligt mörda människor världen över? Är det i så fall ens önskvärt att vinna?
Södertälje söndagen den 15 februari 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar