22 svenska mediautgivare i skenbar strid för pressfriheten någon annanstans

De 22 svenska mediautgivarnas uppmaning till regeringen att agera tillsammans med EU för att markera ännu kraftigare mot Kinas försök att påverka pressfriheten är inte riktigt vad det vill ge sken av att vara.

Det är en gammal svensk specialgren, detta att intressera sig för frihet, rättvisa och pressfrihet på andra sidan jordklotet. Det har kunnat gälla länder som exempelvis Chile och Sydafrika men nu är det Kina som är på tapeten. För våra papperstigrars djärvhet underlättar det påtagligt om den man kritiserar inte finns på allt för nära avstånd. Halva jordklotet är lagom avstånd. Det är också en fördel om inte den som ska kritiseras har inflytande över det svenska synliga presstödet, lika väl som över det svenska osynliga presstödet i form av nonsens-annonsering av kommuner och landsting, offentligt ägda företag samt statliga verk och departement. Det osynliga presstödet utgörs till stor del av annonsering som ingen behöver och vars enda syfte är att kväva det fria ordet och den granskande journalistiken. Men så uttrycker naturligtvis inte dessa den riktiga journalistikens och det fria ordets dödgrävare saken. När det kommer till det egna slickandet av maktens plånbok finns det tusen vackra förklaringar att gömma censuren och korruptionen bakom.

Med detta menar jag inte att det skulle vara fel att kritisera bristen på pressfrihet i Kina. Tvärtom. Det kan säkert vara på sin plats. Men som svensk mediautgivare behöver man inte söka sig till andra sidan jordklotet för att finna anledning att kritisera brister i pressfriheten. Man kan börja hemma. Ett flertal av undertecknarna av uppropet står varje dag till tjänst med att filtrera bort uttalanden och nyheter samt avstyra journalistiska granskningar som skulle bli publicerade om pressfrihet fanns i Sverige annat än bara till namnet.

De kan lämpligen börja med att skriva till varandra och kritisera varandras korruption och undermåliga journalistiska arbete när det kommer till att lyfta fram och kritisera de många offentliga institutioner som slutat eller är på väg att sluta fungera, i huvudsak på grund av korruption.

För övrigt vill jag tillägga att det vackra uppropet har varit i säck innan det kommit i påse. Initiativet kommer från regeringen som beställt detta vackra stödupprop för att värja sig mot kritik från Kina. 

Att regeringen och dess maktapparat använder sin i det närmaste totala kontroll över svenska media för att tygla kritik mot den egna maktapparaten är en sak. Att använda kontrollen till att tygla kritik mot Kina är något helt annat. Den svenska regeringen behöver kritik mot bristande pressfrihet i exempelvis Kina för att dölja den bristande pressfriheten i Sverige. Det handlar om att flytta fokus och lyfta fram dåliga exempel i andra länder.

Skillnaden mellan Sverige och Kina i pressfrihetsavseende är bland annat att i Kina finns det människor - även mediafolk - som är beredda att utsätta sig för obehag för att kämpa för pressfrihet. I Sverige finns inga eller väldigt få människor som är beredda att utsätta sig för obehag från makten för att kämpa för pressfrihet. Det är särskilt ont om mediafolk som är beredda att göra det i Sverige.

Det vi nu har kunnat läsa är egentligen inte ett upprop till stöd för pressfriheten i Kina. Det är istället ett upprop på begäran från den svenska maktapparaten, till stöd för den svenska maktapparaten, kamouflerat till ett upprop till stöd för pressfriheten i Kina.

Om alla undertecknarna av uppropet verkligen är införstådda med dess bakgrund och orsaker undandrar sig min bedömning. Är det som det brukar vara vet eller förstår en del hur det förhåller sig, medan andra bara är normalkorkade och låter sig utnyttjas för andras syften. En del anar förstås, men förlitar sig på att ingen annan begriper vad som pågår.

Bara nya Potemkin-kulisser från korrupta svenska media således. Beställningarna av de meningslösa annonserna rullar in, publiken jublar och kassan klirrar i mediahusen, i den humanitära stormakten som är världsmästare på att försvara pressfriheten - i andra länder.

Falun söndagen den 2 februari 2020

Mikael Styrman