måndag 11 mars 2019

Tystnadskulturen och Palmemordet


.
Svar till SGA:s kommentarer till inlägget ”Palmeutredningen lever”.

Så kan det ju vara. Men det kan ju också vara bullshit. Jag ska strax komma till varför jag tycker så.

Låt mig bara först framhålla att jag är mycket väl medveten om att svenska domstolar är politiskt styrda. Det har jag rika egna erfarenheter av.

Den där Sydafrika-historien hänger inte ihop. Det är ologiskt att representanter för sydafrikanska säkerhetstjänsten skulle börja skena helt på egen hand, utan regeringens inblandning, och därefter helt opåkallat börja pladdra om det. Det är ologiskt, men inte omöjligt. I yvigare och mer svårkontrollerade organisationer, som de många amerikanska hemliga organisationerna är sådant agerande inte lika osannolikt. Liknande har hänt och även behandlats i kongressförhör. Dock är det inte aktuellt i fråga om Palme-mordet, vilket jag återkommer till längre ned i texten. 

En liten lustifikation i sammanhanget är, för vad det nu kan vara värt, att Wedin på en del bilder är ganska lik fantombilden som Kalle Anka-polisen tog fram strax efter Palme-mordet. Men det går naturligtvis inte att bedöma om det betyder något alls, eftersom Palme-utredningen är så nedlusad med manipulationer. Det går inte att bedöma om fantombilden verkligen var ett försök att förutsättningslöst illustrera vittnets minnesbild, eller om den är följden av att vittnet under processen utsattes för avsiktliga manipulationer med syfte att påverka utformningen av fantombilden.

Det är mycket svårt att sätta någon tilltro till de där uppgifterna om inblandade sydafrikaner. Kring Palme-mordet har hela tiden cirkulerat mängder av mer eller mindre fantasifulla teorier. Jag tror inte att man behöver söka länge i den bransch som Du nämner för att snubbla över individer som har svårt för att skilja på dröm och verklighet.

För den som har genomfört mordet, eller ligger bakom det, är det säkert inte svårt att finna personer i branschen som är beredda att - mot en inte allt för hög ersättning - intyga att månen är en stor grön ost, ifall just det skulle behövas. Det är tämligen riskfritt att påstå vad som helst om Palme-mordet - även att ta på sig att ha gjort det. Det är inte samma sak som att bli ställd till ansvar. Palme-utredningen är ju, måhända med en liten överdrift, lika omfattande som Stasi’s arkiv var och den innehåller förmodligen minst lika mycket strunt. Den är en koncentration av värdelöst vetande som mycket väl speglar kompetensen hos den svenska poliskåren. Kompetensen är vad den blir när man under decennier inte avkrävs att utföra ordentligt arbete därför att domstolsutslagen är politiskt bestämda och man därför tillåter ändamålen att helga medlen. När vilket strunt som helst kan läggas till grund för en fällande dom tenderar naturligtvis polisutredningar med tiden att innehålla strunt.

Det är lätt att förstå att sådana där Sydafrika- och Amerikateorier vinner bifall hos inbilska svenskar och det är naturligtvis därför de underblåses. Men man behöver inte alls gå utomlands för att hitta Palmes mördare. Han finns förmodligen bland de mindre nogräknade skurkar inom poliskåren som svenska makthavare anlitat som yrkesmördare i andra fall. Vi har flera sådana fall som exempelvis mordet på krigsmaterielinspektören Carl Fredrik Algernon samt journalisten Cats Falck och hennes väninna Lena Gräns. Svenska politiska skurkar älskar att leverera fantastiska historier värdiga James Bond-filmer om mord som de själva ligger bakom. Så planterade man till exempel en uppgift om att Östtyska Stasi låg bakom morden på Cats Falck och Lena Gräns. Svenska media tog till sig det med förtjusning. Förmodligen utan att alls tro på det själva. Men man behöver inte gå utomlands för att hitta mördare. Det finns sådana i vår egen poliskår som är beredda att mörda på politiska skurkars begäran. Det finns det i alla poliskårer som inte har någon från poliskåren fristående struktur som utreder brott som begås av polisen. I Sverige fungerar det dessutom av hävd så att politiska skurkar återkommande har behov av och använder sig av kriminella poliser. Därför skyddas kriminella poliser som låter sig styras. Sådana har man hållhakar på, vilket gör dem tillgängliga för skurkstreck. De som inte låter sig korrumperas har däremot lättare för att få sparken, eller missgynnas på annat sätt, tills de säger upp sig själva.

Vad sedan gäller frågan om inblandning från USA fanns det helt säkert en tid när skrupelfria galningar i de amerikanska skurkorganisationerna övervägde att mörda Olof Palme. Men det var när han var en ung och hyggligt okorrumperad eldsjäl som stod på de mänskliga rättigheternas barrikader och läxade upp USA för dess terror i Vietnam. Så var det nämligen. De hade kunnat mörda Palme hundratals gånger när det fanns anledning till det och behövde inte någon hjälp av några clowner från Sydafrika. Om ingen av deras egna lustmördare skulle haft tid att komma, skulle de bara ha vänt sig till samma polisiära yrkesmördare som sosseriet självt brukade anlita. Men när Palme var gammal och trött hade jänkarna för länge sedan korrumperat honom, med stipendier och annat egosmekeri. Då fanns det ingen anledning att mörda honom. Då var han ju deras vapendragare. Det är typiskt för sosseriet att ha så höga tankar om sin egen betydelse att man tror att inte vi andra genomskådar det där.

Även om Palme blev mördad, sannolikt av egna kumpaner, som låg lite illa till, gick det ju ganska bra för honom. Han fick ju en fin partibegravning, som Stalin, Lenin och andra kollegor. Han slapp försvinna spårlöst för att sedan dyka upp, inlindad i sopsäckar, på 60 cm djup, som ett bonuslik i en anonym grav på Norra Begravningsplatsen i Solna. Men det var ju inte för Palmes skull. Det var för partiets och maktapparatens skull han blev martyr. Det var maktapparatens sätt att hålla fast väljarna genom att kanonisera Palme. 

Vi kommer nog aldrig att få reda på vilka svenska gangsters som mördade Palme. Det beror på den tystnadskultur som alltid präglat sosseriets skurkars skumraskaffärer. Vi har helt enkelt inte den information som behövs om vilka som satt i klistret vid tiden för Palme-mordet och vilka som riskerade att åka ut i kylan. Den tystnadskulturen är upplysningsvis inte olik den som nu präglar de arabiska, afrikanska och asiatiska gangsters som sosseriet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centern och Liberalerna släpat hit och som nu gör våra gator osäkra.

Sveriges Nationalsocialdemokrater hade länge absolut makt. Absolut makt korrumperar absolut. I en absolut korrumperad maktapparat får medlemmar eller utövare både makt och straffrihet, vilket är förklaringen till att så många grova brottslingar sökt sig till sosseriet. Sådana människor är inte med nödvändighet lätthanterliga. De är ofta gränslösa, ofta psykopater. De kan ha dålig impulskontroll och kan vara skrupelfria i sin jakt efter fördelar och framgång. Se bara på Sven-Erik Bucht, Anders Sundström, Yvonne Fredriksson, Birgitta Dahl och Mona Sahlin. Det är för övrigt ingenting unikt för nationalsocialdemokraterna. Det händer i alla maktstrukturer som får ohälsosamt mycket makt under ohälsosamt lång tid. Hemlighetskulturen lade Palme i en för tidig grav och den garanterar att vi aldrig får reda på sanningen. Men jag tror att Palme är nöjd med det slut han fick. Mycket bättre att bli skjuten som statsminister än att långsamt tyna bort på ett misskött äldreboende i en välfärdsstat i förfall.

Falun måndagen den 11 mars 2019
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: