.
Tisdag morgon detonerade en minst sagt het nyhet i SVT:s Morgonstudio och den kunde även läsas i några tidningar - pliktskyldigast. Men trots att det var en mycket uppseendeväckande nyhet lyfte den aldrig. Det skulle komma en presskonferens på eftermiddagen och det var naturligtvis givet att den skulle bevakas. Sedan kom inget mer. I det närmast total tystnad följde.
Nyheten var att Norsk Hydro har fått sitt nätverk kapat av utpressare. Att vissa fabriker eller produktionslinjer kan drivas med lokal info men att andra antingen har stannat eller kommer att stanna. Det är inte vilket litet lokalt nätverk som helst. Norsk Hydro är en av världens största aluminiumtillverkare. Nyheten presenterades av Norsk Hydros personal i vad som föreföll vara en improviserad presskonferens. Jag tror att de sa att syftet med att gå ut med nyheten är att man söker efter expertis som kan hjälpa dem med problemet. Det föreföll i högsta grad rimligt för mig. För inte så länge sida fick jag mina datorer kapade och hade snarlika problem. Jag sökte med ljus och lykta efter någon som skulle kunna hjälpa mig med problemet, någon som specialiserat sig på sådana problem. Om 300.000 datorer kapas årligen i en förmodligen åtminstone delvis organiserad grov brottslig verksamhet som omsätter miljarder måste det även finnas sådana som marknadsför sig som problemlösare på området - men icke. Det måste även finnas sådana som åkt fast - men icke. Det senare är ännu mer anmärkningsvärt.
När jag skulle gå in på SVT-Play i efterhand och titta och lyssna lite noggrannare fann jag att censuren tagit hela tisdagens Morgonstudio-sändning. Det där känner jag som gammal elverkschef igen. Så fungerar det alltid när någon gör ett attentat mot en viktigare eldistributions- eller elproduktionsanläggning. Först blir det världens pådrag i media och sedan plötsligt ingenting. Det hänger ihop med elförsörjningens stora betydelse för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Man är helt enkelt livrädda för att sprida sådana nyheter och därmed sprida idén till människor som kan vara beredda att göra liknande saker. Bland annat är man ju rädda för att det ska trigga knäppskallar att gå igång.
Exakt hur den här censuren går till vet jag inte, men det låter sig ju anas i dagens digitaliserade värld. Det är ju naturligtvis inte så amatörmässigt att någon tomte sätter sig och ringer runt till media och vädjar utan självfallet finns det organiserade strukturer för detta. Det här har ju en positiv och samhällsbevarande sida. Men det har ju också en sida som inte är så trevlig. Det innebär nämligen att det finns ett filter som våra nyheter ska passera och alla nyheter gör inte det. Vi får inte reda på allt som händer, inte heller på vem som trycker på panikknappen och än mindre varför. I fel händer är det här naturligtvis inte samhällsbevarande utan istället samhällsomstörtande. Och det är naturligtvis också ett uppenbart rättssäkerhetsproblem, beroende på vem som censurerar och med vilket syfte.
Givet min bakgrund och mina erfarenheter är jag inte särskilt förvånad över att censuren tog nyheten. Kan Norsk Hydro få sitt nätverk kapat kan naturligtvis många, många fler få det. Det kan vara ett mycket stort hot mot såväl företags- som samhällsekonomin. Men vad gäller orsaken till censuren finns det ingen anledning att censurera för att inte utövarna av kapningar och utpressning ska få veta hur oskyddat samhället är, eller hur tafatt den polisiära kompetensen på området är. Det vet de redan. Kan man kapa 300.000 datorer om året utan att någon, eller nästan ingen, åker fast så är det ju ingen hemlighet för dem som håller på med det.
Men det finns en omständighet till, som jag tror att är det tyngst vägande skälet för att censurera en sådan nyhet. Det är inte att Norsk Hydros nätverk blivit kapat. Inte heller att polisen inte kan klara upp sådana här brott heller. Den verkliga orsaken är att vår politiserade polis har låtit dessa brottslingar hållas under lång tid därför att polisen, och makthavare som inte finns i polisorganisationen, istället för att försöka ta fast dem gör affärer med dem. De anlitas för datorintrång hos konkurrenter, fiender, dissidenter och andra som befaras kunna röja brottslingar inom statsapparaten. I utbyte mot hjälp med makthavares brottslighet fredas datorbrottslingarna mot polisiär uppvaktning. Resultatet kan vi se nu. Om inte Norsk Hydro går säker gör inte många andra det heller. Det är ännu en naturlig följd av den galloperande korruptionen och kriminaliteten i statsapparaten. Det är orsaken till varför nyheten om kapningen av Norsk Hydros nätverk är så farlig att inte svenska folket kan få se den.
Falun söndagen den 24 mars 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar