.
Ibland händer det saker, eller man upptäcker fenomen, som får en att fundera på om det är man själv eller resten av världen som är galen. Eller om inte hela resten av världen så i alla fall de som råkar vara i position att påverka just det man observerat eller kommit att tänka på. Och ibland tycker man att det känns som om världen eller utvecklingen är på väg åt alldeles fel håll och att man vill höja sin stämma och säga ifrån.
Om man ska säga ifrån vill man ju gärna vara hyggligt säker på att det är man själv som har rätt. Det är ju svårt att spå, särskilt om framtiden. Historien känner ju en hel del exempel på spådomar som när de avgavs, utifrån då känd kunskap, och för den som avgav spådomen, framstod som rimliga, men som betraktade i historiens backspegel kan framstå som löjliga, ibland väldigt löjliga.
Det finns också en del jämförelser med större historiska händelser som kan framstå som väldigt logiska och kraftfulla när de utslungas, men som ibland ändå slår väldigt fel.
En sådan klassisk jämförelse som ofta återkommer i olika väl underbyggd form, ibland som ren hörsägen, ibland underbyggd med angivande av tidpunkt och källa samt lagom vetenskapligt forum som den sägs härröra från, är den som ska vara från 1700- eller 1800-talet och förutspå att ömsom hela London, ömsom alla Europas större städer i framtiden ska drunkna i hästskit. Den väntar vi ju ännu på att den ska bli infriad. Men eftersom verkligheten alltid överträffar dikten kanske vi inte ska ha så bråttom att avskriva den helt. Men just nu ser det i alla fall ut som om London istället ska drunkna under Atlantens vatten och det ser inte heller ut att ta så lång tid.
En annan populär variant är jämförelsen med att åka till månen och landa där. Den förekommer i både positiva och negativa varianter. Till exempel: Redan 1969, för 50 år sedan, kunde amerikanerna åka till månen, åka runt månen och landa på den och åka hem igen. Men i Sverige kan vi fortfarande inte bygga kraftledningar så att de inte trasas sönder av närbelägna träd när det börja blåsa eller köra tåg när det kommer 5 cm snö eller något annat som tyder på en gränslös inkompetens.
Vår dåvarande kommunikationsminister Inez Uusmann drog till med ”kan man åka till månen och landa där, då kan man bygga en tunnel genom Hallandsåsen”. Det tyckte hon säkert var bra. Men det visade sig ju inte vara någon bra jämförelse, för det kunde man ju inte. Åtminstone inte utan att ställa till en katastrof. Dessutom var det väl ingen bra jämförelse, för det var ju inte den svenska regeringen eller offentliga sektorn som åkte till månen. Alla erfarenheter tyder på att det inte hade gått så bra om de hade försökt.
Att Hallandsåsen skulle gå åt helvete det kunde man ju räkna ut på förhand när man såg att de satte Vattenfall och Bengt Toolanen att borra tunneln, med sedermera känt resultat. Var det 12 m man kom innan äventyret tog slut och tunneln beställdes av Skanska på löpande räkning för så dyra pengar att man hade råd att dränka åsen i RocaGil och ta död på jordbruken på åsen? Man får väl vara tacksam för att dårarna inte hittade på att borra en tunnel från Göteborg till Oslo. En sådan behövs inte heller och den hade nog blivit mycket dyrare. Nu kommer i alla fall tågen fram 10 minuter tidigare. Vi kommer nog aldrig att få reda på hur mycket skattemedel som förstördes där, eller hur mycket som förskingrades, men redan försiktiga bedömningar stannar på en miljard kronor per inbesparad minut. Ren idioti med andra ord. Det spelar ingen roll om tågen över Hallandsåsen kommer fram den ena eller andra minuten. Särkilt inte med negativa räntor. Då kanske det rent av blir bättre om det tar lång tid. Dessutom är problemet på en helt annan bog. Så som regeringen sköter landet är frågan om tågen kommer fram över huvud taget. Men om man inte hade hållit på och svamlat med Hallandsåstunneln hade man haft väldigt mycket pengar att använda till underhåll av järnvägsnätet, kontaktledningarna, signalerna och tågen.
Samma Inez Uusmann sa att Internet var en fluga som snart skulle gå över. Med tanke på att hon var kommunikationsminister är det kanske inte så konstigt att vi hemsöks av mitträckesvägar som efter minsta störning är blockerade i timtal. Jämför det med de samhällsviktiga minuterna över Hallandsåsen. Vi kanske rent av har kommit lindrigt undan? Hon kunde ha suttit kvar? Eller Sven-Erik Bucht kunde ha blivit kommunikationsminister. Då hade det garanterat gått åt helvete. Eller Anders Sundström? Då hade vi fått sitta i kö i timtal för att ge oss ut på vägarna och uträtta ens det enklaste ärende. Och så hade vi fått avge deklarationer på heder och samvete om huruvida bilen är vår och vårt ärende legitimt. Och så hade vi fått överlämna förvaltningen av bilen till en fondförvaltare som är du och bror med ryskan maffian och som hade tryckt in bilens värde i Sundströms och Paulsons luftslott Northland Recourses. Norrländsk Svindel efter en fri översättning. Ja, det står väl inte på innan Miljöpartiet driver frågan om en deklaration för att få ge sig ut på vägarna. Om de hinner innan de åker ur riksdagen. Och det är klart - den kommer ju inte att omfatta politiker. De kommer ju att susa förbi landsbygden i snabbtåg som inte stannar i vare sig bondhålor eller småstäder. Men de kommer att suga miljarder och ge möjlighet till förskingring i en omfattning som kommer att få Sjöfartsverkets kleptomaner att bli gröna av avund.
En annan sådan där lustig spådom som inte går av för hackor är förstås Herbert Söderström som visats mycket i TV under senare tid, när han med eftertryck ger uttryck för att ”telefonnummer hittar man bäst i telefonkatalogen”. Undrar när man såg en telefonkatalog senast?
Falun fredagen den 15 mars 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar